26 september 2011

Ny horisont

Är denna vecka på resande fot med LO-distriktet i Västsverige, vilket naturligtvis påverkar både bloggfrekvens och ämnesflora.
Det känns därför gött att se att moderorganisationen levererar två skarpa inlägg på LO-bloggen idag. Om jämställdhetssatsningar och om myten att låga ingångslöner ger lägre ungdomsarbetslöshet.
De har t.o.m gjort en film!



Så här ser det ut i vårt konferensrum




Och så här ser det ut från mitt hotellrumsfönster i Obernai strax utanför Strasbourg



Läs för all del mina kamraters inlägg på Netroots!!
- Posted using BlogPress from my iPad

Location:Rue de Sélestat,Obernai,Frankrike

23 september 2011

Lite Fas 3 siffror

Katrine Kielos skrev häromdagen en (som vanligt) mycket bra ledare. Hon nämnde att fler är engagerade i fas 3 än i AB Volvo. Det fick oss att börja kolla lite på hur siffrorna ser ut i Västsverige och Göteborg.
Så här är det.
Ungefär 27 000 är totalt placerade hos fas 3 anordnare. Det är fler än något privat företag har anställda i Sverige och 5000 fler än det var för ett år sen.
I Västra Götaland är det ca 5000 som är fas 3 placerade. Det är topp fem bland de största företagen i Västra Götaland.
I Göteborg är det nästan 2200 som är fas 3 placerade, det är nästan lika många som är anställda i Partille kommun.


Det påstås att Socialdemokraterna kommer att föreslå ett alternativ till fas 3 i sin budgetmotion. Vi får väl se om (s) kan lyckas driva på mot denna skam som tar kraft från bättre åtgärder och som nu tjänar som budgettäckare i kommuner och födkrok för profitörer på andras olycka.
Rikdsdagen har redan sagt ifrån men regeringen vägrar att lyssna.


Alltfler signaler kommer in på hur vårt samhälle håller på att slitas isär, vår regering gör ingenting för att stoppa utvecklingen, snarare tvärtom. Om de dessutom vägrar att göra som deras chef, riksdagen säger så måste någonstans utrymmet för arrogans ta slut. Oavsett om man kallar det ansvar eller ej.


Bloggat: Göran Johansson om samhällsfaran med utjämnade löner, Lars G Linder om att tak över huvudet borde vara ett minimikrav, Martin Moberg om klyftor som ökar och utanförskap som växer, Röda Berget om bonusar, aktieutdelningar och höjda VD-löner, Utredarna om att mindre klasser och bra lärare betalar sig självt, Norlin om att vräka barn inte är värdigt, Lena Sommestad om moderat jämställdhetsbluff, 


SvD, LO-tidningen, AB


fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se
Fler bloggar om: Politik, Intressant,

22 september 2011

Spelar det roll om riksdagen har fel?

På senare tid har regeringen bestämt att de vet bättre än riksdagen i två fall.
Det ena är Fas 3 där riksdagen i juni rekommenderade regeringen att sluta anvisa deltagare. Istället bestämmer sig regeringen som så många gånger de senaste 5 åren att putsa lite på en dålig lösning. Nu ska fler av arbetsförmedlingens handläggare ägna sig åt fas 3. Det är klart att det behövs i Sveriges näst största arbetsgivare men hade det inte varit bättre att satsa motsvarande resurser som Fas 3 sväljer på stöd till yrkesutbildning och subventionerade anställningar?

Det har ju visat sig att allmänna subventioner till arbetsgivarna hamnar i deras egna fickor. Vi kommer snart att se det igen med den sänkta restaurangmomsen men har tidigare gjort det med den sänkta arbetsgivaravgiften för ungdomar. Det funkar inte. 

