Att tänka rätt är lätt. Att göra rätt är svårt.

Under min dag har jag fastnat i flera ämnen som bottnar i den grundläggande problematiken att både tänka och göra rätt.

I mina första exempel så använder jag Socialdemokraterna men det hade kunnat vara vilket parti som helst.

Jag snor ett citat av Peter Högberg för att illustrera vad jag menar.

 A-kassan blir snudd på ett avgörande politiskt mål för många socialdemokrater. Det kan inte vara rätt. Om vi säger att rätten till arbete är ett mål så måste det också vara det som syns när vi efter två valförluster formar den politiska framtiden.

 Självklart ska vi ha en bra a-kassa men framförallt så ska vi se till att få fler i arbete.

Mitt andra exempel kommer från det faktum att Socialdemokraterna idag inleder en centralt sjösatt kampanj mot barnfattigdom. Ett av verktygen är en handbok om barnfattigdom. 

Jag länkade glatt till den på Twitter och Facebook

Jag fick då den insiktsfulla analysen från en FB-vän

För dryga 150 år sen så påbörjades arbetet med att få ur människor i Sverige ur fattigdom, bl.a barnfattigdom och få barnen ur arbete och in i skolan. Nu 2011 så är det märkligt att det det skall behövas en handbok för att bekämpa barnfattigdomen. Hur kan vi inte ha kommit längre?

Det här är två exempel på hur vi tänker rätt men gör fel. Vi försöker bota symtom istället för sjukdomar.

Ett tredje exempel som jag väljer att hämta hos vår regering är att de vill höja pensionsåldern för att vi ska ha råd med välfärden och pensionerna i framtiden. DN visar att endast hälften av 64 åringarna jobbar. Det kanske är där man ska börja, med arbetsmiljö, gradvis sänkning av arbetstid, andra strukturer på arbetsmarknaden där erfarenhet belönas mer.

Bostadsbolagen behöver rusta upp miljonprogrammen men vet inte hur de ska finansiera när inte den borgerliga regeringen hjälper till.

Det här är något som vi lider av i hela det politiska livet. Vi budgeterar för ett år framåt, det inbjuder inte till långsiktighet. 

Vi vet rent intellektuellt att om vi lyckas hålla ett barn från tvångsomhändertagande ett år så är det värt två årslöner i stadsdelen men ändå anstränger vi oss inte hårdare för att minska risken för att barn hamnar snett, vi försöker skaffa billiga platser på ungdomsvårdshem.

Egentligen kokar hela soppan ner till två element. 

1. Arbetslösheten måste bekämpas till varje pris för att vi ska ha råd med välfärden och för att samhället ska må bra.
2. Vi måste ge våra barn likvärdiga och goda möjligheter i livet. När inte föräldrarna räcker till så måste samhället stötta upp. 

Mycket annat är viktigt, t.ex. klimathot och andra miljöfrågor men om vi inte får ordning på arbetslösheten bleknar dessa ödesfrågor bort.

Hur illa arbetslösheten och de otillräckliga skyddsnäten är visar Anne-Marie Lindgren idag. LO-bloggen och Peter Andersson skriver också om detta.

Det som är det allra, allra svåraste för att komma till rätta med dessa problem är att sätta lagom stora politiska mål och åtgärder för dem. Den s.k. medellånga sikten. Är halverad arbetslöshet ett tillräckligt bra eller orealistiskt mål på fem års sikt?

Vilka politiska förslag krävs för att skapa den utvecklingen och vad kommer de att kosta?

GT

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Schlingestik: Konsten att framgångsrikt dribbla med världsbilden.

Igår under riksdagens frågestund konfronterade Håkan Juholt Fredrik Reinfeldt om de 437 000, eller närmare 5% av svenskarna som fick försörjningsstöd under 2010.
Naturligtvis är det inte det faktum att 437 000 människor i Sverige inte hade någon annan möjlighet till försörjning som diskuteras utan det faktum att Håkan Juholt bredde på om när det senast var så många som fick försörjningsstöd. Så stark har den borgerliga antipolitiken blivit att det som rapporteras om är inte politikens konsekvenser utan dess retorik. 


Politiken gör skillnad. Den borgerliga politiken har just nu konsekvensen att 437 000 personer, nästan hela Göteborgs stad fick försörjningsstöd någon gång förra året. Försörjningsstöd kan man få när alla tillgångar är borta, bil, hus m.m. När man får försörjningsstöd kan man med fog betraktas som fattig.


Det här borde vara något regeringen med sin avsky för bidrag skulle göra något åt, t.ex. satsa på utbildning av arbetslösa så att de kommer tillbaks till arbete. Istället ökar långtidsarbetslösheten och riskerar att permanentas på höga nivåer. Arbetslösheten är högre i Sverige i dag än när regeringen Reinfeldt tillträdde och det finns inga tecken på att den snabbt kommer att sjunka till samhällsekonomiskt och mänskligt acceptabla nivåer.
Man kunde välja att låta människor som är sjuka få ersättning från sjukförsäkrningen, istället utförsäkras mängder av människor och tvingas sälja allt och vända sig till socialen. Alla har inte de "andra skyddsnät" som Reinfeldt föreslog att man skulle förlita sig på förra veckan.


Det hade varit klädsamt att istället för att ifrågasätta Juholts bristande historiekunskaper faktiskt adressera problemet här och nu.
Problemet är inte om det var fler någon annan gång, problemet är att det är alldeles för många nu. Mot detta har vår regering ingen politik. Människor får uppenbarligen inte jobb trots att man ställer dem på bar backe. Det behövs stora offentliga investeringar i arbetsmarknadspolitik, infrastruktur och offentlig sektor. Regeringen väljer att sänka restaurangmomsen.


Där är problemet, låt oss adressera det istället för att bolla siffror ur historien. Verkligheten är nämligen inte relativ till historien, den är relativ till nuet och framtiden.


Sebastian Stenholm, Martin Moberg , Tokmoderaten, 
DN, AB, 

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se, Peter Andersson

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Göteborgs-Posten är östra Sveriges sämsta tidning

Foto: Dick Gillberg/goteborg.com

I dagarna två så har Göteborgs-Posten med hjälp av en "svekbarometer" försökt att inventera de socialdemokratiska vallöften och ambitioner som lades fram inför valet 2010.
Jag tycker att det är positivt att GP är intresserade av hur det går för den styrande majoriteten att uppfylla sina vallöften och ambitioner men det sätt man gör det på är fullständigt ohederligt och väldigt ytligt. Att välja att kalla det svekbarometer istället för löftesbarometer är bara det politik på nyhetsplats. Att inte ta hänsyn till att det är fler partier med i majoriteten och att Miljöpartiet kraftigt förstärkt sin ställning nämns inte heller med ett ord.


Man gör också sin vana trogen efter en kritisk artikel på nyhetsplats så tar man den för sann och skriver en ledare om den. Man skriver att löften inte heller nu har infriats, detta gör man trots vetskapen om att stadsdelarna har beställt 6000 förskoleplatser till ett beräknat ökat behov av 4000 barn.  Idag finns det ca 30 000 förskoleplatser i Göteborg så det pågår en 20 procentig ökning av antalet förskoleplatser. Stadsdelarna gör alltså sitt för att minska barngrupperna. Tyvärr gick det inte under mandatperiodens första år, troligen sker det under det andra.


Rubriken? Den äger samma relevans som GP:s artikel och ledare idag.


Om vi börjar med ambitionen om trygghet. GP väljer att tolka trygghet som förekomsten av brott. Denna är lika stor som för ett år sen, alltså är staden ännu otrygg enligt GP.
Trygghet har som ni kanske känner på er en rad andra faktorer än brottstatistik. Det handlar om säkerhet och miljöaspekter lika mycket som risken att bli utsatt för våldsbrott (som är oerhört liten för de allra flesta). Jag är inte säker på att denna ambition är mätbar på något annat sätt än via attitydundersökningar men några sådana tänker väl knappast GP att kosta på sig, dessutom kräver det ju arbete vilket Peter Lenken verkar sky som pesten. Statistik duger väl före verkligheten.


Man skriver om ungdomsgårdar att eftersom det inte finns någon i Centrum och, enligt GP, knappast finns behov för tre så kommer vallfötet inte att infrias. Att kommunfullmäktiges budget satsar extra på fritidsgårdar 2010 nämns inte med ett ord.


Det som granskas är framförallt  det som i valmanifestet kallades för ambitioner. Saker som är svåra för politiker att påverka men som ska kunna hända i vår stad om vi alla hjälps åt. Det handlar t.ex. om företagsklimat och att Göteborg ska vara Sveriges populäraste universitetsstad. Då tar sig åter GP friheten att bedöma att endast ett index ska gälla även om parametern populäraste kan innehålla långt mer än  detta index visar på, t.ex var studenterna trivs bäst. Gör som Peter Lenken, googla universitetsranking och du kan själv läsa tabellen överst på sidan. 


Sammanfattningsvis så blir betyget på min svekbarometer till GP en etta. De sviker inte bara sina läsare genom förenklad politisering på nyhetsplats, de sviker sitt förtroende som oberoende och opartisk granskare av makten genom att ta enkla poänger på vallöften som fortfarande har tre år kvar att uppfyllas.


Andra som gör det enkelt för sig är moderaterna som låtit Fredrik Reinfeldt klubba igenom ett partiprogram som innehåller ren historieförfalskning. Hela deras idéprogram verkar ha tagits fram av en reklambyrå med uppdraget att förhärliga moderaterna så mycket som möjligt med minst möjliga hänsyn till världen utanför.


bloggat idag: Peter Andersson, Roger Jönsson, Magnihasa, Sebastian Stenholm, Anders Nilsson
GT, AB, GP

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Vi ska vara i opposition mot makten, även om vi själva har den

Nedanstående som idag publiceras i Ny Tid Göteborg, skrevs för några veckor sedan. En hel del tecken har flutit över skärmarna sen dess men inlägget är fortfarande aktuellt. Det är en kritik mot att vi inte orkar vara i opposition mot oss själva i de städer vi styr.

Senast idag attackerades kommunalrådet med ansvar för förskolan Robert Hammarstrand (oförtjänt) hårt i Göteborgs-Posten. Det var nog sista chansen för dem att hoppa på oss för detta eftersom vi gör en otrolig satsning på förskolan i Göteborg just nu men i sak har GP rätt. Det har tagit alldeles för lång tid att komma till rätta med köerna i förskolan.

Hördu, vill verkligen att du läser artikeln nedan men medan jag fortfarande har din uppmärksammhet, missa inte Susanna Alakoski i Aftonbladet idag, hon anklagar Reinfeldt för hemlösheten. Ansvaret är inte bara Reinfeldts, hemlösa finns också i kommuner som styrs av (s).

Till artikeln i Ny tid:

Vi måste sluta acceptera missförhållanden bara för att det är vi som har makten och ansvarar för budgeten i staden, skriver Staffan Lindström.

På ett partimöte för en månad sedan pratades det klokt om styrelse och medlemmar utifrån en modell byggd på en idrottsförening. Efteråt såg jag filmen ”Fotbollens sista proletärer” om 1980-talets IFK Göteborg. Det var ett idrottslag byggt på den svenska modellen.

Det som kännetecknade både lag och nation var självförtroende. Även när krisen var ett faktum jobbade man vidare. Målet var jämlikhet och det gick inte att flytta. Detta självförtroende ska vi ta med in i partiföreningarna. Det finns utmärkta skäl att tro att den svenska modellen kommer att fungera även i framtiden. 

Detta beror i stort sett på en sak: Jämlikhet är bra. Att hävda att jämställdhet och utjämnade livschanser är omodernt är inte något som ens propagandaministern Per Schlingmann (M) ska få gå i land med.

Socialdemokrati är modernt, både med och utan mellanslag. Det smärtar i mig varje gång våra företrädare väljer att spela på en nyliberal planhalva, att prata om skattesänkningar i stället för investeringsbehov, om storstadens medelklass i stället för om människor i Sverige och världen.

GO(S)-helgen på Knarrholmen i september blev en manifestation av det bästa som Socialdemokraterna kan uppbringa. En liten ideell grupp har jobbat hårt för att erbjuda många både kunskap och gemenskap som förhoppningsvis kan ge extra kraft för att orka driva socialdemokratisk politik även på lokal nivå. 

Jag ser i min vardag hur lätt det blir att SDN blir en rapportpunkt på styrelse- eller medlemsmöte i stället för att vara den största angelägenheten som finns för föreningens medlemmar. Det är i det lokala arbetet som vår största chans att påverka finns. Det är för att påverka som de flesta väljer att bli politiskt aktiva, alltså bör vi jobba lokalt för att engagera våra medlemmar och flera. Ingen svår ekvation.

Att vara socialdemokrat i vardagen innebär att vi måste brottas med två saker. Det första är den dåliga vanan att acceptera utpräglade missförhållanden för att det är vi som har makten och ansvarar för budgeten i staden.

Det andra är att vi har en förmåga att kompromissa oss till samförståndets spökvatten (vatten med en droppe mjölk) för att undvika en konflikt med politiska motståndare eller förvaltningsledning. Vi vill inte uttala komplicerade ståndpunkter mot populistiska. Vi tiger i stället.

Jag tror på stort allvar att vi skulle tjäna på att vara mindre konflikträdda. Jag vet att jag alltid tänker till lite extra när jag får en kritisk kommentar på min blogg. Konstruktivitet är viktigt, självklart, men att bara leda utan en stark vilja till att förbättra, i vår riktning, sänker engagemanget och skapar ett samförståndets tyranni.

Jag hoppas att socialdemokratin under de närmaste åren kommer att vara den ideologi som stolt kliver in i människors vardag och visar vilja att förändra grundtonen, från egennytta för egennyttans skull till allmännytta för egennyttans skull.

Bloggat idag har Marta Axner om de moderata visionerna, Martin Moberg om Juholt i Blekinge, Löntagarbloggen om en satsning mot arbetslivet, Ett hjärta rött om politik som grym teater, Röda Berget om att högern drar ner sina egna brallor
LO-tidningen om att S vill satsa på arbetsmiljön. GP

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

De små och många som stödjer idéerna

Mitt partis starkaste tillgång är inte partiledning, riksdagsgrupp eller partistyrelse.  Vår största tillgång är naturligtvis idéerna.  Dessa idéer är så starka att jag sitter på en fullpackad buss med socialdemokrater på väg mot Viskadalens folkhögskola.  Vi far genom en höstruggig Sjuhäradsbyggd för att åka och prata om våra idéer och vårt parti i dagarna två. Frivilligt, utan ersättning. 

 Den kraft och vilja att utveckla vårt parti och vår politik som finns bland “vanliga” medlemmar är efter de grundläggande idéerna vår största styrka. Vi ser det till exempel i det försök med en virtuell s-förening som Norrtälje arbetarekommun godkände och som startar upp inom kort.  Jag tror att partiledningen på ett rent intellektuellt plan är medveten om detta  Dessutom är det så att i de mångas samarbete föds lösningar och förslag som bör tas om hand av centrala företrädare. Vi på gräsrotsnivå måste bli bättre på att ställa krav på de vi valt att företräda oss att göra just det. 

 Det handlar alltså både om ett gräsrotsarbete som går ut på att skapa politik och en partiledning som skapar system och processer för att fånga upp detta. Johan Westerholm skriver om att det återigen bara är “hästsossar” (sossar som röstar på partiet om det så leds av en häst) kvar nu, ett år har passerat sedan Sahlin, opinionen är efter senaste veckornas mediestorm och, naturligtvis, Juholts misstag tillbaks på den nivå vi var då.  Peter Högberg ger då dagens bästa tips, ett tips, som han faktiskt delar med Anna Johansson, även om hon uttrycker det med andra ord.  “Bajen supportar älskar vårt bajen och överger inte det. Men vi ställer krav på ledningen att ta tag laget när det inte funkar. Vi skyller inte på AIK eller Djurgården (Även om vi gärna pratar skit om den, befogat) så ställer vi krav på ledare och stjärnor att prestera.”

