14 april 2013

Styrs socialdemokraterna av pressavdelningen?

Om Omar Mustafa var en olämplig kandidat till partistyrelsen borde han inte ha blivit nominerad. Var han inte en olämplig kandidat borde han ha försvarats. Nu viker sig partiledningen för en stark opinionsvind om en enskild individs lämplighet. Omar Mustafas avhopp från politiken är en logisk följd av den konflikträdsla som präglar vår partiledning och som skapar intrycket av att ord man använder i ett kongresstal bara är krimskrams för partisterna. Varför?

Kompromisserna på kongressen ger utrymme för tolkningar och stor handlingsfrihet till partiledningen. Ibrahim Baylan har tidigare i veckan svävat kring friskolor. Jag har tidigare kritiserat frånvaron av politiskt mod. Nu är jag ännu mer tveksam till hur beslutsprocesserna i partiledningen går till. Inget fel på lagarbete Stefan Löfven men vem tar ansvar för besluten?

Håkan Linnarsson sa en klok sak i talarstolen under kongressen. Han sa ungefär att vi inte kommer att förändra om vi leds av opinionen, istället ska vi skapa opinion för våra förslag. Jag upplever att partiledningen alltför enträget strävar till att blidka opinionen snarare än att leda den. Den politik som förespeglades i Löfvens linjetal är svår att hitta i partistyrelsens förslag till kongressen och ännu svårare att finna i den linje som partiet följer i frågan om Omar Mustafa.

I den frågan har partiledningen valt en oerhört låg profil. Man stöttar inte Mustafa, inte valberedningen, inte Stockholms AK som nominerat. Behandlingen av fallet med Omar Mustafa visar på de dubbla måttstockar som Jonas Hassen Khemiri skrev om och som Löfven refererade till i sitt tal. Att verkligheten ser annorlunda ut än retoriken är härmed uppenbart. Jag känner inte Omar Mustafa eller hans gärning men jag känner inte heller Niklas Karlsson, Karin Åström, Hanna Westerén eller Hans Ekström. Runt deras namn har jag inte hört någon debatt. Varken i förhand eller i efterhand. Ulf Bjereld skrev om VU-valet att så här får det inte gå till. I efterhand får vi lägga partistyrelsevalet till den listan

Jag hoppas att jag har fel men jag är rädd för att Stefan Löfven och Carin Jämtin i allt för hög utsträckning gör vad pressavdelningen föreslår. Jag jobbar själv med politisk kommunikation och det är svårt att kommunicera rätt i känsliga frågor. En pressavdelning vill helst bara ha positiva nyheter och minimera skadorna i det som de uppfattar som negativt. Vinna frågan eller spela jämt med motståndet. Det är pressavdelningens jobb. Partiledningens är att Sverige ska bli ett bättre land lett av socialdemokratisk politik.

I mina ögon motverkar den defensiva hållningen ett av de viktigaste målen för Stefan Löfven, nämligen att vara trovärdig och regeringsduglig. Det duger inte att ducka för de borgerliga ledarsidorna i snart sagt varje fråga där socialdemokraterna har haft en tydlig ståndpunkt som kan uppfattas som vänster. 
Framförallt gäller det skatteavdrag eller skattesänkningar med olika bokstavskombinationer. 
Det partiledningen måste inse är att varje gång de säger ja till en moderat reform så dödar vi en egen, kanske bättre. Vi minskar våra möjligheter att skapa det jämlika samhälle vi vill ha.

Att säga att (nästan) allt ska vara som nu är inte ett särskilt bra sätt att få människor att tro att man har verktygen att vända en samhällsutveckling som alltfler ser som oroande. Bland dagens unga tror fler att de kommer att få det sämre än sina föräldrar än tvärtom. Att väcka framtidstro och att vara ett framtidsparti innebär inte att följa kortsiktiga svängningar i opinionen utan att stå upp för de långsiktiga målen och vägen dit, även om det innebär att människor kanske måste tänka efter innan de kan avgöra om förslagen är bra eller dåliga. 
Politiken ska inte vara en idoltävling men jag är djupt oroad över att vår partiledning verkar tro att om man behandlar den som en sådan så kommer man att få ett regeringsinnehav av folket som belöning. 

AB, SR, AB
fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

7 april 2013

Syltburken - om makt och prövningar på #skongress

En väldigt kort analys av kongressen.
Politiken har utvecklats och skiljelinjen mellan socialdemokratin och borgerligheten är tydlig. Den handlar om att tro på människor, på Sveriges möjligheter och på framtiden.
Borgarna nöjer sig med att jämföra med andra länder. Vi vill leda.

När det gäller partiet är det också tydligt att något hänt, även om de stora striderna stod utanför kongressalen var det många som fick delta i avgörande skeden i många av dem. Piskan ven nog ett par gånger över ombuden men partistyrelsen jämkade sig smidigt i flera frågor och kompromisserna ger stora möjligheter att fortsätta utvecklingen på nästa kongress som är redan om två år.

