Börjar tappa hoppet

Tänkte idag försöka sammanfatta mina funderingar över opinionsläget - men det känns förhållandevis meningslöst just nu.
Israels militära angrepp mot Ship to Gaza, BP:s misslyckade försök att hindra fortsatt oljeläckage utanför Louisianas kust, det är nog tydliga signaler på hur j-a illa det är ställt i världen.
Om vi dessutom tänker på alla de barn som dör under tiden ni läser detta, pga svält, sjukdomar och vattenbrist, ofta möjliga att förhindra men av politiker, storföretag och internationell opinion lämnas de åt sitt öde.
Tänk på det och tänk på att vi håller på att bråka om hur liten procent av våra skattepengar som ska gå till bistånd.
Tänk på det och tänk på att vi diskuterar huruvida vi ska stötta och delta i militära operationer med svensk trupp.
Vi är inne i en djup kris i den västliga världen och det som är förvånande är att fler inte skriker!
Det är ju helt galet vad vi gör med vår frihet. Vi använder likhetstecken mellan företagens vinster och frihetens framgång.
Vi använder demokratins försvarande som orsak när vi gör militära operationer i främmande stater.
Vi tillåter att människor dödas för att de bor på fel plats och vi blir inte förbannade förrän våldet drabbar ledande intellektuella från Västeuropa.
Det som är konstigt är att det inte är något nytt. Kolonialismen, imperialismen och kapitalismen har under mer än 400 år sakta och säkert förstört den enskilda människans värde. Det är utanför vår kontroll nu. Det finns inget nyhetsvärde i att människor svälter och att regimer är grymma/ korrupta /odemokratiska/ människofientliga.
Jag hoppas att vi i allt detta elände kan finna en fågel Fenix som kan resa sig ur askan och lägga fram ett förslag för en ny världsordning, för den vi har kommer att ta kål på oss, om inte under min livstid så snart, mycket snart.
Hur ska vi kunna bygga tillit till varandra när det inte går att lita på att grundläggande mänskliga värden är de viktigaste, att staters ekonomi och territorium är viktigare än invånarnas hälsa, när människoliv går att spilla för den goda sakens skull.
Det här var en usel måndag, en svart dag för mitt hopp om vår värld.

Läs också Högberg
fler inlägg på Netroots
Har ni inte Twitter, kan det vara en bra dag att skaffa det för att följa händelserna på #shiptogaza http://twitter.com

Den förlorade länken - internationell solidaritet

Under perioden 1973 till 1994 lämnades från Sverige till ANC en summa av 2,5 miljarder, både som officiellt men inte minst som inofficiellt stöd. Pengarna kom både från stat och från privata insamlingar (minns rock mot Apartheid 1985, se bilden nedan). Sverige var en trygg plats för toppen i ANC att träffas på och svenska tjänstemän och frivilliga gjorde insatser för att upprätthålla nätverk och understödja motståndet på plats i Sydafrika, ofta med stora risker för sig själva och sina familjer. Elin Klemetz har i Magasinet Filter nr 14 skrivit en otroligt bra artikel som beskriver detta.
Idag finns inga tendenser inom den inhemska debatten på att internationell solidaritet, mänskliga rättigheter, diplomati och humanitär hjälp är frågor som Sverige eller svenskarna är engagerade i. Vi har reducerats till att ringa det dyra numret när vi röstar på Melodifestivalen.
Olof Palme var självklart en ledstjärna i den mentala inställning som Sverige hade i biståndspolitiken. Vi var inte reducerade till att välja mellan att ingå eller inte ingå i USA-ledda militära operationer.
Ulf Bjereld skriver i Expressen idag om att de rödgröna inte ska vara Palme-nostalgiska i den utrikespolitik vi vill föra vid en eventuell valseger. Det håller jag med om men vi måste baske mig vara radikala. Vi ska inte reta någon i onödan, men jag ser inget problem med att vara ett världssamvete så länge vi har rent bakom egen dörr(?).
Jag tror att vi har nått till den punkt i inrikespolitiken där det är svårt att urskilja de olika alternativen (om man har ett jobb). Det är därför centralt att vi visar på den väg som vi kan vitalisera demokratin i Sverige med hjälp av den internationella solidariteten. Eftersom jämlika samhällen är bättre samhällen så finns det skäl att tro att en jämlik värld är en bättre värld!

Läs även andra bloggares åsikter om progressiva bloggar, nätrot, netroots, blogger outreach. Fler progressiva bloggar på Netroots.
Läs framförallt Storstad. Där slipper du flum som ovan utan får siffror som visar hur viktigt valet 19 september är

Politik eller pedagogik

Det har gnagt i mig en vecka nu.
Partistrategen sa, - Det är i mitten väljarna ska vinnas, vänsterretorik bör därför undvikas.
Jag har ju själv berört tanken, det är oerhört viktigt att vi återvinner regeringsmakten, den här gången tillsammans med mp och v.
Men jag blir lite lessen också. Det är ju en vänsterpolitik som behövs, det är en politik för gemensam solidaritet och jämlikhet vi måste driva.
Väldigt förenklat; Hur kronorna skall falla i medborgarnas plånböcker, via det gemensamma eller via lönechecken är ett pedagogiskt problem, jag säger inte att det är ett lätt problem men det ska inte vara nödvändigt att bedriva en defensiv politik pga pedagogiska problem.
Hur kommer det se ut om 4 år om vi vinner valet, om vi fortsätter med samma försiktiga politiska inriktning kommer vi inte att ha någon trovärdighet som socialdemokratiskt parti, för att inte tala om hur Vänsterpartiets väljare kommer att känna sig.
Det är ju smart att ta udden av borgarnas skattepartiargument men det är ju inte skatterna som är politiken, det är vad vi ska göra med pengarna som är det viktiga.
Det börjar bli dags att tala mer om det än om vilka skatter som ska höjas, sänkas, ändras. Om frågan kommer - Hur ska ni finansiera detta? Ska svaret kunna vara -Med skattepengar, genom att använda de transfereringssystem vi har för att öka jämlikheten, minska social och ekonomisk utslagning och därigenom få ett samhälle som är bättre för alla, fattig som rik!
Hoppas att våra vallokomotiv läser Jämlikhetsanden i hängmattan när de laddar för valrörelsen, där har vi alla argument vi behöver. Det är inte bara storleken på den egna plånboken som avgör om det är ett bra samhälle, det är inte minst hur stor den är i förhållande till andras.

Vad är en kvinna/ man - en fackla mot gruppifiering av politiken

Läser Martin Mobergs inlägg om tveksamheten över Reinfeldts mål att vinna kvinnorna i valet i höst.
Jag blir också tveksam.
Som del av den svenskfödda medelklassens manliga heteronorm så har jag svårt att känna mig utvald som en utsatt eller missunnad grupp, jag är snarare en del av det strukturella problemet och jag tycker på allvar att det är synd att jag har fler dörrar öppna från början än vad andra får under ett helt liv.
Men jag tycker fortfarande att det är konstigt att vi på 2010-talet pratar om kvinnor som en minoritetsgrupp. Att kvinnodominerade yrken har missunnats, ja, men inte kvinnorna.
Det är strukturen som är problemet, att det är kvinnodominerade yrken som blir drabbade när välfärdssystemen monteras ner, det är inte i grunden ett jämställdhetsproblem, det är ett strukturproblem med negativa jämställdhetseffekter. Att vi 2010 inte betalar lika lön för lika arbete - Det är ett jämställdhetsproblem.
Vill inte verka alltför gnällig men det är en tydlig tendens att vi i media och på bloggar förenklar t.ex. "klyftor", "kvinnor", "invandrare" för att få tydliga poänger på (m)otståndarens bekostnad.
Om man börjar pilla i begreppen (ska inte göra det nu, laddar lite till först) så öppnar sig fler historier än man får plats med i någon mall.
Det är ett riktigt svårt och tufft jobb, att lyfta fram historier och individer istället för generaliseringar och statistik men jag är säker på att det är den mest ärliga vägen att vandra, och på det sättet vinner vi väljare, av mänsklig sort.
Läs även andra bloggares åsikter om progressiva bloggar, nätrot, netroots, blogger outreach. Fler progressiva bloggar på Netroots.
Läs framförallt Storstad. Där slipper du flum som ovan utan får siffror som visar hur viktigt valet 19 september är, även om de gruppifierar ibland.

