Tonläget är minst sagt högt i div artiklar och utspel just nu, Socialdemokraternas framtid står på spel.
Partiet är på väg att dö säger någon, en annan säger att vi är ett dinosaurieparti.
Samtidigt säger professor Bo Rothstein att förutsättningarna för socialdemokrati är ganska bra just nu. Katrine Kielos pekar också på det bristande självförtroendet.
Vi har en tidlös ideologi och många saker har blivit mycket bättre, t.ex. individperspektivet, säger jag.
Det som saknas är självförtroende och lite tryck i stålet.
Om (s) bestämmer sig för att vara en kraft så har vi fortfarande 100 000 medlemmar som snabbt kan bli fler, vi har smarta och slagkraftiga personer i gräsrots och nätrotsled som kan engagera medlemmarna.
Vad jag vill se nu är ett parti som istället för att titta på vilka personer som ska göra jobbet är att se vilka förändringar i strukturer, i arbetssätt och kulturer som måste göras. Claes Krantz har funderat vidare på detta. Vad har varje enskild medlem för ansvar? Är det ok att sitta hemma och muttra om de i Stockholm, eller kan man göra något på sin nivå, på sin plats? Vad behöver vi förändra i Göteborg, i kretsen, i Frölundaföreningen för att nå fler människor.
Vi har saker att säga, det tenderar bara att antingen bli för intetsägande eller för smått i tanken, för praktiskt.
Sen finns det utan tvivel en lång resa att göra för att möta tidens anda men jag är rädd för att vi börjar tappa vår intellektuella bas, 20 år av Timbropropaganda sätter sina spår även i våra tankar. Daniel Suhonen skriver mycket bra om det om än inte så nedtonat på SvD Brännpunkt idag.
Så min uppmaning är att det är dags att kasta av sig filten av andras (som inte vill oss väl) bild av världen, tro på våra grundstenar om frihet, jämlikhet, broderskap och få med hållbarhet på tribunen. Sen kan vi prata med medborgarna om att vi vill bygga ett Sverige där allas lika värde inte bara är ord på läpparna utan en realitet utifrån den politik vi för med reformer som gynnar massorna.
Lästips:
Alexandra har redan tröttnat på interna strider.
Annika njuter av Katrine Kielos.
Rebella saknar visioner.
Martin efterlyser ideologi och värderingar
Peter A sammanfattar gårdagen.
Mer om socialdemokraternas turbulenta dag på Netroots, mer eftervalsanalys på Öppna kriskommisionen på blogg och Facebookgrupp
Jag tyckte mycket om din mening ang självförtroende o tryck i stålet.Gå inte på för ett ögonblick att moderaterna är ett arbetarparti.Det är dom inte hur många ord dom än lånat.SOCIALDEMOKRATERNA ÄR ARBETARPARTIET.
SvaraRaderaDeras retorik är bara trams för att fortsätta skapa klyftor och avskaffa välfärd och införa ett permanent utanförskap för dom sjuka som faktiskt inte kan arbeta.Det är tyst nu om jobben,jobben,jobben.För dom som är friska arbetslösa och inte vill något hellre än arbeta.
Att aldrig gå in i förvirring eller börjs bete sig som att deras sanningar vore värda att ta till sig.Det är bara att stå kvar i sig själv,men det räcker inte,vreden måste få bli en drivkraft.Vreden över vad dom har gjort är ett bra bränsle att mota deras pr.
"Vi har en tidlös ideologi och många saker har blivit mycket bättre, t.ex. individperspektivet, säger jag."
SvaraRaderaSen när blev socialism tidlös? Svensken vill inte ha socialism...svårare än så är det inte.
Frihet, jämlikhet och solidaritet är tidlöst, sen vad du sätter för etikett på det är det inte. Det är ju inte direkt någon statssocialism som förespråkas just nu.
SvaraRadera@Anonym Jag tror att vi måste se ännu bredare än till jobben men jag håller med om att vrede är en bra drivkraft för ett oppositionsparti.
SvaraRadera