Vi får väl se.
Jag satt på ett möte häromdagen, ett, relativt, informellt eftervalsmöte för den sammanslutning som på sossespråk kallas "valfunkis" - jag har aldrig hört (eller frågat) vad den korrekta (långa) beteckningen på samlingen är. Jag hade kvalificerat mig tack vare att jag kastade in mig själv på partidistriktet i Göteborgs kansli i valrörelsen.
Produkten som diskuterades var måluppfyllelsedokumentet av de organisatoriska valmålen.
Vi hade gjort ett ganska bra jobb, framförallt med den så oerhört upphaussade samtalskampanjen.
Alltså, och det tror jag vi kan vara överens om, i Sveriges lätt bäst organiserade valkampanj har vi lyckats få vårt sämsta valresultat sen partiet var i ungdomsförbundsåldern, tänk om vi hade gjort en dålig valrörelse, hur hade det gått då?
Vi pratade om att vi inte hade ett budskap i Göteborg. Inte ens ett. Vi kanske hade ett, innan reklambyrån dök upp.
Det är nu jag tycker att det börjar att bli intressant. Jag har nämligen följande bild - den genomsnittlige sossen (finns den?) har mycket mer gemensamt med väljarkåren än vilken kommunikationsbyrå, PR-konsult, eller copywriter som helst (fördom kanske?). De har förvisso sina mätningar och sitt sätt med ord, schysst kaffe på kontoret och kreativa möten, det är helt säkert kul att jobba i denna vardag och det är inte säkert att de har fel i sin utgångspunkt. Det är "twisten" som är galen. Det är den vi ska undvika.
Varför ta en hundraårig magkänsla och vitsa om den. Varför ska man be väljarkåren att tänka till. Att fylla budskapet med sina egna berättelser.
Vi slogs med ett annat parti som inte kör med egna berättelser, de kör med sina, f'låt våra, ord.
Det som borde vara självklart budskap - Vi fixar jobbet och välfärden för dig, för att framtiden ska bli bättre för alla. Blir berättelsen om "Möjligheternas land" eller "Vi kan inte vänta".
Tänk själva! Riv kommunikationsbiblarna i stycken, återta ordet till partiet. Sluta intellektualisera så mycket om målgrupper och strategier - vinnas och mobiliseras.
Först ska vi säga vad vi vill. Sen kan vi berätta hur vi ska göra det. Sen kan folk få bestämma själva om de är värda att lyssna på oss eller ej.
Det här är ju ett problem när de politiska förslagen är allt och den politiska viljan inget. Skatterna är inte längre ett sätt att finansiera samhället, de är samhället.
Inte konstigt att det partiet som har berättat att sänka skatten är vad de vill vinner.
Jag hoppas att den tankebegåvade 50-mannatruppen i kriskommissionerna kan lyckas komma fram till detta:
Vi har en fantastisk värdegrund, låt oss använda den, låt varje förslag bottna i en konsekvensanalys om hur detta förslag bidrar till vår vision, den kan kriskommissionen gärna föreslå.
Sluta titta på vem och vad och hur röster ska komma. Lita på att politik som är grundad i våra värden och som siktar mot vår vision är oemotståndlig för (tillräckligt) många.
Sluta tänka så mycket, och börja jobba. Tips finns på Netroots valanalyser och på Öppna kriskommissionens Facebookgrupp (missa inte att klicka i + andra.)
Andra som är heta på partiets nödvändiga förändring är Peter A och Alexandra E
Möjligheternas land tänktes upp inför Monas installationstal. Sedan skulle alla kopiera det. Uttrycket prackades på varenda reklambyrå i landet - skyll inte på dem.
SvaraRaderaDu slår huvudet på spiken - väldigt snabbt och hoppar raskt vidare - när du konstaterar att man ska "lita på att politik som är grundan i våra värden och siktar mot vår vision är oemotståndlig...".
Våra värden - check, där är svenska folket med. De vet vad som är våra värden. Men så kommer det - vår vision. Hur ser den ut? Hur ser vår vision ut för ett samhälle som har lämnat industrialismen till största delen bakom sig? ETt smhälle där kunskap och social förmåga är de vikitigaste egenskaperna och klassanalysen spelar allt mindre roll?