 För vi är de tusenden som bygger partiet men jag säger som Juholt att det är dags att gå ner från läktaren och börja spela själva, på hundratals planer riket runt. Vi ska för all del inte låta riksdagsgruppen spela för tomma läktare men framförallt ska vi se till att de spelar med rätt bollar. 

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Varning för visioner!

Igår inleddes Moderaternas stämma i Örebro.

Fredrik Reinfeldt varnade i sitt inledningsanförande för visioner - de blir så ofta bakåtblickande.

Att det är en självmotsägelse kan vi lämna därhän men att Reinfeldt med all tydlighet menar att det samhälle som var världens mest jämlika är en omöjlig vision idag är inte bara ideologiskt avslöjande, det är också en uppmaning till att överge drömmar om en bättre morgondag för alla svenskar. Det är att acceptera att några lämnas bakom i det som kallas för "utanförskap" och som låter oss alla som är innanför att tro att de är mindre värda. 

I kombination med det fascinerande uttalande om a-kassan som Reinfeldt levererade i gårdagens SvD visar det bilden av en politiker som inte bara tappat det lilla fotfäste han kan ha haft i verkligheten utan som också grovt underskattar trygghet som tillväxtskapande modell.

Det här påminner om Mats Odell (kd):s uttalande om det inte finns hyreslägenheter så kan ju föräldrarna alltid köpa en. Det är en bild som förutom att den accepterar att våra trygghetssystem är otillräckliga för sin egen försörjning förnekar att människor i det här landet inte har några andra sociala skyddsnät än socialtjänsten att falla tillbaka på.


Min vision är att vi i Sverige ska vara så smarta att vi inser att människor kommer att vara utan jobb, förhoppningsvis oerhört mycket färre och under mycket kortare perioder än idag men några kommer alltid vara utan jobb. Då behöver vi omställningssystem som faktiskt hjälper dem utan jobb, inte överger dem och hänvisar dem till att sätta sig i beroende av sin omgivning eller gå till socialen. Vi ska hjälpa dem med pengar men framförallt med åtgärder. 


A-kassan redovisar ett överskott på mer än 20 miljarder trots att så många lämnat den, det beror på att det är så svårt att möta kvalifikationerna för att erhålla a-kassa vid arbetslöshet. 6 av 10 som söker jobb saknar ersättning från a-kassa. 1 av 10 som har a-kassa får en ersättning som motsvarar 80% av tidigare lön. Överskottet från a-kassan hamnar i fickorna hos "de som jobbar" i form av skattesänkningar. I min vision används de istället i åtgärder för att utbilda de som är arbetslösa så att de kan få ett nytt jobb.


En annan vision jag har är att skapa världens bästa och mest jämlika skola. Jag tror nämligen att om vi lyckas med det så kommer vi att lyckas att skapa ett av världens mest jämlika samhällen. Har människor lika stora förutsättningar att lyckas med sin utbildning så kommer vi att värdera dem ungefär lika högt i arbetslivet också. Det förutsätter förstås att vi konkurrerar med kunskap och innovation istället för som i alliansens värld med låga löner. För det förstår väl alla att om man börjar med att sänka ingångslönerna, så kommer resten av löneutvecklingen att följa efter.
- Vi  kan inte anställa en 35-åring, det blir för dyrt, sänk lönen! Jag kan redan höra ropen skalla från Svenskt Näringsliv.


En tredje vision jag har är att människor ska må bra. Mår bra gör man när man är trygg, stimulerad och känner att man har ett sammanhang. Det är ingen bakåtblickande vision, det är en modern vision om ett mer stimulerande och tryggare liv för barn och unga, ett mindre krävande arbetsliv och en harmonisk ålderdom.


För att komma dit så behöver vi först investera på kort och medellång sikt. Investera i välfärd, infrastruktur, utbildning  och varandra. Det är viktigare än att förstärka marginalerna i restaurangbranschen. Politiska visioner som stannar vid 120 kr billigare lunch i månaden, de vill jag verkligen varna för.


