Vinstkompromissen Löfvens lösning?

Det låter sig inte göras - säger Stefan Löfven om vinstförbud i välfärden.
Non-profit princip ska gälla säger LO.
Utesluter det ena det andra?

Går det inte att reglera att skattemedel inte betalas ut till företag eller koncerner där ekonomiskt överskott betalas ut till ägarna?

Alltså inget vinstförbud utan en reglering av användningen av ev. överskott. Verksamheter får göra vinst men den ska användas så att den kommer skattebetalarna till godo, eftersom det är deras pengar.

För mig verkar det vara en modell som är tillräckligt flexibel men som förhindrar att ett välfärdsoligopol kan krama skattepengar ur verksamheter och placera dem i egen plånbok.

Offentligt är inte alltid bäst, inte heller privat, därför behövs alternativ men alternativen ska aldrig kunna använda skattebetalarnas pengar till att direkt berika aktieägare.

Knuten löst?

Låt mig tillägga att 80% av svenskarna är emot vinster i välfärden, om partiledningen misslyckas med att utnyttja denna möjlighet till att faktiskt visa att det spelar roll om det är en röd eller blå regering vete katten om vi förtjänar att vinna nästa val.

Detta inlägg inspirerades av välfärdslobbyisten Stefan Stern på Newsmill.


Ronny Persson, Göran Johansson
fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Dags för verkstad!?

Håkan Bengtsson startade idag något av en bloggbävning i det lilla när han skriver i  sin ledare på Dagens Arena att LO borde starta ett eget Pysslingen med meningen att ord bör leda till handling.

Det här är ju ett väldigt spännande koncept, att arbetarrörelsen återigen skulle ta kraften i egna händer och starta kooperativa skolor och förskolor. Det hänger ju inte alls ihop med kärnverksamheten! 
Att göra något man saknar kompetens för verkar ju en smula korkat. Det hindrar å andra sidan inte vissa privata aktörer på skolmarknaden och man kan väl lära sig.

Tanken är ändå inte så dum om man ser på arbetarrörelsens totala mål - full sysselsättning. Där det främsta skälet inte alls är att bevisa att det går att driva skolföretag utan vinstintresse utan faktiskt för att utveckla den verksamhet som är allra viktigast för att människor ska få jobb i framtiden, förskola och skola. LOs egen rapport om full sysselsättning visar att det inte är gymnasieskolans kvalitet som är det viktigaste skälet om du lyckas med den eller ej. Det är ditt resultat i grundskolan. Klarar du inte gymnasiet är du i princip rökt på arbetsmarknaden. Ergo så måste grundskolan bli bättre.

Jag gillar väldigt mycket idén om att fler kooperativa aktörer kan vara aktiva inom olika branscher men ett centralt initiativ från LO-borgen - är det rätt väg att gå?

En sak LO och medlemsförbunden faktiskt kan och bör göra är att använda de enorma tillgångar som ligger i det egna kapitalet. De kan användas som riskkapital till kooperativa företag t.ex. Att de inte bara går till ord och förvaltning utan också får jobba i den riktning vi vill att samhället ska gå.

På ämnet, Högberg, Moberg, Westerholm 

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Det här med ungdomsarbetslösheten

Har ikväll varit på ett seminarium kring ungdomsarbetslösheten med den för arbetarrörelsen unika händelsen att inte alla inbjudna talare var sossar!

Tanken var att se bortom det politiska käbblet och försöka hitta dagens och morgondagens lösningar på problemen med unga och arbetslöshet.

Kort sammanfattning är att det finns två lösningar där den ena är förutsättningen för den andra.

1. Fler måste klara utbildningen i grundskolan och gymnasiet. Är du eller dina föräldrar utlandsfödda och har låg utbildningsgrad och du dessutom är av manligt kön så riskerar du statistiskt sett att misslyckas i betydligt högre grad än den av svenskar med universitetsutbildning födda flickan.
Denna statistik skapar ändå inte förutsättning för förändring, bättre uppföljning och stöttning på individnivå gör det och framförallt att skolan tror på och hittar sätt att stimulera även de barn som har problem att klara sig hela vägen.

2. Gör du det så är dina förutsättningar att få jobb mycket bättre men det idag lika svårt för företagen att hitta arbetskraft som det var 1990 när arbetslösheten var 2%.
Lösningen är då mer arbetsplatsförlagd utbildning, praktik, yrkespraktik, yrkesutbildning, lärlingssystem etc. System som kräver att företagen är med och tar ansvar för den kompetens de behöver. Lättare för stora företag men tufft för små och medelstora. I länder med väl utbyggda lärlingssystem är bristen på handledare ett av de stora problemen.

På kort sikt så kan system lika Socialdemokraternas utbildningskontrakt vara effektiva. På lång sikt är det en medvetenhet och investering av kommunerna i förskola och grundskola som är nyckeln.

För den arbetsplatsförlagda utbildningen så finns det en väg att gå där man löser två av de unga på arbetsmarknadens stora problem. Att ha rätt kompetens och att få fast jobb. Om ett företag investerar i en persons utbildning, oavsett om de får kompensation från staten, kommer de att vilja att den personen jobbar kvar.

Hursomhelst så kommer det att krävas mer politisk vilja till lokala, flexibla och individuella lösningar som faktiskt går ut på att få arbetslösa in på arbetsplatserna än att de får träna sig på CV-skrivande med en coach.

Bloggat: Göran Johansson, Facket i sommarland, Moberg, Unionen Opinion, Peter Johansson
GP, SydSv, SR

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Vem vinner på vår eviga diskussion om vinst i välfärden?

Finns det verkligen inget annat att prata om än hur skattepengarna ska fördelas mellan stat, medborgare och kapital?

T.ex vad vi gör med skattepengarna. Vilka metoder som skulle fungera bättre för att stärka kvaliteten i vård, skola och omsorg.

Jag blir beklämd av den stora makt en liten skara välbetalda lobbyister har över vårt partis interna debatt. Detta fokus på driftsformen är definitivt kontraproduktiv för en idédriven debatt där metoderna kan diskuteras. Vem vinner på att den handlar om driftsform tror du?

Driftsformen har inte mycket med kvalitet att göra. Det finns positiva och negativa exempel både inom offentlig och privat regi. Att ett företag i välfärdssektorn visar vinst är väl snarast en positiv sak.

Mitt stora frågetecken är hur man utnyttjar sin vinst och varför man vill ha den.

Om den används till för att göra ännu bättre verksamhet, investera i personalens utbildning eller verksamhetens lokaler eller något annat om man lyckas gå plus på driften så är väl det sk-tbra!

En annan variant är att betala ut överskottet, som alltså består av skattepengar, som aktieutdelning eller att höja värdet på bolaget inför  en framtida försäljning.

Denna variant är anledningen till det massiva motståndet mot vinster i välfärden. Skattepengarna kommer inte skattebetalarna till del, Sverige har ett av de minst reglerade systemen i världen när det gäller vinster inom skolan.

När Niklas Nordström i GP idag försöker problematisera frågan om hur vi ska finansiera välfärden i framtiden uppstår två frågor. 

Den ena är vem som betalat artikeln (och vad den kostade)?

Den andra är om han verkligen tror att detta scenario är det enda möjliga?

Det känns alltför ofta som vi tar prognoser som spådomar. Att de inte är möjliga att förändra.

Det finns t.ex. ett väldigt tydligt sätt att förändra prognosen om höjd pensionsålder, höjda skatter och allmänt elände för att finansiera välfärden.

Vi kan se till att Sveriges företag fortsätter att vara konkurrenskraftiga. Vi ser till att fler kvinnor deltar i arbetslivet och att fler kan jobba längre, kanske t.o.m. till 65.

Vi arbetar aktivt för jämlikhet och för att arbetslösheten pressas tillbaka.

Alla dessa saker ger en helt annan prognos för framtiden.

Är det inte det den interna debatten ska handla om. Hur förändrar vi prognosen för framtiden. Hur ska vi förändra våra system och metoder för att den svarta bild som blir uppmålad inte ska bli sann?

Men den diskussionen hinner vi aldrig ha eftersom vi är fullt engagerade i att diskutera vilka bolagsformer som är bäst. Det ska vi också göra men nu är det enda vi håller på med.

Läs också Fokus om Det tysta systemskiftet och Dagens Arena om Skadeskjuten trygghet.

Karl-Petter Thorwaldsson och Tobias Baudin i Svd om att vinstuttag urholkar välfärden
Möller om att frågan om vinster är mer än ja eller nej

Moberg, SvD, nyheterna.net

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Hjälp! Pengarna är snart slut!!!!

I förra veckan var jag på ett mycket spännande seminarium med Sandro Scocco, ekonom som numera kör i egen regi men som har en historia både på AMS, departement och LO.

Det han sa som vi fritidspolitiker kan ta med oss tillbaka och som blir väldigt tydligt när man tittar på statistiken är att vi måste jobba längre.
Men. Inte 75 längre. Utan att fler måste jobba längre. Idag jobbar endast varannan 65-åring. Har du dessutom oturen att bli av med jobbet efter 55 så löper varannan risken att bli långtidsarbetslös. Dessutom blir etableringsåldern på arbetsmarknaden allt högre.

Att fler arbetade timmar kommer att behövas står utom tvivel. Här är en bild för att belysa det:

Karriärtips till barnen: Vårdyrken!
Troligen kommer vi att behöva en stor arbetskraftsinvandring för att täcka behovet av arbetskraft i offentlig sektor. En idé för Sida vore att starta vård- och svenska-utbildningar i Afrika. Alternativet är kanske en inomeuropeisk invandring norrut och en utomeuropeisk invandring till södra Europa. Den som lever får se.

Hursomhelst så måste den offentliga sektorn ta sitt förnuft till fånga och sluta att slita ut kvinnorna som jobbar i den. Sjukskrivningarna är fortfarande skyhöga och både den fysiska och psykosociala arbetsmiljön är ofta alltför tuff för att människor ska orka ett helt yrkesliv. Det är usel ekonomisk hushållning att tvinga människor att lämna arbetslivet alltför tidigt eller erbjuda pensionsavtal. Hellre något lägre produktivitet och längre arbetsliv än tvärtom.

Dessutom finns det strömningar inom borgerligheten för mer anhörigvård och mindre offentlig vård. En tydlig kvinnofälla och ett tydligt brott mot arbetslinjen. Om vi ska slippa en hög pensionsålder så måste kvinnorna delta mer i arbetslivet än vad som nu är fallet.

Steg ett är naturligtvis jämställda löner.

Steg två att det obetalda arbetet och föräldraledigheten delas jämt.

Det tredje steget är det mest uppenbara, för att få fler arbetade timmar så behöver vi fler jobb att gå till, för att få fler jobb så måste vi satsa på innovationer och industri, vi kan inte försörja nationen på tjänster (även om de också går att exportera i viss mån). Vi kan inte heller öka offentlig sektor hur mycket som helst utan att jobben ökar någon annanstans också.

Möller, Moberg
Arb, Arb

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Varför skolpengen inte fungerar #kfgbg

I budgetdebatten i Göteborgs kommunfullmäktige pågår enligt vad jag kan få ut av twitterflödet en diskussion om skolpeng och andra system för öronmärkning av stadsdelsnämndernas ansvarsområden.

Jag tror att det är på sin plats att förklara varför en peng som följer med varje person i behov av kommunal service blir fel, speciellt i vår situation med vinstdrivande aktörer på "välfärdsmarknaden".

Om vi tar skolan som exempel är det som händer att elever med stora behov kommer att få stora skolpengar, här är första problemet. Vem avgör den enskilde elevens behov? Hur blir det rättssäkert?

Andra problemet är hur skolan ska kunna planera verksamhet när man inte vet vilka resurser som är tillgängliga från termin till termin.

Det tredje är att de elever som har hög skolpeng blir värdefulla tillgångar på skolmarknaden. De kommer att värvas till skolföretag som hellre ser en hög avkastning än en hög kvalitet. Löften om kontanter och datorer är inte ovanliga vid gymnasieval. Vill vi verkligen att grundskolan ska ha samma system? 

Det är därför enligt mig bättre att de lokala nämnderna får medel för att inom sin stadsdel kunna fördela till de skolor som har störst behov av det. Den resursfördelningsmodell som finns i Göteborg är inte perfekt men ett betydligt bättre verktyg än en skolpeng som följer eleven vart den än i världen sig vänder. Friskolorna har redan idag en mycket generös beräkning av den skolpeng de får per elev.

En personlig skolpeng kan inte säkerställa att eleven får den skola den behöver. För det krävs ett större system som bygger på långsiktighet och inte planering termin för termin.

Den här principen gäller inom hela välfärdsmarknaden. 

Min tydliga åsikt är att vi inte ska tjäna pengar på barn, sjuka och gamla. En öronmärkt peng som följer individer gör dem till varor på en marknad mer än det gör dem fria. Det är inte värdigt ett välfärdssamhälle att riskera unga människors framtid pga en stark privatiseringslobby.

GP, Exp

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Jämtin visar vägen för ökad kommunal jämställdhet men orkar lokala politiker följa?

Igår skrev partisekreterare Carin Jämtin tillsammans med oppositionslandstingsråd Lars Dahlberg i SvD om en väg alla socialdemokratiskt styrda kommuner bör beträda.

"Vi socialdemokrater ska anta utmaningarna och bli bättre arbetsgivare i kommuner och landsting – och det snabbt. När vi passerar årsskiftet 2013/2014 ska vi redovisa resultat. Det handlar om konkreta åtgärder på följande områden:

• Rätt till heltid. Varje ny tjänst ska vara en heltid. Alla anställda ska erbjudas heltidsanställning.

• Tryggare anställningar. Ingen medarbetare ska vara visstidsanställd längre än två år, oavsett inom vilken tidsram visstidsanställningarna har skett.

• Bättre arbetsmiljö. Alla kommuner, regioner och landsting ska genomföra regelbundna medarbetarenkäter med konkreta åtgärder och uppföljningsförslag."

Jag hör nu på olika håll åsikten att det förslag som läggs kan vara orealistiskt.
Farhågan är att de lokala politikerna inte orkar/vill genomföra det partiledningen föreslår.

Det är tyvärr en befogad oro. Vi har ett "tacksamt" läge i kommunerna just nu att skylla allt på regeringens misslyckande med att minska arbetslösheten och de ökade bördor detta innebär för kommunerna - plus de frysta statsbidragen förstås. De allra flesta kommuner brottas med en mycket besvärlig ekonomisk situation. De är helt enkelt för små och har för liten skattebas och för liten buffert för att klara servicen i dessa tider av fiskal snålhet.

Dessa problem är reella. Men. Finns energi och vilja är förändring möjlig.
Det är i mina ögon inte lite underligt att i de manligt dominerade sektorerna inom kommunal förvaltning är heltid norm men inte i de kvinnligt dominerade. Bara det bevisar för mig att det är en möjlig reform. Jag ser en heltidsreform inte bara som en reform för bättre arbetsgivarpolitik utan också som en mycket efterlängtad jämställdhetsreform inom kommunal sektor.

Om nu socialdemokratiska kommuner gömmer sig bakom budgetbekymmer så förstår jag dem men accepterar det egentligen inte. Om vi inte börjar att gräva där vi står kommer vi aldrig att förändra någonting. Det kommer alltid att vara "för dyrt".

Som en fotnot kan jag bifoga att Göteborgs stad och Kommunal i år skrev ett avtal med heltid som norm och att även om arbetet på sina håll går trögt är ambitionen att minska visstidsanställningar till förmån för heltidsanställningar. Det är en i första hand organisatorisk fråga, inte en ekonomisk.

På ämnet: Moberg

Sydsv, AB, BT

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Skendemokrati vid etablering av vinstdrivande förskola

Idag har jag varit med och fattat ett symbolbeslut som jag gärna ser att det blir större än så (t.ex. genom att du delar det här inlägget ;)).

Jag hoppas att vår signal kan vara av den typen som når igenom lobbyisternas bullervall och ända fram till partiledningen. Det här är vad allmänheten tycker och vad de flesta partiaktiva tycker. Då borde partiledningen lyssna.

Vad som hände var att den rödgröna delen av Stadsdelsnämnden Askim-Frölunda-Högsbo gemensamt lade ner rösterna inför beslut om att godkänna att Fenestra AB köper en föräldrakooperativ förskola med montessoriinriktning.

Vi får inte säga nej. Det finns det en lag som säger. Därför blir nämndens beslut med nödvändighet att stötta förslaget. Idag lät vi borgarna besluta att stötta det.

Vår handling gör ingen som helst praktisk skillnad men det skulle rent ut sagt kännas fördjävligt att tvingas rösta ja bara för att nej inte var ett möjligt alternativ. Se det som ett tips om ni hamnar i samma situation själva.

Själva sakfrågan handlar om att vi nu, med lagtvång, öppnar dörren för ett bolag som räknar med 25% avkastning på sin investering att ta hand om en del av stadsdelens barn. Det är inte acceptabelt. Eller?
De senaste dagarna har det uppstått en viktig diskussion om vinstintresset. Triggat av Stefan Stern och besvarat av Anna Ardin och Mattias Vepsä m.fl.

Det här är en fråga där LO har ett kongressbeslut på att non-profit princip ska gälla i välfärden. Det är nu hög tid att partiet följer efter. Det gäller inte att begränsa föräldrars rätt att välja eller aktörer som har en verksamhet inom välfärden med non-profit princip som affärsidé. Det gäller att begränsa de aktörer som använder skattepengar, så mycket som möjligt, för att blåsa upp värden i välfärdsföretag som de med god avkastning kan driva och sälja vidare ibland t.o.m. utan att betala skatt i Sverige.
Vi måste ha aktörer som ser barnen i skolan, de äldre på hemmet och de sjuka i vården som något annat än resursenheter vilka ska ge mesta möjliga avkastning.

Westerholm, Högberg
SvD

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Den relativa hopplösheten - Reinfeldt har fel.

Jag befinner mig denna vecka i Novi Sad, Serbien, där vi träffar fackföreningsfolk för att prata om kommunikation och opinionsbildning via LO-distriktet i Västsveriges samarbete med Olof Palmes internationella center.

Det är utan tvekan en lektion i ödmjukhet. Serbien har 25% arbetslöshet, 50% ungdomsarbetslöshet, regeringskris och hyperinflation. Maffian köper statliga fabriker och de välutbildade lämnar landet. Den tidigare regeringens politik var dessutom direkt fackföreningsfientlig.

Jag måste beundra de fackliga kämpar som i detta läge med gott humör pratar om att vara offensiva men det är klart, vad är alternativet?

När jag nu befinner mig här, är det då lättare att köpa regeringens tal om relativ fattigdom och att politiken att sänka lönenivåer och förväntnngar kanske är sund?

Nej, snarare tvärtom. Om ett land som Serbien som är apbilligt att investera i inte är intressant, hur ska Sverige kunna konkurrera med pris, oavsett hur man ser på det.

Situationen i Serbien gör mig tvärtom än mer övertygad om att den väg vi måste gå är den väg som LO och Socialdemokraterna båda har pekat på. Det är via god utbildning och en god miljö där innovation och kreativitet kan skapa investeringar i framtidens arbetsplatser som Sverige kan konkurrera. Att sänka trösklarna är fel väg, vi måste höja kvaliteten.

Det gör vi genom att låta skolan få kosta mer, att ge våra lärare större möjlighet att utöva sitt yrke och ägna mindre tid åt administration. Att minska barngrupperna på lågstadiet.

Frågan är hur vi ska finansiera det när vår ekonomisk-politiska talesperson säger att vi inte ska höja skatten - på någonting egentligen! Även de konstiga rut- och rot-avdragen ska vara kvar.

Vad blir skillnaden mellan en socialdemokratisk och en borgerlig regering egentligen? För de allra flesta troligen ingen alls. Den stora frågan är om det kommer att göra skillnad för de som verkligen behöver det - barnen i skolan.
Idag tvivlar jag men jag hoppas att vår kongress nästa vår berättar för partiledningen att vår framtid måste få kosta. Jag vill inte att Sverige ska bli som Serbien, även om en fem-minuters taxiresa bara kostar 15 kr.

På ämnet: Göran Johansson
Peter Högberg

Läs fler bloggar på Netroots

SvD
- Posted using BlogPress from my iPad

Location:Novi Sad, Vojvodina, Serbia

Snabbanalys av en opinionsundersökning - missnöjet med moderaterna växer

Dagens SCB mätning visar bara en tydlig sak.
Det är när jag tittar på Göteborgs-siffrorna som den dyker upp.
I Göteborg har Socialdemokraternas sympatier ökat med 15 procentenheter sen i november.
Den analys det ger är att visst, socialdemokraterna är på rätt spår efter partiledarbytet men framförallt har opinionen svängt för alliansen. Jag tolkar siffrorna som mer av missnöje med regeringen och moderaterna än förtjusning över ett återuppståndet socialdemokratiskt parti. Det krävdes inte några större nyheter för väljarna att byta sida, bara lite stabilitet.

Nu är läget att det tidigare stenhårda förtroendet för Reinfeldt har luckrats upp. (I Göteborg finns inga lokala företrädare som matchar Anneli Hulthén). Det är ett kraftigt missnöje mot att regeringen väljer att dribbla med siffror istället för att komma med åtgärder. Att man uppmanar Socialdemokraterna att presentera förslag istället för att ägna sig åt att regera landet.

Den andra delen av analysen är att missnöjet snabbt kan växla och åter hamna på socialdemokraterna. Det kommer att krävas mer än hittills av partiledning och lokala företrädare för att förtjäna det förtroende som opinionen har idag. Om kongressen 2013 inte ger besked som väljarna uppfattar som framtidsinriktade kommer valen 2014 vara oerhört svåra att förutsäga utgången av, lokalt, nationellt och på EU-nivå.

En tredje analys är att det finns i nuläget inget som talar för att det finns fyra allianspartier i riksdagen hösten 2014, frågan är om det är två eller tre?

På ämnet: Martin Moberg, Krassman,
AB, SR, GP

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Den skeva balansen i samhället ger sämre skola i Göteborg.

Jag är en nykomling inom politiken så ofta för att förstå och jämföra så får jag använda erfarenheter från andra områden. Ett sådant är basketsporten.
Sverige är ett land som sticker ut på ett väldigt negativt sätt. Vi har fattiga klubbar med få anställda tränare. Vilka tränar då dessa avlönade personer?
Nästan alltid eliten. Vilka tränar då de som har störst möjlighet att lära sig, dvs nybörjarna?
Nästan alltid nybörjartränare eller föräldrar.
I ett land som Litauen med stora framgångar inom basketsporten har man mycket erfarna tränare på nybörjarna, för att grunderna ska bli så bra som möjligt.

Ni kanske förstår min övergång till politiken och samhällslivet?
Även här så finns det ont om pengar. Även här prioriterar vi de som redan har kommit en lång bit på väg, se bara på lönetrappan för lärare.
Jag skulle vilja se en förskjutning av prioritering. En långsiktig plan för att höja prioriteringen där den betyder mest. En bra förskola ger kognitiva förutsättningar som kan förvaltas i de första skolåren och dramatiskt öka förutsättningarna att klara högre stadier och därmed gymnasieskolan. Tänkte visa två grafer från LOs rapport om full sysselsättning, för att visa varför detta är så viktigt.

Jag kommer säkert återkomma till dessa igen men vad de visar är att resultatet i grundskolan avgör dina resultat i gymnasiet och därmed hur det går för dig.

Utan gymnasieexamen är du, kort sagt, körd. Det viktigaste för att ta dig dit är en lyckad tid i grundskolan.

Hur kommer det sig då att man i Göteborg låter politikerna med sämst förutsättningar vara ansvariga för grundskolan? Det påminner inte så lite om hur vi gör inom basketsporten. Det händer inte ofta men idag så håller jag med GPs ledarsida som skriver:

"...hur dyrt det blir för såväl Sverige som varje enskild stadsdel när fler unga människor slås ut i brist på rätt stöd.

Utan allmänt bättre skolresultat och fler elever som klarar målen, försämras Sveriges framtidsutsikter."

Jag vill gärna vända på den politiska strategin att målstyra verksamheter (vilket ofta kan vara improduktivt), lägga mer tid och kraft på de lokala verksamheterna, mindre på storslagna planer och helikopterperspektiv.
För mig hade den bästa presenten till Göteborg 2021 varit en grundskola där alla barn är godkända. Då kan vi fira 450 års jubileum 2071 med pompa och ståt!

I förlängningen så är det jag föreslår inget annat än en revolution av det nuvarande politiska systemet. Där det lokala värderas högre än det centrala. Nu ligger ju beslutsmakten på det centrala så det är många väderkvarnar som måste bekämpas innan detta blir verklighet. Till  häst kamrater!

Läs Johan Westerholm om att Socialdemokraterna har fel medlemmar.
Ulrica Brogren om fritidspolitiker, vara eller icke vara
Martin Moberg om att skolan har ett uppdrag att utjämna socioekonomiska skillnader

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

The promised land

Om dagen känns lite tung och om du funderar på om det är så här det ska vara.
Gilla inte läget. Låt dina drömmar och din kraft förenas i att förändra din värld och din vardag. Dela med dig av dina tankar, låt dina vänner vara med på resan.

Här är lite inspiration:

Läs Lennart Holmlund om Kålle, Sanna Rayman om att regeringen ska utreda om den har gjort något.
Johan Westerholm om den flintskalliges diplomati.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?