8 november 2010

Vem tar ansvar?

Ansvar är ett av de märkligaste begrepp och ord jag känner till. Ansvar är något man kan ta, dela ut, avhända sig och strunta i.
I mitt bloggande så hamnar jag hela tiden i en fråga om ansvar. Vem som är ansvarig, vem som kan ta mer ansvar, vem som inte tar ansvar.
Reinfeldt och Borg brukar säga att de tar ansvar för statsfinanserna. Det kan man ju argumentera om men det är påfallande hur ansvaret för statsfinanserna är så mycket viktigare än ansvaret för medborgarna och för de andra som bor i det här landet, t.ex. de som är anställda vars villkor snabbt försämras, de som är sjuka och de som är arbetslösa. De som får det bättre har det redan så j-a bra att de faktiskt inte behöver det och det är dessutom en björntjänst eftersom ekonomisk ojämlikhet är en hälsofara.
Socialdemokraterna har 17 667 vänner på Facebook,
använd oss!
Nu till Socialdemokraterna och ansvaret för oss.
Mona Sahlin säger att hon tar ansvar för valnederlaget. Partiet har därför tillsatt en krisgrupp som ska finna en väg framåt men vilket ansvar har denna grupp och vem är den ansvarig inför?
Vad har jag som gräsrot för ansvar. Min vilja är ju att bidra, bl.a. genom Öppna kriskommissionen men det är ingen som utkrävt ansvar av mig, ansvar att göra lite till, att bidra lite till.
Samma situation har vi i stort sett alla ideella sammanhang. Det är de som är överst i pyramiden som är ansvariga. Att få basen i pyramiden att jobba för att stärka sig själv är ett initiativ som ska komma uppifrån.
Egentligen är ju sanningen tvärtom. Det är det engagemang och den riktning som jag som medlem kräver av min förening/kommun/stat som har den verkliga makten. Det är den samlade styrkan hos de som genom val utkräver ansvar som är bortglömd.
En sån funktion som ofta missar sitt mål och som är ett av de viktigaste uppdragen i en organisation när det ska vitaliseras är valberedningen. Det är ofta ett av de svåraste uppdragen att fylla och valberedningars engagemang tenderar att vara ganska lågt (åtminstone enligt min erfarenhet). I denna process är det upp till de enskilda medlemmarna att påverka den valberedning som finns att göra sitt jobb. Det är sen de valda personerna som har till uppgift att underlätta för varje enskild medlem att göra sitt och lite till för föreningen. Ju större organisation desto större avstånd blir det, jag tror att den mest konkreta omvandlingen av socialdemokratin är att vända på pyramiden och låta medlemmarnas engagemang bilda en väg som breddas istället för att smalna av. Det är lättare än någonsin idag med den förträffliga möjlighet Internet innebär. Ett sätt vore för partiet att faktiskt använda sig av sina 17667 Facebook-kontakter istället för att enbart publicera färdiga svar.
Jag hoppas verkligen på att vi som  vill Sverige väl snart har en process igång inom Socialdemokraterna som inte bara bygger på att byta folk, vi måste vända tankepyramiden upp och ner. Då har vi tagit ansvar, var och en av oss gräsrötter som finns i vårt parti, det är dags att vi får komma upp i solen!
Fler som vill ta ansvar på Netroots och i Öppna kriskommissionens blogg och Facebookgrupp.
Peter Andersson med ett väldigt öppnande inlägg för sociala mediers betydelse i politiken. Dessutom fullt med länktips.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar