Så jävla inkompetent är jag inte!

Det ska fan vara politiker. Senaste veckan har jag sett folk kalla oss för korrupta, verklighetsfrånvända och usla på väldigt många mer eller mindre fantasifulla sätt. Antingen det gäller trängselskatt eller våldet och de sociala problemen i samhället.

Jag vill att ni ska veta att jag också är jävligt frustrerad. Jag kan inte gå omkring och tycka att vi lyckats när de sociala spänningarna bara växer. När resurserna för förebyggande verksamhet är svåra att försvara. När klyftorna växer och den sociala segregationen blir allt större. När förskolan och skolan inte klarar sitt kompensatoriska uppdrag. När barn och unga hamnar på sidan av samhället för att våra system inte passar dem.
När pengar och bilar känns viktigare för den politiska debatten än alla barns framtid.

Men istället för att skälla och leva på en abstrakt och heterogen grupp av människor så försöker jag hitta vägar. Precis som alla andra politiker. Hitta underlag och idéer som ska göra saker bättre. Driva frågor, i partier, i nämnder och parlament. Jag är ingen idiot, jag är inte inkompetent och jag är inte korrupt. Men det är inte så jävla lätt ändå.

När jag ser Stefan Löfven i Biskopsgården ser jag Jahja vid hans högra sida och Saida vid hans vänstra. Gudarna ska veta vad de ger av sina liv till Biskopsgården och Göteborg. Jag är full av beundran för många av mina kamrater som inte bara är engagerade i sitt parti men också på många andra sätt i sina lokala sammanhang. Utan dem, utan oss, hade det inte sett bättre ut. Det kan jag lova.

Är du förbannad på "politikerna"? Bli en själv, du behövs.
Är du förbannad på den sociala oron? Engagera dig i civilsamhället, du behövs.
När du deltar i samtalet, när du också försöker att förändra, då får du kalla mig vad du vill.

När man ser på förtroendemätningar av olika yrkeskategorier ligger politiker och journalister i botten. Det är väl antagligen rätt och riktigt men ibland undrar jag om det beror på att folk inte får precis det de själva vill, att det är lite gött att ha något att skylla på när något blir snett. Ungefär som att föräldrar skyller på "skolan" för att deras barn inte gör läxorna.

När vi tittar på våra politiska mål så är de bra. Ibland saknar de förvisso problematisering men de är bra. Politiken vill rätt saker. Att de inte blir verklighet är naturligtvis också vårt fel men att vi inte vill något och inte gör något annat än smörjer kråset är förolämpande och fel.

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Trängselskattenfnattendebatten - the Closure

Fru ordförande, fullmäktige, Göteborgare.
Orden hördes mången gång i Kronhuset i Göteborg. Den största debatten gällde resultatet av folkomröstningen kring Trängselskatten. Den höll på i sådär 3 timmar tror jag, (det kändes som sju). Man kunde tro att i perspektiv av skjutningarna på Hisingen så skulle det bli en ganska återhållsam debatt eftersom det så uppenbart finns större och viktigare problem. Men nej.

Först en kort sammanfattning av debatten och sen en kommentar:

1. Vi har bestämt att trängselskatten måste vara kvar, annars klarar vi inte det Västsvenska paketet. Det måste vi ha för att Göteborg ska kunna utvecklas. Vi har tittat på alternativ men de är inte realistiska. (S, M, MP, V, FP, KD, FI)
2. Vi har haft en folkomröstning. 57% röstade nej. Ta bort skatten.(SD, VV)
3. Det är inte så enkelt och funkar inte riktigt så. (S, M, MP, V, FP, KD, FI)
4. Jo, det är enkelt. Ta bort den. (SD, VV)
5. Nej, Göteborg behöver pengarna och effekten av Trängselskatten (S, M, MP, V, FP, KD, FI)
6. Nej. (SD, VV)
7. Jo. (S, M, MP, V, FP, KD, FI)
8. Nej. (SD, VV)

Osv.
Det var ca 80% män på talarlistan och med ändlösa replikskiften om att representativ demokrati också är demokrati och andra dispyter av mer hårklyveriaktigt slag så blev det lite långdraget och enahanda.

Jag vill inte raljera men det som verkligen behövde sägas sades under inledningsanförandena och är ungefär det som står i punkt 1 och 2. Sen passade Lars Hansson (SD) under sitt inledningsanförande på att kalla varenda fritidspolitiker i Göteborg som inte är SD för korrupt. Det var väl inte så läckert. Och han, tillsammans med Jörgen Fogelklou (SD), visade verkligen under kvällen att de inte har ett seriöst förhållningssätt till sin roll i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige.

SD och VV har ett starkt argument. De andra partierna har flera goda vars summa överbrygger detta men som är svårare att kommunicera på ett klatchigt sätt. Jag hoppas att det är så att de som tycker att ta bort trängselskatten är den viktigaste frågan röstade på Vägvalet eller SD. För andra som tycker att skola, jämlikhet och välfärd är viktigare frågor men ändå röstade nej i folkomröstningen så antar jag att de vägt in möjligheten att det parti de valt i fullmäktige skulle kunna hantera ett nej på det här sättet och att det är ok.

Well. Nu har vi trängselskatten kvar, en mängd besvikna väljare och massor av andra problem att ta tag i. Inte minst social utsatthet. De växande ekonomiska klyftorna ger negativa konsekvenser på hela samhället. För att överbrygga dem så måste vi ha resurser att utveckla staden och regionen. De kommer till genom att vi blir fler som har jobb, fler som bidrar med sitt engagemang och positiva exempel för att bygga ett sammanhållet Göteborg och ett sammanhållet Sverige. Därför är det bra att det västsvenska paketet byggs, i sin helhet, och skapar en bättre möjlighet att fortsätta utveckla regionen in i framtiden.
Äntligen kan vi gå vidare med det arbetet. Closure.

Läs, om du vill, inlägg 1 i serien: Trängselskattefnatten

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Låt Hisingens sorgeklockor ringa över hela landet

Idag ringer kyrkklockorna över Vårväderstorget.

Två unga män är döda, fler är svårt skadade. Hela Göteborg är skakat. Hela Sverige ser vår sorg.

En planerad och brutal avrättning av en person blev också döden för en 20-årig arbetargrabb och döden för hoppet om att våldet i Göteborg hade trappats ned.

Samhälllets omedelbara åtgärd är naturligtvis polisiär. Fånga och straffa gärningsmännen. 

Samhällets omedelbara svar på våldet är omtanke. Om offren, deras familjer, om varandra. Vi sluter samman, sörjer, förbannar.

Detta skriver jag på ett tåg från Stockholm. Varje samtal jag har haft här idag har handlat om skjutningen. Den hänsynslöshet och förakt för andra människors värde som gärningsmännen visade får mig att tänka på Jens Stoltenbergs ord efter Utöyamassakern.

- Om en man kan visa upp sånt hat, tänk hur mycket kärlek vi kan visa tillsammans.

Politiken handlar alldeles för ofta om hus, vägar, pengar och annat som i det stora hela är ganska oviktigt. Vi försöker skapa förutsättningar för en bättre stad och ett bättre land men vi glömmer alltför ofta varför.

Idag sörjer vi två unga män vars chanser tagit slut. Vi sörjer det löfte som vi brutit mot dem. Mot alla. Vi gör det för att vi lovat att lägga vår kraft för att varje unge ska kunna växa upp och försöka fylla sin potential med ett rikt liv. Vi gör det för att vi ska kunna åldras i trygghet och värdighet. 

Framtiden för en ung arbetargrabb finns inte mer och för andra har den blivit mörkare. Ikväll på kommunfullmäktige kommer vi att fortsätta fatta beslut som är viktiga för Göteborgs framtid men våra tankar kommer att vara kvar vid blommorna på Vårväderstorget. 

Vårsolen har börjat värma vår stad men idag lyser den upp en stad med tårar i ögonen. En stad som ber om hela nationens stöd att gå framåt. Att stärkas i det svåra, att sluta samman istället för att falla isär. Vi är ledsna idag men också fulla av beslutsamhet att det meningslösa dådet igår kväll inte är en start på ett mer otryggt samhälle. Det är ett slut på det.

Läs gärna Jahja Zeqirajs uttalande om dådet här: http://www.socialdemokraterna.se/Webben-for-alla/Partidistrikt/Goteborg/Nyheter/Kommentar/

Plåstret är draget på trängselskatten, nu är det dags för farligare sår.

Ja nu är det alltså i praktiken klart. En bred majoritet i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige i Göteborg kommer att lägga folkomröstningen om trängselskatten till handlingarna utan åtgärd.
Att regeringen och framförallt finansdepartementet kommer bli ivrigt uppvaktad om Backaundantag och minskade påminnelseavgifter är något som också finns en bred uppslutning kring.

En majoritet röstade nej i folkomröstningen. Det är naturligtvis ett nederlag för de etablerade politiska partierna som alltså samtliga är för. Att det här blir resultatet kommer att uppröra många under lång tid. Det är omöjligt att vinna den kampen. Därför måste vi börja göra andra, faktiskt viktigare, saker.

Jag vet vad jag vill. Jag vill gå mot klyftorna. Hälsoklyftorna, de sociala klyftorna, boendesegregationen, sysslolösa unga, arbetslösheten.
I Västra Götalandsregionen har Socialdemokraterna bestämt att detta är den viktigaste fokusfrågan. Att sluta de påverkbara hälsoklyftorna. Tyvärr i opposition.

Nu hoppas jag att Göteborg följer efter. Att när den rödgröna delen av regnbågen presenterar sin budget om ett par månader så är klyftorna i fokus. Att sluta dem är en fråga av så oerhörd vikt att infrastrukturen bara är en symbol i jämförelse.

Det finns nämligen en grundläggande och kränkande orättvisa i att människor kan förväntas leva olika länge bara beroende på var i staden man bor. Det är ett bevis på att ett jämlikhetsprojekt är det absolut viktigaste vi kan göra just nu.

Det finns en bra grund i det arbete med kartläggningen som är gjord. Nu är det upp till politiken att svara upp mot de stora utmaningar som är alltför tydliga.

Min förväntan på Socialdemokraterna i Göteborg och den linje jag vill driva är att klubba en budget för att börja sluta klyftorna i Göteborg redan nu till sommaren.

Socialhållbarhet.se, GP, P4

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Varningsklockorna ringer för välfärden - när börjar vi lyssna?

Jag har inte varit politiskt aktiv särskilt länge (5 år) och det är möjligt att det alltid har låtit så här. Men. Den sista tiden har jag blivit konfronterad av grannar och bekanta. De har ett väldigt enkelt budskap.
- Vi orkar inte mer, mina kollegor pratar om att sluta.
En är lärare, den andre sjuksköterska, en tredje jobbar som verksamhetsledare.

Det de har gemensamt är att de jobbar för vårt gemensamma bästa. Villkoren för de offentliganställda har aldrig varit särskilt bra i ekonomiska termer. Efter 25 år av kris, nedskärningar och New Public Management är deras villkor usla även ur arbetsmiljösynpunkt.
Sjukskrivningarna ökar, framförallt långtidssjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa. De flesta som sjukskriver sig är kvinnor.
I medarbetarenkäter lyser det rött när det gäller arbetsbelastning och chans att påverka sin situation på arbetsplatsen. Samtidig visar de att de anställda gillar sitt jobb, de tycker att de gör en viktig insats. Det är bara jävligt tufft.

Vi som är politiker sitter på våra nämnder och styrelser och slår ifrån oss fackliga rapporter om att det inte håller för det är budgeten som kommer först, sist och mittemellan.

En del handlar naturligtvis om den totala finansieringen. Antalet anställda per invånare i den offentliga sektorn hämtade sig aldrig efter 90-talskrisen. Under de borgerliga skattesänkaråren flyttades ekonomiskt ansvar successivt över från stat till kommun och landsting. Vi kan till exempel se det på kravet på medfinansiering av infrastrukturprojekt och urholkningen av socialförsäkringarna.

Andra delar är ledning och styrning av det offentliga systemen. Många är de rapporter på överbyråkratisering, rapporteringsinflation och systemkrångel som kommer. Vi har gått från ett system som bygger på tillit till ett som bygger på kontroll. Inslagen av upphandling och privatisering i det offentligt finansierade är stora skäl till det. Tron på att system som fungerar i en kontext gör det i alla liknande är ett annat. Kvalitetssäkring och en allmän iver att mäta är andra skäl.

Det finns alltså inga lätta lösningar. Fler arbetskamrater på många platser och ett ledarskap som utgår från medarbetarna är två förslag. På politisk nivå tror jag att det handlar om puckelkostnader för utveckling av ledarskap och personalförsörjning. Vi betalar idag ofantliga pengar för att människor går hemma och mår dåligt eftersom deras arbetssituation är ohållbar. Det kommer att kosta att få den typen av sjukskrivningar att minska men det är pengar vi får tillbaka i långa loppet. Som vanligt handlar det om vilket konto som ska belastas.

Det rimliga svaret är att staten måste ta en större andel av finansieringen av välfärden. Det är staten som har verktygen till progressiva åtgärder för att minska klyftan mellan de som äger mest och minst. Det är också staten som har verktygen för att höja skatteintäkterna genom aktiva åtgärder för jobb, kompetensutveckling, bostäder och infrastruktur.

På vägen vi går genljuder luften av larmsignaler från välfärdens vardagshjältar. Just nu ljuder de allt högre och allt enträgnare. Någonting håller på att gå sönder i Sverige sa vi i Socialdemokraterna i valrörelsen. Vi hade rätt men ännu återstår svaret från regeringen på vad vi ska göra för att stärka landet och se framåt.

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?