Förtroende är en färskvara - resultat beständiga

Idag jublas det återigen i den socialdemokratiska sfären.
En ny förtroendemätning ger höga siffror för den nye Ordföranden Löfven samtidigt som Den Store Ledaren Reinfeldts förtroende hastigt minskar.

Foto Löfven: Anders Löwdin, Reinfeldt: okänt

Om vi börjar med Löfvens siffra med att 47 % har stort eller mycket stort förtroende för honom så känns den naturligtvis bra - om vi kollar hans företrädare så känns det kanske mindre säkert. De började också på en relativt hög nivå och minskade över tid, lång i ett fall och mycket kort i ett annat.

Att Reinfeldts förtroende minskar är lättare att kommentera.
Det börjar egentligen med den famösa 5 år med Alliansen artikeln i SvD där uttalandet om att det "ytterst finns andra skyddsnät" först yppades, något som följdes upp i Agenda i söndags. Ett framträdande Lena Mellin betecknar som en katastrof och säga vad man vill om Lena Mellin men någon form av känsla för hur vinden blåser har hon onekligen.

Reinfeldts svårighet att relatera till verkligheten visade sig ju också i tankarna om pension vid 75 samtidigt som vi har rekordhög arbetslöshet och bara varannan jobbar till 65. Det är av olika skäl varav ett är att man helt enkelt slits ut i förtid.

Att förtroende är en färskvara visar också den här grafen över vilket förtroende man har mellan Alliansen och S i olika politiska frågor.

Det som nu allt tydligare börjar visa sig är att de blå dunsterna håller på att lösas upp i folks ögon och ersättas av en klarsyn kring de oerhört allvarliga konsekvenser den borgerliga politiken har för Sverige.

För de som drabbas direkt är det uppenbart men även för de som ser ut som vinnare på den borgerliga politiken börjar det bli uppenbart att sunda statsfinanser i kombination med stora skattesänkningar innebär att statens utrymme att satsa på framtiden kraftigt begränsas. Det handlar om infrastruktur, om utbildning, om innovationer och forskning. De förutsättningar som behövs för ett starkt och livskraftigt näringsliv och en fortsatt god utveckling av hushållens och landets ekonomi.

Istället ser vi hur fler och fler reformer riktar in sig på att premiera låga löner, otrygga villkor och stora möjligheter till riskfria vinster för företag. Istället för att göra landet bättre för både människa och företag så har den sittande regeringen ensidigt valt att premiera de senare - detta eftersom jobbskatteavdragets verkliga effekt oomtvistat ska vara att hålla nere lönetrycket. Liksom försämringarna i a-kassan.

Bloggat om förtroende har: Moberg, Högberg, Brikho, Lenefors

AB, AB, SvD, SvD, SVT, GP

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Allt, allt, allt kokar ner till skolan och barnen

Det är bra att det blossar upp en diskussion om de allt sämre socialförsäkringarna och att människor inte kan leva på varken a-kassa eller pension.

Samtidigt tar det fokus från det som är ännu viktigare - hur ska vi göra för att fler ska lyckas i livet? Hur ska vi göra för att öka innovationskraft, minska ungdomsarbetslöshet och social utslagning. Hur ska vi säkra framtiden för våra barn?

Det finns EN sak som är helt central för att vända den negativa utvecklingen - det är att se till att alla barn lämnar högstadiet med godkända betyg och att fler orkar hela vägen genom gymnasiet. Den resan börjar redan i förskolan.

I min värld är den insats som förebygger problem viktigare än den som behandlar problem, för då kommer de problem vi måste behandla helt enkelt bli färre. 
Därför är det för mig det allra viktigaste att utveckla förskolan och  skolan.
Låt oss inte glömma att väldigt många barn klarar skolan utan några problem. Den skola vi har är alltså bra för några. Av någon anledning är det så att skolan verkar vara bäst för dem vars föräldrar har en högskoleutbildning. Enligt mitt sätt att se på saker så är det lite onödigt, de barnen kommer antagligen att klara sig genom vilken typ av skola som helst.


