#skongress Crunch time för Löfven och Socialdemokraterna

För första gången i mitt korta socialdemokratiska liv ska jag nästa vecka på en ordinarie partikongress, där skall partiprogram antas och de politiska linjerna inför valet 2014 och därefter mejslas fram.
Det är Stefan Löfvens första kongress som partiordförande. En kröningskongress.

Det är också den största prövningen hittills på ledarskapet i partiet under Löfven. Det finns många stora och små frågor som kommer att vändas vridas och med kremlologisk noggrannhet analyseras av partister och journalister.

För mig finns det två stora frågor.
1. Lyckas partiet hitta en konstruktiv väg ur den blockerade diskussionen kring vinst i välfärd?
2. Kommer Stefan Löfven att mjukt slingra sig under trycket från kongressen eller kommer partiledningen att lyckas styra ombuden till en lagom förutsägbar klang- och jubelföreställning?

Den första frågan hoppas jag landar i en klassisk kompromiss någonstans i närheten av LOs förslag med ett kommunalt veto och en kvalitetsaspekt på vård, skola och omsorg som inte kräver världens största byråkratiska kontrollsystem vilket partistyrelsens eget förslag gör.

Den andra är jag helt ärligt mer orolig för. Kan partiet se bortom representativitet och lojaliteter, geografi och maktfördelning? Kommer det handla om lite till alla eller har vi nått den mognaden att det bästa förslaget vinner, den bästa kandidaten vinner?
Det finns i mitt huvud en ganska tydlig konflikt mellan den försiktiga linje som Löfven/Andersson driver och en mer tydlig som många partiaktiva önskar. Om ja till RUT och jobbskatteavdrag ses som eftergifter till opinionen och medelklassen så efterlyser många en tydligare opposition till den moderata politiken. Den aningslöshet som partiet visade upp under 80- och 90-talens stora avregleringar skapar idag en tvångströja på den ekonomiska politiken som onekligen känns trång för många socialdemokrater, att då köpa borgerliga och faktiskt nyliberala förslag gör den än trängre.

Löfven/Andersson-linjen framhålls ofta som vägen till valvinst. Det är lite trist eftersom den vägen förutsätter att väljarna vill ha borgerlig politik. Det vore också, såvitt jag förstår, första gången som socialdemokraterna anpassar sin politik efter det politiska motståndet snarare än till samhällets behov. Vi får se vad kongressen ger för besked till Lövfen/Andersson om den saken.

Jag kommer via mitt jobb att vara på plats under kongressdagarna men jag har helt ärligt inga större förväntningar att lämna tillställningen med stjärnor i ögonen. Jag hoppas mest på att slippa känna mig helt blåögd.

Crunch time

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

När vi bygger vägar planerar vi 25 år framåt...

...när vi bygger barn tar vi det år från år.

Funderar ofta på att vi i vissa fall faktiskt kan ha väldigt långsiktiga perspektiv medan i

andra knappt når framför nästa års budget.
Vi knyter upp tiotals miljarder i infrastrukturprojekt som sträcker sig mer än 15 år framåt i tiden, vi gör planer för stadsutveckling, vattenförsörjning och andra liknande tekniska investeringar. Vi försäkrar oss ofta om att det finns en bred politisk majoritet bakom besluten så att de inte rivs upp vid ett regimskifte vid allmänna val.

När det gäller annat så är det konjunkturen, det nuvarande skatteunderlaget och dagens politiska mode som får råda.
Det kan gälla utbildning, barnomsorg, primärvård, socialtjänst, socialförsäkringar, bostäder, föreningsbidrag, lokaltrafik m.m.

Lägg märke till en sak i denna uppräkning. Alla har bäring på barns uppväxtvillkor och utveckling. Det har också visat sig att barn födda runt 90-talskrisen är de som får kämpa hårdast i dagens Sverige. Det är deras gymnasieresultat som sjunker, som kommer in på högskolan utan tillräcklig bildning, som inte kan få ett fast jobb. Som inte tror att framtiden kommer att bli bättre.
De barn som blev budgetregulatorer i den kommunala ekonomin. Idag har vi en liknande situation med alltfler långtidsarbetslösa, en regering vars skattesänkningar urholkar den kommunala ekonomin och en brist på verktyg att möta utmaningarna.

Istället för en nationell, regional och kommunal investeringsplan för barnen som föds 2013 till deras död sådär 100 år senare får jag se hur ännu en generation blir budgetregulatorer i en allt tuffare kommunal ekonomi. Det är inte utan att man funderar på hur vi tänker.

Läs Tankeverksamhetens rapport "Att investera i barn och utjämna livschanser"

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Vi har inte råd med fler skitliv.

Jag var tidigare ikväll samtalsledare på ett seminarium om antalogierna Skitliv och Hopskrivet. Böckerna (och samtalet) handlar om hur otryggheten på arbetsmarknaden breder ut sig. Deltagare i samtalet var redaktörerna för respektive bok; Frances Tuuloskorpi och Victor Bernhardtz samt två av skribenterna, Torun Carrfors och Bobbo Malmström.

En sak som verkligen fastnade var när Torun Carrfors resonerade kring vad otryggheten kostar:
I form av psykisk och fysisk ohälsa. I form av färre barn. I form av att människor inte kan utveckla sig eftersom de inte kan ta tjänstledigt.

Det där är en diskussion som vi inom socialdemokraterna borde föra på större allvar. Jobben går före allt annat men är det jobb till vilket pris som helst som gäller?
Vilka ytterligare krav kan vi ställa på offentliga arbetsgivare?
Hur kan vi underlätta för de med osäkra anställningar att vara medlemmar i facket och kvalificera sig till a-kassan?
Hur kan vi underlätta för människorna som lever i ett prekariat att få lån, flytta hemifrån, få semester, sjukersättning, föräldrapenning osv.
Hur ska de få en del av samhällskontraktet, hur skall de kunna lita på det?

Håkan Linnarsson skrev på sin blogg idag om de socialdemokratiska traditionerna pragmatism kontra att skattekronor ska användas på rätt sätt. Där gällde det privata vinstintressen i välfärden.

Det finns också andra områden där pragmatismen lett oss till den situation vi är i idag. Beslut som togs för 10-20 år sedan av socialdemokratiska regeringar, för att möta den tidens krav har skapat utrymme för en arbetsmarknad med A-, B- och C-lag idag.

Dagens fackliga rörelse måste möta inte bara krav från en svensk utan också från en globaliserad arbetsmarknad. Samtidigt vet vi att många företag har allt större avkastningskrav.

För att klara den här situationen (och den kring vinster i välfärden) så krävs faktiskt något annat än pragmatism av socialdemokraterna. Det krävs något som sällan uppvisats av nuvarande partiledning. Politiskt mod.
Att säga att man inte är nöjd med situationen och att man kan tänka sig att göra något åt den. Inte på sikt utan med start på valdagen 2014. Längre än så kan inte den unga generationen i de osäkra anställningarna vänta.
Tillräckligt många är de gånger nu som vi hört Stefan Löfven och Magdalena Andersson köpa borgerliga reformer som skapar ojämlikhet. Det är dags att leverera inte bara till de unga utanför arbetsmarknaden utan även dem som lever skitliv på den.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Sätt fokus på arbetslösheten!

Allt fler blir långtidsberoende av försörjningsstöd i min stadsdel. (Askim-Frölunda-Högsbo) Eftersom den ser ut som ett Göteborg i miniatyr så kan jag tänka mig att detsamma gäller generellt. Den största enskilda anledningen är bristerna i arbetsmarknadspolitiken och de urholkade arbetslöshetsförsäkringarna.

Skillnaden mellan de som har fäste på arbetsmarknaden och de som står utanför manifesteras därmed allt tydligare i den borgerliga politikens Sverige.
Att ingen i regeringen gör någonting är uppenbart. Det är upp till var och en att bli "anställningsbar".

Borgerligheten vill ofta låta det verka som att deras politik är en naturlag. Att det är så det måste vara. Inget kunde vara mer felaktigt.

Att mängder av människor i Sverige, av vitt skilda anledningar, måste ha hjälp för att vara attraktiva på arbetsmarknaden är uppenbart för alla (utom för regeringen).
Det kan handla om subventionerade anställningar, utbildning, praktik m.m. så länge det är individuellt anpassat.
En 55-åring från Saab har helt olika behov än en 26-åring utan gymnasiebetyg men på arbetsförmedlingen får de samma behandling.

I dagarna är det lätt att tro att det är migrationsministerns rasism som är det stora samhällsproblemet. Det ska inte förringas men främlingsfientlighet och rasism uppstår i samhällen där människors förmågor och drömmar inte tas tillvara. Där de lämnas utanför och utan framtidstro.

För att återfå framtidstron krävs att Socialdemokraterna kan presentera tydliga alternativ till den moderata regeringen. Att man står för den socialdemokratiska arbetslinje som är basen. Att stå upp för löntagares rätt, offentliga investeringar och jämlikhet.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Ask och Billström. Vad den andra handen gör.

Förra veckan skrev jag om det REVA-kritiska inlägg Jonas Hassen Khemiri skrev i DN Kultur och som slog delnings-rekord i sociala medier. Poängen med artikeln var att strukturell rasism finns och att REVA bara förstärker skillnaden mellan svenskar med nordeuropeiskt utseende och svenskar med utomeuropeiskt utseende.

Då sa justitieministern att det var tänkvärt. En som uppenbarligen inte tyckte att det var tänkvärt var Betrice Asks ministerkollega på justitiedepartementet Tobias Billström som i en intervju i DN idag uttalar sig om vem som gömmer flyktingar.

"- Ibland har vi bilden av att personen som är gömd bor hos en trevlig blond svensk dam i 50–60-årsåldern som vill hjälpa till. Men det är ju inte så. De allra flesta bor hos sina landsmän som inte alls är blonda och blåögda, säger han."

Att överhuvudtaget skilja på människor utifrån utseende är det som jag vänder mig mot och  när Billström upplever ett behov av att "komplicera bilden", undrar i alla fall jag i vilken världsbild hans enkla bild producerats? Att den ger upphov till rasistiska slutsatser är ju inte direkt betryggande.

I mina ögon är ändå nästa citerade uttalande från samma intervju men i en annan artikel om papperslösas möjlighet till gymnasieutbildning det som tydligast visar vilken inställning Billström har kring mänskliga rättigheter (varav rätt till utbildning är en):

"Diskussionen måste ju snarare utgå ifrån: om du ska ha en ny rättighet – varför ska du ha den rättigheten?"

Den ena ministern har alltså godkänt ett system som indirekt uppmuntrar polisen att rasprofilera människor. Den andra ministern har en bild av människors verklighetsuppfattning som verkligen utmanar tanken om en regering i takt med tiden.

I mina ögon verkar det som om det moderatstyrda justitiedepartementet behöver en helt ny ledning. Den som finns har inte ens stöd i hela sin egen regering. Det här faller naturligtvis också tillbaks på Fredrik Reinfeldt som pratade rättspolitik i Agenda igår.

Att Moderaterna har tagit kampen om Sverigedemokraternas sympatisörer verkar uppenbart. I Danmark ledde liknande utveckling bara till att det främlingsfientliga partiet fick än större sympatier. Billströms ursäkt verkar mer gälla ordvalet blond och blåögd än för att han inte tycker att papperslösa ska ha rättigheter.

Det moderaternas analys inte förstår är att det inte är tuffare tag eller hårdare migrationspolitik som dövar missnöjet. Det är bättre sociala villkor, fler jobb, bättre skolor och ett samhälle som håller ihop istället för att göra revor i samhällsväven. Ett samhälle som inkluderar istället för att peka ut. Det finns inga jobbskatteavdrag eller straffskärpningar i världen som kan ersätta den totala bristen på förståelse av vad som skapar ett gott samhälle.

Röda Berget på ämnet

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Rollen

Rollen är inte bara titeln på en mycket läsvärd bok av Erland Josephson, det är också något som de flesta av oss går in och ur varje dag.

En roll som verkar svår att vänja sig vid är den som politiker.
Jag kom att fundera på det av några olika anledningar. Den främsta är den förvåning som Ulf Olsson, kommunstyrelsens ordförande i Borås (S), uppvisade över uppmärksamheten kring blogginlägget om när han glömde kliva av tåget mot Vänersborg i Öxnered och fick spendera en dag i Åmål istället. Det blev en notis i lokaltidningen och många glada kommentarer och tillrop.
Varför var detta inlägg så intressant?

Jag tror att det är för att det är ett tydligt brott mot rollen som kommunstyrelsens ordförande, socialdemokrat och politiker. Att glömma gå av ett tåg är något de flesta kan känna igen sig i, känna sympati för och när man gör något vettigt av det, känna att det är lite charmigt.
Ulf Olsson blev helt enkelt avslöjad i sin mänsklighet.
Det här verkar vara något som skrämmer de flesta politiker jag träffar. De vill bli uppmärksammade för sin kompetens, sin fackkunskap, sina retoriska färdigheter men sällan för att de är som folk är mest.
Jag inser att man blir extra sårbar som politiker, den känsla av att inte räcka till, att bli avslöjad med sina fel och brister som vi alla har från tid till annan är nog extra påtaglig som politiker eftersom man har tagit på sig ansvaret för att företräda alla andra helt vanliga människor.

Det kan lätt väcka behovet av att framställa sig som lite mindre mänsklig än andra. Det är därför det väcker uppmärksamhet när politiker gör klantiga saker.
För Ulf Olsson var resultatet av hans miss att han missade ett gruppmöte i Regionstyrelsegruppen och att han visade sin mänsklighet för sina väljare. Jag är helt övertygad om att vinsten är större än förlusten.

Detta är nu ingen uppmaning till politiker att glömma av att gå av tåget i tid och otid men att det är värt att tänka på att du är en bättre representant för dina väljare om både du och de förstår att även du är som folk är mest. Att du är villig att ta ansvar för alla innebär inte att du behöver vara felfri.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

De två enkla sätten att klara sjukvårdens ekonomi

Nu har jag jobbat i Västra Götalandsregionen i nästan två månader. Denna koloss med en omsättning på ungefär femtiotusen miljoner kronor. 

På nykomlingens självklara vis har jag räknat ut hur vi ska klara ekonomin för sjukvården i framtiden. Det finns två sätt. Helst ska de kombineras för bästa långsiktiga effekt.

Det ena är att öka intäkterna. Det sker lättast genom att få in mer skattemedel, antingen genom att fler jobbar eller att de som jobbar betalar mer skatt.

Jag föredrar det första men vill tillägga att om man tjänar mer så betalar man ju mer skatt så jag hoppas på framgångsrika lönerörelser framöver och att vi på det sättet kan undvika skattehöjningar. Att regionen därmed ökar sina lönekostnader är inget som vi ska undvika utan vi vår se det som om våra anställda tjänar mer så betalar de faktiskt tillbaks en stor del av varje ny lönekrona till det offentliga systemet, dels direkt via inkomstskatt men också via ökade momsintäkter, att deras konsumtion bidrar till att fler kan jobba etc. Hur intäkterna ska fördelas nationellt, det är en politisk fråga. Jag föredrar i det fallet en politik som fördelar efter behov snarare än inte alls.

Det andra sättet att klara ekonomin är att se till att människor inte blir lika sjuka. Ja gamla människor blir sjuka men många sjuka hade inte behövt vara det om rätt åtgärder hade satts in tidigt. Även här spelar en minskad arbetslöshet roll men här finns hundratals fler faktorer. Psykisk och fysisk arbetsmiljö, förbättrade kostvanor, mer motion, mindre missbruk av alkohol, tobak och droger etc. Det är möjligt att en ökad motionsfrekvens leder till fler höftledsbyten och fotledsbrott men om vi kan minska hjärt-kärlsjukdomar, cancer och fetma så har vi vunnit mycket.

Jag var på en föreläsning med professor Ingibjörg Jonsdottir från Hälsan och Stresssmedicin i Västra Götalandsregionen. Hennes formel för bättre fysisk och psykisk hälsa var väldigt enkel i mina ögon.

Kärlek och motion. 

Goda sociala nätverk är oerhört effektivt för att undvika psykisk sjukdom, motion likaså. Motion påverkar naturligtvis även den fysiska hälsan och ordspråket en sund själ i en sund kropp verkar (tyvärr) stämma väldigt bra även om man absolut inte kan säga att alla som är i fysisk trim också mår bra psykiskt eller tvärtom.

Jag inser att det finns stora bekymmer om Socialstyrelsen åter ska göra rekommendationer till människor om hur de ska leva sina liv. Det är inte önskvärt. Det är dessutom väldigt svårt att få människor att ändra sina vanor, även om vissa är tvungna.  Nej, ett hälsosamt liv startar i barndomen.

Därför hoppas jag att regionen i samarbete med kommunerna, föreningsliv och andra intresseorganisationer lägger stora resurser för att hitta vägar genom informationsvallarna och utan att skuldbelägga någon hjälpa förläldrar och barn att skapa goda vanor som kan hjälpa till en god hälsa hela livet. På BVC och familjecentraler, på förskolor, i föreningar, uppsökande verksamhet osv.

Det här är två arbetssätt jag tror på. Minska arbetslösheten och skapa goda vanor tidigt i livet. Låter enkelt men kräver investeringar, tålamod, framtidstro och långsiktighet. Har vi det som krävs i dagens samhälle? Jag hoppas det.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant 

Jag förstår inte Borg(arnas) politik

Idag presenterade Anders Borg den moderata vägen mot valet 2014.

Vill ni veta vad den består av så är den viktigaste prioriteringen ytterligare ett jobbskatteavdrag.
Jag har mycket svårt att förstå hur de tänker. Det är som om de lagar en sås, märker att den är för salt och för att få den att bli god väljer att salta ännu mer.
Vi har idag den högsta arbetslösheten på nära 20 år, vi har låg efterfrågan på våra största exportmarknader och hög skuldsättning hos hushållen. Att Sverige fortfarande har bra finanser är pga den enormt defensiva politik som regeringen för och där de smyger åt sig pengar från biståndsbudgeten, socialförsäkringarna och arbetsförmedlingen på bekostnad av skolbarn, sjukvård, infrastruktur och förstås de sjuka och arbetslösa varav alltfler tvingas till fattigdom.

I ett samhälle som kräver offentliga strukturer och investeringar för att utvecklas väljer moderaterna att tro att ökat konsumtionsutrymme för hushållen på outgrundliga vägar kommer att förbättra dessa strukturer och att arbetstillfällen kommer att dyka upp här och där. I ett samhälle som är byggt på kollektivavtal mellan arbetsgivare och anställda vill man att en låglönemarknad av okvalificerad arbetskraft ska växa fram. Absurt.

Vad är det som skapar denna extrema tro på en politik som inte har fungerat till det som den påstås vara till för? Varför inte följa kollegan Björklund som faktiskt erkänner att lärarnas administrativa börda blivit för stor och ska se över sina egna reformer. En sådan inställning hade varit väldigt smakfull i det ledande partiet i regeringen också.

exp

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Vad gör bästa Beatrice nu?

Mångfald är snyggt

Dagens absolut mest läsvärda och tänkvärda text är författaren Jonas Hassen Khemiris brev till justitieminister Beatrice Ask i DN. Som tur var är det inte bara jag som tycker det.

Han visar ur sin personliga historia hur myndighetspersoner redan idag ser och gör skillnad på svenskar som ser ut enligt normen eller som ser ut som invandrare.
Att vi kan, ska och bör föra en diskussion om strukturell rasism i Sverige är inte något konstigt. Att den finns verkar i och med Reva vara fastställt. Hur vi hanterar den är däremot sällan behandlat. Hur kan vi tro att människor ska känna delaktaktighet i samhället om de stängs ute. Karin Pettersson har skrivit bra om det här två veckor i rad med uppmaningar till de svenska socialdemokraterna.

Jag har en idé om att vi måste se alla människor som individer och att det är på den vägen vi ska nå bortom segregationen. Om vi ser somalier som en grupp snarare än som personer så kommer lösningarna som skapas för att "integrera" somalier att vara baserade på gruppen istället för de individuella behoven.

Därmed så tycker jag att all integrationspolitik bör strykas och ersättas med arbetsmarknadspolitik, bostadspolitik och utbildningspolitik. Att personers sociala bakgrund och situation är viktig det vet vi men vi vet också att den grupp som idag ses som socialt utsatt kan vara något annat om några år. Se på hur de inomeuropeiska flyktingarna från det forna Jugoslavien 20 år senare är en lika naturlig del av det svenska samhället som jag själv.

Att Jonas Hassen Khemiris text berör visar den stora uppmärksamhet den har fått i de sociala medierna. Det öppnar nu en ingång för den politiska världen att starta en ny diskussion om värdegrund, om hur vi ser på varandra och hur vi behandlar varandra.
Jag tror att det är en av de viktigaste diskussioner vi kan föra för att upprätthålla förtroendet för demokratin. Att vi har ett främlingsfientligt parti som har 10 procents sympati i opinionen är utslag av att politiken har trätt tillbaka från uppdraget som fyrbåk för upprätthållandet av mänskliga rättigheter och drivmotor för att skapa ett bättre samhälle.

Att klä en humanistisk politik i konkreta förslag skulle vara att avskaffa ordet integrationspolitik och istället lägga än mer krut på utbildningspolitik, bostadspolitik och arbetsmarknadspolitik. Att dessutom lägga mer krut på att skapa en fristad i Sverige för förföljda och att ha en strategi för att de ska lyckas här istället för att under etiketten migrationspolitik lägga samhällets resurser på att pröva och utvisa skyddsökande. Det vore något.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Finansieringsparadoxen eller Varför höjer vi inte skatten för att klara välfärden?

Det blir för varje dag som går allt tydligare att den välfärd och samhällsservice som levereras inte längre kan svara upp mot de krav som invånarna ställer.

Vi har politiker, förvaltningar och personal som vrider sig som ålar för att de inte har stålar. Larmrapporterna och de missnöjda insändarna står som spön i backen. SD har ca 10% stöd i opinionsmätningarna.

Ett sätt att se på saken är att det är det borgerliga systemskiftets andra fas som har trätt in - att sänka förtroendet för det gemensamma att man istället ska efterfråga privata lösningar. Idag finns det t.o.m. LO-förbund som tecknar privata sjukförsäkringar för sina medlemmar.

Eftersom det även i socialdemokratiskt styrda kommuner och landsting finns stora finansieringsproblem, trots att man här borde sakna den ideologiska bromsen mot att höja skatten, så kan det ändå inte vara svaret.
Ett kan vara att de röda eller rödgröna kommunerna ser det fördelningspolitiska problemet med höga kommunala skatter, en progressiv statlig skatt fungerar bättre ur en sådan synvinkel.

Ett annat kan vara att man ser medborgarnas höga skulder och oroar sig för konsekvenserna på hushållens ekonomi med en skattehöjning.
(Det senare är numera Socialdemokraternas skäl att acceptera jobbskatteavdragen.) En spricka i bostadsbubblan skulle skapa enorma konsekvenser för samhällsekonomin.

Båda dessa skäl är godtagbara för att undvika en kommunal eller landstingskommunal skattehöjning men jag saknar ändå en öppen samhällsdiskussion där ämnet finns på dagordningen.
Det finns ett andra och tredje sätt att förbättra kommunernas ekonomi, utan skattehöjning. Det andra är en effektiv arbetsmarknads- och utbildningspolitik så att fler blir skattebetalare, det tredje är att regeringen ökar statsbidragen till kommuner och landsting, något som inte har gjorts på flera år.

Inget av dessa verkar vara aktuella med firman Reinfeldt och Borg vid rodret och därmed fortsätter svångremmen att dras åt runt våra barn i förskolor och skolor, de sjuka, de arbetslösa och de äldre i behov av hjälp.

Men kom ihåg - det måste inte vara så här, det är ett val vi gör - det är värt att påminna en del socialdemokrater om det också.
Antingen kan vi ha en välfärd vi nöjer oss med eller så kan vi ha en vi är nöjda med. Det är skillnad.

Markus Mattila på ämnet

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Att likvärdig prestation belönas olika pga kön är inte okej

I Sverige tjänar en man 3,6 miljoner mer under ett yrkesliv omräknat på heltid än en kvinna det är sisådär 10-11 årslöner med en snittlön.
Just den orättvisan är fullt tillräcklig för att ställa till med allt rabalder i världen.

Att påstå att kvinnors prestationer som yrkesmänniskor skulle vara mindre värda än mäns är uppenbart fel och i de flesta yrken med någorlunda jämn könsfördelning tjänar kvinnor någorlunda lika mycket.  Det som är det stora felet är att kvinnodominerade yrken värdesätts mycket lägre än männens.

Att en del män dessutom beter sig som svin så fort den norm de lever efter ifrågasätts gör det hela värre. Det innebär att kvinnor har ett dubbelt förtryck. Dels det faktiska, ekonomiska och därmed sociala men även det psykologiska. Att ifrågasätta normen kostar.

Jag har läst och sett många saker som belyser detta idag och de senaste dagarna.
Det är två saker som jag vill att - om ni inte redan gjort det - ska ta del av.

Den första är den här texten från Katarina Bosetti Kristoffersson.
Det andra är den här grymma videon.



Bonus är Cecilia Dalman Eek som tar debatten om "Häxskatten"  och Sarah Britz på GP som tycker att måttet är rågat.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Alternativ till Reinfeldt i Göteborg

Fredrik Reinfeldt förärade eleverna på Bräckegymnasiets byggprogram i Göteborg med ett besök häromdagen.

Den i och för sig underhållande rubriken i tidningen löd

"Fredrik Reinfeldt fick stryk på skolresan"

Här är några alternativa rubriker som hade varit mer relevanta i nutiden.

"Fredrik Reinfeldt kan inte förklara varför elever ska söka yrkesprogram"

"Fredrik Reinfeldt har aldrig träffat kommunledningen när han är i Göteborg" 

"Fredrik Reinfeldt i Västra Götaland, har inte svarat på regionens inbjudan om studiebesök i industrin"

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Ständigt dessa Gubbagägg

Att det inte är lätt att vara kvinna i politiken har vi fått ytterligare bevis för i Göteborg i dagarna. Har du missat det så har det dykt upp dekaler föreställande två av gruppledarna i Kommunstyrelsen, Anneli Hulthén (S) och Kia Andreasson (MP) föreställande häxor med budskapet "stoppa häxskatten".

Nog har det funnits nidbilder av manliga politiker men sällan har man sett att två politiker har fått klä skott för något som ett oerhört mycket större antal varit inblandade i på flera nivåer.
Som jag ser det är inte det största problemet att personförföljelsen och sexismen gått för långt. Problemet är att det alltför ofta går lite oförbemärkt förbi på en lägre nivå. Något som ger spelrum för ytterligheter och övertramp.

Egentligen är det på den nivå man kan tänka efter själv om det man säger kan vara sexistiskt eller olämpligt som den stora striden ska stå. Att få folk att tänka innan de talar. Att sätta värderingsramarna på en nivå där alla människor är lika mycket värda och att de inte i alla sammanhang representerar en grupp de på ytan tillhör. Inte ens när man slänger ur sig något på skoj som definitivt inte är illa ment men som ändå fungerar som en bekräftelse av stereotyper.

Kvinnor som talar i offentliga samlingar där det är mycket män kan räkna med att några av gubbarna (unga som gamla) hellre ägnar sig åt varandra än att lyssna. Kvinnor är oftast i numerärt underläge i beslutande församlingar. De är också ofta i ett erfarenhetsmässigt underläge eftersom det är färre som orkar hålla ut lika länge som gubbarna.

Det som kan tyckas harmlöst och t.om. uppskattas kan också räknas till sexism. Att en kvinna får en komplimang för sitt utseende eller en yttre detalj av en medelålders man är oerhört mycket vanligare än att samma man kommenterar en manlig kollega på liknande sätt. Det är sådana detaljer som uppmärksammar mig på att kvinnor fortfarande inte ses som ett naturligt inslag i maktens rum utan är något annat.

Det är inte lätt att låta bli att falla i objektifieringens fälla. Vi har ett kommersiellt system som i princip bygger på att kvinnor är vackra och män är handlingskraftiga (och köpkraftiga). Jag hoppas att den uppmärksamhet som de grova kränkningarna nu får kan skapa en liten koll i spegeln hos alla män så att de subtila och till synes harmlösa också upphör. Eller att man åtminstone jämnar ut komplimangkontot mellan könen.

Läs Cecilia Dalman Eeks krönika på ämnet i GP.

SR, AB, GP

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Vad ett riktigt arbetarparti hade gjort

Hittade ett inlägg på LOs hemsida från förra veckan som tog upp att FN-organet ILO har kritiserat svensk lagstiftning på arbetsrättsområdet. Den s.k. Lex Laval.

"FNs arbetsmarknadsorgan ILO underkänner den lagstiftning som Sverige antog efter EU-domstolens Lavaldom. Lagstiftningen strider mot internationella konventioner om facklig förenings- och förhandlingsrätt. Bakgrunden till ILOs prövning av Lex Laval är att LO och TCO har ifrågasatt lagstiftningens förenlighet med grundläggande ILO-konventioner."

Källa: LO 

Om vi nu tänker oss att vi har en regering som sätter svenska löntagares intressen före de internationella företagens vinster så hade den naturligtvis reagerat på ILOs kritik och sett över Lex Laval i en mer fackföreningsvänlig riktning. Det ska i sammanhanget också nämnas att Sverige agerar i det närmaste fundamentalistiskt på EUs direktiv och gör en mycket starkare tolkning än de flesta andra EU-länder.

Nu har vi inte en regering som ser till arbetare i Sveriges intresse först. Den bara säger att den gör det. Därför kommer den inte att göra någonting. Den här gången heller.

The local
fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Mångfald och jämställdhet vs enfald

I socialdemokratin märks det att det är internationella kvinnodagen på fredag.

I alla fall på debattsidor och i evenemangskalendrar. I den politiska vardagen är allt som vanligt.

Ett litet exempel:
För skojs skull har jag räknat på jämställdhet och mångfald i kallelsen till Västra Götalandsregionens och de västsvenska kommunalförbundens Beredning för Hållbar Utveckling (BHU) imorgon.

Så här ser det ut med jämställdhet och mångfald där.
Politiker
20 män
9 kvinnor
1/2 utomnordiskt namn (italienskt-svenskt dubbelnamn)

Tjänstemän
10 män (varav 7 chefer)
3 kvinnor (inga chefer)
inga utomnordiska namn

Åldersstrukturen är inte heller sådan att den del av befolkningen som är närmare 20 än 60 är särskilt väl (antagligen inte alls) representerad.

Så ser det ut när den politiska makten samlas. Ju mer makt som samlas desto mer män och desto mer medelålders män.

Idag presenterade socialdemokraterna jämställdhet som ekonomisk drivkraft i EU. Det är en sanning att de svenska kvinnornas intåg på arbetsmarknaden på bred front gav en skjuts på hela den svenska ekonomin. Det skulle det säkert vara i resten av Europa också men ibland önskar jag att vi skulle börja gräva där vi står utan att vara alltför malliga gentemot resten av världen. Det finns en hel del kvar att göra. Både när det gäller makt och representation och när det gäller ekonomi i kvinnodominerade yrken.

RoD, Dagens Arena

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Vilken underbar värld!

(mel. What a wonderful world)
Det finns män som slår
sina kära ner.
Rumänska tiggare på sina knän.
Å jag tänker som så - vilken underbar värld

Fas 3 är kvar
Björklund med
Sex år av ökad ojämlikhet
Å jag tänker som så - vilken underbar värld

Hur polerna smälter - bara vänta och se
att klimatet blir vår fiende
jag ser människors hopp försvinna allt mer
även om Mello är nåt många ser

Våra unga tror
på en sämre värld
där endast pengar har något värde mer
Å jag tänker som så - vilken underbar värld


Men med solens hjälp
musikens med
Kanske det finns hopp att finna här
Å då tänker jag så - vilken underbar värld

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?