Praktiskt tillämpad baskettaktik

En coach jag har haft brukade ofta säga ungefär så här om motstådarnas starkaste spelare
- Låt honom göra sina poäng, det gör han ändå, stoppar vi resten så vinner vi.
En taktik som känns helt tillämpbar även för valrörelsen, det är C, Fp och KD som vi ska koncentrera oss på, de är svaga, närmast desperata i sin iver för att skapa en egen profil, (se t.ex. på  CUF eller Björklund). Det är enligt partiets strateger dessutom i mitten väljarna ska vinnas.
Skicka ut Ylva Johansson mot Björklund, Mona Sahlin mot Göran Hägglund och Leif Pagrotsky mot Maud Olofsson, alternativen kommer att vara tillräckligt tydliga
Eftersom (m) har valt att snylta på (s) rennommé och retorik är de svårare att komma åt - det känns som en bra uppgift för Östros mest bullterrierlika egenskaper att nafsa dem i hälarna men det är inte härifrån väljarna ska tas, det är från soffan och från mitten.
Låt Olofsson och Björklund bekämpa sina väderkvarnar och Hägglund söva väljarna med sina tomma ord, sen vinner vi dem till en rödgrön framtidstro.
Vi ska ta det tillbaka!
Läs även andra bloggares åsikter om progressiva bloggar, nätrot, netroots, blogger outreach. Fler progressiva bloggar på Netroots.
Läs framförallt Storstad. Där slipper du flum som ovan utan får siffror som visar hur viktigt valet 19 september är!

Jämlikhet är bra för hjärtat!

Det var rubriken på Anna Greta Lejons anförande i går på Frölunda Kulturhus i Göteborg. ca 30 tappra mellan 30 och 85 hade samlats för att lyssna och fråga. Jag måste säga att det är imponerande av (s)töttepelarna att återigen mobilisera krafterna i en valrörelse men deras känsla är densamma som min, det är oerhört viktigt att vi vinner höstens val och för att vi ska ha något att se fram emot, ung som gammal måste vi få en annan riktning på landet.
Ut med själviskt plånbokstänk och in med solidaritet och jämlikhet!
Risken med fokuseringen av den egna plånboken är att man bortser från det man ska få för den del som istället hamnar hos stat och kommun. Med tjockare plånbok tvingas du kompensera för brister i välfärden med privata alternativ. Anna Greta Lejon poängterade vikten av en bra och generell välfärd där rik som fattig får ta del och känna kvalitet.
(S)töttepelarnas uppdrag gäller att vinna tillbaks den oerhört mångfacetterade gruppen pensionärer som i förra valet lämnade socialdemokratin. Jag hoppas att de lyckas!

Vägen in i vuxenlivet

Ungdomsarbetslösheten börjar närma sig 30%.
Samtidigt minskar möjligheten att läsa på komvux och KY utbildningarna ombildas.
Jag är själv av den enkla uppfattningen att all sysselsättning som för människor tillsammans är utvecklande, oavsett om den är avlönad eller ej, universitetstiden framstår ofta i ett rosa skimmer i minnesbanken även om jag inte hade särskilt mycket pengar.
Vad jag är ute efter är att det farligaste är inte arbetslöshet utan sysslolöshet = värdelöshet. Det är förgörande för människors självuppfattning, ung som gammal, att inte känna sig behövd.
Målet för politiken gällande ungdomars utvecklingsmöjligheter måste därför vara väldigt brett och åtgärderna många, det finns ingen enskild åtgärd för att förbättra ungdomars självkänsla och ansvarskänsla som funkar för alla.
Det betyder att det här är en utmaning som inte kan behandlas som statistik utan det är en reell utmaning för våra kommuner, arbetsförmedlingar och utbildningsinstitutioner (egentligen ända från förskola och framåt).
Det kräver därför resurser och det kräver troligen ännu fler reformer inom detta område.
Att lyckas med denna uppgift är jämte klimathotet den enskilt viktigaste utmaningen vi har i Sverige de närmaste åren.