Att vi misslyckas i skolan är helt uppenbart oavsett skäl, oavsett om det är Björklunds eller sossarnas fel. Mitt recept är inte då att fortsätta gräla om det förflutna och försöka göra politik på att man har funnit Lösningen.
I min värld så vet nog de flesta vad som behövs, just där de finns. Ge dem förutsättningar att göra det.
Fråga en förskolelärare, en lågstadielärare eller rektor vad de behöver för att förbättra kvaliteten på det pedagogiska innehållet just hos dem och de kommer att svara dig.
Idag så försöker vi på något sätt jobba oss runt problematiken istället för att gräva där vi står. Vi mäter mer, vi utvärderar, vi pratar men vi gör väldigt lite förändringar i barnens vardag. Det är fortfarande för många barn i förskolegrupper och skolklasser, det är fortfarande för få vuxna som ser barnens enskilda behov. Det  är fortfarande för många barn som mår psykiskt dåligt pga mobbing eller stress.


I ett första steg i Göteborg behöver vi egentligen inte göra något annat än att värdera lokaler annorlunda. Idag blir lokalkostnaderna det som stjälper en liten skola. Antingen det eller någon annan administrativ kostnad som gör att Stadsdelsnämndens utbildningsbudget spricker. Ja, personalen är den överlägset största posten i skolans kostnader men i budgetar utan marginaler blir även lokaler och hyror avgörande. Det är därför extra klädhängare sätts in i var och varannan förskolevestibul runt om i stan.


Hyresfrihet för kommunala lokaler för skola och förskola vore ett första steg. Det är ingen kostnad egentligen eftersom lokalkostnaderna är en internpost i kommunens rundgång.
Jag är säker på att det skulle öppna möjligheter till lokaler som är bättre för barnen, speciellt de små. De vars start är avgörande för hur det ska gå i fortsättningen.


Läs Johan Trouvé om ABC i Gettoskapande, Peter Santesson om Rosengårdsskolan, Utredarna om skolpolitiken, Martin Moberg om nytt fokus för (s), Sourze om barnen som spelmarker i ett globalt skolkasino, Mediesverige.se om journalistik kring teknik i skolan, Cornucopia om vinstintresse i skolan, Utredarna om att ungdomsarbetslösheen inte är LAS fel.

GP, GP, Dagbladet, GP, Dagens Samhälle, SvD

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

När Reinfeldt talar suckar de arbetslösa

Expressen har idag lyckats med det få medier gör - att få en Reinfeldt att ställa upp på en seriös intervju.

Det är självaste statsministern som får frågorna. Svarar gör han som han brukar - krångligt.

Men när man tittar på frågorna och svaren händer något nytt, något vi inte sett tidigare. 

Regeringens politik framstår som misslyckad.
Fler i arbete är inte ett bra mått att använda när det blivit ännu fler utan arbete.
20,8 procents ungdomsarbetslöshet är skyhögt över det acceptabla. Reinfeldt medger:

"- Jag har mötts av attityden i bland att till och med när vi gör kraftiga rabatter på arbetsgivaravgiften, i bland ger vi ju mer än hela arbetsgivaravgiften i rabatt, så väljer de ändå inte att anställa alla. Därför tror jag att det är andra saker än den totala lönekostnaden som spelar in."

Tänk om poletterna har börjat att trilla ner. Att det inte är med priset på arbete som man skapar en arbetsmarknad, det är med en aktiv näringspolitik, t.ex. genom offentliga investeringar skapas en mängd jobb. Det är inte heller genom priset på arbete som invandrare får jobb, det är genom utbildning och praktik. Fas 3 skapar inga nya jobb, bara långtidsarbetslöshet. Att, som statsministern gör i intervjun, jämföra dem med plusjobb och kalla det en lek med ord visar på den verklighetsfrånvändhet regeringens företrädare ofta visar.
Ett plusjobb är en subventionerad anställning med lagstadgade villkor. En Fas 3 plats är en anvisning där arbetsgivarens godtycke bestämmer dina villkor och ersättningen är omöjlig att leva på. Trots dessa hemska villkor så ökar antalet i Fas 3 månad för månad. Regeringens misslyckande i arbetsmarknadspolitiken är ingen "lek med ord" det är verklighet.


Läs också Röda Berget, Parkstugan, Westerholm, Alliansfritt Sverige, Martin Moberg

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Driftsformens tveksamma betydelse

Jag har i ett flertal samtal de senaste dagarna hamnat i diskussion om driftsformer. Är Socialdemokraternas förslag tillräckligt eller ska vinster i välfärden förbjudas kort och gott, vore det bra med kontrakt av Björklunds modell osv.

Jag måste erkänna att jag ändå är relativt oberörd av denna diskussion.
Anledningen till att alternativa driftsformer skall få finnas även i framtiden är som jag ser det två.
1. Alternativa metoder, pedagogiker etc kan ofta drivas bättre av annan huvudman än kommunen.
2. Avskiljda verksamheter - rent privata - där den som har råd kan få plats.
Jag vill inte förbjuda någon av dem men jag vill bara ge offentligt stöd till den verksamhet som kompletterar den offentliga, inte den som finns till för en välbeställd elit. 
Så långt är jag väl knappast kontroversiell?


Något mer kontroversiell är jag nog när jag menar att privata alternativ och privat drift aldrig hade lyckats att framställa sig som det kvalitetsmässigt bästa alternativet om den offentliga verksamheten hade fungerat tillräckligt bra.
Att människor inte litat på att den offentliga vården, skolan eller omsorgen varit pålitlig och kvalitetsmässigt ok är ju någonstans anledningen till efterfrågan av privata alternativ. 


Vad kan då anledningen vara att kommunala verksamheter inte hållit tillräckligt hög kvalitet? Eller är det bara en borgerlig myt att de inte gjort det? Har kommunal byråkrati aldrig varit ett problem?
Min fråga är istället; vad ska vi göra för att skapa en offentlig verksamhet som gör privata alternativ överflödiga?
Jag tror på fullaste allvar att det i stor utsträckning är en organisatorisk fråga. 
Det är min övertygelse att kvalitetssäkring och likriktning är fel väg. Jag är helt övertygad om att det lokala intiativet, den lokala organisationen och den lokala särprägeln är rätt väg att gå. Att låta personalen närmast medborgarna vara mer involverad i all form av planering, organisering och utveckling. 


Vi fick i SDN en rapport från ett vårdhem på Tjörn där man körde något man kallade Intraprenad, nu var kanske historien sockrad men där var personalen totalansvarig för allt och det verkade funka grymt bra.
Det finns säkert ett behov av kommunala mellanchefer i stadsdelen men jag tror att deras roll måste bli mer av en stödfunktion än en rapportinstans. 


Det är min roll som politiker att orka tränga igenom floden av förvaltningsrapporter och faktiskt arbeta för att verksamheten blir den bästa möjliga, istället för att acceptera sakernas tillstånd och reglera eländet men det är inte lätt.


Läs Tiden, Peter Andersson

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Du är envis som en gammal get Björklund!

Vi har en utbildningsminister och floskelpartiledare i vårt avlånga land som äger en egenskap som påstås vara god. Han är envis.

Han är så in i bänken envis att han sedan 90-talet har drivit linjen om "ordning och reda" i skolan. Utan någon evidensbaserad forskning i ryggen, utan någon forskning alls i ryggen faktiskt. Det han har är en känsla av rätt och rättfärdighet för sin bild av skolan som är baserad på ett annat samhälle.

När alla möjliga forskare och till och med andra ministrar säger att denna bild inte stämmer och inte fungerar i dagens samhälle så passar Björklund på att mena att det inte är ett problem - Han blir inte sömnlös. 

Alliansfritt Sverige har gjort en minimal sammanställning av Björklunds "små" missar inom utbildningspolitiken.

"Allvarligt talat Björklund. Fler har ofullständiga betyg, både i grundskolan och gymnasiet. Utländska studenter flyr svenska universitet, lärarlegitimationerna administreras av okunniga bemanningsföretag, eleverna överger yrkesprogrammen, lärarjobb riskerar försvinna, föräldrarnas bakgrund har allt större betydelse för elevernas prestationer, SFI-bonusen tycks ha havererat och matematiksatsningen är en nedskärning."

