Pengarna först, människorna sen, Svenskt Näringsliv avslöjar sig själva.

Om människan var lagd för att enbart producera och konsumera så hade många av våra viktigaste uppfinningar aldrig blivit verklighet. Inte heller leken, konsten eller levnadsmiljön vore densamma.
Om människan var lagd för att enbart producera och konsumera skulle vi leva i en värld där man känner "alltings pris och intets värde", Oscar Wildes (onyttiga) definition på en cyniker.
Att som Svenskt näringsliv vilja sätta lägre värde på icke-humanistisk bildning är inte bara provocerande, det är så infantilt att det knappt kan räknas som kryphöjd.
Det går säkert att göra tabeller på vad en utbildning inbringar i form av pengar i företagens fickor. Om ett värde här i livet kunde vara mer värdelöst så vet jag inte vad.
Per Svensson skriver träffande i Sydsvenskan:

" ...man måste tolka Svenskt Näringslivs nya idé som ett skämt, detta att införa negativa incitament, lägre studiebidrag, för studenter som lockas av humanistiska och konstnärliga ämnen. Men här finns också ett seriöst budskap. Svenskt Näringsliv vill säga något viktigt, till exempel att också direktörer måste kunna något om historia, de bör känna till att det funnits en tid då man kunde klara sig fint på att svetsa metall och tala svengelska, men att det var länge sedan och då såg världen annorlunda ut."

Denna borgerlighetens syn på pengar som mål istället för medel är för mig oerhört svår att greppa. Vad ska jag med pengar till om jag förväntas att använda dem till att förränta dem på bästa sätt istället för att använda dem till att få ett rikt liv. Mer pengar köper heller inte lycka. När svälten är borta och vi har tak över huvudet mäts lycka bäst i goda sociala relationer, att vara en del av samhället och att ha tillit till människorna.
Kolla in ca 2:10 i detta klipp.


Media: SvD, SVT x 2 x3 x4, Sydsvenskan, AB, GP
Massor av bloggar bl.a. Alliansfritt Sverige, Magnihasa, Flyktlinjer

Pengarna först, människorna sen, regeringen Reinfeldt avslöjad!

Tomas Eneroth twittrar frågor till Gunnar Axén

Om det fanns någon som tvivlade på hur långt regeringen Reinfeldt vill gå för att sänka skatten så kan ni sluta nu. En hemlig promemoria som Göteborgs-Postens Maria Sköld har tagit del av visar att socialdepartementet kände till de konsekvenser av sjukförsäkringsreformen som man nu hävdar att man inte kände till. Dessutom är den inlagda tidsgränsen en produkt från förhandlingar med finansdepartementet liksom den prövning av möjlighet till förtidspension som kallats världens hårdaste.
Kort sagt. Skattesänkningar går före välfärd. Även för samhällets svårast sjuka.
Undrar jag hur Göran Hägglund ska klara KD:s riksting som börjar idag. Det är socialministern som låtit sitt samvete glida för att kunna sitta kvar i regeringen.
Centern har fått vika sig i kärnkraftsfrågan, KD i frågan om sjukförsäkringen, när är det dags för Folkpartiet att sälja sin själ till den moderatledda alliansen, eller är den redan såld till nyliberalismen?

Media: DN, SVT, GP, SR

Bloggat:  Alliansfritt Sverige, Sebastian Stenholm, Hannah Bergstedt, Peter Högberg, Johan Westerholm x 2, Peter Johansson x 2 , Roger Jönsson och Martin Moberg.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant, socialdemokrati

bloggarompolitik.se

Socialdemokraterna: Utan tvivel blir man inte klok

Å så läser jag att Peter Högberg tvivlar på gränsen till förtvivlan, att Johan Westerholm tvivlar, att Alexandra Einerstam tvivlar, att Gunilla Källenius tvivlar, att Lena Sommestad tvivlar, att Martin Moberg tvivlar. Jag vet att Claes Krantz tvivlar, listan kan göras längre.

