Vad är det som händer? Varför är vi inte arga på borgarna?

Kära Socialdemokrater
Varför är ni inte ledsna, arga och högljudda?
Jo ni är visst det men det vore väl bra att låta bli att analysera resultatet av det rödgröna samarbetet till efter regeringsplattform och valdag är genomförda.
Vad jag menar är att varför är ni inte arga ledsna och högljudda mot regeringens politik? Nog är det väl förjävligt att studieresultaten i Stockholms förorter sjunker i takt med lärartätheten. - Ansvariga? Borgarna!
Nog är det väl fördjävligt att i en vanlig industri så är 5 av 15 tillfälligt anställda eller från bemanningsföretag. (Källa: IF Metall) LAS är redan satt ur spel, nedåtpressningen på lönerna är inledd och kommer att bli starkare ju fler man lyckas tvinga ur fackförbunden.
Att vi har en arbetslöshet uppemot 10% där långtidsarbetslösheten biter sig fast, där ungdomar har förtvivlat svårt att komma in på "vanliga" jobb.
Att vi dessutom har en ovärdig a-kassa där endast ca 10 % får 80% av lönen och där avgifterna är högst för dem som tjänar minst, och en sjukförsäkring som borgarna kallar bidrag där man blir frisk efter 6 månader oavsett om man är det eller ej!
Så jag har ett förslag:
Nu slutar vi tycka att vi ska hålla på med sakpolitik, den fighten vinner vi inte. Inte för att vi har sämre förslag men för att våra förslag är för praktiska, sakliga och noggranna för att väcka några speciella känslor.
Däremot måste vi förklara att det Sverige som de flesta som röstar växte upp i, det Sverige dit flyktingar och arbetskraftsinvandrare sökte sig till, det landet håller på att förändras. T.o.m. förstöras för att vi har en regering som har problem med att det unikt fantastiska med Sverige skapar ett högre skattetryck än andra länder - so f-n what!
Vi som vill ha en ny regering kan inte nu bågna under trycket från opinionsmätningar och sakpolitiska utfrågningar och resignera, vi måste visa att vi är arga på vad regeringen håller på att göra med landet.
Vi vill försvara välfärdslandet Sverige men fråga de som gjorde jobbet förra århundradet om det gick lätt och om det var sakpolitiken som var avgörande, nej det var kampen om allas lika värde. Kampen för en värdig värld där man inte skiljde på folk och folk - som borgarna vill göra i sina elitklasser.
Nu får det vara nog med att göra valkampanj på borgarnas villkor. Nu är det vi som får upp det här trygghetsälskande folket ur sofforna. Det är dags att visa att vi är en folkrörelse som inte fogar sig i mediakoncept eller behöver diskutera räntesatser på statsskulden. Nu är det dags att visa att vi är förbannade och förbannat oroliga, det här valet är så fruktansvärt viktigt att det inte duger att säga att vi gjorde vårt bästa, människors liv hänger på att vi gör allt vi nånsin kan för att vinna, glöm inte det.
Avslutar med en snutt från Karl-Petter Thorvaldsson där han pratar om vad August Palm kämpade emot.

Fler progressiva bloggar på Netroots

Det finns ideologi bakom allt

Jag har ägnat en del av dagen att gå igenom Socialdemokraterna i Göteborgs lokala vallöften och ambitioner för att hitta ideologiska vinklar på dem.
Det är inte svårt att se att inget av dem är genomförbart med en inkomstskattesänkningsfundamentalistregering (quite possibly mitt längsta ord nånsin). Så nog finns det skillnad och ideologi i denna valrörelse.
En annan fundamental skillnad mellan den socialdemokratiska vägen mot den borgerliga är hur de borgerliga vill bestraffa problemen (mer poliser, betyg i ordning) istället för att motverka skälen till grov brottslighet och sociala problem med förebyggande åtgärder. Hamnar folk snett är det väl deras eget fel verkar tanken vara och även om det delvis är sant så går det betydligt mer sällan snett i ett samhälle där folk har utbildning, jobb och samma möjligheter från födseln.
bjuder här på en bonus i form av Göteborgs Kommunstyrelses ordförande Anneli Hulthén på göteborgssossarnas valspurtsupptakt i helgen. Det är väl värt att lyssna till.


