31 maj 2012

Att vänja sig vid ilskan

Att varje dag leva i en politisk sfär, facklig-politisk eller politisk-politisk innebär att ständigt bli påmind om hur dålig vår regering är för svenskarna.
Det är inte bara nedmonteringen av välfärden och attacken mot fackföreningarna. Det är också hela den glidning av perspektiv som är deras förtjänst.

Perspektivet på att varje individ är en solitär som bör och kan göra allt för att maximera sin  personliga ekonomi. Ingenting annat. Det är allt. Ekonomi. Maximering.

När jag börjar skriva om det så är det klart att känslan av ilska infinner sig men jag måste erkänna att jag börjat trubbas av, slipas ned. Det är svårt att bli lika upprörd hela tiden även om det är välförtjänt och motiverat.

Det är då de där historierna behövs, ni vet de som politiker brukar ta som exempel vid tal och debatter. Historierna om hur systemen faktiskt påverkar enskilda människor och inte grupper. 
Hur cynismen och likgiltigheten för att det finns människor bakom siffrorna blir tydlig. 
De historierna är det svårare att vänja sig vid och svårt för borgarna att vifta bort. Det är svårare att värja sig mot historierna i Majblommans skrift än Unicefs rapport om barnfattigdom men den är lättare att skriva en debattartikel eller ett blogginlägg om.

Det är olika saker som triggar min ilska. 
En sån är regeringens sätt att välja siffror efter sammanhang. Att prata om sysselsättning när det passar och arbetslöshet när det passar. Siffertricks för att slippa ta konsekvensen av sitt medvetna eller omedvetna misslyckande.

En annan är när regeringen inte företräder hela folket utan hela tiden gynnar de som redan har det bra. Men kortsiktigt. 
Även de som har det bra idag kommer få det tufft den dag de behöver välfärden, bostad eller när pendeltågtrafiken rasar ihop pga för lite resurser till underhåll. Den kortsiktigheten gör mig nästan mest upprörd av allt. Oförmågan att se samhället som annat än en leverantör av valresultat.

Läs också SVT Debatt om därför är KU kritiska mot regeringens agerande
Martin Moberg om lästips kring regeringens sätt att bli av med barnfattigdomen
Peter Högberg om bristande strategi rörande Dawit Isaak.
Alliansfritt Sverige om Reinfeldts relativism
Peter Andersson om att befria Stockholmarna från oansvariga politiker
Lars Bäck om Asocialt när "marknaden" sköter bostadspolitiken.
Peter Johansson om Järnvägskaos och bristande ledarskap.
och det var bara dagens skörd.


AB, BT, SVT, DI

P.S. Varför skriver inte lika många kvinnliga bloggare på Netroots?
fler blogginlägg på  PolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

30 maj 2012

Möten som tar tid - eller som ger energi

Under många år var jag anställd i den stolta basketföreningen Högsbo Basket och en sak som jag burit med mig sedan dess plockade jag upp på ett av alla dessa krismöten som gick ut på att folk inte var tillräckligt engagerade.
Där sade en gammal storspelare att han gärna engagerade sig så länge det inte tar tid utan att det istället ger något tillbaks.
Anledningen till att det fastnade vet jag inte men jag kan verkligen instämma fullt i den sentensen. När jag går på ett möte så vill jag att det ger något. Till mig.

Ikväll var jag på ett av alla dessa möten där sossar träffar sossar. Jag som professionellt jobbar inom LO träffar nästan aldrig någon annan än sossar i verkliga livet eftersom vi på LO nästan bara träffar fackligt aktiva = sossar.
Inte för att det är något fel på sossar, absolut inte, men ibland hade det inte skadat med lite större perspektiv.

Dagens möte var ett sådant där som inte säkert skulle ge någonting. Ett möte där vi som sitter i stadsdelsnämnden skulle träffa medlemmarna. Vi blev placerade bakom ett bord med gott om utrymme till närmaste person. Det vore ju farligt om någon kunde uppfatta oss som en del av gruppen?
Eftersom jag själv kan välja i ganska stor utsträckning om en händelse är positiv eller ej, mötet ändå var relativt konstruktivt, ledde fram till någon slags ordning (och jag dessutom fick prata fritt i fem minuter) så kan jag efteråt konstatera att det var ett helt ok möte som gav mig lite hopp om att den här formen kan utvecklas.

Självklart hoppas jag att de som var på mötet också kan få den ljuva idén att inte bara prata om stadsdelsnämndsfrågor på sossemöten, utan även på nätet, på jobbet och med grannarna.

Vi har väldigt stora utmaningar inom socialdemokratin och en av de största är att vitalisera medlemmarnas intresse för den lokala politiken. En annan är att vitalisera mötesformer och finna vägar utanför det traditionella mötet för att prata politik.