Det som funkar är stöd som följer med personen som anställs. Som fas 3 fast med riktiga anställningar.
Jag tycker att det finns en poäng att låta ideella organisationer kunna ha billig arbetskraft som både gör nytta och ger nytta tillbaks till samhället men när organisationer som ska ha råd med egen personal, som kommuner och landsting är gigantiska fas 3 anordnare är det något mycket konstigt som hänt. Man har skapat ett b-lag på arbetsmarknaden som inte ens har rätt till semester och som tjänar sämre än uruselt.

Det andra området som regeringen nu struntar i riksdagens förslag är kring sjukförsäkringen, där skulle den gamla metoden att bedöma arbetsförmåga återinföras. Nu dribblar socialförsäkringsministern helt plötsligt med en tredje modell. 

Hur kommer det sig att regeringen kan vara så arrogant att man tycker sig veta bättre än Sveriges riksdag? Hur kommer det sig att man tror sig vara i majoritet fortfarande?

Eftersom näringslivet är den modell vi bygger saker kring i det här samhället så skulle man kunna se AB Sverige med riksdagens talman som styrelseordförande, riksdagen som styrelse, Reinfeldt som VD och regeringen som ledningsgrupp. När en VD och dess ledningsgrupp trotsar sin styrelse brukar det sluta med att VD får gå. Är det dags för riksdagen att ställa frågan till regeringen varför de inte respekterar riksdagens beslut?

Bloggat: Partistaten har fått nävarna på en moderat promemoria del 1 och 2. Röda Berget säger den allmänna meningen om Maud Olofsson. Ett hjärta rött om när man ska hugga huvudet av kaniner. Martin Moberg om FP:s gamla unkna högerpolitik. Storstad om avsaknaden på fördelningspolitik. Alliansfritt om jämställdhetsminus med borgare vid makten.


    •  
fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se
Fler bloggar om: Politik, Intressant,

20 september 2011

En klok regering, men är den bra för Sverige?

Ni har väl knappast missat att regeringen presenterat världshistoriens mest läckta budget idag.
Det är "Tid för ansvar".
Vad som kan betecknas som ansvarsfullt är ju däremot något värt att tvista om. Det förslag som minst visar ansvarsfullhet och mest ideologisk glöd är sänkningen av restaurangmomsen.
Ett förslag som de som äger restauranger tjänar på, förhoppningen är att de ska visa "ansvar" och sänka priserna för att öka efterfrågan. Om momssänkningen slår igenom fullt ut innebär det en prissänkning på ca 6 kr för en Whopper meal eller en dagens. dvs ca 120-130 kr i månaden för en som äter ute varje arbetsdag. Kommer någon att dumpa sin matlåda för denna massiva prisminskning? Tillåt mig tveka.

Om inte efterfrågan ökar kommer heller inte behovet av personal att öka och därmed hamnar pengarna i restaurangägarens ficka. Precis som de gjorde när regeringen sänkte arbetsgivaravgiften för alla under 26. McDonalds och liknande företag jublar och ökar sina marginaler, varken personal eller kunder får någon märkbar glädje av detta.

Problemet liknar det med jobbskatteavdraget. Det som ska ge jobb med jobbskatteavdraget är minskat krav  på löneökningar men det ska till ett rejält företag där det ensamt ger utrymme för anställningar oavsett produktionstrycket och eftersom vi dessutom har dugliga fackföreningar som bryr sig mer om löneökningar än skattesänkningar, bl.a. med tanke på framtida pensioner, så fungerar detta instrument mycket dåligt.

Men förutom den vansinniga satsningen på sänkt restaurangmoms är budgetens övriga tio miljarder väl avvägda satsningar. Att förståelsen för att det bästa sättet att jämna ut höga berg och djupa dalar är ekonomisk jämlikhet är låg får man acceptera. Därför är tillfälliga konjunkturåtgärder bättre än inget även om en generell välfärd och generösa socialförsäkringar vore det allra bästa. 

