I den finns en artikel om hur de nominerade till språkrörsuppdrag i Miljöpartiet åker på en gemensam turné så att medlemmarna ska kunna träffa dem och prata med dem. (GP-s policy för nätpublicering är snart värd ett eget inlägg.)
Inga horder av journalister förföljer dem, det går vid en snabb sökning att hitta en artikel på nätet om att denna turné äger rum.
Miljöpartiets valberedning lägger sitt förslag om en vecka inför kongressen i mitten av maj.
Sammantaget kan man väl säga att det är klart att det är lättare i ett parti med färre medlemmar men omöjligt hade det inte varit för Socialdemokraterna heller.
Se och lär av de organisatoriskt spänstiga miljöpartisterna.
Idag släcktes också hoppet att valberedningen hade stuckit ut pekfingret i cyberrymden och känt vart vinden blåste. Av de kandidater som tillslut hamnade i VU så är det bara en som kan uppvisa någon form av nätdriven kampanj och det är Leif Pagrotsky.
Det blev en Lena, och det är säkert bra med Lena Micko, vars namn jag aldrig hört förrän idag. Jag hade ju hoppats på Lena Sommestad som med sin vilja att använda kunskapens makt hade varit så värdefull i denna församling och som människor bevisligen är villiga att jobba för.
Vad som nu sker är väl skrivet i sten. Valberedningen kommer att presentera sina förslag för kongressen och kongressen kommer att välja de föreslagna.
Tomas Östros sa idag som en kommentar till att han lämnar att han är lite gammaldags och inte vill bråka. Det stämmer rätt så väl in på en traditionell socialdemokratisk partikongress också.
Då varje ombud har 79,7 sekunder på sig i talarstolen så blir det nog lite jobbigt att nå några konkreta resultat av den allmänpolitiska diskussionen också.
Jag tycker faktiskt lite synd om alla de kraftfulla människor som av medlemmarna direkt valts till ombud. Deras roll på kongressen blir väldigt symbolisk. Inga beslut skall fattas förutom valen. Det är nämligen partistyrelsen som bestämmer vad som skall beslutas vid extrakongressen.
Jag hoppas att man i kongressdelegationerna kan enas om att föra en linje som ställer hårda krav på partiledningen. Att man i förväg är förberedda på att någon i ombudsgänget får ta de andras tid. Att man vet vad man vill säga och gör det direkt till partistyrelsen. Jag hoppas att budskapet är solklart. Ska vi bli Sveriges öppnaste, nyfiknaste och mest ödmjuka parti så är rätt väg att gå att vara ödmjuk inför medlemmar och sympatisörer och omedelbart presenterar en plan för hur politiken och partiet skall utvecklas under ny ledning.
Hade jag varit ombud hade jag velat kräva en ny kongress för politisk utveckling i höst och en plan för en process därförinnan för att jobba vidare med kriskommissionens rapport.
Självklart ska vi föra diskussioner om politiken och organisationen i föreningar, arbetarekommuner och partidistrikt men då måste partistyrelsen visa att man är villig att lyssna på medlemmarna varje dag och inte vänta till hösten 2013.
Jag hoppas också att partistyrelsen kan ta sig tid att göra en intern process om arbetsordning, målsättningar och visioner för att bryta risken av att partistyrelsen bara blir ett av många uppdrag där tjänstemännen bereder och politikerna säger ja eller gör om gör rätt.
Tre postingar i en här märker jag, förhoppningsvis blir mina förhoppningar uppfyllda och mina besvikelser snart glömda. Den här vintern har dock varit en serie av det motsatta så mitt hopp är litet.
Om valberedningens förslag bloggar bl.a. Westerholm, Moberg, P Högberg
Lena Micko är en medelmåtta, om ens det. Och än värre så tror jag inte hon har någon aning om vad socialdemokratin står för.
SvaraRaderaJag förstår inte hur valberedningen tänker, jag hoppas att kongressen kör över dem på den här punkten och byter till rätt Lena.
Ok, Red Viper är inte särskilt snäll mot Lena Micko. Någon som har ett annat omdöme?
SvaraRaderaI förhållande till hur det går till har jag skrivit det här på "mitt i steget", att jag ställer
SvaraRadera"
mig frågande till valberedningens motivering:
"Det förslag vi nu lägger ska därför inte ses som ett utpekande av enskilda personers förmågor och insatser. Alla i den nuvarande partiledningen har gjort sitt yttersta för partiets framgång. Problemet är att just framgången har uteblivit och kraven på förändringar därmed vuxit sig starka." (http://www.socialdemokraterna.se/Media/nyheter/Valberedningens-enhalliga-forslag/)
Å ena sidan skriver valberedningen att det inte handlar om personer. Jag tolkar det som att de säger att till exempel Östros byts ut på grund av att den politiska linje han fört fått underkänt. Men varför byts han då ut med Damberg? Visst, Damberg är en ny person, men är inte politiken det väsentliga? Och politiskt är inte Damberg någon väsentlig förändring. Om det alltså nu är Damberg som är (S)' nya finansministerkandidat, känns det som partiet nog kommer att uppfattas av somliga som om det fortsätter att ta folk för idioter. För politik kan inte reduceras till ett persongalleri, i politiken innebär förändring politisk förändring. När ett parti börjar försöka få folk att tro att förändring i persongalleriet per automatik är det samma som politisk förändring, ja, så beter partiet sig respektlöst mot folk, demokratin och allt som det borde respektera.
Så om (S)-eliten verkligen har tänkt sig att Östros' position helt enkelt ska tas över av Damberg, så hoppas jag verkligen att ni säger till på kongressen att ni inte vill ha något annat än politisk och organisatorisk förändring, och därmed går emot ett sådant "förslag"! Annars kommer ni i alla fall få väldigt svårt med att övertyga såna som mig om att Damberg är väsenligt annorlunda än Östros i fråga om organisatorisk och politisk inriktning, liksom att det att Sommestad verkar ges tummen ner skulle vara något positivt.
I valet mellan Damberg som finansminister och Alliansen väljer jag Alliansen!
" (kommentar till http://mitt-i-steget.blogspot.com/2011/03/socialdemokraterna-alla-behovs-for-att.html)
/M. E.