Imorgon ska jag sossemingla under HBTQ-festivalen i Trädgårdsföreningen i Göteborg. Det är jag helt säker på kommer att vara givande och förhoppningsvis är det fler än bara redan frälsta sossar på plats!

Vill tipsa om
Göran Johansson som gillar Folksam ännu mer idag
Dalia Mogaheds TED-föreläsning om kvinnorna och den arbiska våren
Martin Moberg om unga arbetslösa och a-kassan
Dagens arena om låt oss tala mer om detta omedelbums
Johan Westerholm på SVT Debatt om Reinfeldts ledarskap
Jonas Sjöstedt om att S hycklar om ett socialt protokoll.

fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

29 maj 2012

Teori 0 Verklighet >1 Regeringens modeller håller inte.

Lena Adelshon-Liljeroth ser Kultur-
arvslyftet som den stora satsningen
inom kultursektorn
Dagens ord är "Praktarselfiasko". Det är det beskrivande ordet om hur dåligt det s.k. Kulturarvslyftet - storsatsningen inom kultursektorn har fungerat. 
4400 jobb på tre år skulle det bli. Då kunde man ju tänka sig att efterfrågan skulle vara stor från målgruppen (utförsäkrade) och tänkta arbetsgivare inom kultursektorn.
Men... resultatet kan inte bara betrakas som klent, det måste betraktas som just ett "Praktarselfiasko". 25 jobb i hela landet. 6 i Västra Götaland, 1 i Göteborg.
Varför åtgärden misslyckas?
– Hela Kulturarvslyftet är underfinansierat. Regeringen har inte förstått svårigheterna att finansiera projektet. Samtidigt har vi 1 000 personer i målgruppen i Göteborgsregionen som inte vill annat än att ha jobb, säger Ture Karlsson på Arbetsförmedlingen i Göteborg. GP
Och eftersom efterfrågan på åtgärden nu saknas och arbetsförmedlingens direktiv inte tillåter annat så plockar Anders Borg in hundratals miljoner från arbetsförmedlingen till kassan. Kostnaden för att ha någon i Fas 3 istället för lönebidrag är ju mindre för både stat och arbetsgivare, ja arbetsgivaren tjänar istället på det, så då finns det ju inga skäl att arbeta alltför hårt för att få de människor som "råkat" bli utförsäkrade av den borgerliga regeringen att komma in i lönearbete igen.

Cyniskt? Ja. Var det meningen? Kanske inte? Vet regeringen någonting om arbetsmarknadens verkliga funktion bortom skrivbordsmodeller? Uppenbarligen inte. Tar man hjälp av "särintressena" Fack och Arbetsgivare? Nej.

Jag vill gärna visa på den här viljan att få teori att vara verklighet med två exempel till. Det ena är Anna Kinberg Batra som uppenbarligen tror att finansdepartementets modeller beskriver verkligheten - Marika Lindgren-Åsbrink skriver på sin blogg Storstad
Farligt det där, när PR-spinnet blir så övertygande att man glömmer bort själva verkligheten (i svar till mig på Twitter hänvisar Kinberg Batra just till den fördelningspolitiska bilagan i vårproppen... 
Det handlar om att Kinberg Batra hänvisar till en tänkt modell av jobbskatteavdragets effekter på lågavlönades inkomster, SCB, som hanterar verkligheten har en annan bild (båda finns med i Marikas inlägg)

Det tredje exemplet är det här från Alliansfritt Sverige (det är också här ursprunget till ordet praktarselfiasko kan finnas): Regeringens bostadssatsning för unga som skulle ge 5000 lägenheter om året. Resultat = 1.

Martin Moberg på ämnet
GP, AB,
fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se
Fler bloggar om: Politik 

28 maj 2012

Det är på dig det beror

Med en hänvisning  till Jan Troells "Sagolandet" och intervjun där med en åldrande Tage Erlander avlsutade idag nye ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson årets LO-kongress.
Det som Tage Erlander sade var att om det var någonting som socialdemokraterna misslyckats med vid byggandet av "det starka samhället" så var det människornas insikt att "Det är på dig det beror" - Hjalmar Brantings ord och mening.

Thorwaldsson och nu även jag vill plocka upp den bollen. Jag kom att tänka på den när jag läste Peter Högbergs inlägg Kravet idag. Han skriver
Att sitta stilla och bara vänta på statens service kan det inte vara tal om. Det är i grunden en solidaritetstanke som råder att inte utnyttja systemet för det är din granne och släkt som bekostar det.  Att återfå förståelsen för att staten är du och jag och ingen som man snor pengar av.