Vad är rättvisa för dig?

Som Hjortfot,som Lucky Luke, jag befinner mig i främmande territorium, en tankens handelsplats där samma ord betyder olika saker - vad är rättvisa för dig?
Mina döttrar vet vad rättvisa är. Det är när en får någonting så ska bannemenna den andra också ha. Det är faktiskt ganska sunt. Varför ska den lilla svaga inte få när den stora får?
Jag minns när vi var tre syskon som fick dela på en Zingo, då var varje droppe viktig, liksom när jordgubbar skulle delas, varje bär vägdes mättes och värderades. Det var rättvisa dragen till sin spets och minsta lilla orättvisa satte djupa spår i mikrosamhällets samanhållning.
Ibland kan döttrarna dock missförstå vad rättvisa är, det är orättvist när man måste gå och lägga sig, orättvist när tv:n stängs av och orättvist när man inte får godis på en torsdag.
Den typen av rättvisa är inte lika lätt att sympatisera med. Den typen av rättvisa där den som skriker högst får mest. Där den inte fullt så rättframme hamnar sist i kön och får ta skrapet. Man har samma mängd jordgubbar att dela men den som ska hjälpa till med delandet har vänt ryggen till. Det är den typen av rättvisa vi har valt att ha i makrosamhället idag.

En liten kommentar kring Vänsterpartiets kongress till sist. De vill inte ta bort kravet på arbetstidsförkortning. Det tycker jag i grunden är bra. Självklart är det så att om vi utgår från att vi om vi tar bort 20% av arbetstiden att det blir 20% mindre gjort. Det stämmer ju inte. Hälsan blir bättre, folk orkar jobba fler år, man mår bättre för att man inte behöver stressa så mycket för att hinna med allt som ska hinnas med, på många arbetsplatser tror jag också att man ökar arbetstakten under de något färre timmar vi skulle arbeta.
Kanske inte förkortningen ska vara generell, kanske ska det vara åldern som styr. En slags deltidspension från 55 års ålder.
Jag tycker att det skulle vara utomordentligt intressant att få läsa en noggrann beräkning av fördelar och nackdelar av arbetstidsförkortning, det kanske redan är gjort - tips någon?

Sven Lindqvist - min stora idol

En sån här kväll när jag har jobbat och kollat på basket (Euroleaguefinal - Barca vann!) borde ju hjärnan vara nöjd med det men kvar ligger den text av Sven Lindqvist som jag läste några minuter i efter lunch.
Myten om Wu Tao-tzu en ganska gammal bok (67) men o så aktuell för mig.
Det jag minns är ett stycke om hur man behandlar politiken i Indien, att man egentligen inte vill förändra något på djupet, det är ämbetet, makten och härligheten man söker.

Det är värt att vara noggrann så att de politiker vi väljer i höstens val verkligen vill förändra och inte bara söker makten.
Lindqvist undviker i sin bok, liksom i alla hans böcker, plakatskriften. Han låter oss fatta våra egna slutsatser från hans ofta poetiska betraktelser.
Sven Lindqvist är och kommer att förbli en stor förebild för mig. Den nyfikenhet och oräddhet med vilken han utforskar och beskriver världen har givit mig stora tankeupplevelser och läsupplevelser. Läs och njut!

