27 september 2016

En klassresa till Bergen


På flyget får man verkligen veta var man hör hemma. På SAS i CPH får vi inte ens använda samma ingång som affärsfolket utan förpassas till den bakre ingången.

Den tysta majoriteten får vackert vänta och ta en omväg för att inte ens beröra kapitalets bärare.
Det krävs bara minimal inlevelse att förstå känslan av att ett helt samhälle ser dig som mindre värd. Att det också är lätt för en priviligierad klass att skydda vad de ser som sin givna position.
På flyget är skillnaderna små. De manifesteras i symboler som ropas ut i högtalarna;
Sitta långt fram, gå på och av planet först, gratis snacks till kaffet.
Högtalarropen kallar främst till oss andra, att skapa ett behov av att nästa gång vara den som får gratis snacks.

På flyget betalar du för privilegierna. I samhället röstar vi om dem.
Det är därför svårt att förstå i dagens politik är inte det viktigaste att dela tillgångarna och ta bort privilegierna för de få. Istället vänder sig majoriteten mot varandra för att dela upp i fler undergrupper. Medan de rika (vita) står vid sidan och fnissar förnämt.

På en internationell nivå dras tillgångar undan från skattemyndigheter och de som har behov. På en lokal nivå ökar de sociala spänningarna mellan de som har lite och de som nästan inte har något.
I det borgerliga idealsamhället är det de som förtjänar det som blir rika, i dagens värld är den uppbyggda ojämlikheten istället i de flesta fall en manifestation av ärvda privilegier.
Politik är det möjligas konst. Möjligheten att bygga en överenskommelse som gillas av majoriteten att fördela samhällets resurser annorlunda borde idag vara bättre än på mycket länge.


- Posted using BlogPress from my iPhone