Vad är det för politiker vi har?

Läste idag på morgonen en Demoskopundersökning som är gjord med drygt 350 landstingspolitiker i Sverige (svarsfrekvensen var 48% av 747 tillfrågade). Politikernas svar har gett följande:

En analys av vad som gör en region attraktiv visar att det allra viktigaste är nivån på landstingsskatten, följt av natur- och grönområden och tillgång till karriärmöjligheter.

Så funderade jag lite på om jag som Personliga Persson i mitt stilla sinne skulle säga tvi fast ingenting säga. Men jag kom fram till att det är nog läge att säga något:
Nivån på landstingsskatten? Allvarligt? Natur och grönområden? Allvarligt?
Västra Götalandsregionen har bland de allra vackraste naturområden som går att skåda i hela världen men just där de finns, bland Dalslands skogar och sjöar och bland Bohusläns klippor, där minskar befolkningen på många platser.
Nivån på landstingsskatten är säkert något som politiker slår i huvudet på varandra när de möts i SKL men i Västra Götalandsregionen höjde vi i januari skatten med 25 öre. Inte ett pip har hörts om att flyttlassen packas av denna anledning. Trängselskatt verkar vara något mer påtagligt som irritationsmoment om något.
När vi pratar tillgång till karriärsmöjligheter börjar vi väl närma oss sanningen. Det som hittills skapat flyttning inom landet är framförallt arbetsmarknaden. I Göteborg har flyttlassen i nybildade familjer gått från stad till förort och kranskommuner. Tillgången på bostäder vi har råd med är det avgörande för den strömmen. I politikernas ögon kommer tillgången på bostäder på en sjuttonde plats, den sista på Demoskops lista.
Det som jag själv bedömer som det enskilt viktigaste för en regions attraktivitet för människor hamnar på nionde plats. Tillgång till arbete.
Saker som anses viktigare än detta av landstingspolitikerna är tillgången till nöjen, tillgängligheten i sjukvården och väntetiderna i sjukvården.
Som tur är har jag i min region möjlighet att påverka våra socialdemokratiska politiker. För om vi som är politiskt aktiva har en bild av att det räcker att skapa naturreservat och sänka skatten för att få människor att flytta till vår region så är vi väldigt illa ute.
Sjukvården är regionens största uppdrag och den ska självklart fungera så bra och effektivt som det är möjligt men att bortse från vikten av att bygga förutsättningar för näringsliv och människor att utvecklas vore oerhört farligt för vår region. Så det gäller för oss som är politiker att skapa ett utbildningssystem som håller från vaggan till graven, att skapa infrastruktur och samarbetsarenor för företag, akademi och offentlig sektor och inte minst bostäder som nybildade familjer har råd att flytta in i på bekvämt avstånd från arbetsplatserna.
- Posted using BlogPress from my iPad

Fridolinfunderingar

Läste nyss Fokus reportage om Gustaf Fridolin. Slutklämmen är att han vill skapa ett samhälle med trygghet för barnen så att de kan växa upp i frihet.
Det är en vision jag kan dela till 100% (det kan nog de flesta socialdemokrater).
På vägen fram framställs Fridolin som lynnig, ogenomtänkt,konfrontatorisk, kortsiktig, idealistisk, oproffsig, inskränkt och inte minst naiv. Fokus jämför mellan Annie Lööf och Fridolin och tycker att han kommit lätt undan i medierna. Den lilla skillnaden mellan att vara oppositionspolitiker och departementschef verkar inte störa.

Jag har ingen färdig bild av Fridolin och Fokus hjälpte mig knappast att skapa en tydligare. Det jag slås av är hur Fridolin verkar bygga politiken från känsla och personlig övertygelse snarare än från “objektiva” fakta och opinionsmätningar. Jag har svårt att se det som något dåligt.

Att han dessutom omger sig med människor som inte passar in i mallen är också intressant. Det borde leda till att Fridolin bygger sin politik på en annan ram än den gängse men ändå verkar slutsatserna hamna nära de som utmejslats på ett mer traditionellt sätt. Det kan väl bero på två saker. Antingen är inte Fridolin så okonventionell som Fokus vill påskina eller så är slutsatsen att trygghet föder frihet en som det går att nå på många sätt och att den därmed stärks. Jag väljer att tolka på det andra sättet.

När ska vi döda kontrollmonstret?

Mantrat sitter och är självklart. Skattebetalarnas pengar ska användas på

bästa sätt.

Vad nu det är?

Självklart innebär det att korruption ska bekämpas. Vidlyftig representation och annat ska bort och i mina ögon finns det stor medvetenhet om dessa saker. Sen då?

En sak vi talar om men inte kommer åt är hur administration alltmer tar över den offentliga sektorn. Jag baxnar varje dag när jag tänker på att enhetscheferna i  äldreomsorgen i min stadsdel har 13(!) olika ADB-system som de ska använda. 

Det är dokumentation hit - uppföljning dit, kvalitetstyrning hit - ekonomistyrning dit.

All denna kontroll som byggts upp för att kontrollera att skattepengarna används rätt har blivit ett monster. En uppgift jag fått från stadshuset i Göteborg är att ungefär halva arbetstiden används till interna processer. Det kan alltså vara allt från helt självklara och nödvändiga interna utvecklingsmöten men troligen också mängder av onödiga möten utan  effekt och inte minst en väldig massa tid som läggs på administration. Som jag förstår det gäller det alla yrkesgrupper från förskolelärare och undersköterskor till verksamhetsansvariga.

Jag tror helt ärligt att vi måste döda detta kontrollmonster. Det är möjligt att vi kommer ha mindre kunskap om vad våra professionella medarbetare gör (kanske ska vi lita på att de gör sitt jobb efter bästa förmåga?) men om de får mer tid att ägna sig åt sitt yrke borde det innebära att skattebetalarnas pengar används mer till det de är avsedda för.

Att döda kontrollmonstret kräver flera saker. För det första så är det inte en riddare i vit rustning som behövs utan en hel massa fotsoldater som övermannar det. Var är våra fackförbund i dessa frågor? Var är medborgarna?

Vi behöver också utveckla kompetensen hos våra chefer. Att vara mer ledare och mindre administratörer/kontrollanter. Om de ansvarar för att målen uppfylls utan att behöva detaljrapportera så borde det fungera.

Till sist så behöver vi politiker som inser att uppgiften inte är att kunna alla detaljer och få rapporter om alla förändringar utan att det viktiga är att vara närvarande i verksamheterna och sätta mål som både är förankrade och drivande och fråga varför när målen inte blir uppfyllda. 
Tyvärr kräver det en annan typ av politisk organisation än den vi har idag där ett fåtal av alla med politiska uppdrag har möjlighet att besöka verksamheterna utan att lida ekonomisk skada och där de som har det är överösta med så många uppdrag att de inte har tid.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Klassisk skitvecka i ett allt borgerligare Sverige

Veckan som gått har bjudit på så många goda blogguppslag som inte blivit skrivna,

åtminstone inte av mig.
Ojämlikheten fortsätter att öka, den psykiska ohälsan ökar, självmorden ökar - framförallt bland unga med arbetsförhinder, riksrevisionen sågar regeringens politik mot ungdomsarbetslöshet, psykiskt sjuka ska tvingas till jobbet, det är populistbonanza bland Moderaterna i Göteborg, upprop mot stora barngrupper i förskolan, ord utan mening i borgerliga regionbudgetförslag m.m.
Uppdatering: Facebookcensur av feministiska blogginlägg, apoteksreformens vinnare, övertidsuttaget fortsätter att öka

Det finns med andra ord en fontän av bloggidéer att ösa ur. De flesta är symtom på ett och samma tema. Det samhällskontrakt som upprättades under rekordåren är definitivt brutet. Mitt parti försöker rädda spillrorna av välfärden men fastnar allt för ofta i det ekonomiska ansvarets garn, de borgerliga partierna tycker att deras plan funkar ganska bra. Att man inte ser helheten i samhället utan räknar pengar i olika plånböcker. Bra med mycket till privat konsumtion, samtidigt som folk får ställa in sig på privata pensions-, sjuk- och  inkomstskyddsförsäkringar. För de som har råd förstås.

Den politiska kamp som pågår är egentligen inte en om kronor och ören utan en kamp om människosyn. Min chef uttryckte det mycket bra i ett samtal här i veckan.
 - Vi går från en positiv till en negativ människosyn. När vi tidigare sagt - Du kan, du vill, du vågar! Säger vi nu - du vill inte, du kan inte, du måste kontrolleras.
Det är piskan istället för moroten om man så vill. Kampen om framtidstro eller framtidsrädsla för att uttrycka det på ett tredje sätt.

Så förutom sommarens antågande är det inte mycket att glädja sig åt i konungariket (bara en sån sak) Sverige.

På ett personligt plan har jag varit med om ett inspirerande och tankeväckande socialt mediemöte i Borås, haft intressanta och lärorika möten med jobbet och haft tid att reflektera över min egen roll lite här och där i tillvaron. Förhoppningsvis ger det kraft att skriva de där blogginläggen framöver.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Att åtstrama eller icke åtstrama - det är frågan

Som en liten kommentar till den tidiga morgonens inlägg snubblade jag över den här nyheten från Amerikat.
--->
Under den här lågkonjunkturen har antalet offentliga jobb minskats istället som för i tidigare lågkonjunkturer ökat.
2.2 miljoner amerikaner är därför arbetslösa istället för anställda.
Det motsvarar ungefär 1.4% av de arbetslösa. Huffington Post<---
1.4% av de arbetslösa i Sverige är inte så värst många. Knappt 6000 personer. Det hade kostat ungefär 3 miljarder att anställa dem i offentlig sektor lite slarvigt räknat.
Den borgerliga regeringen har sänkt skatterna med ungefär 180 miljarder.
För de skattesänkningar borgarna har gjort hade det alltså varit möjligt att halvera arbetslösheten och hålla uppe kvaliteten i offentlig sektor.
"Priset" hade varit att vi hade fått dela den privata konsumtionen på fler händer, alltså det vi kallar jämlikhet och att vinsterna i de privata företagen skulle vara lägre i vissa branscher, framförallt inom besöksnäringarna.
Sveriges ekonomi måste drivas av privata företag men om det är skattepengar eller privata pengar som köper tjänster spelar inte det enskilda företagen någon roll.
Jag inser att tiden när vi förstatligade hela näringar är förbi men jag tror att en ökad offentlig konsumtion skulle ha två stora fördelar.
1. En snabbt minskad arbetslöshet.
2. Minskad ojämlikhet.
Det är märkligt stater med stor offentlig konsumtion verkar generellt ha stort välstånd och tvärtom. Åtstramningseffekter är alltså inte bara skadligt för de som blir åtstramade utan för hela det runtliggande systemet.
För att återigen återknyta till morgonens postning och göra ett lokalt exempel.
OM vi höjer skatten i Göteborg kommer Göteborgarna själva få mindre pengar att spendera men Göteborg som stad kommer att spendera dem istället vilket kan ge positiva effekter på större delar av lokalsamhället än den privata konsumtionen ger.Dessutom rustar det staden för framtiden i form av bättre skola etc.
Tyvärr är den kommunala inkomstskatten ändå den sämsta av alla skatter att höja eftersom den fördelningsmässigt slår hårdast mot de som tjänar minst på sitt arbete.
Sverige hade tjänat på en skattereform, slopat överskottsmål och större offentlig konsumtion. På det sättet står vi starka även i dåliga tider.

Presenterar: Finansieringsparadoxen

Mer pengar ger inte alltid mer verksamhet men mindre pengar ger alltid mindre verksamhet. 

Jag rids av maran i natt. 
En av de saker som stör min sömn är det ekonomiska läget i vår stadsdel. Prognoserna visar återigen att vi är på väg mot avgrunden och återigen är det individ- och familjeomsorg/funktionshinder och äldreomsorgen som kostar mer än budgeterat. 

Precis som i budgetprocessen i höstas, kommer vi nu tvingas spara på barnen för att betala för de sjuka och arbetslösa. Det som staten tidigare betalat för via sjukförsäkringssystem och a-kassa men som den borgerliga regeringen inte längre tar ansvar för. Dessutom betalar förskolan för skolans underskott så resultatet av den särskilda prioritering av förskolan som stadsdelens politiker beslutat om i två år i rad blir en skrattspegel. Jag vet helt ärligt inte om jag kan vara del av detta längre. Det jag vet är att jag kommer att kämpa för stadsdelens barn med allt jag har så länge jag kan stå för de beslut som fattas. Det är mycket nära en gräns nu när jag inte längre kan göra det. 

För våra problem får vi ingen kompensation vare sig av stat eller kommunstyrelse. Vi ser idag spåren av nittiotalskrisen hos de unga som lämnar gymnasiet. När de föddes var Sverige värre däran än idag och det är deras generation som har betalat priset, framförallt i form av minskade resurser i skolan. Den generation som nu börjar gör det från en sämre nivå, en nivå där varje sparad krona märks i form av sämre kvalitet. Trasan är torr. Det går inte längre att vrida ur den. 

En vedertagen sanning i det politiska samtalet är att pengar inte är allt.
Jämförbara verksamheter kan kosta olika mycket och ha likvärdig kvalitet. Den paradox jag upptäckt är att det bara gäller tillförda resurser, besparingar drabbar alltid kvaliteten, om inte direkt för resultaten så för arbetsmiljö och kompetensutveckling. 

Vi vet att det finns stora skillnader mellan stadsdelarna i kvalitet och resursfördelning mellan verksamheterna. Dessa verkar mer vara resultat av en slump än av ett målmedvetet arbete. Att det finns duktiga medarbetare och ledare inom enskilda verksamheter.

Vi kan ändå med stor säkerhet säga att mer pengar inte är en säker väg till högre kvalitet i den offentliga verksamheten. Att samtliga stadsdelar kämpar med sina ramar har därför inte med ramens storlek att göra utan med arbetets organisation och ledning. Hur dessa ska förbättras skiter väl den som sätter ramen i och därmed återstår besparingar eftersom förvaltningarna saknar energi och resurser att ställa om sin verksamhet även om det säkert både är möjligt och önskvärt här och där.

Jag förstår att Göteborg måste fortsätta att utvecklas som stad, att vi måste bli större och vackrare men idag sker det på bekostnad av de barn som växer upp här. Jag vet att chansen att stadsdelarna får utökade ramar är minimal med mindre att staden höjer skatten.

Jag vill därför vädja till mina kamrater i kommunstyrelsen att trots alla negativa konsekvenser av en skattehöjning och trots att det är att spela borgarna i händerna inför ett valår att ändå höja skatten. Låt pengarna oavkortat gå till stadsdelarna för att användas där vi vet att människor vill att de ska användas. Till skolan, till förskolan och till äldreomsorgen. Skapa handlingsprogram för organisationsoptimering och när de är genomförda fröjdas över bättre kvalitet i stadens verksamheter. 

Låt inte barnens uppväxtvillkor avgöra deras framtid och framförallt - satsa på de unga. Kan vi göra investeringsplaner för vägar och hus måste vi kunna göra det för människor!

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Borde låta bli men....

Den infekterade frågan om folkomröstning om trängselskatt i Göteborg eller ej når nu oväntade bottnar.
I veckan startades en Facebookkampanj för att stötta eller påverka kommunfullmäktigepolitiker i Göteborg att rösta nej till folkomröstning.
Jag är inte särskilt förtjust i den sortens kampanjer men det har tydligen varit uppskattat av bl.a. Anneli Hulthén som tidigare under våren tvingats polisanmäla hot som framförts via hennes Facebooksida. Lite support från privatpersoner värmer naturligtvis.
Några som inte uppskattar dylika privata initiativ är den lokala kvällstidningen. De väljer att skapa en liknande kampanj men naturligtvis för folkomröstning. Den kampanj man har drivit under sex månader och som resulterat i att all politisk debatt i Göteborg inte längre handlar om medborgarnas bästa utan istället om bilförarnas ekonomi räckte inte.



Jag respekterar motviljan mot trängselskatt och det Västsvenska paketet. De är ändå här och går inte att ta bort, i alla fall inte av göteborgarna. Jag avskyr personligen Ringhals och bakåtvända säten på tåget men jag inser att det inte är något jag kan påverka och gillar läget.
Det enda positiva det här kan föra med sig är en ökad folklig förståelse av att politikerna är nära och att organiserade rörelser mycket lätt kan göra sig hörda. Därför ser jag fram emot mejllistor om
Förskolan
Skolan
Äldreomsorgen
Socialtjänsten osv.
Alla är områden som Göteborgs politiker styr mer eller mindre direkt över och definitivt kan påverka. Låt mig återkomma om hur.
- Posted using BlogPress from my iPad

El Budget är presenterad!

Ni som följer den här bloggen har säkert märkt att det har varit lite tunt med inlägg på sista tiden. En bidragande orsak (förutom vårtrötthet, familj och diverse annat) är den energi vi på regionskansliet har lagt på att färdigställa budgetförslaget för s, mp och v i Västra Götalandsregionen.
Nu är den klar och presenterad. Här kan ni läsa mer.

Birgitta Losman (mp), Gert-Inge Andersson (s) och Sören Kviberg (v)
presenterar budgetförslaget för Västra Götalandsregionen

Det återstår ändå att se hur det kan bli lite fart här på bloggen igen. Det känns som om den dagspolitiska debatten går på sparlåga fram mot ett supervalår 2014 och ingen mer än Vägvalet i Göteborg orkar väl debattera trängselskatt hela tiden?

Kanske blir det mer av filosofiska spörsmål eller så hittar jag energi någon annanstans. Är trots allt ganska säker på att bloggtempot nu kommer att öka igen.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Inför #pldebatt - min drömdebattör: Stefan Löfven - feministen

Vi brukar skoja på jobbet om vad de olika rödgröna partierna står för. Socialdemokraterna står då med självklarhet för industri och betong.

Den bilden gör Stefan Löfven inga större ansträngningar att ändra. Nu vet jag ändå att det finns en annan socialdemokrati än den benhårt ekonomistiska och pragmatiska som är den sida som kommuniceras oftast från S. Det är den feministiska socialdemokratin och den humanistiska.

Stefan Löfven lyfte på ett mycket tydligt sätt fram båda dessa perspektiv i sitt linjetal under kongressen (titta längst ner i inlägget sen). Kvinnors lägre sysselsättningsgrad och lägre lön. Den strukturella rasismen. Att det är rätt till arbete och full sysselsättning som är den socialdemokratiska vägen till ett jämlikt samhälle.

Nu har ju båda sidor avslöjat sina strategier för kvällens debatt så den inledningen och ingången från Stefan Löfven verkar det ju inte bli. Det är synd. Nu riskerar debatten återigen bli ett kastande av skattemiljarder fram och tillbaks istället för en debatt om människosyn, om hur vi ser på arbete och arbetsrätt och på kvinnors möjligheter. En diskussion om vad partierna använder eller vill använda skattemiljarderna till. Varför de vill det.

Jag måste erkänna att jag är rejält trött på den tomma tunnor taktik som används i det offentliga samtalet. Det är miljarder hit, procent dit, ni tycker så och vi tycker så - mycket ljud och lite faktainnehåll, ont om vägledning för en osäker väljare.
Det blir en kamp om vad som låter och verkar bra istället för mellan politiska linjer.

Jag gillar bilden av ett ärligt politiskt samtal istället för intränade floskler. Det är säkert så att de politiker som för det samtalet inte kommer att bli klokare eller ändra övertygelse men chansen är större att de som vill lyssna kan skapa en egen uppfattning. Med mediernas krav på dramatik och tempo så förblir det nog en dröm, men en värd att jobba för.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Vad är demokrati? #trängselskatt del 2

En av de åsikter som höjs i debatten för/emot folkomröstning om trängselskatten är att de som är emot folkomröstning är odemokratiska.

Åsikten att man är emot demokrati om man är emot folkomröstning i en enskild fråga är i mina ögon ändå väldigt snäv. Det kan ju helt enkelt vara så att man tycker att frågan i det enskilda fallet är fel ställd. Att vara emot demokrati är ju inte att låta bli att argumentera mot det man tycker är fel. Det är att acceptera att fler tycker annorlunda och respektera det beslut som fattas.

Jag vill i det aktuella fallet tvärtom säga att våra politiker agerar föredömligt som redovisar sin ståndpunkt inför ett beslut i kommunfullmäktige, argumenterar för sin sak och meddelar ett tydligt beslut. Tänk om det vore fallet i varje ärende! Sen är det ju upp till väljarna i nästa kommunval att fundera på om de tycker att detta beslut, sammanvägt med alla andra beslut som fattats under mandatperioden motiverar stöd i valet.

En liten demokratifackla som är värd att slänga in är hur Moderaternas beslut om ställningstagande om ja eller nej till folkomröstning fattades. Det fattades alltså på ett partiinternt möte med några få rösters övervikt. 

Är det demokrati att dessa tre, fyra pers som märk väl inte är folkvalda ska få avgöra frågan för hela kommunfullmäktige? 

Jag har fått höra att om Moderaternas omröstning hade skett före lunchen så hade det varit majoritet åt andra hållet men att några ombud lämnade tidigt. Moderaterna i Västra Götalandsregionen är fortfarande mot en folkomröstning men deras röster räknas inte i frågan liksom inte heller regionfullmäktiges eller riksdagens. En lunch på en lokal moderatstämma avgör kanske frågan som kan komma att påverka en hel region om det blir aktuellt. Är det verkligen ett praktexempel på demokrati?

Det är imponerande att GT lyckades skrapa ihop de namnunderskrifter som behövdes för att väcka frågan om folkomröstning och det krävs att 2/3 -delar aktivt säger nej för att det inte ska bli folkomröstning. 

Lagen har alltså sett till att namnunderskrifterna har större vikt än de folkvalda i kommunfullmäktiges. På så sätt har man försäkrat sig om att den tillfälliga politiska majoriteten inte ska ha avgörandet själv.

Att stadsledningskontoret föreslår avslag pga att konsekvenserna är omöjliga att överblicka och att den rödgröna majoriteten kommer att stödja stadsledningskontorets förslag är lika naturliga inslag i den representativa demokratin som att folket röstar fram partiernas kandidater eller att stadsdelsförvaltningen föreslår ett beslut i ett skolärende och den lokala nämnden förhåller sig till det.

Gillar man inte det så finns det faktiskt bara ett sätt att förändra. Inifrån. Jag välkomnar därför alla läktarexperter på demokrati till ett politiskt parti av eget tycke och smak för att vara med i matchen.

GP, GT, SR, Västnytt, GP

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Rätt beslut men inte ett självklart - Nej till folkomröstning i Göteborg.

Idag slår den politiska majoriteten i Göteborg fast sin uppfattning att man kommer rösta mot en folkomröstning om trängselskatt i Göteborg.

Det är rätt beslut.

Samtidigt är det ett väldigt svårt beslut av flera orsaker. 

1. En gång har en s-ledare utlovat folkomröstning innan trängselskatt skulle införas i Göteborg.
2. Ett folkinitiativ (oavsett om det startades och kampanjades av GT) har lämnat in de röster som behövs för att väcka frågan i fullmäktige. Det är ingen lätt uppgift, inte ens för en tidning och visar på att frågan väcker stort folkligt engagemang.

Ändå är beslutet i mitt tycke rätt.

1. Det Västsvenska paketet är nödvändigt för utvecklingen av infrastrukturen i regionen och trängselskatten är en del i paketet, inte bara genom finansieringen utan också genom att den faktiskt minskar antalet bilar på vägarna.
2. Det har redan investerats för mycket pengar. Bara uppsättningen av betalstationerna har varit väldigt kostsam. Förstudier, markarbeten, trafikomläggningar osv. 
3. Om Göteborg tvingas att själva lägga in de pengar som trängselskatten skulle ha betalat kommer det att innebära ett ännu hårdare tryck och minskat fokus på de verksamheter som   redan nu hade behövt större fokus. Barnomsorgen, grundskolan, gymnasieskolan och äldreomsorgen.
4. Endast hälften av passagerna betalas av göteborgarna. Vi låter alltså andra betala för att utveckla vår stad. Lite Robin Hood är det.
5. Frågan är fel ställd och visar upp trängselskatten som en enskild företeelse, som att den inte alls är del av ett större sammanhang.
6. I Stockholm där man hade folkomröstning om trängselskatt var förutsättningarna klara redan när man införde trängselskatt på prov. I Göteborg har det aldrig varit fråga om en provperiod.

Tillsammans gör det att beslutet att säga nej till folkomröstning är rätt. Tyvärr har Moderaterna i Göteborg inte kunnat visa samma vilja att utveckla staden utan kommer troligen att med stöd av några få rösters övervikt vid ett lokalt möte riskera Västsveriges fortsatta utveckling och att oavsett utgång i folkomröstningen åtminstone både försena och fördyra det Västsvenska paketet.

I det läge vår stat har satt sig i nu att man hela tiden balanserar skatteintäkterna mot skattesänkningar istället för investeringar så finns inte någon praktisk möjlighet för staten att kliva in och betala för större infrastruktursatsningar helt själv längre. Det tycker jag är dåligt men det är faktum och kommer inte att ändra sig med en socialdemokratisk regering, åtminstone inte på kort sikt.

I förlängningen leder den nuvarande statliga åtstramningspolitiken till att landsting och kommuner tvingas höja sina skatter - höjda kommunalskatter är ett oerhört dåligt fördelningspolitiskt steg och det är därför rödgröna kommuner och landsting håller emot och sliter på personal, lokaler och befolkning istället för att höja skatten- något som egentligen behövs för att upprätthålla och svara upp mot befolkningens krav på välfärden.

GP, GT, SR, Västnytt

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?