En av de viktigaste sakerna som måste jobbas med fram till dess är den federalism och representationsnoja som råder i partiet.
Det är klart att en mångfald av perspektiv är positiva och att regionala upplevelser är värdefulla i t.ex. VU och partistyrelse men dessa frågor verkar handla oerhört mycket om personer och personliga maktsfärer mer än att det är de som är bäst på att utveckla politik, kommunikation eller organisation som lyfts fram. Det är personerna med fingrarna i de största syltburkarna som lyfts fram.
Det handlar om hur många medlemmar man representerar, vilket geografiskt område och hur många hack du har i knivskaftet. Det känns som att man lär sig spela ett kandidatspel i SSU och de som spelar bäst är de som vinner.

Sen är det oerhört konstigt att den valberedning som skulle förbereda valen inte fick mandat att sköta sitt uppdrag. Ulf Bjereld skriver bra om detta. Eric Sundström också

Det totala intrycket av kongressen är att de 350 ombuden spelade en viktigare roll än tidigare men att pressen från delegationer och partistyrelse ibland skapar en ombudskår där de kanske lämnar en smula besvikna på sig själva även om de kan vara nöjda med de kompromisser som skapats och att det inte räcker att Carin Jämtin berättar om mångfald och öppenhet, partiledningen måste leva vid dessa ord också. Om två år blir det ännu bättre.

fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

6 april 2013

Ett öppnare, mer konkret parti #skongress

Jag har under kongressen fått höra av gamla rävar om dåtidens välregisserade föreställningar där allt var klart redan när delegationerna anlände till kongressen och där partistyrelsens ord vägde oerhört tungt.

Det är klart att partistyrelsen fortfarande har makt, ibland utövas den fortfarande på tveksamma sätt, där personliga maktförhållanden används för att driva fram ställningstaganden hos ombud. Men huvudintrycket från det här årets kongress är att partistyrelsen i stor omfattning har jämkat sig med ombudens vilja i de temagrupper där det mesta avgörs, t.ex. i frågan om privata företags vinstintressen i välfärdens verksamheter.

Så även om debattemperaturen i kongressalen lider av det myckna kompromissandet i temagrupperna så är det en tydlig förskjutning av
maktbalanserna i partiet.

Den stora skillnaden ligger i att medan kongressen vill sätta ned foten och skapa konkretion kring den socialdemokratiska politiken vill partistyrelsen ha ett handlingsutrymme kvar för egna utspel och idéer i en kommande valrörelse och i förhandlingar i riksdagen.

Det är inte lätt att säga på plats om den politiska riktningen för socialdemokraterna nu är mycket tydligare än tidigare för väljarna men några tydliga ställningstaganden har partistyrelsen fått med sig. Kring vapenexport, kring vård för papperslösa, kring 90-dagars garanti för unga. Det är många frågor där kongressen har tvingat fram konkretion i våra ställningstaganden som parti. Dessa ställningstaganden skapar alla en skiljelinje i svensk politik mellan en regering som är nöjd med utvecklingen och en socialdemokrati som vill ha ett bättre samhälle för alla.

GP, GP, AB
fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

5 april 2013

#skongress Kortkurs: Skillnaden mellan kostnad och investering

En kostnad är något man betalar för att uppfylla ett kortsiktigt behov.
En investering är något man betalar men som ger tillbaka under lång tid. Ändå beskrivs en satsning på unga som en kostnad. Det är oerhört märkligt.

Vi vet att det är oerhört viktigt att snabbt komma i jobb när man blivit arbetslös. Ju längre man är arbetslös desto svårare är det att återkomma på den reguljära arbetsmarknaden.

Kostnaden uppstår om en ung människa står utanför arbetsmarknaden och istället lever på bidrag, sina föräldrar eller sin partner.
Investeringen består i att skapa förutsättningar för unga att få fäste på den reguljära arbetsmarknaden.

Alltså:
Unga människor utan arbete= kostnad
Hjälpa unga människor till arbete = investering

Sen finns också åsikten att om man bara fortsätter regeringens,verkningslösa, väg för fler jobb för unga så kommer fler unga att få jobb. Som extramaterial på kortkursen kan ni få lära er definitionen av idioti.
Det är att pröva samma sak flera gånger och förvänta sig ett annat resultat.
Ungdomsarbetslösheten i Sverige är hög. Långtidsarbetslösheten bland unga är rekordhög. Här kan vi snacka om samhällskostnader. Det är hög tid att ansvaret för de ungas framtid fördelas jämnare mellan individ och samhälle.

AB, Exp, GP, SvD, Metro, AB, SR, AB, GP


fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik