Nu börjar soptunnan bli full med skit och vi är bara i november. Det är för h-e nästan fyra år kvar till nästa val och redan nu så väller skiten in.
Arkelstenhistorian är ju bara fråga om etik men kan ses symptomatiskt.
Det är 1500 totalt utförsäkrade psykiskt sjuka som ses som en mindre angelägenhet av den hos mig rysningsframkallande Mr Axnér.
Det är Mr Billström som tror att det är facket som är ensamt ansvarig för arbetsvillkoren.
Det är Mrs Carlsson som tycker byråkrati är viktigare hos SIDA än på UD.
Det som är mest fascinerande med hela alltet är att inget fastnar på de tre storgässen som sitter längs upp i hierarkin och överseende slätar över när någon av det som Peo Wågström så träffande kallar knähundarna.
Det är Mr UPA Reinfeldt (klart han håller sig undan, det är ju negativ kritik, det sänker inte han sig till att besvara), Mr Borg och den halaste av de hala, Mr Bildt som av outgrundlig anledning har fått frikort från media att kunna göra vad han vill utan att minsta fläck fastnar. Hans sätt att säga att det där är småsaker och bli arg på följdfrågor har skrämt skiten ur den svenska journalistkåren. Det är väl det som är överklassens signum att om man inte bryr sig om skiten så finns den inte. Imponerande, antar jag att en PR-guru skulle tycka.
Well, som tur är är det inte bara jag som är arg. Det finns andra också - som dessutom har kött på benen.
Läs t.ex. Löntagarbloggen om arbetsrätten eller Ett hjärta rött om sjukförsäkringarna och många andra på Netroots.
Är du mer intresserad av socialdemokratins framtid rekommenderas att delta i Öppna kriskommissionens diskussion. Här och på Facebook.
Over and out.
Och när är det Sahlin har tänkt att bli arg tillsammans med Löntagarbloggen, Ett hjärta rött osv? Det verkar på mig som hon inte klarar av att reagera omedelbart, och det uppfattar jag som en stor brist. På det viset saknas pondus. Jag tror inte jag är ensam bland väljarna om att uppfatta Sahlin som en politiker som hela tiden försöker vara kalkylerad, kolla läget osv, som verkar sakna ordentliga principer osv. Det känns som om hon hela tiden ska göra avvägningar i förhållande till en fantasmerad opinion, istället för att helt enkelt stå för något och kunna argumentera för det, veta vad man står för och varför.
SvaraRaderaDet verkar på mig som om S ligger riktigt risigt till, inte minst med tanke på att det verkar som det fortfarande återstår en hel del självgodhet hos S även efter två rejäla valförluster. På nätet har jag kunnat konstatera att S-personer har tendens att säga att LO och V måste förändras på ett sätt som tycks vara världsfrånvänt, för nog är det LO och V som har anpassat sig S snarare än tvärt om? Och det är väl inget som tyder på att det var en särskilt bra idé?
Någonstans har S ett himla ansvar, men självgodhet lär vara en orsak till att det gick som det gick och att man fortfarande har en sorts vägran mot att se vilken oerhörd roll man spelat och på vilket sätt. Självgodheten har på ett osunt sätt blivit en del av S, gjort att man tagit LO och arbetarklassen för givet, gjort att man tagit för givet att det är LO som ska lyssna på S och inte tvärtom till exempel. En osund härskare-tjänare-attityd verkar styra och lamslå S.
S är inte längre vad det var. Kanske är det helt enkelt så att partiet har försökt låtsas så länge att det inte längre vet vad som är nord, syd, väst och öst, alldeles förlorat orienteringsförmågan, som en sorts spökskepp utan själ.