Trängselskatten är inte mest orättvis!

Idag pryds GP på framsida och insida av insikten att höginkomsttagare betalar mindre andel av sin inkomst i trängselskatt, även om de betalar mer i kronor och ören.
GP gör ju ingen politik av detta räkneexempel. Så låt mig.

All skatt som bygger på en fast summa eller procentsats blir orättvis. Vad vi som samhälle kan bestämma är att de som tjänar mer har möjlighet att bidra mer, både i kronor och andel av inkomsten.
Kommunalskatten, som är den skatt som måste höjas om vi både ska bygga det Västsvenska paketet, (Det måste vi!) och att de som kör bil ska slippa trängselskatt är också en skatt som skapar orättvisor.
Ju högre kommunalskatt desto mindre har låginkomsttagaren kvar att leva på. Det gäller naturligtvis även höginkomsttagaren men effekten blir mindre eftersom vi har vissa kostnader som är i det närmaste omöjliga att komma undan och som är svåra att minska under en viss nivå. Boende, mat och kläder är tre sådana kostnader. Så en slopad trängselskatt som höjer kommunalskatten skulle framförallt drabba de som inte ens har råd med bil.

GP-s rubrik alternerad.

Momsen som du betalar för din konsumtion är inte heller en rättvis skatt. Den går att jämföra med trängselskatten. Höginkomsttagare har mer utrymme för konsumtion (trängselskatt) även om man konsumerar och bidrar med mer momspengar (trängselskatt) än vad en låginkomsttagare gör. Vilket gör att andelen av en låginkomsttagares inkomst som går till moms (trängselskatt) troligen är högre än en höginkomsttagare.

Det har visat sig att människor som har låga inkomster använder högre andel av inkomstökningar till konsumtion än människor med höga inkomster. Det är en av anledningarna att det är mer effektivt för samhället att öka möjligheter för låginkomsttagare än att göra som borgarna och låta de som redan har mycket behålla ännu mer.

Min bild är att om vi ska uppnå jämlikhet, klasslöshet och lika möjligheter för alla i Sverige så är det inte via kommunalskatterna vi ska gå, inte heller konsumtionsskatter, med möjligt undantag för behovsförändrande beskattningar som alkohol, tobak, bensin, trängsel etc. är det som behöver höjas för att få in mer pengar i statskassan.

Jämlikhetsdrivande skatter är en tydligt progressiv statlig inkomstbeskattning.
För min del borde en socialdemokratisk regering verka för att öka skatteuttaget i statlig inkomstskatt (betydligt mer än föreslaget) och minska det kommunala för att sedan via statsbidraget göra en tydlig omfördelning över riket för att uppnå bättre möjlighet till likvärdighet i den kommunala servicen. En reform med många fallgropar men stora förtjänster.

Andra sätt att nå progressiva effekter är att beskatta fast egendom och finansiella transaktioner mer. I min värld är det inte för att straffa ägande utan för att finansiera ett välfärdssystem som ger samma möjligheter för alla utan att de som har lägst inkomster ska behöva betala en orimligt stor andel.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Vilka är framtidspartisterna?

Vilken skillnad ett namn gör!
Det är ju smått genialt att faktiskt kommunicera partiets politik via partinamnet.
Det finns nog få som tvivlar på vilka frågor som är viktigast för Feministiskt Initiativ eller Miljöpartiet. Vilken politisk agenda Vänsterpartiet har går någorlunda att ana sig till. (Annat är det med Centerpartiet.)

Det känns ju alltid fräscht att hänga på något nytt också. Hur länge är det ok för nya Moderaterna att vara nya? Politiken har ju inte förnyats på tio år nu. Känns som om väljarna börjar ana att det bara är ett marknadsföringstrick. Ungefär som när en produkt marknadsförs som nyhet när allt man gjort är att byta förpackning.

Socialdemokraterna har ju bestämt sig för att vara Framtidspartiet. Jag gillar det. När jag tänker på vad jag vill jobba med politiskt så är det ju frågor för framtiden. Barn och ungas villkor, jämställdhet, jämlikhet, mänskliga rättigheter, utbildning, internationell solidaritet och självklart miljö och klimatfrågor. Allt kan rymmas inom begreppet Framtidspartiet.

Frågan är om vi kan leva upp till det. Frågan är om vi egentligen förmår det. Socialdemokraterna är Sveriges överlägset största parti till antalet medlemmar. Vi är det dock med en ålderspyramid som lämnar lite övrigt att önska. I Europaparlamentsvalet så lyckades Framtidspartiet bli tredje störst - efter Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ - hos förstagångsväljarna.
Om vi ska sätta lite schvung i Framtidspartiet kanske signalvärdet i att sätta två 60+ överst på valsedeln går att diskutera? (Liksom om ordvalet schvung hör framtiden till.)

I Göteborg är vi inte största parti i antalet väljare. Det är vi inte helt ovana vid efter ett par val med moderata framgångar men att just Miljöpartiet är större, oavsett form av val är ett underkännande av vår förmåga att läsa samtiden och fylla Framtidspartiet med innehåll. Därmed inget ont sagt om Miljöpartiet men om man jämför valmuskulatur borde vi vara gött mycket starkare.

Jag har fått lära mig att jag själv har makt att förändra hur mitt parti fungerar, att jag själv har en maktposition. Det innebär att jag själv också har ett ansvar för att Miljöpartiet fick fler röster i EU-valet än vi fick.
Jag har själv ett ansvar i att misslyckas att fylla Framtidspartiet med innehåll. Att vi inte lyckats mobilisera våra väljare i min stadsdel. Att jag inte lyckats bidra med konstruktiva idéer till den politiska ledningen. Mitt ansvar delar jag med alla medlemmar i Socialdemokraterna i Göteborg.

Om bara några månader går vi till val igen. Hur ska jag lyckas ta mitt ansvar och få det valet att handla om framtiden? Inte bara vad vi ska bygga för vägar och hus i framtiden utan framförallt hur vi ska vara mot varandra och andra. Vilka värden som ska gälla. Jag kan bara lova att göra mitt bästa för att lyckas med det.

Även om Miljöpartiet och Feministiskt initiativs framgångar kanske var tillfälliga och det kan bli svårt att upprepa dem i höstens val så hoppas jag att Stefan Löfven tar tillfället i akt och växer lite. Att han vågar pumpa upp ballongen ordentligt, nästan till bristningsgränsen och börja prata om framtiden som något vi vill uppleva, något som vi känner tillförsikt inför och något som våra unga också ska ha inflytande över. Jag vill inte höra mer om hur många, vad det kostar och hur många dar det ska ta. Jag vill få en uppfattning om hur det är när vi kommit fram.
Jag hoppas också att det är nog daltat med oss som är 40 nu. Vi har fattat budskapet - vi kommer att ha råd att betala lånen med en s-regering. Vad har vi att lova de som är 30 och yngre mer än en jobbigare morgon?

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Socialdemokraterna är också ett enfrågeparti

"Samhället, det är vi"...."Vi tillsammans. Du hör ihop med varenda människa du ser. Ingen här är ensam på riktigt. Vi är som ett gäng...Det är det som är samhället" Lotta Lundgren i Fokus nr 21 2014 

Lotta Lundgren förklarar för sina barn om samhället i Fokus. I samma tidning beskrivs Feministiskt Initiativs lavinartade utveckling.
FI beskrivs som ett enfrågeparti men för mig är det fullständigt uppenbart att de inte är det. Inte mer än Socialdemokraterna.

Om feminismen är FI:s fråga som sätter prägel på all deras politik (oavsett om den är ekonomiskt ansvarstagande eller ej) så har faktiskt socialdemokratin en fråga som är snäppet större och som borde ta lika stort utrymme i beslutsprocesserna.

Alla människors lika värde.

Margot Wallström och Stefan Löfven
Kungsportsplatsen, Gbg

Om orden inte används som en idealfigur utan som politisk handlingsplan blir det väldigt uppfordrande men också väldigt stimulerande. Jag var idag i Göteborg och lyssnade till Margot Wallström och Stefan Löfven som eldade på lite i valspurten. Båda pratade om mänskliga rättigheter och solidaritet. Båda pratade om hur samhället borde vara organiserat. Båda nämnde människors lika värde.


Lika värde inom Sveriges gränser, lika värde på jorden. Det är det som är planen. Ibland känns det som om våra beslut förhindrar det. Våra idéer om en mängd olika typer av gränser. Hur vi behandlar varandra. Hur vi byggt upp vårt samhällsgäng till en oerhört komplicerad apparat där systemen inte sällan skymmer sikten av människorna.

Inte alltid utan orsak har Socialdemokraterna beskrivits som systemkramare. Bestämmelser går ibland före sunt förnuft och humanism. Beslutens konsekvenser funderas på i ekonomiska termer istället för i mänskliga.

Jag hoppas och tror att de kloka människorna i vårt parti drar samma slutsats som jag gör av Feministiskt initiativs framgångar och inte minst deras förmåga att engagera unga människor.

Det krävs inte bara sunda statsfinanser för att förändra ett land. Det krävs också ett tydligt uttalat vad det är en förutsättning för. Kanske till och med våga vända på vad som är viktigast. Jag tyckte jag hörde något av det idag i Göteborg. Jag hoppas jag får vänja mig vid det!

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

De lyckliga slutens förbannelse

Jag vet att det alltid kommer att gå åt helvete med den uppväxande generationen om man ska tro oss som redan vuxit upp. Så är fallet även idag.

Vi har ju, som alla vet, en curlinggeneration som är på väg ut i livet. Själv tror jag inte att det är curlandet som är det största hotet mot deras framfart här i livet. Jag tror inte heller att det är tv-spel eller att allt fler som lämnar högstadiet saknar funktionell läsförståelse. (Eller jo, det sista tror jag faktiskt.)

Jag tror att den allra största faran för det uppväxande släktet är bristen på verklighetsförankrad kultur.
I åratal under uppväxten med allehanda dubbade och debila produktioner av amerikanskt och svenskt ursprung skyddas de från möjligheten att allt kanske inte blir bra till slut.

Astrid Lindgren har skrivit en sagobok där de flesta sagor inleds med "Det var i fattigdomens dagar" och ett eller flera fattiga barn dör, om än i poetiska omskrivningar. Det var grejor det!

En sådan utveckling i en nutida produktion skulle vara utesluten redan på idéstadiet. Ingen förläggare eller producent med plånboken under uppsikt skulle vilja publicera något så riskfyllt som ett olyckligt slut.

Förutom att det utarmar det konstnärliga klimatet så skapar denna inbäddade kulturella smekning nu generationer av medborgare som tror att allt kommer ordna sig bara man är snäll och väntar på att hjältarna dyker upp. Det behövs ingen egen insats, inget samhälle till stöd. Allt ordnar sig. I viss kombination med curlandet skapar det en hop av handlingsförlamade unga.

Så det kommer bli en tuff läxa för många som upplever för första gången att ett misslyckande faktiskt har negativa konsekvenser. Att allt inte blir som man önskar även om man önskar jättemycket. Att allt som är olyckligt inte har med brustna hjärtan att göra.

Eller så har jag fel.

Intressant?

Så tillåter näringslivet rasism i USA jämfört med Sverige

I slutet av förra veckan uppdagades att ägaren till NBA-basketlaget Los Angeles Clippers Donald Sterling hade uttryckt sig rasistiskt i ett telefonsamtal. Man skulle kunna kalla det ett misstag, kanske ett utbrott av svartsjuka.
Resultatet: Han blir nu avstängd på livstid från all aktivitet i NBA, inklusive sitt eget lags, han får böta 2,5 miljoner dollar och man ska försöka tvinga honom att sälja laget. SR
Ett flertal av Clippers största sponsorer har rivit kontrakten, spelare och ledare över hela ligan har uttryckt sin avsky. President Obama har kommenterat.
I den kanske mest kommersiella av alla idrottsligor råder nolltolerans mot rasism, oavsett vem som uttrycker den.

Till Sverige. Hamburgerkedjan Max har tydligen vägrat att servera romer. En anställd har vägrat att servera kaffe till ett sällskap med det uttalade budskapet. AB
Hamburgerkedjan Max ligger väl inte högst på min sympatilista efter sitt försöka att skrämma anställda att inte rösta på Socialdemokraterna men om det är deras policy att inte servera romer så är det ljusår värre.
För att motsvara NBA:s reaktion krävs ett uteslutande ur Svenskt Näringsliv och andra sanktioner från fackförbund och myndigheter.
Tror ni att det är ett troligt scenario? Vad hände med Sheraton efter de hade avvisat en romsk kvinna från sin frukostmatsal?
Varför reagerar inte det svenska näringslivet som det amerikanska?

I Sverige idag har ett nazistiskt parti demonstrerat i Jönköping. Motdemonstranter har gripits av polis.
Det var starkt av kyrkan att ringa och varna för fara under demonstrationen. Många Jönköpingsbor och tillresta motdemonstranter gjorde sitt bästa för att visa sin avsky. Men samhället säger inte nej till rasism. Det säger visa inte din rasism. Smyg med den så får ni hållas. Det som sägs i slutna rum får stanna där. Så länge inte rasismen är uttalad så är den ok.

Ja, det finns komplikationer med att vara en rättsstat med grundlagsskyddad yttrandefrihet och demonstrationsfrihet. Polisen har inte gjort fel.
Däremot kan jag tycka att vi som samhälle totalt sett visar flathet mot rasismen.

Vi vet att den finns. Vi vet att den troligen växer. Vi låter den växa så länge den går med på de demokratiska spelreglerna.
Framförallt:
Vi orkar inte ta tag i de underliggande orsakerna till att unga människor blir nazister.

Om ni vill ha några verktyg själva. Besök Teskedsorden och läs på lite om Toleransprojektet i Kungälv. Acceptera aldrig rasism - varken dold eller öppen.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?