När elefanter dansar

Aftonbladets ledare idag skriver om elefanten i rummet och syftar på partiledningen i Socialdemokraterna.
Cornelis var på spåret för en så där 30-40 år sen.

Den rabatten var nog felplacerad...
Och det är väl så det är, många har nuddat vid ämnet utan att egentligen nämna partiledningen. I det mäktiga verkställande utskottets möten deltar (upp till) 21 personer, det är här förändringen av socialdemokratin och partiet ska märkas tydligast, det måste vara en självklarhet att några av dessa personer kliver åt sidan eller blir lyfta åt sidan.
Det finns en uppsjö med färska, kloka, progressiva och smarta människor som aldrig tar plats i vårt parti trots att de delar våra värderingar och med rätt incitament kunde ta sitt pass vid maktens lägereld. Istället har vi trötta eldvakter som gärna vill stanna i den trygga värmen och som inte frivilligt lämnar över även om elden håller på att slockna.
Som ny i partiet har jag slagits av att det finns en tydlig kultur att vi pratar med varandra men inte med dem andra. Johanna Graf sätter fingret på detta på ett intressant sätt genom att gå före som exempel.
Den här interna traditionen var nog ok när partiet hade miljonen medlemmar och mer, nu har vi 100' och en snittålder på 65 som bloggen Partistaten så klokt sätter fingret på i sina funderingar på en partiorganisation för 2000-talet.
För att vårdkasarna ska börja brinna igen så måste det få plats fler som kan göra jobbet med att samla ved och bygga nya eldstäder, de får gärna ha erfarenhet men det är bra om de har olika erfarenheter.
Den Öppna kriskommissionen vill vara en vårdkase som kan upplysa om att en debatt inte behöver skötas i sammanträdesrum med begränsat tillträde. En debatt med andra perspektiv än partiets vana företrädares.
Några som deltar är Rebellabloggen, Johan W, Peter H, Peter A, Sandro W och många fler på Netroots.

Öppna kriskommissionen finns också på Facebook.