29 augusti 2013

Vi kan ju inte bara tänka på de som har det svårt - eller?

(- För ett rättvist urval får alla samma prov, varsågoda att klättra upp i trädet där.)
I dessa dagar med fullt fokus på stängningen av Lundsberg har jag idag fått en rejäl genomgång av hur det står till i skolorna i vår stadsdel. Som tur är riskerar ingen av dem stängning och arbetet för en trygg och lugn skola att arbeta i är högt på listan av kvalitetsförbättrande åtgärder.

Läget i stadsdelens skolor är tack bra för det mesta och ok för en del men tendensen över tid är ändå att det totalt sett blir sämre resultat. Jag tänker faktiskt inte skylla varken Jan Björklund eller kommunaliseringen av skolan för det men en av de faktorer som har gjort den finska skolan framgångsrik är kontinuitet. I Göteborg har vi nyss genomfört stadsdelsreformer som har skakat om i alla organisationer, på alla nivåer. Ett exempel är att rektorer har bytt jobb som säsongsarbetare i Alperna. Det är självklart att det påverkar kvaliteten och det verkar som att det inte bara gäller skolan.

Diskussionen gick fram och tillbaks t.ex. om att det faktiskt är viktigare att alla kommer in på gymnasiet än att de har godkänt i alla ämnen men också att eleverna faktiskt klarar av gymnasiet när de kommer dit.
Någonstans på vägen dök ett av mina röda skynken upp. Det är idén om att vi måste stimulera de som har "lätt för sig" i skolan, att de måste bli utmanade. Det är de som ska bli eliten.

Min invändning är att vi inte alls måste stimulera några A-pluggare. I alla fall inte så länge det finns elever som inte klarar målen. Om en elev som har "lätt för sig" blir lika resurskrävande så är det fullständigt felaktigt.

Jag kan finna två skäl att stimulera elever som har "lätt för sig". Det ena är att de inte ska sluta gå till skolan. Det andra är om deras eventuella brist på stimulans påverkar undervisningen för de elever som har det kämpigare negativt.

Min övertygelse är att det inte är dina studieresultat i grundskolan som avgör om du är ett forskarämne eller inte, det kan på sin höjd vara en indikation.
Alla ska ha möjlighet att söka in på gymnasiet. Det är första prioritet för grundskolan (åtminstone i högstadiet). I andra hand kan man lära ut studieteknik och i tredje hand finns också ett fostrande uppdrag.

Sen ska alla som går ut gymnasiet läsa in högskolebehörighet.

GP
fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

28 augusti 2013

Dagens fråga!

En fråga som jag kanske tycker fattas lite i debatten, både från journalister och politiker. Det påstås också vara en fråga som är visionsframkallande vilket aldrig kan vara fel. Eller?
och inte bara
Tänk vad livad den politiska debatten kunde vara då.

Frågan är dessutom utmärkt att ställa sig vid allt politiskt arbete. Pragmatism ska vi ha men när den får råda utan störning av ideologi och kompass så blir nog riktningen lite svajig.

fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

27 augusti 2013

- Hoppa i fällan? Jajamensan!

Det hjälps inte att man förstår. Som en glad kommandora har jag också hoppat i fällan.

Den som gillrat den är moderaterna. Det kan t.om. tänkas att Kent Persson visar upp en smula strategisk kompetens, någon form av kompetens måste han ju ha(?).

Fällan är det femte jobbskatteavdraget.
O hur enkelt det är att styra bort diskussionen från det moderata misslyckandet med att minska arbetslösheten genom att reta upp sossar med skattesänkningar.

Partiledningen försöker desperat hålla frågan ifrån sig genom att svälja det sura äpplet. Tyvärr är det femte jobbskatteavdraget en fråga som är lätt att prata om, till skillnad från kompetensgap och matchningsproblematik. Till skillnad från massavhopp från gymnasiet och statligt godkänd lönedumpning i många av LO-sektorns branscher. Till skillnad från övertidsuttag och ökande psykisk ohälsa.

Skatt är lätt att förstå och lätt att prata om, därför gör vi det. Leif Pagrotsky fick partiets uppdrag att se över skattepolitiken. Tyvärr blev det något av en tumme där han utgick ifrån dagens system istället för att tänka nytt. Här fanns en möjlighet att spela på en helt egen planhalva även inom skattepolitiken. En möjlighet att visa alternativ.
Dagens besked att inte röra "vanligt folks" plånböcker är snarare att godta bristen på egna förslag och acceptera skattesänkarracets fortsatta urholkning av välfärden och värdigheten i våra gemensamma system.

Jag tror att jobben kommer vara en stor fråga i valrörelsen. Risken är dock uppenbar att moderaterna lyckas styra om tyngden i debatten till att bli en plånboksdebatt som oroar människor istället för en värderingsdebatt om hur vi vill att samhället ska fungera, nu och i framtiden.

Så jag erkänner att jag glatt hoppat i skattefällan och ber nu att partihögkvarteret skickar ut räddningspatruller till mig och andra socialdemokratiska bloggare, opinionsbildare och ideologer landet runt för att dra upp oss. Kanske med hjälp av en arbetstidsreform (om man får drömma lite).

Tjoho!

fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

26 augusti 2013

Varför håller vi på?

Blev upplyst om nedanstående fantastiska citat från en av socialdemokratins ikoner. Hoppas att även andra ser och funderar på det.

Citatet är snott från Helen Pettersson, socialdemokratisk riksdagsledamot och ordförande för ABF:s, Facebookflöde, det ger ett visst hopp även i arbetslinjens och pragmatismens tidsålder.
- Posted using BlogPress from my iPad

25 augusti 2013

Vem blir näste nyttige idiot på Arbetsförmedlingen?




Att Angeles Bermudez- Svanqvist fick lämna sin tjänst som GD på Arbetsförmedlingen förvånade väl ingen (utom henne själv).

Innebär hennes avsked att Arbetsförmedlingen får luft under vingarna, börjar jobba med lokala lösningar och vara offensiva för att förhindra att ännu fler ungdomar blir långtidsarbetslösa?

Svaret på den frågan är tyvärr nej om inte regeringen tillsätter en generaldirektör som är illojal mot sin uppdragsgivare. Det kommer den naturligtvis inte göra och därmed blir även nästa GD på AF en nyttig idiot.

Det är nämligen regeringen som i sina direktiv till AF har förminskat de enskilda tjänstemännens initiativrätt till ett minimum. Förhoppningsvis kommer personalen på AF att må bättre med ny ledning men de kommer inte att få fler i arbete. För det krävs nya direktiv och de kommer inte förrän det blir en ny regering.

SR, SVT

Fler bloggar på Netroots
- Posted using BlogPress from my iPad

Moment Kristersson




Den psykiska ohälsan ökar. Framförallt bland kvinnor.
Det resulterar i ökade kostnader för försäkringskassan.

Ökade kostnader betyder mindre pengar till välfärd någon annanstans.
T.ex minskade möjligheter att förebygga psykisk ohälsa bland offentliganställd personal. Som är bland de mest drabbade. Etc.

Detta är moment Kristersson.

Att vi har ett samhälle som prioriterar behandling istället för förebyggande kommer att skapa allt större samhällskostnader som hade kunnat undvikas.

Men det finns inga pengar till det.
(Om vi inte byter väg nu)


- Posted using BlogPress from my iPad

Socialdemokraterna har bakbundit sig i den ekonomiska politiken




Under avdelningen förhastade uttalanden som vi kommer få ångra hör utan tvekan den socialdemokratiska partiledningens val att svälja ett femte jobbskatteavdrag.

Det är säkert förnuftigt i en valstrategisk vinkel att avväpna borgarna från inkomstskattevapnet. Däremot så innebär det att man kraftigt begränsar möjligheten att föra en progressiv politik efter valet. Speciellt som Magdalena Andersson fortsätter att klamra fast vid överskottsmålet efter det att t.om. Göran Persson har släppt (att Anders Borg har gjort det är uppenbart).

Begränsningen består inte bara i det faktum att en kommande S-regering tackar nej till 16 miljarder. Det är också det kategoriska uttalandet att vi inte ska förändra förutsättningarna för människors privatekonomi.

Det femte jobbskatteavdraget kanske betyder några hundralappar mer i plånboken hos de som får störst effekt, en effekt som vid valet funnits i nio månader. Det är helt enkelt så att förutsättningarna för folks privatekonomi inte förändrats med ett femte jobbskatteavdrag. Det är bara ett gigantiskt inkomstbortfall för staten, nästan halva försvarsbudgeten, eller halva Arbetsförmedlingens budget om man räknar bort ersättningarna för arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd.

Vad vi gör med detta besked är att minska möjligheterna att skapa fler jobb och utbildningsplatser i offentlig regi. Vi minskar också utrymmet för andra reformer eftersom överskottsmålet ligger fast. Det är alltså en valstrategi som skapar mindre utrymme att föra socialdemokratisk politik och bakbinder en framtida rödgrön regering till att fortsätta den politik som den borgerliga regeringen just nu för, trots att beviset för att den inte fungerar går att hitta i den skyhöga arbetslösheten.

Jag måste erkänna att jag är besviken över bristen på reformistisk fantasi och den stora rädsla partiledningen visar för att ha ett alternativ till dagens politik. Alternativet skulle kunna vara att minska ojämlikhet, öka investeringar i barn och utbildning och bygga ett hållbart samhälle där vi är det enda parti som kan presentera lösningar som fungerar för de tre dimensionerna av hållbarhet. Social, ekonomisk och ekologisk.

Jag förstår rädslan över att spräcka bubblan på bostadsmarknaden men att öka den sociala tryggheten i samhället är faktiskt inget som
skrämmer människor och som faktiskt kan hjälpa dem att bo kvar den dagen sjukdom eller arbetslöshet drabbar. Det borde en socialdemkratisk politik slå fast.

- Posted using BlogPress from my iPad

19 augusti 2013

Varför är det aldrig företagets ansvar?




Alltmer insyltad i den offentliga ekonomins irrgångar så reses varje dag nya frågor om upphandlingsförfarandets och den fria etableringsrättens orimligheter.

Vi hör å ena sidan att när föräldrar ska "upphandla" skoltjänster så ska de kolla skolföretagens möjlighet att sköta sina åtaganden.

Å andra sidan hör vi att regionen inte får kolla den finansiella eller praktiska möjligheten att kontrollera leverantörers duglighet vid offentlig upphandling eftersom det kan minska nya aktörers möjlighet att slå sig in på marknaden.

Det är alltså i det första fallet "kunden" som ska välja rätt på en "marknad". I det andra fallet den offentliga aktören som inte får kontrollera leverantörens förutsättningar att klara sitt åtagande i verkligheten utan endast på pappret och därefter välja den billigaste.

Det är i mina otränade ögon någonstans ett fel här. Varför ska föräldrar behöva kontrollera skolors möjligheter att leverera kunskap till deras barn över tid? Varför ska det offentliga inte kunna kontrollera att man kan få det man beställer? Inte ens när det gäller varor och tjänster som kan äventyra patienters liv.

Dessa avarter har inte lagligt med varandra att göra men det är samma andas barn. Den oreglerade avregleringen. Där den heliga fria företagsamheten går före barn och patienters bästa.

När kliver en socialdemokratisk partiledning fram bakom PR-strategernas skygglappar och säger att det här är fel och måste förändras? Inte för att tjäna röster - utan för att tjäna folket.

- Posted using BlogPress from my iPad

14 augusti 2013

Mötesmaratonets förbannelse




Så här i slutet av sommarsäsongen när den politiska vardagen varit långt borta sedan före midsommar är det tydligt att tankarna är friare än de var när ledigheten påbörjades.

Ett stort problem med det mötesmaraton som snart börjar och håller på fram till nästa midsommar (med kortare juluppehåll) är att ärenden, opinion och debatter riskerar att ta fokus från mål och mening och varje beslut blir fattat för sig självt. Att läsa in handlingar (och dechiffrera byråkratsvenskan) tar oundvikligen tid från politiska diskussioner och långsiktiga perspektiv. Risken finns att beslut fattas bara för att ingen riktigt tagit sig tid att kritiskt granska underlagen.

Dessutom är de flesta politiker, speciellt på högre nivåer, inte bara begåvade med ett uppdrag utan de har ofta flera tunga uppdrag. Ett exempel från min arbetsplats är hur de flesta regionråden också är ordförande i en av regionens specialnämnder och/eller ledamot i flera styrelser. Plus tunga partiuppdrag förstås. En del har även kommunala uppdrag.

Ett problem med politiken är att det är svårt att tacka nej till erbjudna uppdrag. De är ofta intressanta och om man tackar nej så kan risken finnas att frågan inte återkommer. Det är därför de nominerande föreningarna och de valfunktioner som ställer frågan som bör se till att fördela uppdragen ytterligare.
En positiv biprodukt av det skulle vara att dels så skulle fler ha möjlighet att tänka framåt och dels så skulle både partier och företrädare ha möjlighet att testa varandra.

Jag vet att det i Socialdemokraterna under hösten pågår nomineringsprocesser till valsedlar och uppdrag efter nästa val. Jag hoppas att valkommittéerna inte bara nominerar efter gammal vana utan dels vågar följa partiets mål om var fjärde under 35 och dels tittar på hur man kan få in nya typer av erfarenheter. Om man fördelar uppdragen på fler så behöver man inte vara ett ärrat proffs för att klara tunga uppdrag.
- Posted using BlogPress from my iPad