Röda Berget, Alliansfritt Sverige, Peter Andersson, Martin Moberg, Johan Westerholm, Annarkia, Ett hjärta Rött, Monica Green, Sebastian Stenholm
AB, AB, GP, Fokus, Exp, AB, Sydsvenskan, SvD, SvD, SR

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Juholt mer än välkommen i Göteborg

Det var inte med tagelskjortan på som Juholt äntrade scenen på biografen Draken i Göteborg inför nästan 400 partimedlemmar, det var med en tår i ögonvrån och tydlig känsla i rösten efter att ha mötts av en varm och uthållig stående ovation.

Juholts ödmjukhet inför de problem han har satt oss gräsrötter i var klädsam och jag tror att han fyllde de flesta med tillförsikt om att vi kan vända den här motgången. De förklaringar han gav på själva sakfrågorna är trovärdiga och han menar att det han framförallt har brustit i är sunt förnuft kring hur han har agerat kring sin lägenhetsersättning. Det är på grund av Juholts bristande förmåga att tänka efter kring rimligheten i sin ersättning som han nu får resa land och rike runt och säga att han är ledsen. Det är inte på grund av att han inte visste hur reglerna var, det är för att han borde ha förstått att han bara hade rätt till halva hyran.

Ser i skrivande stund på Kvällsöppet i TV4 som ställer frågan om det är synd om Håkan Juholt.
Mitt svar är nej.


Det saknas däremot proportioner i den förföljelse som följde på Aftonbladets publicering. Det är inte bara Aftonbladet som ska få skit för det, även public service redaktioner ägnade alltför mycket tid till att bevaka Juholt istället för t.ex. partiledardebatten i riksdagen eller ställa kritiska frågor kring det som faktiskt är viktigt - vad politiken innebär för enskilda och för samhället, på kort och lång sikt.


Ikväll i Göteborg så svarade inte Juholt på alla mina frågor om politik som jag hade i morse. Däremot så var han tydlig med riktningen, att människor är viktigare än pengar och att värden inte alltid mäts i ekonomi.


Jag är mer övertygad ikväll än jag var i morse om att vi kommer att komma ur den här krisen med raka ryggar och en stark övertygelse om att vår politik är på väg åt rätt håll även om alla politiska områden ännu inte har startat sin utveckling. Tack Håkan Juholt för det och tack alla partivänner i Göteborg som visade att det är det socialdemokratiska partiet som bär sin ledare och inte tvärtom.


Ulf Bjereld, 
DN, GT, GT, SR, DN, SVT, DN, GP, GT

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Frågor till Håkan Juholt en regnig morgon i Göteborg

Ikväll tänker jag knö mig in i Folkets Hus i Göteborg för att lyssna till Håkan Juholt. Framförallt lysnnar jag på vilka svar han kan ge på de frågor mina partivänner har. När jag för en stund sedan cyklade till bussen i sedvanligt väder,  motvind och regn, började jag fundera på vilka frågor jag själv har till Juholt.

Det visade sig att det är många. Nästan alla handlar om budgetförslaget som lades för två veckor sen. Det var frågor om bistånd, skatter, välfärd, arbetslöshet och socialförsäkringar. Dessa frågor var kritiska.

Ganska snabbt kokade det ner till ett tema i mina frågor. Det handlar om det, av outgrundlig anledning, stukade socialdemokratiska självförtroendet. När forskning och omvärld visar att socialdemokratisk politik fungerar och är modernt så undrar jag, Håkan Juholt, varför vi i höstbudgeten i stort sett köper den svenska borgerlighetens beskrivningen av människan och världen?

Hur ska vi kunna lägga en offensiv politik som på allvar är ett alternativ i valet 2014 om vi inte vågar göra det i budgetmotionen 2011?

Det handlar om att vi accepterat att människors enda drivkraft att arbeta är cash, i form av skattesänkningar. Vi accepterar föreställningen om att bara folk får det tillräckligt dåligt så tar de ett jobb. Inte att människor behöver utvecklas för att bli anställningsbara. Inte att det inte blir fler jobb att söka bara för att de arbetslösa får det sämre.

Det handlar om att vi accepterat att socialförsäkringarna inte ska tillåta bibehållen standard vid sjukdom. 

Det handlar också om att vi accepterar att neddragningarna i sjukvården fortsätter, att kommunerna fortsatt får det tufft.

Det handlar om att vi accepterar en permanent arbetslöshet på höga nivåer.

Hur ska vi kunna lägga ett valmanifest som på allvar för Sverige in i framtiden med kunskap och trygghet som vapen när vi inte vågar utmana borgarna på allvar ens i en skuggbudget?

Den del som är riktigt bra i budgeten är det som handlar om kunskapslyft. Varför inte slå till med ett arbetslivslyft, ett storstadslyft, ett miljölyft, ett jämlikhetslyft också?

Det kostar för mycket sägs det. Fine. Visa vad det kostar. Jobba med vad som ska prioriteras till 2014. Vänj väljarna vid tanken på att om vi ska kunna bibehålla världens bästa välfärd för alla så måste alla vara med och betala. Tänk större än nästa opinionsmätning. 


Försök att svara på frågan; Vad behöver Sverige, hur ska vi göra och vad kommer att krävas för att göra det? Varför bry sig så mycket om vad borgarna gör?
Får jag svar på dessa frågor av Håkan Juholt ikväll så skulle jag vara nöjd.


Vänstra Stranden, P Högberg, Moberg, Inriktning , Jönsson, Dalman-Eek, Krassman, Westerholm

GP, GP, Sydsvenskan, DN, Sydsvenskan, SR, TV4, SR, Metro, GT, AB

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Samhället misslyckas med 14000 barn om året!

Igår lyssnade jag till Mikael Damberg tala om hur en socialdemokratisk skolpolitik fungerar.

Den siffra ni ska minnas från det är att 14 000 elever lämnar grundskolan varje år utan behörighet till nationella program på gymnasiet. Den utslagningen blir inte bättre, snarare tvärtom med en borgerlig regering. Björklund pratar mycket om att skolan ska fungera på olika sätt samtidigt som skolan får allt sämre förutsättningar att klara uppdraget när Anders Borg drar in på pengar till kommunerna och med fortsatt hög arbetslöshet så blir skattebasen inte bättre. Speciellt inte när pengarna går till sänkt krogmoms istället för utbildning.

Oavsett hur många gånger bättre den socialdemokratiska skolpolitiken är så saknar jag ändå något.

Jag saknar en ny idé om hur vi ska se på barnen och hur vi ska låta dem bli medverkande i sin egen vardag och sin egen framtid. 


Nog behövs lärare, skolledare och datorer i skolan. Framförallt är det dock dags att ha en annan syn på hur eleverna ska fungera i organisationen. Det duger inte längre med att betrakta barn som passiva mottagare av kunskap eller att de själva ska forska fram kunskapen. Det finns en modern modell för kunskap, social kompetens, entreprenörsskap och resultat och det är crowdsourcing. Oavsett hur flummig modell detta är så fungerar det, det är väl det viktiga?
För att visa lite hur jag tänker hoppas jag att ni passar på att se denna video från TED talks, jag blev oerhört inspirerad av den människosyn som Bunker Roy beskriver. En syn där allas värde är uppenbart, ojämförligt och absolut. En syn där alla bidrar med det den kan. Nog är han lite omvänt sexistisk men det jag tycker är uppfriskande är att i de kulturer där vi ser kvinnor som förtryckta ser han deras potential.
Mycket nöje.



Peter Högberg med en höstdikt, Göran Johansson om LAS, Gunilla Källenius och Peter Andersson om Carl Bildt och oljan, Lena Sommestad om att kvinnor är förlorare på ytterligare ett område i Alliansens politik. Martin Moberg om den orättfärdiga sjukförsäkringen i samband med arbetsskada.
Gabriel Wikström på SvD Brännpunkt om "rättvisa" enligt FP

Imorgon kommer Håkan Juholt till Göteborg. Det ska jag inte missa.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se