Läs mer här: http://hogbergstankar.blogspot.com/#ixzz1wCEfrZ00
Att staten är du och jag. Det vi gör gör skillnad. Små saker som att skriva ett mejl till sin stadsdelsnämnd, ideellt arbete i en förening, eller varför inte kontakta en lokal politiker, till stora saker som att anta utmaningen med politiska eller fackliga uppdrag.

Det är på dig det beror om vi ska fortsätta att acceptera att samhället alltmer blir ett ställe där vi inte har råd att ta hand om varandra, vår miljö eller vår infrastruktur. Där systemen istället för att hålla ihop, sliter isär.

Idag var det på kongressombuden det berodde att vi har ett krav från LO på regeringen om att 90% av de berättigade ska ha 90% i a-kassa.

Det är idag 839 dagar till riksdagsvalet 2014. Det finns mängder av saker som Socialdemokraterna måste göra bättre för att vinna det valet. En av de sakerna är att förklara att det är ett samhälle vars allra, allra viktigaste resurs är vi som bor i det. Det är inte exportföretagen, det är de som jobbar i exportföretagen, det är inte skolan, det är barnen och personalen i skolan, det är inte äldrevården, det är de som vårdas och de som jobbar i äldrevården. De är de viktiga, det är för att deras vardag och fest ska bli bättre som vi kämpar. Inte för högre BNP, högre sysselsättningsgrad eller för den delen högre budgettak.

Det är på dig det beror men det är vi alla som med våra bidrag bygger ett bättre samhälle. Ibland känns det som att vi fastnar i en konstig bild av att allt är ett spel. Min speciella favorit Annie Lööf sa i aktuellt idag ungefär - vi har ett tydligt MR-perspektiv, vilket skulle betyda att frågan om mänskliga rättigheter var en komponent i handelssamtal med Kina.

När vi på detta tydliga sätt väger människors värde mot pengar och pengarna vinner då är det på mig och er andra som tycker att det är fel det beror att förändra den bilden.

Så nu är det bara för mina partikamrater, alla partikamrater, inte bara de på Sveavägen 68 och i Riksdagen att på riktigt omfamna människorna bakom systemen.

(Och jag inser att det blev högtravande men jag har lyssnat på tal i fyra dagar så ni får ha lite överseende)

Läs också: Westerholm som funderar om socialdemokrati och socialdemokraterna.
Moberg som arbetslinjen som blivit bidragslinje.
Göran Johansson om höjd ersättning från A-kassan
LO-bloggen om ett starkt fackligt avstamp
Lena Sommestad om när icke-vinstdrivna skolor blev en vänsterposition

SR, R&D, SvD, LO, SR, Arb
fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

En #LOkongress senare - Webb, löften och voteringar.




Snart rullar mitt tåg in i Göteborg efter fyra dagar i Stockholm på LOs kongress. En kongress som har gått lika bra att bevaka från kontoret eller hemmet via nätet.
En stor pluspoäng till kongressen har varit den flitiga bevakningen på Twitter. Ingen risk för att missa några viktiga beslut. De fanns där under #LOkongress- hashtagen.

Det fanns en så tydlig tanke på att det skulle vara möjligt att följa både inlägg, beslut och protokoll via nätet. Något som genomfördes på ett görbra sätt. Det slog mig därför som underligt att även om Peter Andersson höll fart på LO-Bloggen så fanns det ingen tanke på att som på de senaste Socialdemokratiska kongresserna ha närvaro från politiska bloggare.
Det hade varit en poäng för att i bloggarna är inte LO särskilt närvarande och hos Netroots-bloggarna känns ibland kunskapen inte så stor kring all det LO arbetar med.

Det finns visst gott om fackliga bloggare men de driver inte särskilt ofta frågor utanför sina egna förbund, då blir det mer av typen dagspolitiska inlägg. Här skulle LO kunna arbeta mer medvetet för att hjälpa fackliga bloggare med uppslag, det kan t.ex. vara godbitar ur alla fina rapporter, inbjudningar till seminarier (kongresser) och liknande.

Huvudkänslan från LO-kongressen är annars att LO är en bred federation med många motstridiga viljor men med ett gemensamt syfte. Att styrelsen ofta upplevdes som mindre progressiv än ombuden och att den nye ordföranden var mer som ett ombud i sin radikala syn på fackets omfattande uppdrag. Det var lite allt åt alla denna helg. Det tycker jag är bra. Att styrelsen nu har fått en mängd uppdrag som de hellre varit utan kommer att sätta press på deras arbete och minska chansen till ytterligare "pragmatism". Sen kommer allt inte att kunna genomföras. Tyvärr. Världen hade varit en betydligt bättre plats i sådana fall.

Ett annat intryck var att Stefan Löfven på sin hemmaplan återigen överraskade positivt med en kanontal!

Här hade jag gärna viljat ha en rad länkar till artiklar och blogginlägg om LOkongressen men eftersom Göteborg närmar sig snabbt så kanske det kan bli en uppdatering under morgondagen.


- Posted using BlogPress from my iPad

27 maj 2012

Ode till Karl-Petter Thorwaldsson #LOkongress

Gotta dig du Kålle i de stående ovationerna.
Välförtjänta efter ett inspirerande tal.
Gotta dig också imorgon.
På tisdag vilar vi.
På onsdag är vi inte lika snälla.
På torsdag förändrar vi världen.

fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

25 maj 2012

Hur man uppfinner en sanning - Lärare Tomas Tobé

Idag skriver Tomas Tobé en debattartikel där han i sin iver över sin nya roll som utbildningspolitisk talesperson för moderaterna försöker kapa hela skoldebatten till att handla om en enda sak.
Den arena som slaget om skolan har bestämts att stå på har borgarna valt och den heter - Det fria skolvalet. (De har stöd av f.d. tunga miljöpartister som Maria Wetterstrand och Mikaela Valtersson)
Hade arenan hetat den farliga skolsegregationen hade fighten varit en annan.
Nu har Socialdemokraterna ett val att göra.
Antingen backar man på alla tankar kring att utveckla skolans organisation eller så försöker man flytta arenan.
Nåja, det som är extra intressant är att Tobé nu har bestämt inte bara Moderaternas skolpolitik utan även socialdemokraternas, miljöpartiets och vänsterpartiets.
Att socialdemokraterna inte har några som helst beslut om att begränsa föräldrars möjlighet att välja skola är inget som stör Tobé. Nog finns en diskussion, en nödvändig och (ibland) klok, kring hur vi ska förbättra resultaten i skolan, inte minst i de skolor som har allra lägst måluppfyllelse. Denna diskussion har sin utgångspunkt i att skolor behöver bli bättre inte att kommunen ska bestämma vilken skola barnen ska gå i.
Att en annan parallell diskussion om vinster i välfärden pågår påverkar inte heller det fria skolvalet, möjligen de fria skolföretagen när den dagen kommer.
Det är anmärkningsvärt att DN väljer att publicera denna klart falska debattartikel, nog för att Tobé är aktuell och ambitiös men han får nog jobba lite på sin egen politiks trovärdighet före han försöker skjuta alla andras i sank.
Mitt intryck av moderaterna är att de har bestämt sig för att kämpa för 2014 på ett sätt som är ovärdigt i en demokrati. Mörka egna tillkortakommanden och svartmåla motståndare på lösa grundvalar. Det finns inga egna idéer till förbättringar, det enda som finns är lägre skatt och att var och en är sin egen lyckas smed.
Förståelsen för vad som bygger det samhälle de säger sig värna om verkar vara oerhört låg.

a-smedjan

fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 


Fler bloggar om: Politik 





24 maj 2012

Ge mig makt!

Varför jag ska få makt?
För att jag är bättre?
För att jag är snyggare?
För att jag kan tala begripligt och svara på frågor?
För att jag anser att världen skulle bli en bättre plats om bara jag fick bestämma?

Ungefär kring denna höjd håller sig dagens politiska diskussion. Idag är vi i (s)-lägret glada över ännu en opinionsundersökning men lite oroliga för att Schlingmann återgår till det moderata partihögkvarteret.

Min röst ska du få men mina pengar får du inte så lätt.
Den som spelar spelet bäst vinner makten över konungariket 2014.

Sen då?

Låt mig presentera ett alternativ:

Om ett knappt år har socialdemokraterna kongress i Göteborg. Jag förstår att partistyrelsen håller fingrarna i styr och låter medlemmarna våndas över sina motioner och intriger inför denna tillställning. Partistyrelsen vill ha kvar sin rörelsefrihet, bifalla de motioner som vill verka för och avslå de som säger skall.

Hade partistyrelsen varit modern hade den redan nu varit utåtriktad, ställt alternativ mot varandra, bjudit in till diskussion och omröstning. Alltså på riktigt, inte be om synpunkter utan be medlemmarna välja vilka förslag partistyrelsen ska lägga fram på kongressen. Ta ut svängarna.

Jag är säker på att om en lagom stor grupp slumpvis utvalda medlemmar fick vara med och välja bland olika alternativ så skulle de föreslå de klokaste. Om en annan grupp fick andra alternativ så skulle de kunna ge kloka svar på de frågorna. Vi är ett brett parti med kloka män och kvinnor.
Ge oss makt.
Jag fick idag två brev, det ena var från Egmont som ville sälja Bamse-sagor till döttrarna, det andra var från Socialdemokraterna som ville ha allmosor. Inget lockade något våldsamt.
Jag vill inte ge partiet mina pengar för att läggas i en kampanjfond och betala valtavlor 2014.
Om partiet vill ha mina pengar så får de ge mig och mina kamrater det partiet är mest förtjänt av att ge oss.
Makt.

Claes Krantz om att Rödgrönt skapar Fas 3 fri zon i Göteborg!
Dagens Arena om Ingela Edlund, Sekos förbundssekreterare som föreslås plats i LOs ledning.
Alliansfritt Sverige om att Calmfors sågar jobbskatteavdragets lönsamhet
Kjellberg om Schlingmann tillbaka i båset
Fokus om maktfaktorn Metall

GP, AB (bilden!!!), SR, GP, Nyheter 24, AB
fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

23 maj 2012

Behöver vi fler projektledare - brist i rödgrön budget?

Har skummat igenom Göteborgs Stads budget för 2013.
Inte mycket att anmärka på - skolan prioriteras med all rätt även om tron att skolans problem enbart beror på vad som händer innanför väggarna är lite naivt så är det ändå där vi måste börja. Skillnaderna i måluppfyllelse mellan enskilda skolor är så stor att det är skrämmande och naturligtvis kan extra resurser då vara till stor hjälp.

(I mina ögon är en av de enskilt största anledningarna till misslyckandet vilka förväntningar man har på barnen, något även forskning har visat. Tar vi det för självklart att barnen klarar uppgiften så gör de allra flesta det.)

Göteborgs största problem går dock inte att lösa på en budgetperiod. Göteborg är och förblir under överskådlig tid en polariserad stad där befolkningen behöver blandas betydligt mer för att uppnå mer jämlika villkor över staden. Den främsta lösningen är att förändra bebyggelsestrukturen och det tar oerhört lång tid.

Jag har en stor invändning mot den rödgröna budgeten. En stor del av de extra medel som tilldelas skolan skall sökas ur stadens centrala budget. Till projekt.

Inom idrottsrörelsen är projekt ett dolt sätt att bättre finansiera ordinarie verksamhet, om det fungerar så inom Göteborgs Stad vet jag inte men enligt min erfarenhet för detta med sig två huvudsakliga problem.
1. Man måste hitta på något sätt att komma åt pengarna och därför uppfinner man olika projekt som man egentligen inte är särskilt hängivna till att driva.
2. Projekt tenderar att ge tillfälliga effekter. De projekt som lyckas bör ju kunna drivas vidare som ordinarie verksamhet men saknas medel så försvinner de hur bra de än är.

Sen finns det ju massa annat med projekt som är lite omständligt, det ska brainstormas, ansökas, förankras, sättas igång, följas upp, dokumenteras, utvärderas. En massa energi som kunde använts till...verksamhet?

Nu kommer skolcheferna i stadsdelarna få bråda dagar med både rektorer och politiker som ligger på för att börja jaga dessa pengar. Vi får väl se när 2013 utvärderas hur det blev. Jag har onda aningar.

GT, GP, Metro
Läs också Anpassning och motstånd om Tankeverksamhetens Arbetsmiljörapport.

fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

21 maj 2012

En bra dag, trots allt, meddelar Jämställdhetsanden

Vissa dagar är bättre än andra. Idag har jag fått fördomar bekräftade, andra fördomar har kommit på skam och både arbete och föreningsliv har fått dra nytta av mina kompetenser, jag har t.o.m. blivit lite inspirerad, det ni.

Yrkesmässigt så hade jag ett privat litet twittermaraton på Reväst-seminariet där LO-distriktet deltog med expertis idag. Ni kan läsa här: https://twitter.com/#!/search/%23rev%C3%A4st
Så här såg det ut:
Efter att smitit ut från seminariet för att hinna till nästa möte (och en milkshake i solen på vägen) bar kosan till AFIG där vi var ett tjugotal socialdemokrater som samlades för att ta första stegen mot att alla s-föreningar i Göteborg har en levande jämställdhets- och mångfaldsplan. 
Vi blev inspirerade av duktiga föreläsare från Volvos verkstadsklubb som berättade och visade om hur de jobbar med att synliggöra värderingar och skapa diskussioner om t.ex. feminism för att deras jämställdhets- och mångfaldsplan inte ska bli en pärm på kontoret. Jag tror inte någon lämnade mötet med tanken att jämställdhet är onödigt och det här skiter vi i. 

En fråga som väcktes och som naturligtvis inte är ny men ändå väldigt viktig är frågan om det könsuppdelade arbetslivet. 
Det är en brist både för mansdominerade och kvinnodominerade branscher att strukturerna ser ut så. Här har rekryterare till både utbildningar och anställningar många frågor att ställa sig själva.

Så det var en ganska nöjd Lindström som cyklade hem i åskovädrets spår på cykelbanan som en gång var ett pendeltågsspår (och om någon politiker har vett i skallen så blir det det igen.) Jag hann t.o.m. att sjunga för lilltjejen och kolla en stund på fotboll med stortjejen. Inte illa (förutom matchresultatet)! 

Utredarna  om Lilla Estelle och TCOs pappaindex, Alliansfritt Sverige frågar om du är lycklig.
DN, En mycket läsvärd krönika i City Skåne, LO ombudsmannnen Oscar Ernerot i SvD
fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

20 maj 2012

Tankar från en tvivlare 3 av 3

Pragmatism i mina öron verkar vara att väcka så få känslor som möjligt istället för att nå så goda resultat som möjligt. Ändamålet helgar medlen sägs det men är det så? Är det ok om vi lämnar kvar jobbskatteavdrag, rut och rot - för att folk vant sig - om det innebär att annat får stå tillbaka? En jämlik sjukvård, en jämlik skola, jämlik beskattning av pension och lön?

Vi kan inte förändra något om vi inte vinner val säger mina partikamrater till mig. Varför ska vi vinna om priset är att den förändring vi kan skapa är skenbar? Nog kommer de långtidsarbetslösa få det lite lättare, men bara lite. Sjukförsäkringen kommer helt säkert bli bättre. Då har vi förändrat för ca 4% av svenskarna!
Jag tror inte att min familj på något sätt skulle uppleva en förändring om vi byter regering, inte med de förslag som ligger nu.
Skolan skulle fortsätta ha jättestora barngrupper, vintergruset skulle fortsätta att bli bortsopat i maj. Mina föräldrar kommer behöva bli halvdöda innan de kvalificerar sig för hemtjänst den dagen det skulle behövas.
Det offentliga systemet skulle fortsätta att förtvina under sparkravens piska.

Och södergöken gal...

Läs del 1 av 3 här!
Läs del 2 av 3 här!

Läs fler bloggar på Netroots
- Posted using BlogPress from my iPad

Tankar från en tvivlare 2 av 3

I världen runtom oss är människors framtid och sociala trygghet underlägset bankernas krav på avkastning. Överallt är vinstkrav och social hänsynslöshet företagens melodi. Något som nu för jorden mot klimatkatastrofens yttre gräns och lämnar människor i fattigdom när ägarna håvar in miljardvinster till t.ex. H&M. Världens ledare vågar inte fatta nödvändiga beslut om klimaträddande åtgärder pga kortsiktig politisk opinion och rädsla vad media ska säga.

Jag har svårt att förstå varför det här är något vi ska vara så skitnödiga om. Varför är vi rädda att formulera kritik mot detta? Det handlar inte om kommunism, det handlar om att sätta människovärde före pengavärde.

Jag vill inte ha politiker som är teknokrater, pragmatiker och opinionsfluktande. Jag vill ha stora tänkare, visionärer och frihetskämpar!

Förståndsmässigt så inser jag ändå att förtroende skapas av en trovärdig framtoning snarare än en storslagen. Jag slutade följa Dalai Lama på Twitter eftersom man bara kan stå ut med en viss mängd milda och visa aforismer i en livstid.

Är man självsäker och stillsamt förtroendeingivande kan man komma undan med det mesta (läs Reinfeldt och Borg).
Läs del 1 av 3 här!
Läs del 3 av 3 här!
Läs fler bloggar på Netroots

- Posted using BlogPress from my iPad

Tankar från en tvivlare 1 av 3

Och södergöken gal...

Under en längre tid har min lust att delta i den dagliga debatten avtagit. Det är inte för att orättvisorna eller skillnaderna i samhället har blivit mindre. Det är för att jag har svårt att hitta ett läge där mina ord tillför ytterligare dimensioner.

En anledning till min brist på inspiration är att den politiska debatten idag är mycket av en kamp om siffrorna. Inte om drömmarna eller lösningarna. Jag har svårt att se att någon annan än de mest initierade reagerar på de politiska förslagen som finns. Att moderater försöker utmåla oppositionen som ansvarslös utan att själv ta ansvar för arbetslösheten är det tydligaste tecknet på hur avpolitiserad diskussionen är. Det är en kamp om orden och det berömda problemformuleringsprivilegiet.

Att Reinfeldt trampade i klaveret med sina "etniska svenskar" är en sak, men problemet att människor med låg social status hamnar utanför är inget nytt. Vad ska vi göra åt det borde vara frågan snarare än ett påstående om att Reinfeldt är smygrasist. Det är bristen på lösning som är den stora skandalen och den lösningen har inte heller socialdemokraterna presenterat.

Inne i mig växer tvivlet. Vill socialdemokraterna förändra världen? Behöver världen förändras på annat sätt än att socialdemokraterna får makten? Samtidigt är tecknen tydliga på behovet, i Sverige men inte minst i världen runtom oss.

I Sverige så tvekar vi på vad som är viktigast, föräldrars rätt att fritt välja skola eller alla barns lika möjlighet till en bra skola. Individens möjligheter knyts till status och bakgrund snarare än dess egen kraft och vilja.

Läs del 2 av 3 här!
Läs del 3 av 3 här!

Läs fler bloggar på Netroots!
Högberg om största möjliga tystnad
- Posted using BlogPress from my iPad

9 maj 2012

Hur värderar vi kompetens?

Frågan är ständigt aktuell och det finns egentligen två svar.
1. Det gör vi inte (för vi är dumma)
2. Vi belönar kompetens ekonomiskt.

Ett ställe där man har bestämt sig för att belöna formell kompetens är Norge. Jag fick i går en dragning över det norska lärlingssystemet.
Kort förklarat går det ut på att om du går två-årig yrkeslinje på gymnasiet och sen praktiserar i två år med låg lön så får du en yrkesexamen som berättigar dig till ett lönelyft som i handeln är på 40 kr/timma.
En 22-årig handelsanställd med heltid och yrkesexamen tjänar ungefär 30 000 norska kronor i månaden. Sen är hen iofs i toppen på lönestegen och får endast de förhandlade påslagen därefter.
(Den stora bristen i Norge är praktikplatser för att ta emot lärlingar. Detta trots att praktikföretaget får över 9000 kr/månad för att ta emot en lärling. Det är annat än Fas 3 det. Det betalar ca 80% av den totala lönekostnaden inkl. sociala avgifter under praktiken - och då jobbar lärlingen fullt sista halvåret. Inget löfte om anställning behöver heller utfästas.)
Jag vill inte med detta säga att vi ska göra som i Norge. Vad jag vill säga är att det i Norge är en j-a skillnad mellan att inneha en formell yrkeskompetens eller sakna den.

Ett annat sätt att belöna kompetens är ju naturligtvis en klapp på axeln och erbjudan om befordran till chefsskap och därmed löneförhöjning.
Det är nästan omöjligt för en som har specialkunskap och hög produktivitet inom ett område att nå hög ekonomisk ersättning utan att ta på sig ett personalansvar, oavsett om det är något som passar personen eller inte.

Det som är uppenbart är att kompetensbehovet genomsyrar hela livet. Det kan vara social kompetens, kulturell kompetens, emotionell kompetens, praktisk eller teoretisk kompetens. Vi mår alla bättre av att känna oss kompetenta och när någon erkänner din kompetens.

Vad vill jag då?
Jag tror att jag vill säga att när det ser ut som det gör i våra verksamheter i offentlig regi, när budgetkraven är så hårda att människor baxnar under dess tyngd.
Det är då vi måste erkänna kompetensen hos de enskilda. Det är då vi måste förstå, stötta och bekräfta de som använder sin kompetens till max. Vi som är politiker måste också ha kanaler och tentakler för att uppfatta de idéer som kommer från andra än cheferna, det är inte säkert att den mest relevanta kompetensen finns hos dem.

För att lyckas med det så behöver vi utveckla de metoder och de modeller vi använder för ledning, styrning och rekrytering för chefer i offentlig verksamhet.
Istället för ett chefsskap som bottnar i en egen formell, teoretisk kompetens så behöver vi ett ledarskap som kan se och lyfta kompetensen hos medarbetarna. På det viset ökar vi medbestämmande, välbefinnande och värdet hos vår största investering. Personalen.

Barometern, Oscarsson, James Sjöström, SVT
fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

7 maj 2012

Fanns inga skillnader, vart skulle man sträva då?

Jodå, skillnaderna mellan rik och fattig ökar. 
Även om man som Reinfeldt menar att "vanligt folk" procentuellt blivit mer rikligt belönad av regeringen om man tjänar lite pengar så har man i pengar ökat skillnaderna, inte bara i inkomst utan också i disponibel inkomst, dvs konsumtionsutrymmet desto mer.

Den regering vi har har just nu har ingen önskan att förändra det mönster som nu förstärkts. Tvärtom tror man att det är individers vilja/tvång att lyckas som är det viktigaste skälet till deras framgång eller brist på framgång. Även sjukdom kan tydligen räknas in via någon slags calvinistisk princip att den som blir sjuk har syndat.

När man vill tillräckligt mycket så anser tydligen regeringen att samhället mirakulöst nog har en fungerande struktur för utbildning, matchning på arbetsmarknaden, rehab, bostäder och infrastruktur. Det är märkligt hur individers vilja att arbeta ska kunna åstadkomma detta. 

Jag har klippt ut en del av en graf från dagens intressanta reportage i SVD:, den visar på utvecklingen av disponibel inkomst mellan inkomstgrupper de senaste 20 åren.

Här ska genast tilläggas att socialdemokratiska regeringar har ingått i det gäng som förstärkt skillnaderna mellan hög och låginkomsttagare efter 1994. Tempot har dock förstärkts kraftigt sedan 2006.
Nå, vad är då konsekvensen av detta?
Kraftigt försämrade socialförsäkringar (eller bidrag som statsministern numera kallar dem) är en sak.
Ett samhälleligt fokus på att försöka nå status via matriell välfärd en annan.
"– Det ställer till det för en del barnfamiljer när normaliteten flyttas uppåt. Även om de fattiga inte blivit fattigare så är det svårare att hänga med i det som anses vara självklart och normalt för alla andra. Vi har en alltmer konsumtionsbaserad vardag som gör att man måste ha vissa prylar, till exempel kunna kommunicera med jämnåriga via olika medier som kostar pengar, säger Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Malmö högskola." SvD
Tyvärr finns ingen enkel väg ur denna fälla men det här är ett mönster som känns igen i alla delar av samhället och min övertygelse är att för att minska skillnader i t.ex. skolresultat och arbetslöshet pga socioekonomisk bakgrund så måste vi också se till att den socioekonomiska bakgrunden blir mer jämlik. 

Hur vi ska åstadkomma minskade inkomstskillnader? Det finns två sätt. Att de som tjänar minst börjar tjäna mer och att de som tjänar mest börjar tjäna mindre. Jag tror i första hand på den första modellen och den förutsätter också att löneökningarna under lång tid kommer i de yrken som idag har låg status, höga sjukskrivningstal, hög stress och dåligt medinflytande. De s.k. kvinnoyrkena. 
Här har inte minst SKL en nyckelroll att spela men det uppdraget har de inte fått och kommer inte att få under en borgerlig majoritet.

Social aktion och Satyagraha om inkomstskillnader
Högberg och Moberg om sprickan i välfärden
SVT, DN, GP
fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

6 maj 2012

Reinfeldt är mästare i konsten att räkna som det passar

Har som många andra inom den politiska sfären tagit del av partiledardebatten.
Mina intryck är att det är olyckligt att alternativen inom svensk politik är så otydliga. Det handlar om att få människor i arbete och ha sunda statsfinanser.
Det stämmer naturligtvis. Målen är desamma men vilka är vägarna? Alliansens har nått sitt slut, inga nya förslag finns att hämta.

Socialdemokraternas har ännu inte nått dagens ljus. Det breda kompetenslyft som behövs i kombination med en mer aktiv arbetsmarknads och näringspolitik behöver konkretiseras. Kanske kan det vänta tills i höst men jag vill inte gärna bevittna fler debatter där vi accepterar regeringens politik till 95%.

Att Reinfeldt försökte mästra Löfven med raljanta slängar gick säkert hem hos Muffarna men antagligen ingen annanstans. Löfven är mycket trygg i sig själv och sin kompetens, han är ingen slugger utan vinner, i brist på vinnande (för)slag,  på bättre balans och uthållighet.

Mitt intryck av statsministern är att han har en oerhört vältrimmad förmåga att använda räknande så att det låter bra, snarare än att det är bra.
Han pratar om att fler är sysselsatta men att lågavlönade har fått procentuellt mer i plånboken.
Det är ju intressant att andelar är mer lämpligt när det gäller en befolkning som ökar och att kronor och ören bättre beskriver förändringen av inkomster.
Den bild han ger oss är alltså inte helt falsk men den är inte heller relevant.

Betyg:
Lövfen: 3
Reinfeldt: 2
Fridolin: 2 - (att undervisa i en debatt - aj, aj)
Björklund: 3 (debatter är alltid en bra gren för en besserwisser)
Sjöstedt: 3 (ensam på sin kant, hade blivit högre om han inte tappat humöret)
Lööf: 1 (jag har en mental blockering när det gäller henne, ska erkännas)
Hägglund: 2 (kan inte förklara skillnaden mellan valfrihet och vinster till skatteparadis)
Åkesson: 3 (konsekvent, oerhört konsekvent pratar han om SD:s politik)

Högberg, Jönsson , Göran Johansson, Högberg , Peter Johansson

Media: AbAb2Ab3Ab4Ab5Ab6DNDN2DN3SvDSvD2SvD3SvD4SvD5SvD6SVTSVT2SVT3SRSR2,

fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik