Utifrån och in - så kan man också göra.

När nu diskussionen koncentrerar sig på i vilken riktning Stefan Löfven ska föra Socialdemokraterna, om det ska bli kärnkraft, EMU osv. så vill jag passa på att säga att Stefan Löfven bara för Socialdemokraterna i den riktning han tror på. Vilken den riktningen är beror på många saker men en av de viktigaste är vilket underlag som finns för fattade beslut.

Enligt mig räcker det inte med medlemmarna, 

vi måste engagera fler.

I mina ögon är risken uppenbar att underlaget för den politiska riktningen även i fortsättningen kommer att mejslas fram i olika elitgrupperingar i partiet, ofta med hänsyn till förväntade opinionseffekter. Så kan vi naturligtvis inte ha det.

Det finns dock en grupp som har gått en väg som borde vandras lite oftare. Det är den socialdemokratiska programkommissionen som har presenterat ett diskussionsmaterial och som öppet ber om synpunkter på det materialet. Det misstag de gör är att bara fråga medlemmarna.

Det är tyvärr så att det socialdemokratiska partiets medlemmar demografiskt inte påminner så där förfärligt mycket om befolkningen i stort.

För att få en politik som är baserad i människors vardag och med utgångspunkt från de flestas behov så behöver partiet starta ett enormt crowdsourcing-projekt.

För som James Surowieckis bok The Wisdom of Crowds (Massans visdom) visar så har de många oftast rätt när de får en definierad fråga.

Det är livsfarligt att lämna de politiska lösningarna till ett fåtal som ofta har en vardag som mycket lite påminner om folk är mests. De flesta har en egen idé om vad som skulle göra deras liv bättre och mycket sällan är den så banal att den stavas "mera pengar".

Denna visdom måste vi ta vara på. Inte bara säga oss vara intresserade av utan faktiskt ta reda på. Dessutom tror jag att väldigt många skulle vara intresserade av att bidra om man känner att det kan göra skillnad, att man faktiskt är med och utformar politiken.

Inspirationen till detta inlägg kom från Johan Westerholms dystra konstaterande att:

”Det Socialdemokratiska Arbetarepartiets framtid är för viktig för att blanda in medlemmarna själva”.

Tyvärr tror jag att Johan har många poänger i detta är det förhärskande och förfelade synsätt som till stor del råder.

Peter Johansson om att Löfvens prioritet måste vara 1 partimöte per 3 väljarmöten.

Högberg om likheter och olikheter mellan (s) och (kd), Mattias Eriksson om facklig-politisk samverkan, Peter Andersson om att jobbmatchen står mellan Löfven och Reinfeldt, Krassman om att det inte är Löfvens problem utan Reinfeldts, Roger Jönsson om att (s) är ett parti för löntagarna

SvD, Dagens Opinion, Ab, Ab2, Exp, Exp2, Exp3, Exp4, DN, DN2, SvD, SvD2, SR, GP, Fokus.

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se
Fler bloggar om: Politik, Intressant,
bloggarompolitik.se

Skit i politiken nu och tänk efter en stund!

I nästan precis två år har jag engagerat mig i det socialdemokratiska partiet nu och det är väldigt lätt att ryckas med i alla vinklar, persondiskussioner och politiskt taktiserande. Det är ändå inte därför jag gick med. Det är knappast därför någon gick med.

Nu när Stefan Löfven är vald hörs ropet högt. Äntligen ska vi får prata politik! Men vet vi vad vi ska säga? Har vi en politik som vi är stolta över att föra fram. Förslag som är tillräckligt starka för att förbättra vårt samhälle? Helt ärligt?

Det här är därför en uppmaning till stora och små påvar, rövarbaroner, gräs- och nätrötter. Lägg undan den heliga politiska agendan för några ögonblick och tänk efter en stund innan vi rusar på i ullstrumporna.

Politiken kan påverka oerhört många aspekter av människors liv och samhällets utveckling. Det finns ändå två saker politiken aldrig kommer att kunna göra.

