31 oktober 2010

Intellektuell balansgång - om Öppna Kriskommissionen

Öppna kriskommissionens första rapport
När den Öppna Kriskommissionen (ÖKK) idag släpper sin första rapport på ämnet organisation så är det ett imponerande underlag som sammanställts på fyra sidor.
Självklart är det så att väldigt få kommer att känna att de äger detta dokument, att de idéer som presenteras är något man till 100% står bakom, det är inte heller meningen att i det här läget ha gjort jobbet klart.
Peter Högberg som gjort ett hästejobb och sammanställt materialet har naturligtvis sig själv med i detta arbete även om han försöker utföra en intellektuell balansakt genom att komprimera och förädla de idéer som framställts utan att lägga några värderingar på dem.
Den stora poängen med dokumentet är dock att vi har ett underlag att diskutera. Det finns idéer och riktingar att utgå från.
Kommentarsfälten är öppna och Facebookgruppen är öppen så det är bara att kasta sig in i debatten. Ökk:s mening är att presentera idéer för partiet i början av december inom organisation, idédebatt och politik. Dessa idéer och meningar kommer säkert i någon mån vara motstridiga, så ska det vara.
För att vi ska ha gjort någon nytta överhuvudtaget så behöver vi fria och kloka röster som kommenterar och skickar med synpunkter på våra sammanställningar så att det är ett levande och starkt dokument vi lämnar till partiet.
Jag kommer ju inte att släppa socialdemokratins förändringsprocess med det och det hoppas jag att ingen annat heller gör.
Nu är vi ett steg på väg, låt oss vara några till som tar nästa!
Om öppna kriskommissionens första rapport hos Peter H.
Fler progressiva bloggar på Netroots,

29 oktober 2010

Mental istid

Den nya tiden - den kom ju så fort - mitt liv flimrar fort förbi...

Skulle nog utan större problem kunna skriva en hel text - enbart med Ebba Grön citat. (Pervers Politiker har också snurrat förbi i tankarna) men det får bli en framtida utmaning.
Jag känner att jag gör det igen nu, sitter här och skriver på bloggen istället för att göra något "på riktigt". För det är ju vad som behövs. Jag har till och med räknat ut vad som ska göras.
Liksom att e-posten snart spelat ut sin roll som kontaktmetod så har det traditionella socialdemokratiska partiarbetet gjort det som samhällsomdanande kraft.
Vi behöver återvinna reformismen i politiken och vi behöver återväcka aktivismen i folkrörelsen. Det räcker inte att visa ett obestämt och allmänt missnöje på första maj. Vi har två otäcka riktningar i regeringens politik som var och en borde väcka ett brett folkligt missnöje istället för ett jaha. Det ena är sjukförsäkringen, det andra är den smygande försämringen av villkoren på arbetsmarknaden. (Vi behöver göra annat också, innanför murarna, riva dem t.ex.)
Så här sitter jag och väntar på det folkliga upproret med rötterna i arbetarrörelsen. För inte ska jag väl behöva göra något själv?* Jag bloggar ju, vad ska du göra?
Peter Högberg skriver bra om folkrörelse här och här (kolla också de högoktaniga kommentarerna) Anders Nilsson följer upp sina kommentarer från Peters blogg här. Moberg i den politiska turbulensens ansikte Blekinge är också på spåret.
Ett hjärta rött om sjukförsäkringarna.
Läs Löntagarbloggen, Kulturbloggen och Alexandra E om vilkoren på arbetsmarknaden, eller varför inte ta sig an Arbetarrörelsens Tankesmedjas snabbrapport 16.
Mer på Netroots valanalysblogg och Öppna Kriskommissionens Facebookgrupp.
*Obs ironi

28 oktober 2010

Tänk själva - riv alla strategier i bitar

Om jag kastar en sten, gör det ont om den träffar mig själv?
Vi får väl se.
Jag satt på ett möte häromdagen, ett, relativt, informellt eftervalsmöte för den sammanslutning som på sossespråk kallas "valfunkis" - jag har aldrig hört (eller frågat) vad den korrekta (långa) beteckningen på samlingen är. Jag hade kvalificerat mig tack vare att jag kastade in mig själv på partidistriktet i Göteborgs kansli i valrörelsen.
Runt bordet satt ombudsmän som tillsammans lätt överskrider 100 år i rörelsens tjänst, kloka kvinnor och män med stora socialdemokratiska hjärtan och alldeles utmärkta hjärnor (om än lätt indoktrinerade).
Produkten som diskuterades var måluppfyllelsedokumentet av de organisatoriska valmålen.
Vi hade gjort ett ganska bra jobb, framförallt med den så oerhört upphaussade samtalskampanjen.
Alltså, och det tror jag vi kan vara överens om, i Sveriges lätt bäst organiserade valkampanj har vi lyckats få vårt sämsta valresultat sen partiet var i ungdomsförbundsåldern, tänk om vi hade gjort en dålig valrörelse, hur hade det gått då?
Vi pratade om att vi inte hade ett budskap i Göteborg. Inte ens ett. Vi kanske hade ett, innan reklambyrån dök upp.
Det är nu jag tycker att det börjar att bli intressant. Jag  har nämligen följande bild - den genomsnittlige sossen (finns den?) har mycket mer gemensamt med väljarkåren än vilken kommunikationsbyrå, PR-konsult, eller copywriter som helst (fördom kanske?). De har förvisso sina mätningar och sitt sätt med ord, schysst kaffe på kontoret och kreativa möten, det är helt säkert kul att jobba i denna vardag och det är inte säkert att de har fel i sin utgångspunkt. Det är "twisten" som är galen. Det är den vi ska undvika.
Varför ta en hundraårig magkänsla och vitsa om den. Varför ska man be väljarkåren att tänka till. Att fylla budskapet med sina egna berättelser.
Vi slogs med ett annat parti som inte kör med egna berättelser, de kör med sina, f'låt våra, ord.
Det som borde vara självklart budskap -  Vi fixar jobbet och välfärden för dig, för att framtiden ska bli bättre för alla. Blir berättelsen om "Möjligheternas land" eller "Vi kan inte vänta".
Tänk själva! Riv kommunikationsbiblarna i stycken, återta ordet till partiet. Sluta intellektualisera så mycket om målgrupper och strategier - vinnas och mobiliseras.
Först ska vi säga vad vi vill. Sen kan vi berätta hur vi ska göra det. Sen kan folk få bestämma själva om de är värda att lyssna på oss eller ej.
Det här är ju ett problem när de politiska förslagen är allt och den politiska viljan inget. Skatterna är inte längre ett sätt att finansiera samhället, de är samhället.
Inte konstigt att det partiet som har berättat att sänka skatten är vad de vill vinner.
Jag hoppas att den tankebegåvade 50-mannatruppen i kriskommissionerna kan lyckas komma fram till detta:
Vi har en fantastisk värdegrund, låt oss använda den, låt varje förslag bottna i en konsekvensanalys om hur detta förslag bidrar till vår vision, den kan kriskommissionen gärna föreslå.
Sluta titta på vem och vad och hur röster ska komma. Lita på att politik som är grundad i våra värden och som siktar mot vår vision är oemotståndlig för (tillräckligt) många.
Sluta tänka så mycket, och börja jobba. Tips finns på Netroots valanalyser och på Öppna kriskommissionens  Facebookgrupp (missa inte att klicka i + andra.)
Andra som är heta på partiets nödvändiga förändring är Peter A och Alexandra E

Om egenintressets tidsålder

Den här texten kan ses som ett försenat FN-dags-inlägg.
Min gissning är att om man gör en omröstning så vill de flesta att alla jordens invånare om hundra år ska få dricka rent vatten, ha ett eget hem, slippa svält och behandlingsbara sjukdomar och få utbildning. Dessutom ska vi ha jobb till de allra flesta. Är det här något kontroversiellt? Nja, tror inte det va.
Att jag väljer tiden om hundra år beror på att det på något sätt skulle kännas lite meningslöst att lägga ner en massa jobb på något som inte är beständigt, hållbart. Om hundra år så har mina presumtiva barnbarns barnbarn kanske precis avslutat sina studier och är på väg ut i samhället. Vore lite taskigt att inte försöka ge dem bästa möjliga förutsättningar, oavsett var på klotet de kommer att bo.
I Sverige har vi ett solidariskt system som garanterar det här (förutom jobben då). Jag tror väldigt få är emot att vi satsar gemensamma pengar på just de här sakerna även om landets bästa parti på den här politiken inte lyckats nå regeringsställning- vi glömde nog att berätta att det här samhället inte är en självklarhet.
Det är här jag börjar bli förbryllad, för om de flesta kan komma överens om vad vi ska sträva efter så arbetar sammanslutningar av individer i form av nationer inte överhuvudtaget mot dessa mål.
Det verkar så eftersom när politiska ledare träffas kan man inte komma överens om ett enda långsiktigt hållbart sätt att bekämpa miljöförstöring och fattigdom. Varje nations egenintresse går före det universella intresset. Man tror inte man har mandat att jobba för en framtid om det innebär att nuet blir annorlunda, att människors vardag blir påverkad.
Det här tänkandet går igen i den inomriksliga debatten - man (du kan ofta inkludera mig i detta) hävdar att individernas egenintresse är något annat än de altruistiska mål för framtiden jag satte upp, eller i alla fall att den kortsiktiga planen är viktigare än den långsiktiga.
Är det realistiskt att predika för utrotande av fattigdom och stopp på miljöförstöring - jadå, för hundra år sen var Sverige ett samhälle där alla inte hade mat för dagen och där utbildningsnivån var låg. Lena Sommestad skriver, som vanligt klokt och läsvärt, om en av den tidens kämpar.
Det jag kommer att tänka på är vad det är som hänt som inte längre gör det självklart att den svages rätt ska värnas. Att våra gemensamma intressen ska värnas. Att intolerans och orättvisa är avskyvärt.
Det är dags för oss invånare i nationerna som når varandra lättare än någonsin att börja agera inom och mellan våra länder för en hållbar framtid.
Mitt sätt är den här bloggen och att engagera mig i politiken. Ditt kan vara ett annat. Bara alla gör något för att visa att den väg vi nu vandrar snart tar slut. Inte i intet men i ett kallt och ogästvänligt landskap som inte kan hysa liv, ungefär som det de utförsäkrade i Sverige lever i idag.
Jag rekommenderar www.gapminder.org för att grafiskt se utvecklingen av folkhälsa och fattigdom.

Om du nu vill kräkas på min präktighet rekommenderar jag att du istället tar del av "Jakten på Fia", det är mycket underhållande. Det gör du hos t.ex. Annika HJohan Westerholm Alliansfritt, JingesSvenssonLena SRöda bergetPeter HChristian DPeter AAlexandraNemokratiRobert NLöntagarbloggen och Martin Moberg m.fl.Fler progressiva bloggar på Netroots, delta i Öppna kriskommissionen på Netroots valanalysblogg eller på Facebookgruppen.

22 oktober 2010

Jämlikhet är fundamentet för den Svenska drömmen.

Jämlikhet som det bärande fundamentet för det goda samhället.
Det är så enkelt att det nästan är absurt.
Vår kamp är inte för de svaga mot de starka. Den gemensamma kampen är att bekämpa klyftorna, för barnens skull och för de rikas skull, för miljöns skull, ja och för resten av oss också för den delen.
Det som är svårt är att få folk att tro på att ojämlikhet är en stor del till de problem vi har i samhället idag. Att anledningen till att barn är stressade idag är för att deras föräldrar är det och att anledningen till stressen kan riktas mot social status och pressen att öka sin sociala status. Detta i sin tur kan riktas mot ökad ojämlikhet.
Då kommer livspusslet in. Här kan politiken göra skillnad.
Vad gör vi för att det inte ska betraktas som flum att tala om i vilka miljöer människor trivs och utvecklas. Det finns exempel både inom service och tjänstesektor som berättar att medarbetare som får större inflytande över sin arbetstid och sin produktivitet presterar bättre och mår bättre, motsatsen känns också väl belagd.
Det finns andra berättelser som visar att det är större risk att drabbas av en stressrelaterad hjärtattack om du är direktör i England än om du är arbetare i Sverige- än så länge. (För att inte tala om arbetarna i England.)
Man brukar tala om den amerikanska drömmen som är mindre trolig i USA än i Sverige - än så länge.
Vi kanske ska börja tala om den svenska drömmen.
Att Sverige ska fortsätta vara ett samhälle där vi litar på varandra och kan hålla ihop och inkludera. Ett modigt samhälle och en modig röst i världen.
Det börjar med en lång och hård kamp mot klyftorna i samhället, de klyftor som har ökat sen 80-talet och vars ökningstakt just nu och under kommande mandatperiod kommer att fortsätta att öka.
Klyftorna ökar ju för alla. Det här handlar inte om utanförskap utan om ett sätt att inkludera alla i samhällsbyggandet.
Det är min väg.
Läs mer om den Öppna kriskommissionen på Netroots valanlysblogg

20 oktober 2010

Öppna kriskommissionen

Idag skriver jag,
Alexandra EinerstamAnnika HögbergPeter Högberg, Peter Johansson, Rosmari Södergen, Viktor Tullgren, Anna Vikström, Sandro Wennberg och Johan Westerholm
Aftonbladet debatt, vi tycker att partiets kriskommissioner behöver ytterligare input från en öppnare process. Vi vill ha med fler i det här arbetet och den processen kan ni ta del av och delta i på vår valanalysblogg.

Jag citerar artikeln i sin helhet här:

S-gräsrötter: Därför startar vi en egen kriskommission

När Socialdemokraterna nu presterat sitt sämsta val sedan den allmänna rösträtten infördes har detta skakat om partiet i sina grundvalar. Så till den milda grad att det är första gången en partiordförande tar ordet kris om tillståndet i partiet i sin mun och låter tillsätta en kriskommission.
Det sistnämnda tycker vi, ett antal bloggare som medverkar i nätverket Netroots, är bra. Att socialdemokratin verkligen befinner sig i just en kris av historiska proportioner och onekligen vid ett vägskäl torde vara ställt utom allt tvivel. Ett vägskäl där valmöjligheterna är på tok för många och konsekvenserna av ett felaktigt eller svagt förankrat val kan kasta socialdemokratin djupare ner i en spiral som riskerar att bli svår att häva.
Redan dagen efter att Mona Sahlin låtit meddela detta började den interna debatten ta fart – men frågorna var inte om vad eller varför socialdemokratin hamnat i denna situation. En av frågorna som dök upp, och som debatten kom att kretsa om under en tid, var runt ordet kris. Ordet kändes för negativt laddat hävdade vissa, att det kändes för deprimerande var andra invändningar.
Redan när dessa invändningar började resas blev vi oroliga för att krismedvetandet skulle försvinna alltför snabbt. Oroliga för att socialdemokratin inte kommer att lyckas reformera sig själv och därmed i förlängningen begränsa möjligheterna att vara ett parti i takt med tiden.
När sedan kriskommissionens medlemmar presenterades den 8 oktober stillades inte denna oro. Vår oro och vår angelägenhet baseras på att kriskommissionens storlek och sammansättning ger intryck av att gå dagens interna maktbalans till mötes. En maktbalans där storstads- eller högerorienterade grupperingar måste balanseras både mot de som förespråkar en tydligare vänsterorientering samt andra intressen som industrifacken, offentliganställda med mera för att nämna några exempel.
De enskilda personer som ingår är var och en för sig utmärkta, skarpa och progressiva tänkare men helheten – sammansättningen – blir en annan dessvärre. Fram tonar en strategi om att gå alla till mötes, som riskerar att begränsa perspektiven och hindra en fri idéutveckling.
Ingenstans kan vi heller finna den frågeställning som borde vara självklar och primär: den till synes enkla frågan till väljarna, som vi söker mandat från, om varför vi inte förtjänade att vinna valet 2010. Utöver detta präglas kriskommissionens arbete av en omfattande senfärdighet.

Mot denna bakgrund har vi beslutat oss för att skapa en kompletterande struktur. En öppen kommission och en struktur som inspirerats av de möjligheter ett helt och hållet öppet och nätverksbaserat forum för debatt och idéutveckling som internet och Netroots medger. En metod och process som är hämtad från de amerikanska Demokraternas förnyelsearbete efter valförlusten 2004, som i förlängningen bäddade för Barack Obamas seger 2008 med ett i grunden reformerat parti. En metod och process som kan tillföra oväntade och nya perspektiv som annars riskerar att gå förlorade. Som syftar till att underlätta kriskommissionens arbete med att vända på varje sten. För det är vad som kommer att krävas.
Med en friare grupp som kan tänka och se på socialdemokratin ur ett utifrån- och gräsrotsperspektiv så skapar vi förutsättningar för ett kompletterande och friare resultat. När vi sedan, framåt årsskiftet, är klara med de första resultaten av vårt – och alla de som medverkar i Netroots som vill bidra – arbete kommer detta att överlämnas till Socialdemokraternas kriskommission för att kunna bli en kompletterande del av den vanliga demokratiska processen med remisser och kongressförfarande.
Partistyrelsen har valt att ta hänsyn till de interna maktbalanserna redan från början. Detta är djupt olyckligt och borgar inte i grunden för en progressiv analys och idéutveckling. 

Det är detta förhållningssätt som fått oss till den punkten att vi känner oss tvungna att bryta ny mark, använda de möjligheter ett öppet internet medger och tänka just fritt som den gräsrots- och folkrörelse Netroots är med sitt under- och utifrånperspektiv. Som nätrötter har vi gräsrotens anslag – och ska en reformering av socialdemokratin vara möjlig bygger den på just gräsrotens, och folkrörelsens, kraft och perspektiv.
Vi gör detta för att vi känner ansvar, vi gör detta eftersom vi är övertygade om att socialdemokratiska värderingar är tidlösa. Värderingar som frihet, jämlikhet och solidaritet har en stor och central roll att spela i framtidens Sverige.

Mer valanalys på Netroots valanalysblogg

19 oktober 2010

Hej Mona, hur är läget?

Det var liksom länge sen som du hörde av dig, förstår att det varit hektiskt med riksdagen och att du är sliten efter valrörelsen och allt annat men jag saknar dig. Vi jämlikhetsandar måste hålla ihop nu, vi måste fortsätta att lira. Annika saknar dig också.
Du, jag förstår att du inte vill påverka kriskommissionernas arbete med massa utspel och att du vill avvakta deras resultat innan du gör genomgripande förändringar av partiet. Det låter smart men det hade vart schysst med en liten kalender för när och hur saker ska ske, så man kan planera lite.
Jag har funderat på en sak. När nu kriskommissionerna verkar vara sammansatta för att i så mycket som möjligt spegla partiets maktsfärer, varför är inte du med? Det kanske kommer att kännas som om de inte har någon reell makt utan att de blir en instans av många som lämnar mer eller mindre genomtänkta förslag till partistyrelsen. Det hade känts bra om du varit med, i alla fall på något symboliskt sätt, för att visa hur viktig partiets framtid är för dig.
En annan sak, du skulle kunna sätta en fot i rumpan på de där kommissionerna nu så de kommer igång, det är faktiskt en månad sen valet nu och det finns gott om valanalyser att ta del av och en livlig diskussion på nätet dessutom, i denna diskussion ser jag inte kriskommissionärerna delta. Ska de inte det? Får de inte? Det hade väl varit en bra idé om de stötte och blötte sina tankar utanför grupperna så vi här ute får veta hur snacket går. Det kan väl inte vara  hemligt?
Du ska veta att jag stöttar dig, inte för att vi saknar återväxt (det gör vi också), utan för att du är rätt person att leda denna process, det är inte din personliga prägel som är det viktiga, det är partiets framtid. Det känns bra men jag tycker att du borde ha ännu större självförtroende i det arbetet, det hänger liksom inte ihop med valresultatet.
När det gäller riksdagen så tycker jag att ni måste komma ihåg att vi är emot alliansen. Vi behöver inte ta ansvar för Sverige i det här läget, vi ska ta ansvar för vår politik. Det är Reinfeldt som är vågmästaren och ska se till att skutan seglar. Ibland kommer han att behöva hjälp, då får han be om det. Vi behöver inte leka Bror Duktig och vara till lags bara för att DN och SvD blir sura annars. Skit i dem, minst 90% av svenskarna gör det. Det som är viktigt nu är att stå emot attackerna på välfärden och villkoren på arbetsmarknaden.
Hoppas vi hörs snart
kram
Staffan
P.S. Några av de intressantaste rösterna i analysen av socialdemokratin hittar du på Netroots.

16 oktober 2010

En kris för partiet eller för kommunikationen

Socialdemokraterna är i kris.
Vad betyder det och hur reagerar partiet. Ännu har man bara utsett de fyra kriskommissionerna. Vi utanför vet väldigt lite om deras mandat, uppdrag och metoder. Vi kan därför passa på att tycka fritt - tackar för det. Partistaten är en annan blogg som klokt passar på att fundera på kriskommissionernas sammansättning, liksom Peter Högberg.
Vad jag tror alla kan hålla med om är att grunden vi står på är fast och sann. Frihet, jämlikhet, solidaritet, rättvisa är begrepp som aldrig blir omoderna. I nuet måste även hållbarheten med som ytterligare en nödvändig del av vägen framåt.
Det finns egentligen två sätt att tackla krisen - antingen gör man en djup analys och går långt bak i historien och långt fram i framtiden i alla grupper, eller så försöker man förändra ytan, hur och vad vi kommunicerar för att kortsiktigt försöka vinna röster.
Om man diskuterar ytan så blir det lätt att man hamnar i diskussioner om höger-vänster eller vilka grupper man ska attrahera. Rebellabloggen skriver mycket bra om det. Jag tror att vi måste försöka nå bortom begreppen och göra en djupare analys där vi kan gå tillbaks till och blicka framåt från basen. Försöka kasta alla invanda begrepp åt sidan och tänka fritt i termer av vilket samhälle vi vill ha och vad som är ett rimligt sätt att nå dit. I valrörelsen sa vi ofta att det finns två sorters sossar, de som vet om det och de som inte gör det. Jag är övertygad att med en grundläggande omkastning av retorik och kanske även politik följer ett intresse och nyfikenhet från människor. Men för att lyckas med denna omkastning måste även organisation och utbildning - folkbildning följa.
Jag läser ett citat av Olof Palme om 6-timmars arbetsdag som jag gillar och som sätter lite fingret på min framtidssträvan.
"Det ligger mycket av en strävan till ett öppnare och mjukare samhälle och av mänsklig omtanke i kravet på 6-timmars arbetsdag."
Det är detta öppnare och mjukare samhälle som jag tror att många egentligen vill ha framför konkurrens om allt från skolåldern till döden. Den mänskliga omtanken borde vara ett politiskt projekt - i dagens Sverige blir det kallare istället för varmare.
Fler progessiva bloggar på Netroots. Vill gärna tipsa särskilt om Roger Jönssons ambitiösa bloggprojekt och Anders Nilssons djupa analyser samt Netroots valanalysblogg förstås.

15 oktober 2010

Är de demokratiska parlamenten snart historia?

Läste ett kort men väldigt nedslående inlägg hos Vänsterhavet, det står så här:
"Över 35 procent av tyskarna vill sända hem utlänningar om arbetslösheten blir hög. Det visar en undersökning gjord av den Socialdemokraterna närstående Friedrich-Ebert-stiftelsen. Enligt en annan undersökning stödjer bara 46 procent demokratin i dess nuvarande form och nära 16 proc kan tänka sig en stark ledare (Führer). Cirka 18 proc anser att judar "fortfarande" har för stort inflytande. Andelen som tycker att araber är otrevliga (unangenehm) har ökat från 44 procent till 55 procent på sju år."


Förutom att det är väldigt läskigt med denna misstänksamhet mot icke-kristen religion är ju siffran att bara 46% stöder demokratin i sin nuvarande form ännu läskigare. Eller innebär det bara att man misstror det politiska systemet, inte demokratin i sig? I kombination med övriga siffror är det nog tyvärr det senare. Jag har ingen direkt kunskap om Tysklands politiska system men man kan nog vara ganska säker på att trenden är densamma över hela Västeuropa. Demokratin ses som något som man paradoxalt nog inte känner sig delaktig i. Avståndet mellan de politiska besluten och människors vardag är enorma.
Inte för att vara toknostalgisk men på 70-talet bodde Palme i radhus i Vällingby och hade nyckeln under en kruka på uppgången, idag bor Statsministern i palats.
Självklart är det så att vi ska ha det politiska system som bäst gynnar medborgarna. Inte företagen och inte staten.
Om man lägger ner det demokratiska systemet och statsstaterna så har ju det några fördelar, det blir svårt att få någon att kriga och vi har en bra ursäkt att stanna hemma när det snöar (om man inte bor någonstans där nån Bror Duktig har samlat ihop till snöröjning).
Det är naturligtvis inte realistiskt att tro att det system av kommunal, regional och statlig förvaltning som är uppbyggd under lång tid kommer att falla samman. Men om vi inte hittar nya vägar för att få folket mer delaktigt i sin vardag och sin framtid så kommer förtroendet för det politiska systemet troligen att fortsätta att urholkas. Det finns ett oerhört osexigt begrepp som heter folkbildning. Det är dags för det nu men också dags för att våra folkvalda faktiskt inte bara konsulterar folket på valdagen utan att rikdsagens, landstingens och kommunernas arbete förändras så att folkets röster tas in på allvar i den levande debatten, utan att filtreras.

13 oktober 2010

Projekt sabba Sverige 1982-2014

Det har nu varit två dagar där min stackars lilla hjärna har fått stöta och blöta och tänka och tänka om utan att komma till ro. Eftersom jag inte kommer någon vart så måste jag försöka sortera ut min lilla hjärnas vindlingar här. Jag fruktar för vårt land. Det är något otäckt som händer och det har hänt under lång tid.

När Socialdemokraterna återtog regeringsmakten 1982 var det med något som kallades Tredje vägens ekonomiska politik, ett mischmasch mellan traditionell, ineffektiv, socialdemokrati och den då internationellt gångbara nyliberalismen med avregleringar och privatiseringar - känns det igen? Den stora reform som skulle balansera företagens vinster - löntagarfonderna - blev en skugga av sin ursprungliga tanke och de övriga ekonomiska reformerna var knappast allmänna och progressiva men följde väl tidens anda, avreglering av kreditmarknad och valutan släpptes fri bl.a..
Chef för detta projekt var Kjell Olof Feldt som numera inte så ofta berömmer socialdemokraterna eller dess partiledare.
Detta var första steget för Socialdemokratin mot den kris vi är i idag. Min fråga är, hur fick Kjell Olof Feldt hända?

Steg två var en katastrofal borgerlig regering 1991-94 som inte lyckades med någonting och som dessutom lutade sig mot ett pajasparti med starka främlingsfientliga inslag, say no more. Statsministern var den alltid lika ödmjuka Carl Bildt.

Steg 3. Efter att blivit skänkt regeringsmakten fortsatte Göran Persson det Feldtska och Wibbleska avregleringsprojektet både som finansminister och statsminister. Att vi lyckades klänga oss kvar vid makten mellan 1994 -2006 beror nog mer på motståndarnas inkompetens än att vår ballong var oförstörbar.

Steg 4. Borgarna genomför 2006-2010 den politik de sagt att de ska genomföra opinionen är ibland 60-40 i oppositionens favör men en identitetskrisande socialdemokrati kan inte presentera ett tillräckligt trovärdigt alternativ, inte ens för den traditionella s-väljaren är det längre självklart att rösta rött när valdagen kommer 2010. Det sägs att skillnaderna är små och det kanske är huvudförklaringen men att skillnaderna blivit så små är en lång glidning, sanningen är väl att borgarna är bäst på borgerlig politik och det förstår de kloka väljarna.

Den röda tråden i denna glidning in i en borgerlig marknadsliberal fälla är att ekonomin var viktigast. Inte medborgarnas personliga, utan statsfinanserna. Medborgarna lämnades - om inte åt sig själva, i alla fall inte ännu 2006, så fick de smulorna när finansen fått sitt. De matades också flitigt varje kväll med börsutvecklingen de senaste 24 timmarna och allehanda aktietips, folkaktier och annan skit. Att arbetslösheten smått stigit och att arbetarrörelsen glidit isär i politik och fackförbund var säkert också bidragande orsaker.

Hur kunde detta ske? Min teori är ingalunda vattentät och helt säkert lätt att förlöjliga.
Grunden är det godtycke och den anti-intellektualism som brett ut sig i  samhället. Detta sedan underhållningen fått en allt större roll i människors vardag, tack vare bättre levnadsförhållanden och teknisk utveckling. Samtalen och berättandet ersattes av läsandet och lyssnandet som ersattes av tittandet som ersattes av zappandet och av chattandet. Det är säkert så att den genomsnittlige medborgaren i vårt land vet 1000 falt mer än motsvarande för 100 år sen men de tar säkert betydligt färre minuter på att kontemplera sin situation och sina val, förutom att källsortera eller inte då. Den kunskap vi  äger är så splittrad och samhället så mycket mer komplext att det är oerhört svårt att se sammanhangen. Då är det lätt att vända sig inåt i tanken och kortsiktigt, känslomässigt och slarvigt göra sitt val, så spelar det roll vilken attityd och framtoning statsministern har, inte så mycket vilken politik han för, det ser snyggt ut och det låter bra, det är det viktigaste.
Politiken har blivit Idol.
Det enda bra med det är att castingen till Statsminister 2014 blir en öppen tävling i TV4 så äntligen har alla chansen!

Läs fler och mer samlade inlägg på Netroots, läs gärna vår valanalysblogg t.ex.

För inspirationen till den här texten tackar jag Roy Andersson som fick finna sig i att vara huvudperson i ett slarvigt och i det närmaste anti-intellektuellt program om sitt liv i lördags.

11 oktober 2010

Propagandaministerns första jobb?

Den inte helt lättförståeliga och även ifrågasatta utnämningen av en PR-nisse i regeringskansliet (vars uppgift är att skapa politik, inte opinion), har nu börjat bli mer förståelig. För liksom i moderaterna där Schlingmann fick klä gammal -orättvis politik i ny -rättvis språkdräkt ska han nu få klä dålig politik i ny språkdräkt. Det kommer bli många förslag liknande "omförsäkra" istället för det vedertagna "utförsäkra".
Peter Johansson sätter fingret i luften i detta pinfärska inlägg som hakar på den här ledaren i DN.
Andra som också är på denna debatt är Lena Sommestad, PeO Wågström och Peter Högberg.

Fler progressiva bloggar på Netroots.
Läs t.ex. vår gemensamma valanalysblogg.

Ett skönt besked

Det har varit några veckors väntan med opassande inviter från en försvagad borgerlighet. Nu är det dags för miljöpartiet i Göteborg att göra som sina partikamrater i Ronneby och avvisa den blå sidan för att inleda förhandlingar med det rödgröna blocket.
Ny Tid i Göteborg rapporterar i dag (11/10-10):
– Vi utgår ifrån att vi har störst möjlighet att få igenom en grön politik tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, säger Thomas Martinsson (MP), stadssekreterare åt kommunstyrelsegruppen och en av partiets två förhandlare.


Gott så.
Läget i Göteborg har sett lite knepigt ut sen valet då de rödgröna tillsammans har majoritet med ett mandat i kommunfullmäktige. Samma situation hade uppstått om miljöpartiet hade samarbetat med Alliansen, som de gör i t.ex. Karlskrona och har gjort i Borås i 12 år (dock ej i år)
I Göteborg har också det lokala partiet Vägvalet - mot trängselskatter men utan politik i övrigt fått fem av de 81 mandaten och SD 3 mandat vilket inte underlättat det parlamentariska läget.
Nu kan kommunfullmäktige fullfölja den budget som antogs i våras och det jättelika arbetet med sammanslagningen av 20 stadsdelsnämnder till 10 kan åter prioriteras.
Ett orosmoln är förstås att vi misslyckades med att byta regering i Stockholm och att resultatet av det bara kommer att drabba den kommunalt och regionalt finansierade välfärden.
Resultatet kan mycket väl bli att i nästa val så får (S) i Göteborg klä skott för effekterna av den borgerliga skattesänkarpolitiken.

Varför är anpassning så bra?

Ett ord som tydligen är positivt laddat är anpassning.
När det gäller sociala sammanhang så ser jag det som något i grunden negativt. Någon/några ska göra våld på sin "natur" eller kultur för att passa in i ett mönster när det är när mönster bryts som sammanhang tillförs energi.
Jag reagerade senast i går när Agendas Marianne Rundström efterfrågade Romers anpassning till det svenska systemet. Maria Leissner kontrade med att anpassningen var en del av problemet och det är väl bara att hålla med.
Anpassning är det som i vissa kontexter kallas integration. Det finns en sorts integration som är nödvändig i ett samhälle och det är ekonomisk integration. Så många som möjligt ska vara del av det ekonomiska systemet där de som jobbar betalar skatt vilket ger starka offentliga finanser för att stötta de som inte kan eller får jobba.
Idag är arbetslösheten i Sverige över 8% och det är fler och fler som fastnar i arbetslöshet. Samtidigt är de ekonomiska skillnaderna mellan de som har jobb och de som är utan accentuerade via skattesystem och de senaste årens försämringar av a-kassa och sjukförsäkring så den ekonomiska integrationen framförallt av unga är ett stort misslyckande för regeringen.
Jag är annars av den benhårda uppfattningen att olikheter berikar. På arbetsplatser, i politiken (t.ex. i kriskommissioner) och i våra offentliga institutioner, skolan, vården, omsorgen om barn och gamla, t.o.m. i börsbolagens styrelser tro det eller ej. Det finns tecken på att rekryteringsarbetet håller på att förbättras inom näringslivet men så länge de flesta mellanchefer följer mall 1A så är jag rädd för att vi är fast i ett mönster där individer ska integreras i befintliga system istället för att ha flexibla system som anpassas efter individernas färdigheter. Egentligen så länge vi ser maskiner och lokaler som investeringar och löner som kostnader istället för tvärtom.
Socialdemokraterna uppmanas nu på många håll att anpassa sin politik så att den passar dagens medelklass, allt för att återfå regeringsmakten. Det är fel väg. Vi ska göra en intellektuell och strukturell resa för att föra fram en politik som berikar och expanderar, inte anpassar sig. Det är i reformpolitik med jämlikhetssträvan vi kan gå vidare men det ska inte vara snyggt paketerat och formulerat, inte anpassat. Det ska vara obekväma sanningar för människor att höra. De måste få höra att det är upp till dem vilket samhälle vi får i framtiden, att de sätter sina barn på pottkanten om de inte bryter loss sig ur den kortsiktiga egennyttans förbannelse.
Förnyelse är också ett ord som ofta nämns i samband med mitt parti i dessa dagar (268 000 träffar på Google). Förnyelse är säkert nödvändigt men framförallt så måste strukturen förändras för att släppa fram och expandera uttryck som inte följer mallen.
Det är det som är så utomordentligt läckert med det löst sammanhållna bloggnätverket Netroots. Vi delar en grundläggande värdering men utrycken är lika många som antalet bloggar. I denna frihet finns en potential och en vilja till förändring som jag är övertygad om kommer att göra stor skillnad inte minst inom opinionsbildning och idédebatt under den mandatperiod som nyss inletts, oavsett om den klarar fyra år eller inte.

Läs också Peter Andersson om förnyelse
och Netroots valanalysblogg

8 oktober 2010

Rocka röven av högern!

Min Göteborgska ordförande Anna Johansson pratar i Aktuellt om att vi - (s) måste vara "relevanta". Citatet har använts kreativt i det här träffande och roliga ljudklippet. Nu är relevansen inte det egentliga problemet. Problemet är struktur, kommunikation och framtoning. Jag vet att det låter ytligt men det är faktiskt framförallt ytan som behöver renoveras. Vi är så tryggt övertygade om att de grundvärderingar om frihet, jämlikhet och gemenskap som vårt parti står på är så rätt (vilket även forskningen visat) att det blir tråkigt.
Hur ska vi kunna förklara för "folket" att det faktiskt inte alltid är bra med något nytt, att 230 år gamla värden fortfarande är "relevanta".
Vi måste helt enkelt så smått göra en revolution med allt annat än värderingarna. Skita ner det och återgå till en mer jordnära kommunikation och även om vi behöver starka företrädare så får det inte ske på bekostnad av budskapet hellre en sur jävel som säger bra saker än en smilfink som försöker ställa sig in. Om politik är Bingolotto idag så vill jag göra det till en rockfestival.
Partiet måste börja med att våldföra sig på sig självt. Johan Westerholm skriver om vår organisation och de processer och personliga intressen som ibland verkar viktigare än politiken. Om det är något ordsnyltarna i Moderaterna lyckats med så är det väl att snabbt vända hela ordstäven och köra mot samma mål i ny båt.
Det var en mindre revolution för dem och det behövs en mindre revolution även hos oss, vi får se om partiets omorganisation ger det intrycket. Men. Vi gjorde en valrörelse som faktiskt engagerade många av våra medlemmar i aktiviteter som kändes meningsfulla och viktiga. Vi måste också vitalisera den delen av rörelsen, i en centraliserad organisation med åldrande medlemsskara är det svårt, all erfarenhet av hopslagning av ideella föreningar visar att 1+1 i bästa fall blir 1,5. Det är viktigt att vi värnar om de medlemmar och de rester av folkrörelse som finns men samtidigt öppnar dörren för nytt blod och nya organisationsformer. Liksom i näringslivet och idrotten pratar vi egentligen om mellanskikten i organisationen som ett problem och partiets mellanskikt är anpassat för en större medlemsskara än som finns idag.
Men det här är ju kärnan och ytan. Både och. Eftersom det i så stor utsträckning är organisationen som ansvarar för vår yta så blir en moderniserad organisation också en fräschare yta. Sen måste vi också göra våld på nya mönster där politik måste vara "förpackad" på ett sätt som tilltalar den allt mer innehållsbefriade medievärlden. Det är så förbannat lätt att inte lita på det man kan och inte lita på det man vill utan köra på det man "borde" göra
Jag vill se ett fult och skitigt parti som säger att utseendet inte är viktigt, det är innehållet som räknas.
Rocka röven av högern!

Gammelmedia:Ab, Ex, DN,
Bloggat: Peter Högberg

Mer på NetRoots

5 oktober 2010

Valkampanjen 2014 är klar!

Vid ett samtal om valrörelsen och vad vi missat och hur våra budskap formulerats på valtavlor m.m. så nådde vi till en insikt.
Nästa val finns bara en framkomlig väg. Vi ska ta tillbaka orden de snott från oss. Inga ordvitsar på plakaten mer, nu ska de tala klarspråk!
Vi ska konfrontera den allmänna välfärdens fiender.
Vi ska konfrontera en politik för ökade klyftor - jämlikhet är bättre för alla!
Framförallt ska det bli en konfrontation om jobbpolitiken och arbetsmarknadspolitiken.
Socialdemokratiska Arbetarepartiet ska visa vilka som står upp för löntagarna, fåmansföretagen och för de som saknar arbete.
Eftersom kommunikationsstrategin nu är på klar är det bara för partiets alla kommittéer, grupperingar och ledningsfunktioner att sjösätta den med största möjliga tydlighet.
Varsågoda!

För analyser av framtiden och orden välkommen till Netroots.
Sveriges enda arbetareparti, kommenterat av Roger JönssonEtt hjärta röttMartin  Moberg, Stefan Wikén
Kolla gärna in Netroots valanalysblogg

2 oktober 2010

Jag har sett ljuset!

På många bloggar och i många sammanhang nämns medelklassen som det vi, (S), måste vinna för att åter regera Sverige.
Diskussionen bottnar i om det är politiken som ska förändras eller bara politikens dräkt.
Jag tror att det är lika farligt båda delar.
Vi ska helt enkelt ägna ett ca ett halvår nu till att komma fram till en politik som vi tror är rätt för vårt parti och för Sverige i framtiden, gärna med ett långt perspektiv. Jag har alldeles nyss fått en uppenbarelse om vad vår fråga är, egentligen är den inte ny och inte ens originell men som värdegrund för hela politiken så är det lite skillnad.
Jag pratar förstås om Jämlikhet! För enkelhets skull citerar jag min egen kommentar på Peter Högbergs inlägg om klassproblematiken.

"Alltså, egentligen är det ganska enkelt, socialdemokratin måste bli den stora jämlikhetsrörelsen. Eftersom det kan anses bevisat att jämlika samhällen är bättre och om man ska tro Rothstein att socialdemokratiska samhällen också är det så är det väl bara att köra! Upp med hakan och på med jämlikhetsblåljuset så behöver vi inte längre bekymra oss om klasskamp och vem vi riktar oss till. Det är en bred allmängiltlig rörelse med alla som vinnare!"

Det här gäller ju inte bara välfärden utan även näringslivet, arbetsmarknaden, utrikespolitiken och samhällsengagemanget, kort sagt hela midevitten. Utjämna livschanser och livsvillkor. Problemet är att precis som med jämställdhet krävs att någon ger upp ett privilegium. I det här fallet kan man visa att det får människor att må bättre, den "lilla" utmaningen är alltså att få dem att tro på det.
Med jämlikhet som det mål politiken har och humanismen som dess metod så kommer vi att ha en politik som ser individers behov och som kämpar för deras lika rättigheter oavsett grundförutsättningar.
Det kommer bli en smal sak att baka ner det här till praktisk politik, nån som vill hjälpa till? Min tanke är ett manifest som påminner om FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Om medelklassproblematiken kan ni bl.a. läsa hos Storstad, Mitt i Steget, Högbergs tankar m.fl. på Netroots.
Läs gärna vår valanalysblogg också!

1 oktober 2010

Dags att lägga näsan i blöt

Jag har inte haft för vana att kommentera SD, (det är väldigt många andra som gör det bättre) och jag skall väl egentligen inte göra det här heller.
Jag tänkte kommentera den debatt som uppstått efter Paulina Neuding och Johan Lundbergs artikel i DN häromdagen. Ni kan ju läsa den själva men kortfattat går den ut på att man inte kan diskutera "invandringens problem". Anledningen till detta inlägg är kommentaren på Fokus "Splittrad borgerlighet".
En som har försökt att kolla upp Invandringens problem är komikern Magnus Betnér som har gjort ett bra jobb med att få fram siffror på vad invandringen innebär, längs ner i det länkade inlägget finns länkar till fem långa artiklar om SD:s argumentation
Det finns problem som är relaterade till invandring men problemen är aldrig själva invandringen, det är vårt samhälles oförmåga att hantera segregation, integration (om nu det ska vara nödvändigt), problem i skolor och med arbetslöshet. Det här är en problematik som drabbar människor som bor i Sverige, födda här eller ej.
Det finns mängder av människor som kommit till Sverige som flyktingar eller arbetskraft som inte har några sociala problem överhuvudtaget och som tillför oerhört mycket till vårt samhälle bl.a. i kraft av att ha en bakgrund som inte ser ut som den som är tredje eller hundrade generationen svensk.
Vi måste börja se människor som tillgångar och de som drabbas av sociala problem som samhällets problem istället för att stigmatisera över en miljon personer boende och i många fall födda i Sverige.
Jag har väldigt svårt att förstå begränsningar i flykting och invandringspolitik på det sätt som sker i EU och i Sverige. Det är dags att byta fokus från att se grupper av människor som kostnader för ett samhälle till att se oss som tillgångar och individer, oavsett födelseort. Vi ska också se kostnaderna som, fullt finansierade, sociala investeringar.
Fler progressiva bloggar på Netroots.
Andra inlägg om "invandringens problem"
Ali Esbati, Fredrik Segerfeldt, Lena Sommestad