Tack för peppen Anneli!
(Ni kan läsa Annelis blogg här.)
Fler progressiva bloggar på Netroots!

En önskelista för de som redan har allt

Jaha, så kom det då, borgarnas önskelista.
Det innehöll, nästan helt oväntat, skattesänkningar och försämring av anställningstryggheten.
Men eftersom vi har gått och väntat på en borgerlig gemensam politik sen i maj då den rödgröna budgetmotionen kom så var det inte förvånande att när de nu presenterar en önskelista tog de i så de spräckte ramarna. Men det är klart att med deras överallt hängande brasklapp "om ekonomin tillåter", så ska de inte göra någonting så det blir nog inte så farligt i verkligheten?

Ett exempel på hur man tänker på finansiering kommer här:
3,6 miljarder tillförs välfärden
15 miljarder försvinner på inkomstskattesänkningar

Det står också i manifestet på sid 10
”Om ytterligare ekonomiskt utrymme uppstår är det motiverat att genomföra ytterligare lättnader för att stärka tillväxten. Det gäller bl.a. bolagsskatten, arbetsgivaravgifter, värnskatten, riskkapitalavdrag, FoU-avdrag och expertskatt”.

Nu vet vi att ca 24000 välfärdsarbetare har försvunnit under de senaste 4 åren, om borgarna får fortsätta med sina skattesänkningar som enligt Riksdagens utredningstjänst blir ca. 100 miljarder till,
(eller om vi når den av Reinfeldt önskade genomsnittliga europeiska nivån vilket betyder skattesänkningar på 240 miljarder, mer än all sjukvård i Sverige), så det kommer att bli många arbetslösa kommunalare och kommuntjänstemän ute i vårt avlånga land.

Det som är riktigt bra med det borgerliga manifestet är att det nu inte råder något tvivel om vilken politik som kommer att föras vid en ytterligare valseger för högern.

Det är ett vägval vi står inför: Välfärd, värdighet och jobb eller stora skattesänkningar.

Andra bloggar i ämnet hittar du all over Netroots!

Vem tjänar på politiken - hur räknar människan?

Jo, jag såg just Fredrik Reinfeldt på tv, ja den Fredrik Reinfeldt. Statsministern. Landsfadern. Den allmänintresserade...
Han vars familj tjänar 10 000 i månaden på regeringens politik.
Han säger att undersköterskor, sjuksköterskor, brandmän, poliser och andra "Samhällsbärare" är de som ska tjäna mest på den borgerliga politiken, ett problem är att det inte syns när man jämför siffrorna. (källa Storstad)
Jag måste fråga mig; hur räknar han? Om skatterna fortsätter att sänkas i den takt som de gjorts hittills under högerstyret kommer det  att bli skattesänkningar på ytterligare nästan 100 miljarder, lika mycket som halva landets sjukvård.
Mona Sahlin skriver så här:
"För att spara 100 miljarder kronor krävs att nära var tionde anställd i alla skattefinansierade verksamheter sägs upp. I den offentliga sektorn motsvarar det ungefär 12 000 lärare och 14000 undersköterskor och 1500 poliser och så vidare. Sammanlagt handlar det om omkring 100 000 anställda."
Mycket nytta det gör de 100 000 att de som får vara kvar får mer i plånboken efter skatt. Men eftersom de som är kvar kommer att få slita så hårt för att de är för få på jobbet så kommer de att bli sjuka och då gör det inte heller dem något gott att borgarna sänkt skatten och eftersom de inte heller har någon privat sjukförsäkring så kommer inte den offentliga vården att räcka till för att rehabilitera alla dessa utslitna "Samhällsbärare" så de som är kvar får jobba ännu hårdare - ni förstår resonemanget.
Så jag ber alla "Samhällsbärare" att tänka efter innan ni går på Reinfeldts blå dunster.
Jobb och välfärd eller sänkta skatter för de som jobbar (och mest för de rika), däremellan går den djupa klyftan i årets val.

Läs också Kulturbloggen om Reinfeldts allmänintresse.
Ett hjärta Rött om egenintresset som styr.

Fler progressiva bloggar på Netroots

Behovet att erkänna problem - om Sahlin och Trängselskatt

Långt innan "att göra en pudel" blev ett begrepp hade Mahatma Gandhi förstått värdet av att offentligt be om ursäkt för sina misstag.

Han gjorde det när han hade uttryckt sig fel, när han hade värderat en situation fel eller när han tyckte att hans karaktär hade sviktat, han gjorde det oftast innan någon annan hade yttrat kritiken.

Det hade antagligen blivit ganska trångt om utrymmet om dagens maktmänniskor hade gått så hårt sig själva i det offentliga rummet men det finns ändå en djup lärdom i detta. 

Här följer två exempel på när en sund Gandhism kan utövas.

1. 

Imorgon ska min fellow Jämlikhetsande Mona Sahlin intervjuas i P1:s partiledarutfrågning, jag vill självklart inte att hon ska lägga sig på rygg och ta skit men det är klart att det finns problem i verkligheten som inte kommer att försvinna i och med en rödgrön valseger, det finns också problem med förtroendesiffror, med opinionssiffror och det finns problem med ett rödgrönt samarbete. Om Mona Sahlin erkänner att problemen existerar så visar hon också att hon kan hantera dem.

2.

I Göteborg har alla partier i kommunstyrelsen beslutat att införa trängselskatter. En "vanlig" artikel på GP-webben har på sin höjd 15-20 kommentarer. Helgens artikel om enfrågepartiet (mot trängselskatt) Vägvalet har mer än 300 kommentarer. 

Det är ett stort problem i opinionen och ett problem som inte bemöts. Argumenten för det låter; "Debatten kan inte vinnas, vi hinner inte få folk att förstå, tar fokus från andra frågor". 

Detta stämmer säkert men vad vi gör är att vi ignorerar en opinion i en fråga som jag tror kommer att få annars ganska gjutna s-väljare att gå till missnöjespartier och till sofflocket. Samtalen på arbetsplatser, vid dörrknackningar och telefonsamtal fastnar ofta i denna fråga.

Vi har alltså en fråga som engagerar medborgarna men som ignoreras av de etablerade politikerna. Det är enligt mig respektlöst och skapar politikerförakt och demokratiunderskott.

Det finns ju ingen saklig debatt att ta men någon form av svar på den flod av populistiska spekulationer som beslutet har skapat måste till, kanske ska man få alla partier att samarbeta kring detta för det är inte en valfråga, det är en demokratifråga.

För att tillgodose behovet av Gandhism i detta läge så måste jag säga att jag själv inte orkar ta i denna sakfråga, dels engagerar den mig inte personligt, även om min fru skulle åka genom spärrarna till sitt jobb varje dag. Dels är det en massa teknikaliteter och teknikaliteter är inte min styrka.

Så dagens moralkaka lyder: erkänn de problem som finns och erkänn att lösningarna ibland inte är populära men att man ibland måste göra saker som inte är populära, ibland måste man göra saker för att det är den minst dåliga lösningen men då ska man vara öppen med det.

Fler progressiva bloggar på Netroots

Jag är kär!

Det är lite jobbigt att erkänna men jag är kär!
Anledningen att det är jobbigt är att föremålet för min kärlek är en 62-årig vit man från Uppsala, han är helt enkelt inte min typ, men vad ska man göra.
I söndagens pappers-GP (22/8) (har tyvärr inte hittat på nätet) intervjuas professor Hans Rosling under rubriken "Borde få medalj".

Hans Rosling är läkaren som numera leder Gapminder och som har förändrat mitt och många andras sätt att se på världen. Han säger i intervjun bl.a.
"Jag gillar pengar, men det är ju inte pengarna i sig som är till någon glädje, det är ju när man konverterar dem till bra bibliotek, bra internet, schysst sjukvård, det är då de blir bra. Ekonomin är bara ett medel. Man är en gravt störd person om man tycker att det är ett mål..."


"Vi har inte seriöst bestämt oss för att den globala fattigdomen ska bort. Vi har inte seriöst bestämt oss för att alla människor ska ha det bra. Vi har inte den övergripande visionen."


Min Hans sätter fingret på något som varje människa lätt borde kunna hålla med om. Att pengar i sig inte är värda ett skit, det är vad vi gör med pengarna som räknas. Han visar också på att vi måste återvända till en utrikespolitik där solidariteten med de svaga står i centrum, inte tvärtom.
Jag utnämner härmed Hans Rosling till heders-Jämlikhetsande!

Fattigdom är relativt men verkligt.

Nu ska jag göra en tankevurpa av kolossala mått.
Jag tänkte föreslå att det inte är hur mycket pengar vi har som avgör om vi lever i ett bra samhälle.
Mitt förslag är att det i ett gott samhälle finns så få som möjligt som inte har pengar.
I Sverige ökar fattigdomen just nu. (Och ja, fattigdom är relativ men den relativa fattigdomen ökar) Det är fler barn som lever i fattiga familjer, fler som tvingas söka socialbidrag (eller det nymoderata försörjningsstöd).
Om ni läst den här bloggen någon gång så har ni insett att sifferexercis inte är min sak, det finns andra som gör det så mycket bättre. (Marika och Viktor t.ex.) men jag har nog vett att förstå siffrorna.
I Sverige idag ökar inkomstklyftorna snabbt. Moderaternas förslag är att ytterligare sänka skatterna med en tydlig fördelningspolitisk effekt att de som tjänar mindre halkar efter. Jag kan verkligen inte förstå hur man kan tycka att det är en bra väg för Sverige, speciellt som det ännu bara lett till högre arbetslöshet.
Men det här valet mellan en jämlik politik och en annan handlar inte bara om de som har det tuffast i samhället, utan även oss som har det väldigt bra.

Jag vill inte gå runt och mysa (se bilden) och känna att mina barns dagiskompis har det tufft för att en  förälder är sjuk eller arbetslös. Jag vill inte känna att man kanske skulle skaffa en privat sjukförsäkring när stora grupper inte har möjlighet att tänka så. Jag vill inte alltid ha massa valfrihet som bara producerar villrådighet och reklambroschyrer, ibland är det inte så enkelt att förstå sitt eget bästa.
Frihet för mig är att det finns trygghet om det går snett. Vi är på väg mot ett samhälle där den andra (eller tredje) chansen inte finns. Sköter du dig inte från 6:e klass till döden är du rökt. I det samhället vill jag inte att mina barn ska bli vuxna.
Inte heller har jag något emot att det blir lite uttalad satsning för att Sverige ska vara ett föregångsland när det gäller att förhindra klimatpåverkan, även om jag skulle få strandtomt vid sommarstugan om vattnet stiger några meter.
Till sist vore det en stor lättnad för mig om vi kan föra en utrikespolitik som är värd namnet, där vi försvarar mänskliga rättigheter och bistår med utveckling så gott vi kan utan baktankar på handel och relationen till USA.
Inte någon av dessa punkter handlar om hur mycket pengar jag har i plånboken utan helt enkelt vad jag upplever att samhället och politiken har för uppgift. För jag tycker att politiken har en uppgift och det är inte att stå bredvid och säga att det där sköter ni bäst privat.

Fler progressiva bloggar på Netroots

Hur blir det när valrörelsen börjar?

Nu är vi ganska mycket på gång i Göteborg , idag presenterades de lokala vallöftena, mina personliga favoriter är max 5 barn per vuxen i barnomsorgen och 10 000 nya bostäder. Viktigt i sammanhanget är att alla löften bygger på att vi har en rödgrön regering i Sverige.
Det blev en video klar också, (fler kommer),

Jag har redigerat färdigt en del stadsdels och en helstadsfolder som ska ut i valstugor, i dörrknackningar m.m.
Anneli Hulthén bloggar i båda stadens stolta dagstidningar GP och GT och gör det med den äran!
Valstugorna är smygöppnade och dörrknackning pågår.
Det som är spännande i detta myller av aktivitet på alla nivåer är att partiets valrörelse i Göteborg börjar på söndag!
Hur ska det bli då undrar en valrörelserookie?

När spricker fasaden?

Det är svårt att uttrycka det här, min förvåning över att Statsministern och hans gäng fortfarande verkar åtnjuta stort förtroende hos det svenska folket.
Det verkar nästan som om många är sugna på att prova att leva i ett kallare och hårdare samhälle. Att de vill betala för sig och sitt och att resten får klara sig. I en snar framtid kommer en borgerlig politik betyda följande:

1. Ökad ekonomisk ojämlikhet
2. Ytterligare försämrade gemensamma trygghetssystem och välfärdstjänster.
3. Sämre förutsättningar att byta riktning i livet genom utbildning.
4. Mindre social rörlighet
5. Privata försäkringslösningar ersätter gemensam välfärd.

I ett sådant samhälle har forskningen (japp Jämlikhetsanden igen) visat att människor är mindre benägna att delta i samhällslivet, fysisk och psykisk ohälsa ökar och våldet ökar.
Men nästan hälften av svenskarna verkar tycka att det är ett samhälle som är eftersträvansvärt. Eller har de gått på att de har fått mer i plånboken efter skatten är betald. De tänker inte på vad deras skattepengar ska betala.
Det kostar nämligen att ha ett gott samhälle för alla. Här är några exempel:

• 83 000 kronor på ett år – det är vad en plats i grundskolan kostar.
• 92 000 kronor per år – det kostar en gymnasieplats.
• 76 000 kronor per år – det kostar en högskoleutbildning i snitt. Om man inte pluggar till läkare, för då kostar det 230 000 kronor,  
• 50 000 kronor – priset för ett kejsarsnitt. 
• 80 000 kronor – en höftledsoperation. 
• 530 000 kronor per år – en plats i särskilt boende i äldreomsorgen

Källa: Mona Sahlin i sitt sommartal i Tantolunden 15/8 2010 saxat från Peter Högberg


Jag är ganska säker på att de flesta inte har lagt undan pengar från skattesänkningen till sin ev. höftledsoperation eller kejsarsnitt i framtiden eller till barnens eller sin egen högskoleutbildning.
Jag är också säker på att de flesta faktiskt inte vill betala direkt ur egen ficka för utbildning, vård och omsorg utan att den unika svenska modellen ska leva kvar, (Peter Andersson skriver bra om det idag). Det är därför jag är förvånad att inte denna regerings politik är genomskådad, i mina ögon står de i skamvrån redan. Reinfeldt och Borg pratar om dynamiska effekter och om långsiktighet. Jag kan inte vänta på att Sverige ska få en S-ledd rödgrön regering som har allas bästa i sinnet inte bara höginkomsttagarens. Det är djupt ovärdigt att föreslå att den fattige ska vänta tills skatten är sänkt så mycket att den rike ska börja använda sitt överflöd för att göra den fattige mindre fattig.
Läs Storstadsbloggen i ämnet, eller läs allt på Storstad!
Fler progressiva bloggar på Netroots.
Läs också på rödgrönt.se.

Mona Sahlins ideologi - Jämlikhetsanden

Mona Sahlin i P3:s Brunchrapporten följer i mina fotspår och väljer Jämlikhetsanden som ordet för sin ideologi.

Det får väl räcka med hybris för en kväll... imorgon är det stenhårt valarbete från morgon till kväll.

Varför sosse - om barnfattigdom och mjuka värden

Världens modernaste man, Michel de Montaigne skriver "i värsta fall kan denna motbjudande frihet att framställa sig ur två aspekter - handlingarna på ett sätt - orden på ett annat - vara tillåten dem som berättar om ting" i sina Essäer uppdaterade 1588.
Det finns därför anledning för mig att berätta om varför jag är socialdemokrat i ord och handling och det finns också skäl att ifrågasätta varför andra säger en sak och gör en annan.
Jag blir kort sagt ledsen och förbannad att ett ord som barnfattigdom existerar och galet arg på att den ökar i Sverige 2010! Jag blir trött när system förändras till att gynna ett fåtal (antagningen till universitetet). Jag blir superarg när människor betraktas som bidragstagare när de är sjuka eller föräldralediga och får betala mer skatt än den som jobbar.
Jag blir vansinnig när den som är utan jobb inte har möjlighet att delta i aktiviteter på arbetsförmedlingen de första 90 dagarna.
Jag grundar min tro på socialdemokratin i den övertygelsen om att mitt parti är det som är mest intresserat av att bygga ett jämlikt samhälle. Ett samhälle där rik och fattig är relativa begrepp men inte faktiska. Jag vet att den svenska socialdemokratin har kämpat i över 100 år för alla människors lika värde, det är mer än man kan säga om något annat parti.
Det finns också något nytt inom socialdemokraterna idag. Åren i opposition har inte enbart varit av ondo, det har behövts att dammas av och köpas nytt i den garderob av tankar som ska skapa ett Sverige som har framtidshopp och där alla har samma möjligheter till framgång.
Jag tror på ett Sverige där de mjuka värdena har större plats, där kunskap och gemenskap är de viktigaste begreppen, ett Sverige där "De andra" inte skrämmer, där barnen är nyfikna och har möjlighet att utforska sin värld i en trygg och tillåtande miljö där prestationskraven är nedtonade.
För att göra detta inlägg extra långt och snårigt tänkte jag också nämna två områden till där jag är säker på att en progressiv politik är att föredra. Jag vill bo i ett samhälle som tar klimathotet på allvar, där vi har stora möjligheter att jobba internationellt för att öka samarbetet mellan stater för att minska mänsklig miljöpåverkan. Jag tror att en rödgrön regering i Sverige kommer att göra detta till ett ekonomiskt och kunskapsmässigt tillväxtområde i mycket högre grad än en alliansregering.
Jag vill också slå ett slag för en internationell politik som bygger på att utveckla frihet och demokrati framför att med vapenmakt intervenera "skurkstater", här har Sverige en lång tradition av socialdemokratisk utrikespolitik att försvara som nu luckras upp av Mr Bildt i den svenska undfallenheten mot Nato och USA.

Kan inte Mona säga Social sammanhållning istället den 15/8?

Hade en trevlig och intressant pratstund med Lena Sommestad häromdagen.
Vi pratade (bl.a.) om att nu när borgarna har tagit den klassiska socialdemokratiska retoriken så måste vi kanske skapa nya begrepp istället för t.ex. jämlikhet och solidaritet.
I den pågående nätrotsstafetten, (Peter J, Peter H, Annika H, Johan W hittills, fler lär skynda till på Netroots) vill jag därför propagera för nya ord för våra mål. Jag vill att Mona Sahlin ska presentera nya begrepp som sätter borgarnas nuvarande retorik ur spel, istället för att använda våra tidigare, nu devalverade begrepp så använder vi nya.
Jag vill också att Mona Sahlin ska prata så det händer något i huvudet på de som har det bra i vårt land. Det är många som inte tror att det spelar någon större roll med blått eller rödgrönt, har man det bra, ett jobb och är frisk kanske det inte heller gör det för den enskilde individens vardag men jag vet att de flesta är kloka nog att inse att man inte kommer att vara frisk för alltid eller att man kan hamna snett på arbetsmarknaden och jag tror att många egentligen inser och anser att det är vi tillsammans som bör betala för att förhindra sociala katastrofer pga sjukdom eller arbetslöshet.

Därför vill jag att den 15/8 blir dagen då dessa begrepp blev centrala i den socialdemokratiska retoriken:
Social sammanhållning istället för jämlikhet - begreppet används redan inom EU.
Social rörlighet istället för minskat utanförskap - Sahlin använder begreppet flitigt i sin bok Möjligheternas Land men kanske inte just på det sättet.
Ansvar istället för Solidaritet - Det är var och ens ansvar att ta hand om alla andra, det blir lättare om vi gör det tillsammas. En i det närmaste existentialistisk tanke med rötter i rörelsen.

Det leder till att Monas tal ska handla om följande:
Sverige ska vara ett samhälle där den sociala sammanhållningen är så stor som möjligt. Det är bra för alla.
Socialdemokraterna arbetar därför för att den sociala rörligheten skall vara stor, för att var och en ska få förutsättningar att "sträva efter sina bästa stämningars längtan" (Möjligheternas land s.18-19).
Vi vill bygga ett land där medborgarna tar ansvar för sitt gemensamma bästa.
Det gör vi med en rödgrön politik där vi har utbildning i världsklass, sociala skyddsnät i världsklass, en progressiv miljöpolitik i världsklass och en politik där individernas framtidstro premieras och där investeringar och innovationer frodas, självklart i Sverige men även i EU och i ett intensivt internationellt utvecklingsarbete.

Häng med i stafetten, vad tycker du Mona Sahlins sommartal den 15/8 ska handla om?

Me and the Mahatma

Jag tillhör den minoritet av det politiska livet som tror att vi kan lära oss mer av det som händer och har hänt än av opinionsundersökningar.
Ett av sommarens projekt är därför att försöka lära mer om och av Mohandas Gandhi. Har det givit något resultat?
Jag har ännu inte gått in för personlig fattigdom, veganism eller celibat men att leva som man lär är en viktig pekpinne. Lev blått, rösta rött håller inte Gandhiklass som devis direkt.
Andra viktiga lärdomar är tålamod, eftertänksamhet, fysisk och andlig ahimsa (ickevåld). Hur känns det 2010? Jo tack som en utmärkt idé men lite svår att uppnå i alla livets stadier.
En sak som Gandhi gjorde var att han efter att ha inlett sin karriär som advokat i det brittiska imperiets tjänst vände denna värld ryggen. Hans värld blev en av ambitiöst resande och aktivism blandat med fängelsebesök, kontemplerande, flitigt brevväxlande (med bl.a. Trotskij) och författande. Han byggde upp en skara som man måste kalla lärljungar och hade sympatisörer i stora grupper och bland alla (aktuella) religioner. När han upplevde att hans läror hade missbrukats så fastade han ofta som botgöring.
Idag hade man nog kallat honom en new age profet men han var också en mycket praktisk politiker och hans väg blev Indiens väg mot frihet.
Gemensamt med många andra som lägger sin själ i att förbättra sin värld var att även Gandhi hade en problematisk relation till sina barn och sin hustru, jag menar inte att det måste vara så men att det nog lätt blir så när man är i fokus i så många ögon att man sveps med.
Ska avsluta med ytterligare en detalj från Gandhi och det är att han var sin egen värsta kritiker och väldigt öppen med sina tillkortakommanden, det var därför nästan omöjligt att svartmåla honom. En föregångare till dagens mediala pudlar med andra ord.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Alebacken,,Sverige