Skendemokrati vid etablering av vinstdrivande förskola

Idag har jag varit med och fattat ett symbolbeslut som jag gärna ser att det blir större än så (t.ex. genom att du delar det här inlägget ;)).

Jag hoppas att vår signal kan vara av den typen som når igenom lobbyisternas bullervall och ända fram till partiledningen. Det här är vad allmänheten tycker och vad de flesta partiaktiva tycker. Då borde partiledningen lyssna.

Vad som hände var att den rödgröna delen av Stadsdelsnämnden Askim-Frölunda-Högsbo gemensamt lade ner rösterna inför beslut om att godkänna att Fenestra AB köper en föräldrakooperativ förskola med montessoriinriktning.

Vi får inte säga nej. Det finns det en lag som säger. Därför blir nämndens beslut med nödvändighet att stötta förslaget. Idag lät vi borgarna besluta att stötta det.

Vår handling gör ingen som helst praktisk skillnad men det skulle rent ut sagt kännas fördjävligt att tvingas rösta ja bara för att nej inte var ett möjligt alternativ. Se det som ett tips om ni hamnar i samma situation själva.

Själva sakfrågan handlar om att vi nu, med lagtvång, öppnar dörren för ett bolag som räknar med 25% avkastning på sin investering att ta hand om en del av stadsdelens barn. Det är inte acceptabelt. Eller?
De senaste dagarna har det uppstått en viktig diskussion om vinstintresset. Triggat av Stefan Stern och besvarat av Anna Ardin och Mattias Vepsä m.fl.

Det här är en fråga där LO har ett kongressbeslut på att non-profit princip ska gälla i välfärden. Det är nu hög tid att partiet följer efter. Det gäller inte att begränsa föräldrars rätt att välja eller aktörer som har en verksamhet inom välfärden med non-profit princip som affärsidé. Det gäller att begränsa de aktörer som använder skattepengar, så mycket som möjligt, för att blåsa upp värden i välfärdsföretag som de med god avkastning kan driva och sälja vidare ibland t.o.m. utan att betala skatt i Sverige.
Vi måste ha aktörer som ser barnen i skolan, de äldre på hemmet och de sjuka i vården som något annat än resursenheter vilka ska ge mesta möjliga avkastning.

Westerholm, Högberg
SvD

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Två enkla krav på en ny partiledning - Mod och köttben.

Enligt media kommer valberedningen att presentera en ny partiledare idag. Så länge det inte är firma Ö&Ö som står upp efter att alla andra tackat nej så kan jag leva med det.
När den nya ledningen blir vald vill jag se två saker.
1. Mod
2. Köttben

1. Det första är inget konstigt. Det krävs mod att driva en politik som utgår från vår egen ståndpunkt, inte den borgerliga. Det krävs mod att börja ett ärligt menat förändringsarbete av struktur och kultur i partiet.  Jag hoppas att en ny partiledning har det modet.

2. Köttben
Människor är konstiga varelser - vi reagerar irrationellt och känslosamt även där vi borde vara logiska.
Ett exempel ur historien är ett experiment från början-mitten av 1900-talet (jag kör ur minnet, poängen stämmer även om detaljerna kan vara fel). Ledningen fick för sig att sänka kostnaderna för belysning i fabriken. Arbetarna blev vansinniga för att ljusnivån sänktes. Fabriken backade och bad arbetarna själva hitta rätt nivå på belysningen. Arbetarna gjorde så, var mer nöjda med sin arbetsmiljö men belysningsnivån var lägre än den ursprungliga.
Jag vill alltså att man för att stimulera den politiska idédebatten försöker hitta vägar så att partiets medlemmar och även allmänheten vet vad som händer och kan påverka skeendet på olika sätt. Jag menar att man genom att ställa frågor kommer att kunna uträtta mycket mer än om man bara kör, även om åtgärderna blir exakt de samma. Det tar lite tid och vissa svar blir obekväma men det kommer att förbättra känslan för medlemmar och allmänhet inför partiet.
Jag tycker att kriskommissionens Socialdemokraterna ska bli Sveriges mest nyfikna, öppna, progressiva och ödmjuka parti är en utmärkt devis att utgå från och bygga detta arbete på.

Ett tips för de som är valda till ombud är att läsa Expressens ledare idag.
Ett tips till en ny partiledning är att läsa Cecilica Dalman Eeks GP-krönika idag.
Annan gammelmedia: GP, AB

Bloggers i farten, Moberg, A Högberg, P Högberg, A Einerstam (Bob hund referens!), Johanna Graf

Fler progressiva bloggar på NetRoots

Fler bloggar om politik, Socialdemokraterna,extrakongressen,valberedningen, Intressant?

Extrakongressen: Worst case scenario

Nu börjar bilden av vilka som reser till Socialdemokraternas extrakongress klarna. Själv får jag bu eller bä 1 mars, inget skulle glädja mig mer men inte mycket skulle heller förvåna mig mer än om jag får Göteborgarnas förtroende. Jag har ju inte varit med särskilt länge.
Nu tänkte jag måla fan på väggen. Det här är mitt mardrömsscenario på kongressen. Ett scenario som allvarligt talat skulle innebära att min gärning inom socialdemokraterna är slut. Inte för att min tro på socialdemokratin som idé har försvunnit men om nedanstående blir verklighet så kommer partiets kräftgång att fortsätta ner mot 4% spärren. (S) kommer att slåss med Centern om marginalväljare innan sista gubben släcker lampan på Sveavägen ca 2030 och den resan tänker inte jag följa med på.
I det föreslagna ramprogrammet för extrakongressen går vi ganska rakt på det enda val som är inlagt; val av partiordförande.
Det är nu som jag börjar bli lite kallsvettig.
Valberedningen har efter mycket hysch-hysch lagt fram sitt förslag - Thomas Östros. Han har därefter endast uttalat sig i termer av att Sverige behöver en skattereform.
Kongressen röstar in Östros enhälligt men utan sedvanlig yra, medan jag sitter på bloggläktaren och kvider.
Vid sitt linjetal uttalar han att han inte kommer att utse någon ny ekonomisk-politisk talesperson och att han har fullt förtroende för den sittande partistyrelsen och det verkställande utskottet. Han uttalar också ett kraftigt stöd för Ibrahim Baylan och menar att de tillsammans kommer föra socialdemokratin mot en ny vår. Under sitt tal nämner han Moderaterna 37 gånger, skatter 47 gånger och jämlikhet 1 gång. Sveriges gränser verkar utgöra världens slut och miljö och klimatfrågor ses som ekonomiska motorer.
Vidare menar han att är tacksam för kriskommissionens arbete men nu lägger vi krisen bakom oss och tar nya tag.
Till fyllnadsval för Mona Sahlin i VU föreslås Hans Hoff, de allmänpolitiska diskussionernas uppdrag är att ta fram skarpa förslag för att vinna medelklassen och de som jobbar.
Det här är mitt worst case och det blir säkert inte riktigt så illa men om bara hälften slår in så är det illa nog.
Inom kort på denna blogg:
Best case!

Lästips idag, som så ofta Johan Westerholm och Peter Högberg. Missa inte heller Sandro Wennbergs genomgång av Öppna kriskommissionens enkät.
GP:s Abraham Staifo tycker att vi ska fortsätta krisa.

Fler progressiva bloggar på NetRoots
Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. Välkomna in att diskutera rapporten!
Intressant?

Fler bloggar om politik, Socialdemokraterna, kriskommissionen, Öppna kriskommissionen, extrakongressen

Vi vill bara veta vad ni vill

Häromdagen skickade Öppna Kriskommissionen ut en enkät till 156 personer som vi betecknar som de ledande socialdemokratiska företrädarna i landet.
Vi frågar dem vad de vill, om de kandiderar till uppdrag på partikongressen och om de
Johan Westerholm som i det här sammanhanget  representerar Öppna Kriskommissionen uttalar sig på Aftonbladets blogg Politikerkollen:

- Vi vill röka ut varenda ledande företrädare. Vi vill bort från kulturen av falsk ödmjukhet. Folk måste bekänna färg om vad de vill med sitt politiska engagemang, säger Johan Westerholm (S)

Märk väl att det finns två öppna syften med enkäten. Dels att undersöka den personliga ambitionsnivån men också att undersöka vad personen i fråga brinner för. Vilken den politiska fråga som de anser är viktigast.
Tanken är att om en person på det här sättet och tillsammans med andra kan gå ut med sina ambitioner och beskriva sina färdigheter, passioner och erfarenheter så är det inte särskilt dramatiskt och kan dessutom tjäna som ett bra underlag för valberedningen att hitta sina toppkandidater.

Ett Västgötaklimax vore om om alla enkäter kom tillbaks och ingen vill bli partiledare…

Sandro Wennberg, Johan Westerholm, Alexandra Einerstam, Peter Johansson och Peter Högberg skriver om enkäten.
Aftonbladet om ledarskribenternas favorit.

Många bloggar om Socialdemokraternas framtid och politik, inte minst på
NetRoots
Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. Välkomna in!
Intressant?
Fler bloggar om Socialdemokraterna, Partiledare

The Horror

Det här inlägget kommer faktiskt inte att handla om regeringen Reinfeldts skräckinjagande praktiskt utövade ideologi (som ibland kan påminna om Kurtz i Apcalypse now).
Inte heller om valberedningens rädsla att försöka öppna processen kring partiledarvalet i Socialdemokraterna, även om den är tydlig och, i min mening, irrationell.
Det här ska handla om den partikultur som nu börjar komma upp i ljuset. Peter Högberg nämner den i ett inlägg igår, idag skriver han (helt oberoende från mig) om - rädsla!. GP:s Maria Sköld i en artikel idag berör också ämnet. (GP och Maria Sköld har en ambitiös bevakning av partiledarkonklaven i pappret, nästan inget når tyvärr nätet.)
Det handlar om hur människor förminskar "sina inre stämningars längtan" för att behålla jobbet, inflytandet eller nåden hos dem närmast över i hierarkin. Jag har varit medlem i snart ett år och mitt intryck är att man pratar lika mycket om inte mer om partiet som organisation än vad man gör om vår politik. Det finns ett hierarkiskt tänkande som är oerhört kontraproduktivt. En rädsla för att göra fel och sticka ut. Ta plats. Hos partistyrelsens ledamöter låter det att det är klart att det behövs förändring men jag har mandat från mitt distrikt. Osäkerheten om framtiden kväver den faktiska förändringen, även om man inser att den är nödvändig. Det är därför jag stämmer in i HBT-sossens uppmaning - Flytta på er! Även om ni är jättebra personer så måste ni flytta på er.
För hade det i partiets, av kongressen valda, ledning funnits insikten om att partiet är en planta där de översta grenarna inte längre får näring från myllan, som dött, stelnat och dessutom skuggar och hotar undervegetationen då hade vi inte behövt skrika så högt här utifrån. På extrakongressen i mars (där jag vill vara ombud), hoppas jag att diskussionerna om hur organisationens kultur ska förändras är lika närvarande som diskussionerna om hur politiken ska förändras. Den nya partiledaren och den (av mig förutsatta) nya partisekreteraren har väldiga uppgifter att utföra inom partiet när det gäller att gjuta nytt liv och ge näring åt en vissnande ros.
Jag har hört talas om en organisationsutredning. Det behövs.
Inte minst så ska det bli spännande att höra hur man från partiet centralt tänker ta tillvara den snabbt växande och snabbt växlande aktivism som finns i de digitala medierna. Jag är rädd för att om något av Ö:na går segrande ur ränksmideriet så riskerar man att förlora ett möjligt försprång på den traditionella metodens altare.
Det är en del av rädslan hos partiets etablissemang. Vi som är aktiva på nätet är bortom kontroll. Ingen ombudsman eller distriktsstyrelse har möjlighet att lägga band på våra tangenter eller viljor. Det inbillar jag mig är något som skrämmer de som inte deltar, en rädsla bottnad i okunskap.
Istället för rädsla och maktspel skulle jag vilja se nyfikenhet, öppenhet och ödmjukhet. Men det är väl ingen som vill något annat väl?

Många bloggar om Socialdemokraternas framtid och politik, inte minst på
 NetRoots
Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. Välkomna in!
Intressant?
Fler bloggar om Socialdemokraterna, Partiledare, politik

Det är mycket viktigare än så...

De flesta har säkert hört citatet från  Liverpool FC:s legendariska tränare Bill Shankly:

 "Some people believe football is a matter of life and death, I am very disappointed with that attitude. I can assure you it is much, much more important than that."

Fritt översatt: " En del säger att fotboll är på liv och död. Jag är väldigt besviken på den attityden. Jag kan försäkra er om att det är mycket, mycket viktigare än så."
För tillfället går det för många utmärkt att byta ut fotbollen mot en röd ros.
På Netroots och i dagspress pågår idag en debatt om socialdemokratin som ligger vid sidan av den debatt som i alla fall de flesta på Netroots säkert helst vill föra - den politiska. Jag är den förste att erkänna att jag har fallit i den här fällan och har svårt att kämpa mig ur den, även om jag kommer upp på kanten ibland.
Det pratas partiledarkandidater och det pratas bristande ledarskap i partiledningen och då menar man inte Mona Sahlin. Länkar kommer längst ner.
För mig är det slående hur enkelt det hade varit att ha en annorlunda diskussion om de som på allvar vill ha en chans på partiledarskapet skulle säga att de är intresserade och vad det skulle innebära om de blev partiledare.
På det sättet skulle vi dels visa att det finns ledarskap och mod i nuvarande partitopp och dels få mer fokus på politik eftersom kandidaternas programförklaringar skulle nagelfaras. De som är i ledningen vet väl vilka som vill och känner att de har en chans. Det är väl bara att komma överens om att det är ett bra sätt att göra. Här kan jag se att Mona Sahlin har en uppgift.
Att sen själva  valet av partiledare hör till en annan process tycker inte jag spelar någon roll. Att valberedningen ska presentera ett namn till kongressen som den förväntas anta, det är som det är den här gången också. Det hade varit befriande att känna att man vet vilken typ av resa partiet ger sig in på med en ny ledare som har visat vad och hur den vill göra med den socialdemokratiska politiken och partiorganisationen.
Det skulle också vara intressant att höra hur många i partistyrelse och VU som till valberedningen meddelat att deras plats står till förfogande. Valberedningen är tydlig med att det endast är fyllnadsval som valberedningen behandlar dvs att personer frivilligt avsäger sig sin plats, på det sätt Mona Sahlin föreslagit.
Jag har dålig insyn i hur partistyrelsens arbete fungerar men om det påminner om andra organisationer så är risken stor att en gemensam aktion från styrelsen inte kommer att hända. Det finns inte tid på den fastlagda agendan att diskutera sådant som är krångligt, som kräver eftertanke, att personer bortser från egen prestige och framförallt att man innan mötet har hunnit reflektera över den dagordning som ligger.
Av de 55 personer som sitter i partistyrelse och VU har mer eller mindre alla tunga politiska uppdrag. Det är oftast de mest upptagna personerna inom socialdemokratin som sitter på dessa poster.
Det innebär tyvärr att det som kanske inte behöver vara ett särskilt mentalt betungande uppdrag i normala fall inte hinns med när det blir turbulent. Kan det vara en förklaring till tystnaden från styrelse och riksdagsgrupp. Att för dem liksom för stora delar av den arbetande befolkningen har vardagen blivit så tuff att man inte riktigt kan ladda om för att orka sina ideella uppdrag. Min erfarenhet från idrottsrörelsen har visat att på plats, när mötet pågår kan stora saker initieras och goda tankar dryftas men när man lämnar rummet lämnar man engagemanget kvar tills nästa möte då man blir förvånad att ingenting har hänt. Det känns som det är vad som händer inom socialdemokraterna just nu. Engagemanget är stort men det finns lite kraft.
Så jag är kluven. Jag vill ha en stor skara företrädare som som både driver en stark oppositionspolitik samt driver en initierad idédebatt inom socialdemokratin och sina egna valkampanjer till en ny partistyrelse. Att det inte kommer att bli så är uppenbart. Frågan är om det hade varit omöjligt, att mina krav är för höga.
Vad tycker du?


Fler som funderat: Johanna Graf, Martin Moberg, Peter Johansson, Peter Andersson, Johan Westerholm, Peter Högberg, Alexandra Einerstam m.fl på NetRoots


Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. Välkomna in!
Intressant?

Person eller politik? Jag vill ha både och.

Ytterligare en "ödeshelg" för socialdemokratin har passerat.
En ytlig valanalys har presenterats.
Mona Sahlin har talat.
Bloggare har bloggat.
Media har analyserat.
Wikileaks har läckt.
Så, nått nytt?
Nej. Det efterlängtade beskedet från valberedningen om en öppnare process för kandidater till partiledar- och partistyrelse-uppdragen lät sig inte höras. Snarare tvärtom.
Så den enkla process jag m.fl. efterfrågar lär inte förverkligas. Det jag begär är att de som kandiderar säger det, att de också presenterar sin politiska vision, sin verklighetsuppfattning och sin praktiska vägriktning för partiet och politikens utveckling för medlemmarna och alla andra som vill lyssna.
Detta för att när kongressen börjar närma sig och det är dags för alla framvalda ombud att åka till Stockholm att de väl där har ett val att göra. Antingen att, som vanligt, stötta valberedningens förslag eller föra fram en egen kandidat som man vet att den vill, vad den vill och hur den vill och dessutom ha sin del av partiet i ryggen vid detta val.
Jag tycker att det är naivt att tro att den bästa lösningen är att föra fram ett namn som så få som möjligt blir missnöjda med. Då kan vi lika gärna ge Österberg ordförandeklubban direkt. Men jag håller med Katrine Kielos i hennes uppmaning. Flytta er, ni som inte ser att det inte räcker att omvärdera den senaste valrörelsens politik. Vi måste se långt tillbaka. Hämta kraft i våra grundvärden och utveckla en politik som möter vår tids stora utmaningar, de ökande klyftorna och de spänningar de skapar, klimat- och miljöfrågor samt Sveriges roll i den internationaliserade ekonomin med den påverkan det har på sysselsättning, på utveckling av näringsliv och arbetsmarknad, forskningsbehov etc. etc.
Kort sagt hur vi ska se till att växande och kommande generationer ska kunna leva i ett tryggt, inkluderande och progressivt samhälle.
Jag hoppas att min kandidat visar stor ödmjukhet men också stor vilja till förändring. Jag kräver att den både internt och externt kan säga att jag vill bli partiledare och statsminister och tro på det den säger.
Så stig fram ni kandidater till partiledarskap och partistyrelse, just nu förordar jag ett delat ledarskap mellan Högberg och Wennberg, Karlberg har dock sin Facebookgrupp igång. Säger tydligt att även han kandiderar, några Netrootstjejer som vågar stiga fram? Sommestad och Palm har nämnts men vill/vågar inte kandidera öppet, visst finns det fler Nätrötter som vill? Graf kanske vill ta sitt utåtriktade arbetssätt på turné runt riket?
Eva-Lena Jansson listar idag några intressanta namn utanför riksdagen. Sommestad är med där också.

När elefanter dansar

Aftonbladets ledare idag skriver om elefanten i rummet och syftar på partiledningen i Socialdemokraterna.
Cornelis var på spåret för en så där 30-40 år sen.

Den rabatten var nog felplacerad...
Och det är väl så det är, många har nuddat vid ämnet utan att egentligen nämna partiledningen. I det mäktiga verkställande utskottets möten deltar (upp till) 21 personer, det är här förändringen av socialdemokratin och partiet ska märkas tydligast, det måste vara en självklarhet att några av dessa personer kliver åt sidan eller blir lyfta åt sidan.
Det finns en uppsjö med färska, kloka, progressiva och smarta människor som aldrig tar plats i vårt parti trots att de delar våra värderingar och med rätt incitament kunde ta sitt pass vid maktens lägereld. Istället har vi trötta eldvakter som gärna vill stanna i den trygga värmen och som inte frivilligt lämnar över även om elden håller på att slockna.
Som ny i partiet har jag slagits av att det finns en tydlig kultur att vi pratar med varandra men inte med dem andra. Johanna Graf sätter fingret på detta på ett intressant sätt genom att gå före som exempel.
Den här interna traditionen var nog ok när partiet hade miljonen medlemmar och mer, nu har vi 100' och en snittålder på 65 som bloggen Partistaten så klokt sätter fingret på i sina funderingar på en partiorganisation för 2000-talet.
För att vårdkasarna ska börja brinna igen så måste det få plats fler som kan göra jobbet med att samla ved och bygga nya eldstäder, de får gärna ha erfarenhet men det är bra om de har olika erfarenheter.
Den Öppna kriskommissionen vill vara en vårdkase som kan upplysa om att en debatt inte behöver skötas i sammanträdesrum med begränsat tillträde. En debatt med andra perspektiv än partiets vana företrädares.
Några som deltar är Rebellabloggen, Johan W, Peter H, Peter A, Sandro W och många fler på Netroots.

Öppna kriskommissionen finns också på Facebook.