Tänk er samhället som en kompassros. Riktningen visas av den röda pilen och den pekar alltid åt samma håll. Under de senaste tio till 15 åren har Socialdemokraternas kompass blivit opålitlig. Den som under lång tid stadigt visat rätt har nu en tredjedel av följarna tappat förtroendet för.
Förenklat kan man säga att det har att göra med att den tredje vägens politik tog slut. Som en reaktion på valförlusten 1976 och den knappa förlusten 1979 var det förståeligt att man prövade nya sätt att möta en ny tid. Men den tiden var antagligen slut redan 1994.
Nu vill partiet regera. Men frågan är varför? Det fanns visioner om det gröna folkhemmet och om det livslånga lärandet men reformerna var mest ord och ett nytt pensionssystem motverkade det livslånga lärandet.
Nu vill partiet regera. Men frågan är varför? Det fanns visioner om det gröna folkhemmet och om det livslånga lärandet men reformerna var mest ord och ett nytt pensionssystem motverkade det livslånga lärandet.
Samtidigt tappade partiorganisationen farten i rekryteringen av nya medlemmar. Snittåldern på partiets medlemmar i dag är omkring 65 år.
Det viktigaste i det här läget är inte bara att hitta rätt personer som ska leda partiet, utan att det är dags att börja lita på kompassen igen. Den pekar fortfarande åt samma håll. Kommer man utanför starka magnetfält, från intresseorganisationer och mediernas dagordning, så är riktningen stadig.
Det viktigaste i det här läget är inte bara att hitta rätt personer som ska leda partiet, utan att det är dags att börja lita på kompassen igen. Den pekar fortfarande åt samma håll. Kommer man utanför starka magnetfält, från intresseorganisationer och mediernas dagordning, så är riktningen stadig.
Det finns också positiva trender på kommunnivå där Socialdemokraterna i dag är i ledande position i nästan dubbelt så många kommuner som efter valet 2006. Detta mycket tack vare det rödgröna samarbetet som i Borås och Göteborg.
Här kommer då den gordiska knuten, pudelns kärna eller 10 000 kronors-frågan. Hur ska vi komma dit kompassen pekar? Den vägen verkar mycket svårare än den vi går nu, och är till en början fylld av hinder.
Det krävs flera saker för att förändringen ska vara praktisk, faktisk och beständig.
1. En rejäl och ständigt pågående analys av samtiden. Varför tog vägen slut? Vad krävs i dag för att nå det politiska målet och hur ser målet ut i dag?
2. En tydligt reformistisk politik för tolerans, jämlikhet, utjämnande av livschanser, social och ekologisk hållbarhet, i Sverige och via internationellt samarbete.
3. Ett organisationsarbete som syftar till att göra organisationen plattare och mindre trög. Att värva och aktivera så många medlemmar som möjligt.
4. Lokala föreningar och fackklubbar ska vara utåtriktade och även jobba inåt i organisationen med politiken, inte bara organisationen av politiken.
5. Valberedningar som förändrar sina nomineringsmönster. I Göteborg har det skett stora och positiva förändringar de senaste åren, men egentligen bara i toppskiktet av partiet. I föreningarna är det mesta sig likt, inte sant?
Det här är tuffa puckar, var och en för sig, och det kommer att ta tid att nå fram. Framför allt att förändra en partiorganisation där många har personliga intressen att försvara. Men det går om viljan finns. Jag vill, vill Du?
Det krävs flera saker för att förändringen ska vara praktisk, faktisk och beständig.
1. En rejäl och ständigt pågående analys av samtiden. Varför tog vägen slut? Vad krävs i dag för att nå det politiska målet och hur ser målet ut i dag?
2. En tydligt reformistisk politik för tolerans, jämlikhet, utjämnande av livschanser, social och ekologisk hållbarhet, i Sverige och via internationellt samarbete.
3. Ett organisationsarbete som syftar till att göra organisationen plattare och mindre trög. Att värva och aktivera så många medlemmar som möjligt.
4. Lokala föreningar och fackklubbar ska vara utåtriktade och även jobba inåt i organisationen med politiken, inte bara organisationen av politiken.
5. Valberedningar som förändrar sina nomineringsmönster. I Göteborg har det skett stora och positiva förändringar de senaste åren, men egentligen bara i toppskiktet av partiet. I föreningarna är det mesta sig likt, inte sant?
Det här är tuffa puckar, var och en för sig, och det kommer att ta tid att nå fram. Framför allt att förändra en partiorganisation där många har personliga intressen att försvara. Men det går om viljan finns. Jag vill, vill Du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar