Varför är det aldrig företagets ansvar?

Alltmer insyltad i den offentliga ekonomins irrgångar så reses varje dag nya frågor om upphandlingsförfarandets och den fria etableringsrättens orimligheter.

Vi hör å ena sidan att när föräldrar ska "upphandla" skoltjänster så ska de kolla skolföretagens möjlighet att sköta sina åtaganden.

Å andra sidan hör vi att regionen inte får kolla den finansiella eller praktiska möjligheten att kontrollera leverantörers duglighet vid offentlig upphandling eftersom det kan minska nya aktörers möjlighet att slå sig in på marknaden.

Det är alltså i det första fallet "kunden" som ska välja rätt på en "marknad". I det andra fallet den offentliga aktören som inte får kontrollera leverantörens förutsättningar att klara sitt åtagande i verkligheten utan endast på pappret och därefter välja den billigaste.

Det är i mina otränade ögon någonstans ett fel här. Varför ska föräldrar behöva kontrollera skolors möjligheter att leverera kunskap till deras barn över tid? Varför ska det offentliga inte kunna kontrollera att man kan få det man beställer? Inte ens när det gäller varor och tjänster som kan äventyra patienters liv.

Dessa avarter har inte lagligt med varandra att göra men det är samma andas barn. Den oreglerade avregleringen. Där den heliga fria företagsamheten går före barn och patienters bästa.

När kliver en socialdemokratisk partiledning fram bakom PR-strategernas skygglappar och säger att det här är fel och måste förändras? Inte för att tjäna röster - utan för att tjäna folket.

- Posted using BlogPress from my iPad

Sånt som gör mig arg

Jo, det var ett tag sen...
Största anledningen är att jag har varit i Ungern under några dagar. Där var jag bl.a. på besök i Kesckemét, en stad ungefär i Borås storlek. En av de som jag råkade på var en talesperson för den romska befolkningen.
Han berättade för oss bl.a. att hans folkgrupp hade gått från att 90% hade jobb till att 7% har jobb på ungefär 10 år.

Det och mycket annat som vittnade om den diskriminering romerna utsätts för av den ungerska högerpopulistiska/fascistiska regeringen gör mig förbannad över den flathet press och politik visar upp mot Sverigedemokraterna i vårt land. Eller kanske inte Sverigedemokraterna utan främlingsfientligheten i sig.

När en tidning som vill sprida muslimhat till Sverigedemokraternas partimedlemmar sprids köper pressen deras formulering "islamkritisk" (Efter en förmiddags twitterstorm har en del dock ändrat formuleringen). Ordet invandringskritisk börjar få fäste både i politisk kommunikation och i medier men eftersom Sverigedemokraterna inte heller gillar infödda svenskar med rötter i annat land så går det inte att tala om annat än xenofobi.

En annan sak som gjorde mig arg när jag kom hem från Ungern var att få veta att LOs ordförande möter Anders Borgs utsträckta hand om slopad diffrentiering av a-kassan med kommentaren "Bättre än ett Kinderägg" (flitigt citerad av borgerliga tidningar). Visst det är bra om Borg backar från detta misslyckade sätt att sänka fackliga löneanspråk men nog är det ändå värre att han infört dem från början.
Cynismen i Borgs agerande är skrämmande. Lika nonchalant som han skickat 50% av de arbetslösa från att ha ersättning från a-kassan till att inte längre ha det så är den reform som varit störst del i den utvecklingen inget värd.
Målsättningen att sätta arbetslösa utanför försäkringssystemet och försämra nivåerna så mycket att bara 1 av 10 arbetslösa får 80% i ersättning har ju lyckats, då kan vi helt plötsligt börja lyssna på LO. Att allt fler verkar på en arbetsmarknad där fackens inflytande är svagt eller obefintligt har ju också infriats tack vare regeringens cyniska politik för ett låglöneproletariat i Sverige.

Att LO i detta läge väljer att ta handen är helt okej men att de kallar det en gåva är inte okej. Inte okej alls och så länge kvalificeringskraven för ersättning från a-kassan fortsätter att vara hårda kommer det att dröja åtminstone ett år efter en diffrentierad avgift avskaffats innan vi kan se några resultat i ersättningstagare. Kvalificeringskraven och nivån i a-kassan måste också upp på bordet innan LO kan ropa Kinderegg. Att Löfvenmodellen kan hjälpa tiotusentals ungdomar att få jobb är naturligtvis strålande och det ska bli intressant att se vad regeringen mer kan ställa upp på för att få modellen att flyta.

Tydligt är ändå att de resurser som regeringen lägger i fickan på företagen och högavlönade istället för att använda till att få unga och långtidsarbetslösa i arbete fortfarande inte kommer till användning, trots att de visat sig lika verkningslösa mot arbetslösheten som en diffrentierad a-kassa har varit. Det var väl för att fler skulle jobba som alla skattesänkningar har genomförts? Eller?

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Det här är jag mest arg på idag

Har varit lite sur och mycket arg idag, mest inombords men lite har spillt över i öppen ilska också.
Främsta irritationsmoment:
Utan tvekan att Mikael Damberg lånar sig till folkpartistisk populism över att lagstifta om ett icke-problem. Stort VAFAAN! Vi ska arbeta mot förtryckande strukturer med hjälp av upplysning, folkbildning, opinionsbildning, kvotering, förhandlingar, demonstrationer, kultur men inte via förbud mot vissa sorters kläder.
Näst största
Aktuellts obligatoriska krisen i socialdemokratin reportage där Batljan och Baylan säger att valberedningen ska pröva allas förtroende utan att de lämnar sin plats till förfogande. Varför jag blir sur. Jag har förstått av mer erfarna personer att stadgarna bara tillåter att man prövar kandidater till platser som ställts till förfogande. Troligen är det väl de 9 som har gjort det som jag vill ha kvar. Johan Westerholm är på bollen.
På tredje plats
Lotsarna - det är väldigt bra med åtgärder som hjälper nyanlända flyktingar att snabbt komma in i samhällslivet. Det är ännu bättre om man lägger resurser på det istället för att ytterligare belasta en myndighet som redan har mer att göra än de klarar av.
Utanför pallen
När äntligen någon ville diskutera Öppna Kriskommissionens arbete så föll det på lex butler. En olyckligt provocerande formulering tar fokus från helheten, allt jag ser av vårt arbete är ordet som enligt SAOL inte finns; "Egenansvar" och att överviktiga inte ska få vård. Martin Moberg skriver också om detta.
Jag rekommenderar läsning av ÖKK:s idédokument i sin helhet. Där tycker jag att man kan läsa att det vi vill är något bra, gott, mjukt och fluffigt. Inget hårt kallt och dysfunktionellt borgerligt.
Läs också Annarkia om de ökande klyftorna vilket är den egentliga anledningen till det mesta av min frustration men vi förtjänade nog inte att vinna det där valet för drygt två månader sen.
Fler progressiva bloggar på NetRoots

Jag blir så j-a arg när barn far illa

Ja jävlar, det som gör mig mest förbannad i hela Världen är inte när Anders Borg står och ljuger i Agenda (det är på kvalplats) nä, det är när jag kommer att tänka på hur många barn som dör varje dag i onödan, hur många liv som kastas bort för att korrupta och maktfullkomliga personer inte tycker att de är viktiga. De är inte någons problem.
I Sverige väljer vi att montera ner de sociala skyddsnät som finns, även om de är otillräckliga. Här dör ingen av svält eller smutsigt vatten men det dör hopp och växer desperation i unga människors bröst, helt i onödan.

I fattiga länder dör barn för att det inte finns rent vatten. I en del länder pågår inbördeskrig med etniska förtecken som driver människor på flykt. I andra länder är det religiösa skäl till förtryck, i ytterligare andra har kolonialmakter ersatts med diktaturer.
Det finns pengar och resurser i den rika världen som skulle kunna förhindra spridningen av HIV, som skulle kunna garantera rent vatten och en stabil utveckling i hela världen, utveckling mot tillväxt och demokrati, mot värdiga liv för fler människor.
Men vi i den rika världen står helt handfallna inför detta, vi säger att man måste lösa sina problem själva och har internationella organisationer som styrs av ekonomiska imperialister.
Jag vet inte hur vi ska lösa den internationella fattigdomen men jag vet att vi inte gör tillräckligt, själv gör jag ju inget annat än blir förbannad, det är ju konstruktivt.
Vi kanske skulle försöka starta en grupp för internationell utveckling och solidaritet med fokus på barnen och kvinnorna, en som inte har fastnat i myten om sin egen förträfflighet. Nån som vill vara med? Eller känner du till en sådan grupp, tipsa mig!
 staffan_lindstrom@bredband.net