Tvivlet har egentligen flera orsaker men en gemensam grund. Det socialdemokratiska partiet, bäraren av de idéer vi alla tror så starkt på.

Själv har jag efter bara ett drygt år som medlem fått mycket uppskattning och jag känner mig väl mottagen, jag får vara med och tycka och tänka på alla möjliga håll både genom bloggen och genom det lokala engagemanget. Däremot så upplever jag starkt partiet som fånge i sig självt. I kölvattnet av Juholts tillträde hade jag velat se mer energi bland medlemmarna. I valrörelsen inför omvalet i Västra Götaland upplevde jag istället att engagemanget var hälften så stort som vid höstens val.

Om socialdemokratin med någon form av legitimitet ska kunna kalla sig folkrörelse så är det ju dit vi måste vända oss. Att det inte sen i mars har kommit ett enda centralt initiativ för att engagera människor på det nya torget, internet, visar att partiets kompetenser och resurser är kraftigt felbalanserade mot det traditionella parti- och kampanjarbetet

Vi träffar varandra i trånga lokaler istället för att umgås i cyberrymden som dessutom innehåller både människor och kunskaper som partiet behöver.

Vi är några som insett detta och har kompetensen att utveckla partiet i denna riktning, snälla rara Carin Jämtin, använd oss och gör det nu!!!!

Jag vet att partiet både centralt och lokalt just inte har några investeringspengar att tala om men då är det banne mig de lokala och centrala styrelsernas ansvar att frigöra resurser för att utveckla det som skapar intresset för att engagera sig politiskt. Tankearbetet, idéerna, politiken. Kalla det vad ni vill.

Partiet väljer nu helt fel väg när man låser in politikutvecklingen i grupper som ska leverera 2013. Vi gör en organisationsutredning delvis bestående av de som ska utreda sina egna roller.


Tage Danielsson - en glad amatör!

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant, socialdemokrati

Min middag med Reinfeldt

Jag drömde i morse, för en liten stund sen bara, att jag åt middag med Fredrik Reinfeldt.
Omständigheterna var på drömmars vis en smula bisarra men till sist fick jag frågan
- Varför håller du på med politik?
Vid tillfället kändes svaret "För att Du och Din regering håller på att förstöra det som är bäst med vårt land.", lite hårt så jag tvingades tänka efter och ungefär nu vaknade jag men jag hann att ge statsministern följande svar:
- Jag tror att individens frihet bäst byggs på en stark grund av trygghet. Den trygghetens förutsättningar förändras och politiken måste därför också utvecklas för att möta dessa, i detta vill jag spela en roll.

Där har du, läsare, min politiska idé i en mening. Trygghet är för mig inte bara den fysiska miljön du växer upp i, även om den också är viktig. Trygghet är för mig möjligheten att växa som individ i sin egen takt. Samhället mår bäst med individer som litar på varandra och samarbetar. Individerna mår bäst när de får göra samma sak. Samhällets idé måste därför i första hand vara att, i alla lägen, vara ett stöd för individer och familjer.

För mig är dessa idéer fundament i en övertygelse om att socialdemokratin är den ideologi som bäst kan skapa trygghet för individerna. Utan att kväva deras egenart eller aptit på världen, läggs ett fundament för att skapa lika möjligheter för alla, eftersom alla har lika värde.

Därmed inte sagt att organisationen Socialdemokratiska arbetarepartiets riktning helt övertygar. Dock, eftersom det är det kärl som bär de idéer jag tror på så är det självklart för mig att försöka, med alla till buds stående medel, förbättra partiet så att det blir ett fantastiskt socialdemokratiskt parti som hela tiden handlar utifrån sina grundläggande värderingar, både inåt och utåt. Ett parti med tydlig riktning framåt men som hela tiden låter blicken svepa runt om och in i för att finna bästa möjliga lösningar för tillfällets och framtidens problem.

I denna tidiga stund slänger jag en extra tanke till bloggande kamrater som tvivlar på partiet och på sin kraft att förändra. Mitt budskap: Kämpa inte emot för att brytas som vass, böj er istället likt pilträdet för att vinna mer kraft och energi när ni snärtar upp igen.

Jag vill avsluta med att tacka Fredrik Reinfeldt för den imaginära middagen, jag behövde den där frågan.

Uppdatering: Martin Moberg på ämnet

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant, socialdemokrati

Location:Heestrand Alebacken,Tanum,Sverige

Sveriges lättaste jobb - moderat riksdagsledamot.

Raljant rubrik? Vet inte.
Det är ju tydligt att de inte har mandat att göra något utöver regeringens fastlagda politik och hur jobbigt kan det vara att springa med bud till Schlingmann och övriga medlemmar av regeringen?
Man kan ju förstås alltid twittra lite som Hanif Bali eller säga att det bästa är att göra just ingenting som Gunnar Axén.

Det är lite läskigt att det blir allt tydligare att regeringen driver en kampanjmaskin framför sig. Huvudsyftet är att verka trovärdiga och handlingskraftiga när man i själva verket är trötta och idéfattiga. Att den borgerliga politiken gör Sverige till ett sämre land om man någonsin är i behov av offentliga tjänster som t.ex. skola, vård eller barnomsorg går ju att informera bort. Man behöver ju inte heller som regering använda partikassan för att kampanja när skattepengarna går lika bra.
När Schlingmanns PR-maskineri är avsändare av regeringens politik blir säljargumenten viktigare än konsekvenserna.

Att sjuka lämnas utanför alla system går att tiga bort, att arbetslösa får förnedrande uppgifter i Fas 3 går att vifta bort. Att biståndsbudgeten används till att betala krigsinsatser går att tiga om osv.
På punkt efter punkt jobbar den moderatledda regeringen på att försämra de gemensamma villkoren. De som är en av de viktigaste förklaringarna till vår nivå av välstånd idag.
Vi måste anpassa samhället för framtiden säger regeringen och kramar system som får Maggie Thatcher att verka som en snäll tant.

Till sist så vill jag säga att nog för att moderata riksdagsledamöter har en lätt resa, tyvärr beror det i stor utsträckning på den socialdemokratiska oförmågan att föra en offensiv och bred oppositionspolitik. Jag hoppas att det är slut med det när höstbudgeten kommer och socialdemokraterna åter har skarpa förslag för hur vi ska reformera Sverige till ett grönt kunskapssamhälle. Redan nu finns det undantag, ett är Thomas Eneroth (som inspirerat till denna bloggpost) och ledamöterna i socialförsäkringsutskottet.

Ex.DN, Exp, Ab, SvD


Bloggat på ämnet har Martin Moberg, Peter Högberg, Peter Johansson, Roger Jönsson

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se
Fler bloggar om: Politik, Intressant, moderaterna

Dokumentet är inte handlingen

På måndag och tisdag är det budgetdebatt i Göteborgs kommunfullmäktige, den ett mandat starka majoriteten ska diskutera och besluta om det rödgröna förslaget till budget som jag skrivit om tidigare.

Denna budget ska nu ligga till grund för mål, inriktning och budget för nämnder och styrelser i Göteborg. För att få igång processen så var den stadsdelsnämnd jag tillhör på budgetkonferens, (och med anledning av en aktuell diskussion i stadens stolta dagstidning, nej, jag vet inte vad den kostade och jag vet inte om det var värt det men någon lyx var det åtminstone inte och jag åkte kommunalt till konferensen. Mycket kaffe blev det dock.)

Personligen har konferensen resulterat i att jag nu sitter och redigerar ett mål och inriktningsdokument för stadsdelen. Det kommer att innehålla en rad allmänna formuleringar och en rad prioriterade mål, kommunfullmäktiges och våra egna. Min uppfattning är att det är mycket lite i detta dokument som inte de flesta skulle hålla med om är sunda värderingar och prioriteringar. Men det är snart dags för det ögonblick dokumentet ger sig ut på en osäker färd som i bästa fall slutar med en levande framtid i händerna på våra tjänstemän men i vanliga fall slutar i en byrålåda.

I min entusiastiska ungdom älskade jag att formulera projekt och idéer i dokumentform. Jag tänkte att mottagarna skulle bli så exalterade att de jenkadansande skulle genomföra mina idéer och be om mer.
Istället fick jag uppleva att det enda sättet att genomföra en bra idé är att göra det själv. I stadsdelsnämnden får vi göra det genom att kontrollera att förvaltningens budget och arbete följer prioriteringar och inriktningar, även om det kliar i fingrarna ibland så får jag finna mig i att i det här läget vara politiker och inte projektledare.¨

Problemet med dokumenten i byrålådan finns såklart i alla idédrivna organisationer. Jag kan tänka mig att arbetarrörelsens arkiv och bibliotek dignar under rapporter av olika kvalitet men som alla har det gemensamt att de förslag de ställer aldrig blivit genomförda.

Jag ska ge två små exempel från mitt år i partiet.
1. Kriskommissionens rapport. - Vem äger den nu, vem använder den i sitt dagliga arbete?
2. Distriktårskongressens genomgång av förra årets antagna motioner. Punkten klubbades igenom utan diskussion, redovisning eller förklaring hur man hade arbetat med motionerna även om det var smärtsamt tydligt att med många av dem hade hänt mycket lite eller ingenting alls.

Jag menar inte att man ska sluta skriva dokument men jag menar att när man väl har gjort det så måste man fortsätta att arbeta i dokumentets anda för att annars hamnar det snart bland alla andra lovvärda idéer som aldrig blivit genomförda. Det är min fasta övertygelse att varje dokument måste avslutas med en handlingsplan och en tidsplan för att det ska ha en chans att överleva. Framförallt så måste någon personligen äga processen från dokument till handling.

En som har förstått detta är Sebastian Stenholm som fortsätter sin kamp mot migrationsverket.

Andra bloggar idag:
Anders Nilsson visar äntligen livstecken.
Annarkia om Greklands kris
Högberg om systemkramande moderater.
Ali Esbati om Capitalism connecting people
Tord Oscarsson om en opinionsmätning

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se
Fler bloggar om: Politik, Intressant

I've got a case of the Juholts

Med dagens partiledardebatt osedd pga andra uppdrag vet jag ändå vad Håkan Juholt talade om i sitt anförande.
1. Social investeringspolitik
2. Kunskapsbaserad ekonomi
3. Värdeburen tillväxt

Dessa tre bildar pelarna till en socialdemokratisk politik för framtiden och vi kommer att få höra dem om och om igen fram till 2014 åtminstone. Jag gillar det.

En annan sak jag gillar är personligheten Håkan Juholt. Det nästan ystra sättet att ta sig an sin omvärld som så starkt kontrasterar mot Reinfeldts trötthet och idélöshet.

Med det sagt så köper jag ändå inte paketet utan vissa tvivel. Det beror främst på de utnämningar av officiella talespersoner som har skett, hur fokuset i partiet nu ensidigt riktas mot den store ordföranden som omger sig med ett relativt färglöst gäng, kommer han att få den hjälp han behöver för att lyckas med utmaningen att bli regeringschef 2014? Jag tvivlar men blir gärna motbevisad.

Det andra tvivlet gäller den interna idéutvecklingen i programkommissionen. Har inte Juholt tänkt att leda en sådan så skulle han väl kunnat be kongressen att utse en annan ordförande. Det politiska förnyelsearbetet sker nu i arbetsgrupper utan fast punkt i den ideologiska grunden. Det kan naturligtvis bli bra och nyskapande ändå men det kommer inte att ligga till grund för ett nytt partiprogram, snarare ett nytt valmanifest. Det är min fasta övertygelse om att vi behöver det förra mycket mer än det senare.

När dessa två tvivel har suddats ut är jag villig att omfamna Håkan Juholts ledarskap med än större entusiasm.

Media: SR 1, 2, 3, 4, DN 1, 2, 3, 4, GP, Ab 1, 2, 3, 4, SVT 1, 2, 3, 4, 5, 6, Sydsv,Nyheterna, Expr 1, 2, 3, 4, UNT


Andra bloggar: Sebastian Stenholm x 2, Martin Moberg om Reinfeldt kvar i det förgångna och det är Juholt som pratar framtid och visioner, Annika Högberg om att vinnaren är...Håkan, Bengt Silfverstrand om att så ska en slipsten dras, Monica Green om partiledardebatten i riksdagen, Håkan WL om tydliga skillnader - nöjd som det é eller framtid och utveckling, Jinge om medias inhyrda retorikexperter, Thomas Böhlmark om tillsammans åter igen, Åsa Westlund om att regeringen spär på riskerna för antibiotikaresistens, Roger Mörtvik om ett stärkt socialt kapital gör att företag och samhällen fungerar bättre, Kent Persson om en helt diametralt motsatt syn på dagens partiledardebatt, Heidi Laine Lundgren om att S vill sätta fokus på en dold kvinnosjukdom, Heléne Björklund om när forntid framtid i Sölvesborg.

En naturupplevelse av sällan skådad art

Idag har jag varit med om två av de mest fantastiska av naturens under.
Jag har sett hur det centrala nervsystemet i samhällskroppen arbetat för att dess fingerspetsar ska greppa rätt och jag har upplevt från insidan hur ett embryo har befruktats.

Jo, ser ni. Den ärevördiga och i pragmatismen väl skolade stadsdelsnämnden i Askim-Frölunda-Högsbo har haft två dagars budgetkonferens. Jag har också varit på ett uppstartsmöte för en grupp som har ambitionen att revolutionera det viktigaste som vi kan bestämma över, jag kommer att återkomma till denna revolution i sinom tid.

Den generella lärdomen från dessa två händelser är att det inte är i de stora föredragningarna eller detaljerna i powerpointen som idéerna uppstår. Det är i fragmenten däremellan. Av att sammanfoga bits and pieces av kunskaper startar en kreativ process i mig. Det är inte alltid det hänger ihop hela vägen men det avgörande är ofta att starta en process där andra kan engagera sig.
Det är svårt att som politiker och bloggare inte tycka till om stort och smått och när jag lyckas avhålla mig från det så vinner jag i insikt och kreativitet. Sammanfattandet är mitt konstområde och det gäller både att sätta samman och att fatta.

Därmed så skulle jag vilja sammanfatta två dagars budgetkonferens med diskussion om stadsdelsnämndens mål och inriktning 2012 så här:
Att prioritera en verksamhet med stark extern styrning, 2 miljarder i budget och 4000 medarbetare är svårt. Vi måste helt enkelt vända på kuttingen och utgå från de vi finns till för och prioritera det som ger bäst långsiktig effekt utan att negativt påverka verksamheten på kort sikt samt se till att åtgärderna passar in i den externa styrningen. Min första prioritet kommer förhoppningsvis alltid vara att våra barn får så lika livsvillkor som möjligt oavsett bakgrund. Resten kan andra prioritera.

Det har också runnit en del vatten under broarna sedan jag senast bloggade med hög frekvens. Att bloggtorkan slog till så hårt var oväntat men när lusten och tankarna saknas finns ingen anledning att tvinga ur sig inlägg.

Juholt har i dagarna presenterat en idé om Stefan Holm som ledare för en grupp om barnfattigdomens avskaffande. Holm saknar som mången bloggare påpekat formell kompetens men som alla vet så kommer man långt med hjärna, målmedvetenhet och uthållighet. Holm har visat att de tre förutsättningarna har han i högsta grad.

Det har också varit partiledardebatt idag. Jag missade den pga budgetkonferensande men har förstått att den gängse uppfattningen är att Juholt vann debatten. Det förvånar mig inte.
Den tid som förflutit sedan valet av Juholt som partiledare präglas framförallt av lust och energi. Allt har inte varit perfekt och en del har t.om. inte varit bra. Lust och energi är de två egenskaper som regeringens glimmer twins Reinfeldt och Borg tydligast saknar just nu.
Att ta ansvar för Sverige är tydligen så betungande att allt man orkar tänka på är att man har ansvar men att dessutom orka göra något är för jobbigt.



Vi vill bättre för Sverige som Juholt säger.

Om budgetdebatten:
Bloggat: Rebella om reform av föräldraförsäkrningen Sebastian Stenholm om Juholt knockade trött Reinfeldt, Annika Högberg om att vinnaren är...Håkan, Möjligheterna(s) Vilhelmina om partiledardebatt, Veronica Palm om dagens partiledardebatt och vad vill moderaterna?, Kristian Krassman om att Reinfeldt gav inte ens Åkesson en match, Bengt Silfverstrand om att så ska en slipsten dras, Monica Green om partiledardebatten i riksdagen, Håkan WL om tydliga skillnader - nöjd som det é eller framtid och utveckling, Jinge om medias inhyrda retorikexperter, Thomas Böhlmark om tillsammans åter igen, Åsa Westlund om att regeringen spär på riskerna för antibiotikaresistens, Roger Mörtvik om ett stärkt socialt kapital gör att företag och samhällen fungerar bättre, Heidi Laine Lundgren om sommarjobb i Skåne, Kent Persson om en helt diametralt motsatt syn på dagens partiledardebatt, Heléne Björklund om när forntid möter framtid i Sölvesborg, fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se, Intressant

Read more: http://martinmobergsblogg.blogspot.com/#ixzz1PNF4w1al

Vad är barnen bra för?

Det är på många sätt underbart att ha egna barn. Att få ta del av hur de formas som människor och individer, att inte bara ta del utan faktiskt vara en del av det.
Mitt ansvar som förälder är oerhört stort. Självklart kan jag skylla på skola och tränare om mitt barn inte skulle lyckas att lära sig läsa eller stå i led. Det är ändå inte det jag ser som mitt stora ansvar. Mitt stora ansvar är att ge trygghet, kärlek och ramar. Har mina barn dessa tre tror jag att de kommer vilja att växa upp och ta ansvar, vara delaktiga och framförallt ha förutsättningar att må bra.

Mina döttrar Stina och Tilda

Många undersökningar har visat att när väl mat och boende är fixat så har människors känsla av välbefinnande mycket lite med hur väl man står sig i konkurrensen att göra. Det har också mycket lite med hur mycket pengar man tjänar att göra.
Av dessa anledningar så kan jag bli så väldigt trött när jag lyssnar på resonemang om utbildning och lärande. I dessa resonemang räknas ofta den råa kunskapen som det enda värdet med utbildningssystemet. Från i höst är förskolan en egen skolform och gunåde den som säger dagis.
Det är denna utveckling som tillåter mig att ställa frågan i rubriken. Ska vi som människor stå oss i konkurrensen eller ska vi som barn eller vuxna tillåtas att vara tokiga, slarviga, klantiga, trotsiga?
Ytterligare undersökningar har visat att barn från socialt utsatta grupper presterar precis lika bra som elever från socialt starka grupper. Ända tills vi börjar mäta prestationerna. Då går de utsatta barnens resultat ner medan de starka gruppernas resultat är i princip oförändrat.
Ska vi som människor tvingas att hantera press att prestera eller ska vi ha goda förutsättningar att lära oss? Kan barn från socialt utsatta grupper få möjlighet att växa i den förvissningen att de duger som de är?
De här frågorna finns säkert i vår debatt någonstans men jag hör dem inte.
I riksdagen gäller diskussionen hur barnens resultat ska bli bättre och provresultaten förväxlas med kunskaper. För mig har läsandet av romaner och serietidningar (Fantomen!) alltid varit en större källa till faktisk och reell kunskap än skolböcker och facklitteratur, möjligen kan dagstidningen konkurrera. Den kunskap som inte mäts har också ett värde. Lusten att lära har ett egenvärde.
Vill vi att våra barn ska växa upp för att bli internationellt konkurrenskraftiga produktionsenheter eller vill vi att de ska växa upp och vara lokalt och globalt engagerade medborgare och människor?

Det här inlägget inspirerades av den här artikeln av Nina Björk samt en artikel i Filter om tennisspelarna Elliot och Lancelot Carnellos förutsättningar.

Marika Lindgren Åsbrink har bloggat liksom
Martin Moberg, Roger Jönsson(s) och Lisa Klaminder

AB
fler blogginlägg på Netroots, Bloggar.se
Fler bloggar om:  barn, Intressant

Ledigt

Jag är ledsen men livet är lite för vänligt mot mig för att det ska bli något substansiellt på bloggen denna helg.
Återkommer när jag blivit förbannad på något, fått en idé av någorlunda värde eller något värt att berätta har hänt.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Medialandskapets möjliga metamorfos

Det sker endast i undantagsfall men idag händer det betydligt oftare än för ett år sen och om ett år kan det ha förändrats ännu mer.
Vad jag är ute efter är hur media tar upp nyheter från digitala medier och slår upp dem i stort format.
Det allra tydligaste exemplet, som kan sägas markera starten på denna utveckling är Emelie Holmqvists blogginlägg Sveket. Inget annat blogginlägg har blivit lika omskrivet eller har satt de politiska dagordningen på samma sätt men blicken från de etablerade redaktionerna på bloggarna har förändrats. Från att betraktas som småjobbiga klagomurar där nobodys och rättshaverister samsas har bloggarna vunnit i legimitet, genom egen förtjänst men också tack vare en förändrad blick på vad som händer i de digitala medierna.
Från Twitter blev #prataomdet en riksnyhet, ett initiativ där kvinnor och män berättade om sexuella upplevelser i gråzonen mellan vad som är våldtäkt och inte.
Många andra kampanjer blir virala men når kanske inte samma genomslag.
Ett annat tecken på bloggarnas legitimitet är Aftonbladets rekrytering av Björn Fridén till sin ledarredaktion från alliansfrittsverige.nu.
Vi har också sett två tillfällen under hösten/våren där de digitala medierna använder sin snabbhet och transparens till att bygga motrörelser och där diskussionerna om det nya mediesamhället verkligen har vitaliserats tack vare möjligheten att öppna kranen i de digitala medierna när de traditionella medierna kör sin egen agenda. Jag tänker på diskussionerna kring Katrineholmskurirens försök att misskreditera Katrineholms kommunchef Mathias Svensson för att han är så aktiv inom digitala medier och på hur landstingspolitikern Fredrik Pettersson lyckades slå tillbaks mot Södermanlands Nyheter när de drev en kampanj mot ledningen i landstinget. Ola Lindholm försökte senast för några veckor sedan sätta sin bild av verkligheten i hans fall med knarkanklagelser.
Min känsla är att vi snart kommer att ha ett landskap där de traditionella medierna gör sina sammanfattningar av ett material och väljer vilka historier som är mest värda att lyfta men där det för varje inslag i en nyhetssändning kommer att finnas oklippt material att ta del av på nätet men också motrörelser från den part som ifrågasätts av de traditionella medierna. Det kommer att göra det ännu svårare att ha svart på vitt i ett PR-landskap där risken att den med mest resurser vinner mediematchen är uppenbar.

Andra bloggar idag -
Roger Jönsson(s) om upp till bevis för Almega och Timbro
SSU Hisingen om flyktingtragedin ingen vill tala om
Teaterkonsulent om kvinnor som de nya fattigpensionärerna
Håkan WL om att vården ÄR ojämlik
Utredarna om TCO i Arabvärlden

fler blogginlägg på Netroots, Bloggar.se
Fler bloggar om: nytt medielandskap Intressant