Det man framförallt slås av är hur budskapsramen är ogenomtränglig. Regeringen är ansvarsfull med statens finanser. Om det är detsamma som att vara ansvarsfull gentemot statens invånare är ur kommunikativ synvinkel ointressant. Det är omöjligt att angripa ansvar som positivt begrepp. Att ta ansvar när man är i styrande befattning är önskvärt, kanske till och med självklart men när man basunerar ut ansvarsfullheten så implicerar man också ansvarslöshet hos alla som invänder. 
Det går att  göra repor i ansvarsrustningen men för att tränga igenom den så krävs att regeringen blottar sig. Det gör den inte.
När nu svenskarna vant sig vid att en miljon befinner sig utanför den reguljära arbetsmarknaden och Fas 3 har blivit Sveriges näst största arbetsgivare så är budskapet satt och befolkningen tämjd med jobbskatteavdrag och fastighetsavgift. 
Så att regeringen är klok finns inget tvivel om. Om den är bra för Sveriges folk är en helt annan femma.

Dagens Arena,  LO-tidningen, SVT debattExpr 12Ab 12GPHela GotlandÖstranSvDGP 1234,5DI 12BarometernSVTDN 123, SR, SR, SR


fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se
Fler bloggar om: Politik, Intressant,

18 september 2011

Är arbete bra eller dåligt?

Moderaterna slår på stora retoriktrumman inför sin stämma i höst. Nu är de inte bara det nya arbetarpartiet utan det enda.
Låt dem vara det då. Deras skäl till att vara ett arbetarparti är svaga och grumliga men om något i socialdemokratin är omodernt så är det väl just dessa begrepp, arbetare och arbetareparti.
De är starka symboler för hur det var en gång. Socialdemokratin måste sluta förknippa sig med hur det var en gång och arbeta för hur det ska bli en gång i framtiden.
Min värld, består av sömn, fritid (läs politik) och jobb, ungefär lika mycket av varje.
Jag tycker att synen på människan måste bli hel och därför så ska socialdemokratin inte stirra sig blind på att utföra arbete som det viktigaste för att göra livet bättre.
Självklart är arbetslösheten ett gigantiskt problem men det löser sig inte med retorik utan med politik. Så länge varken (s) eller (m) har en trovärdig politik att rejält minska arbetslösheten så är det den retoriska matchen vi ska vinna.
Att moderaterna vill vara ett parti för de som arbetar finns egentligen inget sakligt skäl att tro på. Att de vill att folk arbetar hårt och mycket är uppenbart, varför är mindre uppenbart, troligen är det för att Anders Borg ska kunna säga att vi har ordning på statsfinanserna, eller kanske för att deras samarbetspart Svenskt Näringslivs medlemmar ska kunna öka sina vinster.


Det är svårt att sätta en etikett på det jag menar och den måste jag nog hitta men låt oss kalla det livskvalitet så länge. Socialdemokraterna är det parti som garanterar bästa livskvalitet. På jobbet med hjälp av en stark fackföreningsrörelse. Logistiken runt jobbet, barnens omsorg när föräldrar är på jobbet och även när du inte jobbar fungerar de samhällsinstitutioner du behöver, vårdcentral, bibliotek osv. Vi står för en mänskligare och klokare politik när du saknar arbete eller är sjuk och vi lägger resurser på en värdig ålderdom när du blivit så gammal att du inte längre klarar dig själv.
Inom alla dessa områden är vi överlägsna moderaterna.


Socialdemokraterna ska stå för en skola som går utöver att utbilda arbetskraft. Vi ska bilda människor och forma demokrater. Vi ska uppmuntra och stötta föreningsliv och folkbildning. Vi ska garantera likvärdighet.
Det livslånga lärandet måste åter bli en praktisk möjlighet. Forskningens status skall åter höjas. Även på dessa områden är vår politik överlägsen.


På ett område är dock moderaterna hästlängder före, det som tyvärr är viktigare än politiken själv. Den politiska kommunikationen. Det är bråttom för de, som jag förutsätter, kloka och kompetenta människorna på Sveavägen och i riksdagsgruppen att samla trupperna för att komma överens om att vi inte kan reagera på varenda litet utspel som kommer från borgarna. Vi gör det dessutom med ryggmärgen och säger - dåligt förslag utan att komma med ett eget eller kanske ens analysera vad som är dåligt. Vi måste också värdera vilken kommunikation som är vår mest effektiva väg till väljarna, vilka förslag som är värda att lyfta, vilka reformer som är viktigast att genomföra. Valet 2014 vinns inte nu men det håller på att förloras nu och därför är varje offentligt ord viktigt.


Att vara ett modernt parti innebär också att förändring är en pågående process och inte ett beslut på en partikongress, vi kan alltså inte vänta in den pågående organisationsutredningens slutsatser utan redan nu förvandla partiorganisationens olika delar till en aktivismens och folkrörelsens experimentverksad där organisationsutredningen kan plocka russinen ur kakan. Här och var finns det goda initiativ och det är de som måste ligga till grund för framtiden, inte teorier i en utredning.


Bloggat: Röda BergetPeter Andersson x 2, Johan Westerholm, Roger Jönsson, Martin Moberg, Sebastian Stenholm, Johanna Graf, Peter Johansson

AB, SvD, GP, DN, GP, Exp, SR


fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se
Fler bloggar om: Politik, Intressant,

15 september 2011

Fasan Fas 3 fortsätter i Göteborg

I våras skrev jag stolt om Göteborgs Stads budget för 2012.
- 5 mkr som innebär 50 platser för att ersätta Fas 3. Personerna erbjuds ett riktigt jobb och får istället för försörjningsstöd en lön på 18 000 kr.
Döm därför av min förvåning när jag på Facebook fann dessa bilder idag:

De är från en broschyr Göteborgs stad givit ut på Arbetsförmedlingen.
Det är två saker med broschyrerna som stör mig något oerhört.
1. Det är tydligt att de jobb som föreslås borde vara till anställningar istället för Fas 3.
2. Broschyren verkar ge de som läser den alternativ, att välja eller välja bort. Är man aktuell för Fas 3 har man inga valmöjligheter kvar.

Jag fick snabb respons på en upprörd fråga på Facebook från (s) kommunalrådet Anna Johansson (som inte har frågan på sitt bord, det har Mats Pilhem (v)). Vi har tydligen 600 Fas 3 anvisade i Göteborgs stad just nu. Det är 36 miljoner kronor av statliga pengar som borde gått i kommunbidrag eller lönebidrag eller nystartsbidrag eller vadsomhelst istället för att förstärka kommunens budget genom att placera människor i den åtgärd som ger ca 15% jobb eller utbildning och arbete under villkor som är betydligt sämre än de generella på arbetsmarknaden.

En sak jag inte lyckats utröna är om det är SDN som får pengarna eller om de går in centralt. Är det SDN kan jag lätt tänka mig att hårt pressade personaldirektörer använder den här åtgärden som ren besparing. Man tillsätter helt enkelt Fas 3 deltagare istället för avlönad personal.

Hursomhelst så röstade en riksdagsmajoritet den 9:e juni för att regeringen ska stoppa anvisningarna till Fas 3. Min starka åsikt är att en rödgrönt styrd stad som Göteborg ska gå före i arbetsmarknadspolitiken, inte leka följa John med den misslyckade borgerliga arbetslinjen.



fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se
Fler bloggar om: Politik, Intressant,

14 september 2011

Bra bild Carin Jämtin!

Idag presenteras ett av de sätt som den socialdemokratiska organisationsutredningen ska ta intryck från medlemmar och andra.
Jag hade nöjet av att inte bara prata med Carin Jämtin med kameran på (klipp sist i inlägget) utan även med kameran av i fredags.
Vi pratade om vikten av bildsättning. Att hur vi presenterar saker i bild är ibland lika viktigt som vilka ord vi använder.

Jag vill idag ge partiorganisationen en eloge för att: 
1. Presentera hur man vill jobba med organisationsutredningen på en blogg.
2. Att använda Facebooks (trubbiga) diskussionsforum som platsen för en offentlig idéprocess.


Det ger mig bilden av att man har förstått att bloggar är ett forum för många och att man ska verka där människor finns, dvs Facebook.
Partiet passar också på att idag ge ut en traditionell medlemstidning där man presenterar goda exempel och idéer för hur partiet ska bli bättre. Jag vet inte om det stämmer för resten av min förenings medlemmar men jag blev faktiskt lite glad över beslutsamheten och smartheten i detta agerande. 


Nu är det upp till oss medlemmar att använda de verktyg till förnyelse som partiet ger. Att låta de interna mötena bli lustfyllda och blanda dem med fler mötesplatser där även icke-medlemmar kan tänkas komma.


Det finns fortfarande stora outnyttjade potentialer som kan frigöras i det digitala landskapet och jag hoppas att partiet ska bli ännu mer aktivt på nätet. Framförallt hoppas jag att om det blir lite fart i partiet att man också kan aktivera arbetarrörelsens övriga grenar, folkbildningen och fackföreningsrörelsen. För även om jag är en nätaktivist så är jag fullt övertygad att det inte är förrän våra medlemmar använder vår politik och våra idéer i sin vardag, på nätet, på jobbet, i skolan och på äldreboendet som kraften i folkrörelsen blir svårstoppad.


Andra som bloggat om Carin Jämtin och organisationsutredningens Facebooksida:
Krassman, Westerholm, A Högberg, P Högberg, Einerstam, Moberg, Andersson, Johansson, Källenius


 NetrootsPolitometernBloggar.se
Fler bloggar om: Politik, Intressant,

Ikväll tog hoppet om skolan time out

Har idag tillsammans med 360 andra besökt ett seminarium anordnat av ABF Göteborg, Skolan - i händerna  på vem? var titeln. Medverkade gjorde bl.a. forskarna och professorerna Sven-Eric Liedman och Ove Sernhede tillsammans med representanter för lärarnas riksförbund och politiker i utbildningsutskottet.

Tyvärr verkar både forskare och politiker vara överens om att skolans problem har mycket lite med skolan att göra. Varken undervisningens metoder eller resurser verkar ha en avgörande betydelse om vi ska lyckas med att vända skolans utveckling. De säger naturligtvis inte det men det hörs mellan raderna eftersom alla förslag och problemformuleringar enbart visar hur komplext problemet är och att det knappast går att lösa i skolan självt.

Själva problemet vill jag formulera så här:
Sverige hade fram på 1980-talet världens mest jämlika skola. En skola för alla och en skola som var en av världens främsta även kunskapsmässigt. Från mitten av 1990-talet har jämlikheten försämrats liksom kunskaperna. Framförallt har det blivit en markant skillnad på hur det ser ut hemma hos de som klarar målen och får gå på gymnasiet. Den enskilt viktigaste utslagningsfaktorn i en människas väg mot ett liv med arbete och hälsa.

Det är alltså inte i händerna på skolan längre. Det är i händerna på regeringens och kommunernas politik för utjämning. Som ni känner till så är den under all kritik just nu. Den sociala utslagningen i vissa delar av Göteborg gör att den förväntade livslängden inom staden skiljer sig 9 år bara på grund av din adress.


Det är alltså så illa att innan vi ser någon förbättring i de svåra sociala förhållanden som präglar delar av vår stad så kommer inte några enskilda åtgärder att göra någon skillnad. Tough luck.


Så ikväll är jag låg men imorgon fortsätter kampen för en bättre stad, utjämnade och förbättrade livschanser för ung, gammal och mittemellan.


GP, DN, SRSR

Bloggat: Storstad, Peter Andersson, Krassman, Sebastians tankar

fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se
Fler bloggar om: Politik, Intressant,

12 september 2011

Vem vinner fajten om medierna i Saabaffären

En intressant om än ytlig del av Saabkraschen är kampen om mediernas sympatier. Som jag ser det finns det tre möjliga scenarier.


1. IF Metall får sympatierna för att de höll i det sista halmstrået och ville avvakta hovrättens utlåtande om rekonstruktion. Det är nog det minst iögonenfallande av alternativen och därför det minst troliga.


2. Unionen och Ledarna får sympatierna. De har insett att Saab i nuvarande form har nått vägs ände och att den enda förutsättningen för deras medlemmar att få inkomster är att begära bolaget i konkurs. Detta alternativ är det jag själv känner är mest sympatiskt samtidigt som det känns tungt att släppa den sista chansen för Saabs medarbetare att driva fabriken vidare och att Trollhättan med omnejd återigen drabbas av en industriell kris. Å andra sidan kommer en konkursprocess med 900 fordringsägare att ta lång tid och Saab kanske kan hinna få fram finansiering under den tiden, under nuvarande styre eller under en konkursförvaltare.


3. Regeringen får plus för att de (alldeles för sent) gick in och sa att de ville hjälpa Saab att sy ihop ny finansiering.
Jag är så konspiratoriskt lagd att jag tror att regeringen under helgen insåg att om Saab begärs i konkurs så riskerade regeringens misslyckade och svekfulla agerande gentemot de anställda och mot regionen att hamna i fokus. Därför så gjorde de en insats för att visa att de visst agerar för att stötta svensk bilindustri, om än bara med ord.


Jag hoppas att Saabmedarbetarna kommer att överleva det stålbad de nu har framför sig med en oviss framtid för det norra industriklustret i Västra Götaland och att man faktiskt lyckas ställa om från att vara beroende av en industri till attmed envishet, innovationer och stöd åter lyckas att bli en livskraftig region som kan lyfta hela Fyrbodalområdet.


Bloggat: Martin Moberg, Leine Johansson, Peter Högberg, Parkstugan, Peter Johansson


fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se
Fler bloggar om: Politik, Intressant,

11 september 2011

Fackförbund bidrar till systemskifte. Är det medvetet?

Hörde idag på ekot en nervös representant för lärarförbundet dribbla bort sin trovärdighet. 
Inslaget handlade om att alltfler fackförbund erbjuder sina medlemmar att teckna privata försäkringar för att få snabbare vård. 

I sex SACO-förbund som gemensamt erbjuder försäkringen har nästan nio procent nappat.

Men att facken skulle vara med och bidra till en utveckling där vissa i samhället kan få vård snabbare än andra håller inte Sören Holm på Lärarförbundet med om.
– Det är det som vi motverkar, för som det var för ett år sedan var det bara de som hade råd som kunde teckna en försäkring. Vi har förhandlat fram ett ekonomiskt konkurrenskraftigt alternativ som ger möjligheten till flera.
Att det fortfarande är så att det bara är de som har råd och som är friska som har möjlighet att teckna försäkringen och att privata sjukförsäkringar är en av grundstenarna i en förvandling av samhället från gemensamt till ensamt missar fackförbunden helt.
OK, de är politiskt oberoende men att inte förstå att deras agerande gynnar en värld där det kollektiva är onödigt, där den rike köper sig fram och den fattige får vänta med mössan i vacker hand tills någon visar nåd är uppenbart. Att det är en metod att stärka kapitalets och minska löntagarnas makt.

Om lärarförbundet och de sex SACO förbunden verkligen vill att fler ska få snabb vård så borde de arbeta för en stark gemensamt ägd välfärd där försäkringsbolags och vårdföretags vinstintressen får stå tillbaka för medborgarnas vintstintresse.

Westerholm om solidaritet och vård

Ex, SR, SR

fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se
Fler bloggar om: Politik, Intressant,