Apelsinblogg

Det finns ett begrepp som kallas apelsin-tv. Det är när man visar en bild på en apelsin och säger - en apelsin. Bra för de allra minsta men onödigt för t.ex. en hjälpligt allmänbildad publik.
Det här är, har jag märkt, en fälla som jag lätt faller i när jag bloggar. Bara det faktum att bloggen är en del av Netroots gör att ni som läser vet vilken ideologisk hemmahamn jag har.
Att jag dessutom har ett kompulsivt behov av att brista ut i slagord, blir nog att skriva väl mycket på näsan. För detta ber jag om ursäkt. Mitt mål är att utveckla skrivandet till en mer litterär form, till mini-essäer eller dagsverser, självklart med hjärtat till vänster (ooops, där kom det igen, sorry). Jag håller på att forma min egen politiska bild och mission och hoppas att dela med mig av mer och mindre insiktsfulla inlägg här.
Man kan väl säga att det är en ganska flummig bild som börjar att träda fram, men inte desto mindre sann. Jag tror på budskapet från Jämlikhetsanden att vi måste börja se vad vi använder vårt relativa välstånd till snarare än att utöka det.
Livskvalitet framför plånbok. Jämlikhet och solidaritet främst av allt och framförallt för de unga. Miljöarbete och gröna lösningar framför vapen. Internationell solidaritet och utveckling av de internationella samfunden.
Det är kortfattat vad jag tror på och det är inom dessa områden jag kommer att försöka koncentrera mitt bloggande till, med utstickare in i det privata och ut i medie och kommunikationskritik.

Skönheten med idrott

En av de bästa sakerna med idrott är att i stort sett vem som helst kan bli bra på idrott och hitta en idrott man gillar. Självklart så är vi basketälskare klara över storheten i vår idrott, kombinationen mellan fysisk prestation, spelförståelse, taktik och mental inställning.
Det vi ser på basketfestivalen är unikt på det sättet att hos oss hittar du basketspelare av alla kvaliteter, från absoluta nybörjare till elitspelare på seniornivå.
Jag älskar att se en snygg dunk eller ett läckert passningsspel lika mycket som alla andra men ännu mer den rena glädjen i spelet hos de unga, den benhårda viljan att aldrig ge upp, vad det än står på tavlan, det är bara att lira på, efter nästa boll.
Den glädjen och viljan är roten till varje elitidrottare och möjligheten att lyckas i idrott är mer oberoende av sociala tillhörigheter, familjens inkomster och bostadsort än de flesta av livets andra områden. På planen är vi alla jämlika och lika mycket värda!
6 dagar kvar till första uppkast i Basketfestivalen, let the fun begin!

Berättelser om vad som verkligen är viktigt i verkligheten

Jag är fascinerad av "storytelling". Eftersom det här är en blogg i det progressiva bloggnätverket Netroots så handlar vår berättelse här om hur vi vill förändra Sverige till ett mer rättvist och mer jämlikt land med hjälp av vänsterpolitik (en berättelse i sig).
Vi har i dagarna sett hur olika man kan berätta en historia om den rödgröna budgetmotionen, dels från borgarnas sida, dels från vår egen. Det är ju ingen som direkt ljuger men man tolkar så olika, för att man vill olika.
Den helt fiktiva berättelsen (sagan) är därmed inte väsensskilt annorlunda än de berättelser om verkligheten vi ser omkring oss och tolkar utifrån erfarenhet och värderingar.
Det medel politiker och media ofta använder för att öka trovärdigheten är siffror på längden och tvären och termer som vinnare och förlorare, när man i verkligheten verkligen kan känna sig som en vinnare även om den egna plånboken blir lite tunnare.
Diskussionen påminner om den som finns inom företagsvärlden, vad är det som motiverar människor?
Svaret är långt ifrån alltid pengar, istället är det ofta delaktighet och inflytande, förtroende, utmaningar och trygghet som skapar motivation. (Lex Malmö IF 2009, med konkursen bakom öronen och de bäst betalda spelarna borta presterade laget som bäst.)
Jag tycker att vi rödgröna skall sluta att sätta likhetstecken mellan livskvalitetet och inkomstnivåer. Det som verkligen är viktigt är att vi kan minska klyftorna, det är, som forskningen visat, bättre för alla och kommer att ge mindre konfliktfyllda berättelser om verkligheten.

Fler goda berättelser på Netroots!

Jag blir så j-a arg när barn far illa

Ja jävlar, det som gör mig mest förbannad i hela Världen är inte när Anders Borg står och ljuger i Agenda (det är på kvalplats) nä, det är när jag kommer att tänka på hur många barn som dör varje dag i onödan, hur många liv som kastas bort för att korrupta och maktfullkomliga personer inte tycker att de är viktiga. De är inte någons problem.
I Sverige väljer vi att montera ner de sociala skyddsnät som finns, även om de är otillräckliga. Här dör ingen av svält eller smutsigt vatten men det dör hopp och växer desperation i unga människors bröst, helt i onödan.

I fattiga länder dör barn för att det inte finns rent vatten. I en del länder pågår inbördeskrig med etniska förtecken som driver människor på flykt. I andra länder är det religiösa skäl till förtryck, i ytterligare andra har kolonialmakter ersatts med diktaturer.
Det finns pengar och resurser i den rika världen som skulle kunna förhindra spridningen av HIV, som skulle kunna garantera rent vatten och en stabil utveckling i hela världen, utveckling mot tillväxt och demokrati, mot värdiga liv för fler människor.
Men vi i den rika världen står helt handfallna inför detta, vi säger att man måste lösa sina problem själva och har internationella organisationer som styrs av ekonomiska imperialister.
Jag vet inte hur vi ska lösa den internationella fattigdomen men jag vet att vi inte gör tillräckligt, själv gör jag ju inget annat än blir förbannad, det är ju konstruktivt.
Vi kanske skulle försöka starta en grupp för internationell utveckling och solidaritet med fokus på barnen och kvinnorna, en som inte har fastnat i myten om sin egen förträfflighet. Nån som vill vara med? Eller känner du till en sådan grupp, tipsa mig!
 staffan_lindstrom@bredband.net

Dags att lämna idet för idéerna- om mitt liv, numera

För inte särskilt många månader sedan mådde jag inte så vidare värst bra. Jag hade nått vägs ände, hade inte mycket att se fram emot och dessutom jobbade jag på fel sätt vid fel tider.
De senaste månaderna har därför varit ett uppvaknande i en ny livsform, en ny filosofi där jag inte försöker mäta prestation och resultat, jag (försöker) att mäta i glädje. Jag har hittat en livshållning som kommer att resultera i mycket glädje, glädje över att få nya personer i mitt liv, glädje över att bekräfta att fler har ungefär samma politiska idéer som jag, glädje över att uttrycka mig och glädje över att vara i mig själv.
För att nå vidare läser jag böcker om livet, om filosofi och om idéer. Det växer en insikt i mig, insikten att jag har potential att skapa ett liv som jag upplever som ytterst värdefullt, tillsammans med min familj, tillsammans med gamla och nya vänner. Har faktiskt hittat många värdefulla tips om hur man kan förhålla sig till världen inom taoismen, en blandning av nyfikenhet och förståelse för att tingen är som man väljer att se dem som tilltalar mig.
Något som för mig är förvånande är att jag närmast är otålig just nu, jag har alltid betraktat mig som lat på gränsen till lam men jag börjar förstå att det var en försvarsmekanism, en spärr mot att ge sig hän, att stå för det jag tror och tänker. Det är också i en känsla av att jag måste rättfärdiga den trygghet jag alltid har haft som jag måste engagera mig, för de som saknar personlig, ekonomisk eller social trygghet, för rättvisan helt enkelt.
Nu är alla spärrar släppta och även om jag inser att det inte kommer att gå att omvända alla till den rätta läran så kommer jag att försöka, på mitt sätt.

Det är också inspirerande att känna den puls och den indignation som mullrar i våra led idag på första maj och alla dagar på Netroots och i den allmänna debatten. Att känna att vi är en massrörelse, det kommer att gå bra, så länge vi går tillsammans.