Vad som främst verkar provocerat är att koppla individens ansvar till samhällets men för att individernas frihet ska öka måste också individernas ansvar för sig själv och för samhället också öka. Jämlikhet är dock en förutsättning för att viljan till att ta ansvar för samhället.
"I sin debattartikel frågar de sig huruvida det är rimligt att t ex människor sjuka av övervikt över huvud taget skall få ta del av vår gemensamma välfärd."I debattartikeln står det
Ett egenansvar för att ta hand om sin hälsa framför att lasta ett system i onödan är ett exempel: Är det rimligt att genomföra ledoperationer på överviktiga utan att den enskilde lägger om kosten för att minska framtida belastningar på vården?Exemplet är provocerande men en förutsättning för att vi ska kunna komma fram är att man är medveten om sin egen roll i ett större sammanhang. Vi har heller aldrig hävdat att man ska neka någon vård, så har i alla fall inte jag tolkat idén utan att man ska se till de individuella förutsättningarna och om en sjukdom kan undvikas genom en annan livsföring stötta i den processen. Egentligen mer ett politiskt förslag än en idé.
Jag ser jämlikhet som den viktigaste vägen för att uppnå mer solidaritet och rättvisa och en förutsättning för att människor ska ta ansvar för att skapa ett hållbart samhälle, det är möjligt att vi tagit jämlikheten för självklar för att framhålla dess värde i vår text.
I ett samhälle som är progressivt och bra tar vi hand om varandra inom och utom officiella strukturer, vi behandlar löntagare, egenföretagare och arbetsgivare med respekt för deras roller. Vi arbetar aktivt med arbetsmiljö och utveckling av näringslivet samt med ett stort fokus på kommande generationer. Det är inte samhället som gör detta det är individerna i samhället som gör det. För det gemensamma bästa.
I sammanhanget vill jag också säga att Öppna Kriskommissionens material består av ganska löst sammanfogade och ibland emotsägande trådar. Det är klart att en urvalsprocess har skett för att skapa rapporten men inte alla som bidragit med något håller med om allt annat. Vi vill gärna ha en diskussion om dokumenten vi publicerar.
Öppna kriskommissionen finns också på Facebook, ta gärna tag i diskussionen där du med!
Har inte Jesper Nilsson missförstått vad rapporten säger om frihet, jämlikhet, solidaritet och hållbarhet?
SvaraRaderaDet kan jag hålla med om, jag har aldrig syftat till att byta orden men det skadar inte att vi ger dem ett aktuellt innehåll. Hållbarhetstanken berör han ju inte överhuvudtaget, det kanske tar udden av hans andra argument.
SvaraRaderaVad upprörd man blir! Jag har gett denna kommentar på Dagens Arena:
SvaraRadera"Strukturer och system underordnas inte individen genom att alla förväntas vara på precis samma sätt. Det är att skissa ett totalitärt samhälle där felet är hos människan, hos individens särskilda sätt, varpå individen straffas för sin olikhet. Öppna kriskommisionen pratar i verkligheten om att S tillsammans med Alliansen ska rikta blicken mot varje individ på precis samma sätt, där det att en är överviktig och en annan inte betraktas som den förras fel istället för individernas olikheter och samhällets och strukturernas oförmåga att inkludera alla på ett någorlunda bra sätt."
Och till min häpnad upptäcker jag att du använder en avskyvärd, osaklig debatteknik:
"Hållbarhetstanken berör han ju inte överhuvudtaget, det kanske tar udden av hans andra argument."
Varför skulle varje individs unikhet vara i konflikt med hållbarhet? Ska nu S tillsammans med Alliansen använda hållbarhet som ett argument att attackera enskilda individers avvikelser från "det optimala", är det så det ska förstås?
Jag tror detta individcentrerade perspektiv är en återvändsgränd, för att inte använda starkare ord. Förut kunde man ha förtroende för att S kunde lyfta blicken och därmed bidra till en demokrati med lyft blick. Nu verkar partiet mer och mer vara del av en smet där Alliansen bara är del av en större allians.
Jag undrar just vart S är på väg... Visst gick ni ner bland förvärvsarbetare, men ni gick också ner bland arbetslösa. Jag förstår inte vad S hoppas åstadkomma genom att bekräfta en bild av färglöshet. Det känns inte som om folk kommer att bli positivt överraskade av, nyfikna på S om man ska döma av vad man nu kan se. Inget som utmanar Alliansen i grunden, ingen gnista, ingen rejäl friktion, lite dött. Ungefär som S mer och mer känts de senaste åren.
Makten korrumperar om man inte i tid förändrar samhället på ett bra sätt.
S verkar för flera och flera vara en perfekt illustration på detta.
Intressanta tider stundar om S definitivt överger den roll partiet spelat i förhållande till det kapitalistiska systemet.
Hej Anonym, tyvärr hittar jag inte din kommentar på Dagens Arena men jag ska trots din anonymitet svara dig.
SvaraRaderaFör det första, det kanske var en olycklig kommentar till Alexandra som jag inte tänkte skulle uppfattas så illa som du gjort. Vad jag menar är att om Jesper Nilsson hade velat lägga in andra värden än de han gjorde i sin artikel så hade det varit fullt möjligt.
Sen tycker jag att du blandar ihop det individperspektiv vi har skissat upp med något annat.
Vi menar att samhället ska vara till för att utjämna livschanser för alla individer men samhället kan inte göra annat än att erbjuda möjligheter jobbet måste individen själv stå för.
Jag tycker att vi skissar på ett tillåtande och tillitsfullt samhälle som stöttar och hjälper individer att lyckas oavsett bakgrund. Jag tycker det har mycket lite likhet med det samhälle som jag ser att Alliansen håller på att skapa och jag blir riktigt sur på detta sätt att inte kunna se bortom rådande strukturer.
Helt ärligt så är denna blogg inte en kanal för socialdemokraterna och alla mina åsikter får inte plats i vårt parti så jag tycker att det är att dra en aning stora växlar om du tycker att en s-bloggare med några hundra läsare ska representera partiet och dessutom gör du det med dina egna tolkningar av mina ord i en kommentar till en annan bloggare.
Jag repersenterar mig själv och i någon mån Öppna kriskommissionen och jag kan lova dig att om inte du och jag tillsammans med massa andra gör något för att förändra samhällets inriktning så kommer du att få rätt i dina farhågor. Jag gör på mitt sätt, jag hoppas du gör på ditt.
Okej, tack så mycket att vad som skrevs kunde besvaras trots min anonymitet (på Dagens Arena skriver jag som "M. E."). Dock är det viktigaste för mig i politiken vad som sägs och inte vem som säger det. Det är särskilt därför jag anser det mest demokratiskt att föra politiska konversationer på det sättet, med största möjliga fokus på vad som sägs och inte vem som säger det. Annars blir det fort som DN Debatt, där bara folk ur samhällets "elit" får komma till tals. Det är problematiskt ur ett demokratiskt perspektiv, med tanke på det inflytande DN Debatt har som Sveriges tongivande debattforum.
SvaraRaderaOm jag blev upprörd, så var det mycket på grund av intrycket jag fick. Å ena sidan skriver du "Äntligen debatt kring Öppna Kriskommissionen!", å andra sidan får man vad som kan ge intrycket av att vara ett exempel på intern S-jargong: "Hållbarhetstanken berör han ju inte överhuvudtaget, det kanske tar udden av hans andra argument."
Jag tror detta som ett exempel på hur dagens politik fungerar, fasaden och vad som försiggår bakom, på sätt och vis bidragit till det allt ökande politikerföraktet.
I sak handlar det ju om att Jesper Nilsson faktiskt kunnat tolka vad ni skrivit på det sätt han gjort, och han är alldeles tydlig med att det inte är hållbarhet han vill ta upp i repliken (man måste alltid begränsa sig och vad man tar upp i en tidningsreplik). I stället för att bemöta honom i sak, kan vad du skrev till "Alexandra Einerstam" ge intryck av en sorts arrogans som finns i S (många har det intrycket) som går utöver sakfrågorna.
Därför kändes din reaktion på hans replik lite kluven, liksom jag tror S känns lite kluvet för många i dag, lite halvhjärtat, lite obegripligt, i avsaknad av transparens. Det som framkommit om Ahlin och Sahlin lär väl spä på det där. Hoppas dock att S ska vara mäktigt att ånyo lyfta blicken. Svar inom några månader.
När du sedan lite arrogant kan tyckas säga att du nedlåter dig att besvara mig även om jag inte har mycket annat val än att kommentera som anonym och faktiskt tycker det har sina demokratiska fördelar, ja, så spär ju det också på och får en att undra: varför går man med i S, vad är motivationen? Med åren så känner nog folk sig allt mer osäkra på det där...
Jag tycker Jesper Nilsson har en poäng på det viset att det ni skriver mycket väl skulle kunna användes på ett sådant sätt att livet blev ett helvete för en massa personer, att samhället rörde sig åt ett ännu mer totalitärt håll. Jag håller med honom att öppningen lämnas för en politik som attackerar enskilda människor istället för destruktiva strukturer. Vad vill ni förändra om det nu blir så viktigt att varje individ ser till att vara så lite "kostsam" som möjligt? Är inte det ett tecken på hur låg framtida ambitionen är för S? Är det inte bättre att fokusera på rejäla strukturförändringar och belysa hur dessa leder till större frihet för individen, lägger grunden för framtidsoptimism och ett annorlunda samhälle, ökar hållbarheten och sänker kostnaderna som dagens hårda samhällsvillkor leder till?
Tonen och anslaget betyder mycket i politiken. Därför är jag nog inte den ende att hålla med Jesper Nilsson.
Hej igen M.E.
SvaraRaderaTon och anlsag går också att tolka som man vill, du vill tolka mig illvilligt och raljant. Jag vill föra en debatt där det är det jag faktiskt skriver som debatteras, sen är det förstås alltid möjligt att tolka det jag skriver på annat sätt än jag menar pga av bristande förmåga och omdöme från min sida.
Jag kan hålla med dig i mycket av din kritik kring Socialdemokraterna, mitt sätt att bearbeta den är att ytterst blygsamt försöka hjälpa partiet på traven. Förhoppningen är att vi kan koncentrera ansträngningarna i att finna en hållbar politik som bottnar i frihet, jämlikhet och solidaritet.
Jag håller med, min kritik av S är ganska besk, och ibland gör jag nog felet att se mig blind när det är någon ur S som säger något. Ytterligare en orsak kanske att inte veta vem som säger vad ibland. Dock tycker jag mig ibland observera en sorts osund kultur som lägger sig lite som en osynlig hand över folk som är med i S nu för tiden, och det är frustrerande. Det känns oklart vad S är för något. Vi vet at det har varit en demokratirörelse. Men är det det nu? Jag vet att jag inte är ensam om den uppgivenheten/resignationen.
SvaraRaderaAvsikten var inte att vara illvillig eller raljera. Det får tas som uttryck för en medborgares frustration inför vad S blivit. Det är det all min frustration riktar sig mot. Hur partiet kompromissar bort sig och sitt existensberättigande. Hur partiet verkar ha blivit för heterogent och färglöst i sin rädsla för att stöta bort, i sin monopoliver i ett system som det en gång sade sig utmana. Till slut verkar partiet sakna kärna och folk lämnar det i tusentals. Partiet kan verka ha fått liv på egen hand och blivit ett monster, medan det förut styrdes av människorna i det.
Kanske har jag fel i min frustration, kanske överdriver jag, men det känns inte som om S är på rätt väg. Hoppas jag har fel. Och lycka till, hoppas du inte förlorar dig i kompromisser bara, sådana stora saker som S är inte att leka med tror jag! (Kanske på grund av att vissa förrädiska personer inte kunnat låta bli att använda S som en lekstuga under historiens gång)
Jag förstår ju att du är för jämlikhet och har den yttersta respekt för ditt engagemang. Dock känns det som om vissa krafter, både inom och utanför partiet, får S att kompromissa bort för mycket färg. Detta tycker jag kommer till uttryck i eran artikels fokusering: "Solidaritet bygger också på egenansvar". Tyngdpunkten läggs på egenansvar, det är det som fångar läsarnas uppmärksamhet, det är det man verkar vilja kommunicera. Många har pratat om att S är på väg att bli ett Moderaterna light. Jag kan förstå det du skriver och att vad ni skrivit kan tolkas så. Men hur tror du allmänheten uppfattar artikeln? Jag har redan sätt reaktioner som vill veta hur egenansvaret ska utkrävas, mätas osv. Då närmar vi oss det där Big Brother samhället... Som han skriver: "Det är inte helt osökt som mina tankar förs till hjältemartyren Pavel och mönsterarbetaren Gorbatjov."
Visst det finns andra reaktioner, jag är selektiv. Men det verkar på mig som om man kunde ha hittat en fokusering som lämpar sig bättre om man vill ha ett samhälle som bryter med Alliansens.
Jag tror och hoppas framtiden tillhör de som bekänner färg. S skulle kunna bidra till en sådan framtid. Om partiet tydligare bekände färg. Kanske behövs det innan dess lite indre stridigheter. För en fräsch syn. Jag hoppas därför Jesper Nilssons replik kan bidra där.
M.E. Jag tror tyvärr att du har mycket rätt i din analys av Socialdemokraterna, jag är t.ex väldigt orolig inför förtroenderådet att det enda den nya valberedningen ska göra är att ta fram en kandidat till ordförande när hela styrelsen borde ställa sina platser till förfogande.
SvaraRaderaTill anonym!
SvaraRaderaDet Öppna Kriskommissionen presenterar är inte ett färdigt förslag. Istället är det tankar kring idédebatten som förs bland socialdemokratiska medlemmar men som också går att finna i vår ideologi.
Det gör att det finns lösa trådar men dessa är till för andra att bygga vidare på så att en helhet kan skapas.
Vi arbetar i Öppna Kriskommissionen på ett annat sätt där nätverkstänkandet går igen i det vi skriver. Olika tankar vävs samman och presenteras men dessa ska sedan andra få arbeta vidare med, även du ska kunna vara med och diskutera detta.
Sedan måste man studera varför socialdemokratin en gång i tiden föddes. Det handlade inte om att man skapades för att det var staten som man ville omhulda. Istället handlade det om hur varje människor som levde då skulle kunna bryta sig loss från det samhällets bojor som förhindrade människor att nå sin fulla potential och förverkliga sina drömmar om det goda livet.
Staten är ett verktyg att använda sig av för att kunna skapa det goda samhället men är inte huvudmålet.
Mvh
Roger Jönsson