Jag har upptäckt att jag sällat mig till gruppen som säger att vi inte har formulerat en vision för ett samhälle efter industrialismen. Hur ska vi ordna jobb i tjänstesektorn? Hur ska vi se till att alla får bra utbildning i skolan när en fjärdedel av eleverna på hemskt många skolor går ut utan godkänt ens i kärnämnena? Hur ska vi se till att sjukvården är "gratis" i en tid när man kan göra allt mera i vården till ständigt stigande kostnader? Hur ska vi se till att alla unga får jobb i en tid när jobben har blivit så dyra att vi inte har råd att skattesubventionera dem längre? Hur ska vi organisera ett samhälle där människor möts över gränserna för att undvika främlingsfientlighet och intolerans? Hur ska vi göra det rimligt att alla får bra äldrevård när det finns så oerhört många gamla med mycket pengar som inte begriper varför de inte får betala för en lite bättre tjänst än den de får av kommunen? Hur ska vi hantera de nya pensionärerna - 40-talisterna som inte kommer att finna sig och "inte ligga till last"?
Dessa frågor måste vi sätta ihop svar på. Innan vi vet hur vi vill ha samhället så har vi inte formulerat vår vision. Jag tror att den finns därinne, men vi måste plocka fram den!!!
Ceciila Dalman Eek
Funktionärsmöte i valrörelse... Valfunkis!
SvaraRaderaCissi :-)
Tack Cissi för klargörande och kommentar!
SvaraRaderaVi lär få tillfälle att återkomma till den politiska visionen och dess möjliga innehåll i praktisk politik men jag håller med om att det är en av de viktigaste diskussionerna vi inte för just nu. Betydligt viktigare än vilket garnityr vi visar upp t.ex. Hellre en butter sosse med rätt ord än en tvålfager röstfiskare!
Jättebra skrivet Staffan! Håller med. Rebellas framtidsrapport tar också upp precis det här problemet med att vi säger en sak och gör en annan.
SvaraRaderaNu är jag visserligen lite jävig efter som jag jobbar med språklig kommunikation, men jag tror det behövs duktiga kommunikatörer för att nå fram till människor. Problemet är att dessa kommunikatörer behöver få en bra beställning och en tydlig grund att jobba efter. Och sen måste man lyssna på dem när de signalerar att det behövs tydligare inriktning, eller att de behöver mer kött på benen (hm, måste komma på ett vegoalternativ för det utttrycket). Tyvärr tror jag att det är där det brustit.
Eftervalsanalysen efter europavalet 2009 tog upp det problemet - partiet tyckte att reklambyrån skulle ta fram budskapet på valaffischerna själva, istället för att göra det i samspel med partiet/kunden - så som man brukar jobba pi branschen.
Vi behöver ha långsiktiga budskapsramar som bygger på våra progressiva värderingar och visar vilket samhälle vi vill ha. Men utan en samhällsanalys och konkreta idéer om hur vi bygger det samhälle vi vill skapa så går det inte att göra bra valbudskap. Det är inte valaffischernas fel att vi förlorade valet, de "tomma" affischerna är ett symptom på större problem, precis som du är inne på.
Möjligheternas land hade kunnat fungera bättre om allt S sa och gjorde gick i den riktningen, och om varje affisch hade haft med ett exempel på hur vi tänkte göra Sverige till möjligheternas land för alla - inte bara för några. Då hade den övergripande budskapsramen fungerat som sammanhållande tema, inte ensamma ord. Så var det inte.
Sara, det är självklart bättre med goda kommunikatörer än en dålig, men mina extremt känsliga spröt säger mig att vi är på väg in i en motrörelse, tillbaks till det äkta om du så vill.
SvaraRaderaVi har snart tröttnat på riktiga människor på TV men vi kommer att ställa mycket högre krav på vilka vi lyssnar på (annars drunknar vi) och här kommer ärlighet och äkthet att vara avgörande - jag skulle gärna se en svensk Gandhi!
Hoppas på fortsatt diskussion om både kommunikation och vision!