 Nu har det visat sig att den enormt viktiga reformen med betyg i sjätte klass har fått effekten att de som redan klarat sig bra klarar sig bättre medan resten klarar sig sämre, åtminstone enligt betygen i sjunde klass och Lärarnas Nyheter. Om Björklund bemödat sig med att tänka efter så hade han insett att fler kontroller inte gör barnen bättre på skolarbete, det sätter bara större press på prestation, press som dokumenterat försämrar prestation. Forskaren Alli Klapp i Lärarnas Nyheter:

"Förklaringarna kan vara att elevers självuppfattning och därmed motivation för studier påverkas av att få betyg, tror Alli Klapp. Det finns en mängd forskning som visar att yttre bedömningar som betyg kan ha negativa effekter på den inre motivationen.
   Hon säger att pojkar generellt har en högre uppfattning om sin egen förmåga än flickor.
   — Det kan förklara varför pojkar reagerar mer negativt på att få betyg än flickor. Skillnaden mellan förväntan och resultat blir större, slår hårdare och påverkar resultaten i sjuan negativt.

Det som är det sorgliga i detta är att den politiska oppositionen låter detta hända, mot bättre vetande för att man bedömer risken att få flumskolestämpeln större än att barnen inte lär sig tillräckligt och att man ska lägga ännu mer tid på att diskutera driftsformer istället för innehåll i skolan. T.o.m. Björklund verkar ha insett att skolmarknaden inte kan släppas helt fri. Detta är en fråga som mest döljer de verkliga problemen med skolan. Att istället jobba för att placera floskelskolestämpeln på minister Björklund hade varit mer passande. Det är dags nu!

GP, Nyheter 24, VK

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Ett efterlängtat initiativ!

Helt plötsligt plingade det igår eftermiddags till i mailboxen med pressmeddelanden från Socialdemokraterna igen.

Två saker var väldigt välkomna med detta.

1. Det var politiska frågor som är i rampljuset och som är väsentliga i många människors vardag.

2. Det var politiska frågor.

Att man dessutom verkar vilja använda riksdagsgruppens hela kompetens och de talespersoner som finns liksom att de starka kommunala företrädare som finns får träda fram känns också som en utveckling av den kommunikativa strategin, även om partiledaren är viktig är han inte ensam.


Den fråga som idag debatteras flitigast är det förslag av utveckling av Lagen om Upphandling och Lagen om Valfrihet som Socialdemokraterna föreslog. Läs mer här.

Detta initiativ är väldigt positivt för mig av flera skäl men framförallt är det riktat mot det som Socialdemokraterna faktiskt kan påverka i ganska stor utsträckning - vad som händer i kommuner och landsting. I mer än hälften av Sveriges kommuner sitter Socialdemokraterna med och styr, med en förändring av de två föreslagna lagarna kan de sätta betydligt högre kvalitetskrav vid upphandling. Att ha möjlighet att kräva kollektivavtal är något som vi i vår Stadsdelsnämnd tydligt efterfrågat och (s)-förslaget försvårar det kraftigt för aktörer som profiterar på skattemedel, kanske till och med villkora om vinst ska vara tillåtet.

Reaktionerna har naturligtivis inte låtit vänta på sig och det faktum att kritik kommer från både höger- och vänster, antingen är förslaget för radikalt eller för moderat, är som vanligt en ganska bra måttstock på att det är ett alldeles utmärkt förslag.

Peter Johansson har skrivit ett umärkt inlägg i ämnet:

"Vi Socialdemokrater är ett stort parti utan en Schlingmann. Det innebär att att olika S-märkta kommuner och landsting väljer att i dialog med väljarna skapa olika vägar att nå fram till målen. Förslaget innebär att kommunerna får ytterligare ett verktyg till sitt förfogande, nämligen nya möjligheter att ställa krav vid all slags offentlig upphandling."

Det är ju en av de viktigaste sakerna som har ansetts orsaka bristfällig äldrevård - för dålig upphandling. Om nu lagen kan ge verktyg för att öka kvalitetens betydelse i en upphandling så innebär det en utmärkt sätt att förvalta medborgarnas pengar, precis som Helena Ericson skriver är det ett förslag som värnar våra skattemedel.

Andra på ämnet är Martin Moberg, Ola Möller, Krassman, Göran Johansson

SvD, Aftonbladet, GP, LO-tidningen

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Politiken behöver modernt ledarskap

Jag har från utsidan följt GP:s rapportering om socialdemokraterna i Göteborg den här veckan. Framförallt fysiskt med sportlovsfirande i norra Värmland.
Väldigt kortfattat vill jag presentera konflikten så här:

"– Jag förstår inte hur ett handslag kan vändas till något negativt, säger Göran Johansson, Göteborgs starke man under ett par decennier." (GP Plus)

Anneli Hulthén:

 "-Om jag plötsligt blev auktoritär tror jag inte folk skulle känna igen mig, jag är inte sådan. Därmed inte sagt att jag är något vilset rö i vassen som inte vet vad jag vill. Men vi är ett lag, vi ska kunna samarbeta och lita på varandra." (GP Plus)

(För utomsocknes bör förklaras att Göran Johansson styrde kommunstyrelsen i Göteborg innan han lämnade över till Anneli Hulthén 2008.)
För mig är det självklart att en stark ledare inte enbart litar på sig själv och de som anses värdiga tillit.
En stark ledare är den som litar på att andra tar ansvar och medverkar utan att man behöver kontrollera det.
En stark ledare inser också att det inte alltid blir de bästa besluten bara för att man fattat dem själv.

En sak till. Nästan alla moderna ledarskapsteorier bygger på en sak. Delaktighet. De som känner delaktighet och att de har inflytande över fattade beslut är inte bara nöjdare med sin personliga situation - de är också mer lojala med besluten.

Om den politiska ledarens uppgift vore att själv välja vilka lösningar som fungerar - vilket ofta varit fallet på många nivåer där "den starke mannens" ord varit lag - så kommer det att betyda att det många gånger kommer att fattas felaktiga beslut.

Den politiska ledarens uppgift måste i det komplexa samhälle vi lever i peka ut de önskvärda konsekvenserna av de fattade besluten och se till att samhället också utvecklas i den riktningen. En stark ledare inser också när besluten inte leder fram och vidtar då nödvändiga åtgärder för att ändra kursen istället för att försvara sina beslut till vägs ände (ping @regeringen).

Frågan är egentligen om ledaren ska vara stjärnan i laget som fixar poängen, strategen som sätter upp spelet, eller tränaren på sidlinjen som bestämmer de stora riktlinjerna. Idealet vore väl att ha företrädare som kan växla mellan rollerna men om jag får välja så tror jag mer på lagspelet än den individuella kompetensen som avgörande faktor oavsett hur ball det är med lysande retoriker och folk som "går genom rutan". Förtroende för sin kompetens och kraft når man inte  genom att säga att man har det utan genom att visa att man har det.

Cecilia Dalman Eek har skrivit mycket bra på ämnet, Thomas Martinsson (mp) beskriver sin syn på ledarskapet i kommunhuset på den rödgröna bloggen.

GP, GT

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Stackars Reinfeldt!

Det är med gott humör som jag läste dagens analys av Göran Eriksson i SvD.
Han menar att efter en höst och vinter i medieskugga är det dags för Fredrik Reinfeldt att träda fram i strålkastarljuset igen.
Att återträdet skedde med ett utspel vars möjlighet till hav av satiriskt material nog var oförutsett. Undrar om kommunikationen med propagandaminister Schlingmann hade havererat. Eller var det medvetet för att slita bort blicken från de trygghetssystem vars utarmning motverkar utveckling av vårt samhälle. 
För det är nog som Göran Eriksson skriver:

"Man kunde ju hur som helst tycka att regeringsalliansen borde vinna sympatier när huvudmotståndaren ägnar sig åt självskadebeteende. Men i SvD/Sifos väljarbarometer för januari, som genomfördes före Juholts avgång, ledde regeringspartierna bara med 2 procentenheter före det gamla rödgröna blocket.

Och den sammanvägda trenden i de senaste månadernas svenska mätningar har varit att skillnaden mellan blocken minskar.

Men beror det på

1. att regeringen haft svårt att nå ut till väljarna ?

2. att väljarna inte är så imponerade av det som ändå har nått ut till dem? "

Kan det vara så att det är alternativ 2 som är riktigt? Att fjällen börja falla från ögonen på alla som bor i kommuner som tvingas höja skatten, som har föräldrar som behöver äldrevård och vars barn kanske ska gå i förskola eller skola?

Ett tips i all välmening till statsministern är att fortsätta att hålla sig till säkra ämnen som Tacos, Da Buzz och recensera sin egen politik som oemotsagd expertkommentator i Aktuellt.

Peter Andersson, Peter Högberg, Anybody's place på ämnet.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se