1. Stoppa tiden.

2. Låta en människa leva om sitt liv.

Eftersom dessa två inte är möjliga så har jag nått slutsatsen att vår allra viktigaste uppgift är att bereda varje barn, nyfött, uppväxande eller ofött, chansen att växa upp med de allra bästa förutsättningar som går att ordna. I Sverige och vår omvärld. Trots att de inte kan rösta. Eller kanske just därför. Det är när varje generation av barn, oberoende av sina föräldrar eller andra yttre omständigheter, kan utvecklas tillsammans med andra som det finns förutsättningar för vår civilisation att överleva.

Min övertygelse är också att om vi kan lägga vårt fokus på barnens bästa så kommer även de vuxna att få stor nytta av det. Det handlar om hur vi disponerar tid, vilka resurser utbildningsväsendet förfogar över, hur vi hittar och hjälper barn i socialt utsatta miljöer. Att det finns frisk luft, mat och dricksvatten till alla barn.

Den väg vi nu vandrar leder, snabbt eller långsamt till vårt samhälles fördärv. Det handlar framför allt om den kortsiktighet som präglar det ekonomiska och politiska livet. En långsiktig plan är inte 10 eller 15 år lång. Den bör vara 40, 70, 90 eller 900 år lång.

Det är med en stor nypa självkritik jag skriver detta och jag kommer säkert att falla av den smala vägen då och då och för att direkt återgå till det politiska taktiserandet kan det också vara värt att tänka också på att de allra flesta som röstar antingen nyss varit barn eller har egna, stora och små.

Läs Roger Jönsson "Behövs socialdemokratin?", Björnbrum om "Försörjningsbörda", Göran Johansson "Stefan Löfven: Vi tror på Sverige", Henrik Oscarsson "partiernas profiler 2010 enligt väljarna", Peter Högberg "Astrid, Löfven och väljarna"

GP, GP, SvD, Ab, Ab2, Ab3, Exp, Exp2, Exp3, DN, DN2, DN3, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SVT, SVT2, SVT3,

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Så fel man kan ha!

Stefan Löfven.

Igår skrev jag att det inte fanns så många med regeringserfarenhet och erfarenhet från VU. Tydligen var endast den ena viktig.

Jag har i alla fall inte varit mest fel ute. 
Officiell etta är naturligtvis Löfven själv, dvs om han inte är lite narcissist, eftersom han sa att han hade en favorit.


Inofficiell etta på min lista är Jörgen Hellman - distriktsordförande i Norra Älvsborgs Partidistrikt, han sa i GP att det viktigaste för en ny partiordförande är att vinna partiledardebatten mot Reinfeldt.
Det blir lite lurigt för Löfven, åtminstone till september 2014.
Nåja. 
Det finns många som haft fel. Jag har inte sett särskilt många nätomröstningar där Löfven varit med bland mediernas önskenamn, ingen där han vunnit.


Nu kröns Löfven inte på en kongress utan på partistyrelsen, det får man säga är ett väldigt mycket effektivare sätt än det sätt Håkan Juholt tillsattes på och ungefär samma personer har fått tycka till. I Göteborg har partidistriktet kallat till två telefonmöten senaste veckan där gruppledare och föreningsordföranden fått tycka till, framförallt om den berömda processen. Om flertalets önskemål ska uppfyllas krävs en öppen process inför kongressen 2013 där hela VUs och även Löfven ska prövas.


Jag hade, trots att jag jobbar på LO i Västsverige, ingen koll alls på Löfven före idag. Under dagen har jag läst på och det som framträder är en bild av en pragmatisk och målmedveten ledare. Det verkar också vara en person som är intresserad av fler dimensioner än det allra mest basalt fackliga. Löfven har engagerat sig för jämställdhet och har ett stort internationellt engagemang.


När jag först fick koll på Håkan Juholt gillade jag de ideologiska intentionerna och den mänskliga vinkeln på hans retorik. Tyvärr omsattes aldrig retoriken i en lika tydlig politik även om höstbudgeten hade väldigt mycket bra i sig.
Nu måste Stefan Löfven ganska omgående leverera sin bild av den praktiska politiken. Det ska bli spännande att se om han håller sig på hemmaplan i arbetsmarknadsfrågor och näringslivsfrågor eller om han har kunskap och lust för andra områden. Om inte så är hans lagbygge mycket viktigt så att det finns starka företrädare som kan lyfta fram den oerhört viktiga skolpolitiken (väljarnas viktigaste fråga), välfärdsfrågorna och miljöfrågan. 


Det har ju visat sig att spekulationer sällan gör någon större nytta så jag låter väl bli och säger som en populär hundraåring: Det är som det är och det blir som det blir.


GP, SVT, SVT, SR, GP, LO-tidningen
Helena Ericson, Leine Johansson, Roger Jönsson, Ulf Bjereld, Peter Andersson, Sjölander, 

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Vi gör processen kort

Haiku:
En kort process med
Stor Betydelse för en
skakad rörelse.


Det var ett väntat och eventuellt också riktigt besked från det socialdemokratiska VU:t idag.
Eventualiteten beror i mina ögon på två saker.
1. Vem som fått VU:s gillande blick på sig
2. Vad som förväntas hända på kongressen 2013


I min världsbild hade det varit positivt med en person som inte per automatik fortsätter över valet 2014. Det hade varit spännande med en lång process, liknande de i Miljöpartiet, Centerpartiet och Vänsterpartiet. En process som kokar ned till att en valberedning föreslår en kandidat som alla känner till väldigt mycket mer om än vad vi gjorde med Håkan Juholt före mars 2011.


Det finns dock en sak som talar väldigt mycket för att den som på fredag utses av partistyrelsen kommer att sitta kvar, den faktorn är tiden. Det är två och ett halvt år kvar till nästa riksdagsval men redan tidigt i höst skall motionerna till Göteborgs-kongressen 2013 vara inlämnade. Om den som skall leda partiet över valet ska kunna ha inflytande över den politiska grundstomme som den ska företräda måste den vara vald före kongressen.


Jag tror därför att nödvändigheten av en snabb lösning kommer att sätta alla de medlemmar som hoppats på en partiledning som vågar släppa lite på kontrollen och ge medlemmarna mer inflytande, om än bara genom att informera dem, åt sidan och tuta och kära med partiets bästa för ögonen.
Jag vill inte idag spekulera i namn men det finns inte särskilt många som både har regeringserfarenhet och erfarenhet från VU...


Netroots, SVT, SR, GP

En undran om framtiden i medierna

Haiku:
Juholts avgångstal
vänder mediernas blickar
mot regeringen?


Jag har hela hösten förundrats varför medierna granskar socialdemokraterna hårdare än regeringen. Det är ju faktiskt inte vi som bestämmer, det är inte vår budget som blir verklighet.


Vad händer nu när Juholt är borta? Kommer man i eftertankens kranka blekhet på redaktionerna upptäcka att arbetslösheten är på väg upp igen, att tågen fortfarande inte fungerar smärtfritt och att socialförsäkringar och fas 3 är precis lika usla som de var i september? 


Kanske dags att upplysa svensk allmänhet om att Reinfeldt och Borg faktiskt inte är oberoende experter?
Kanske dags att belysa att den sociala orättvisan sliter Sverige i sär och att ojämlikheten är den största på mer än 50 år och att regeringens politik kommer att göra den ännu större, vad de än säger.


Detta är min förhoppning. Risken är dock stor att det istället blir fullt fokus på ett kaotiskt parti utan ledare där kandidater avlöser varandra i takt med att opinionssiffrorna närmar sig 20 och kanske t.o.m. 15%.


Den som lever får se.


Bloggat:
Annika Högberg, Roger Jönsson, Staffan Dopping, Martin Moberg, Johan Westerholm, Peter Högberg, Cecilia Dalman Eek

GP, GP, GP, AB, Exp, SVT, SVT, SR,

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Avståndet är viktigt i Reinfeldts Sverige.

Jag lyssnade på inledningen av partiledardebatten idag.
Både Fredrik Reinfeldt och Håkan Juholt var aggressiva och Fredrik Reinfeldt hade på ett självklart sätt klivit i den arroganta statsministerkostym han ärvt av Göran Persson.
Det var en sak som Reinfeldt sa som gnager i mig.
Han sa att fler står närmare arbetsmarknaden nu än tidigare.
Jag undrar hur han menar?


Eftersom långtidsarbetslösheten ökar och Fas 3 nu är en av Sveriges största arbetsgivare som fördelar 1,5 miljarder i bidrag till anordnarna så kan det ju inte vara att de långtidsarbetslösa hamnat närmare arbetsmarknaden?
Eller är det de utförsäkrade han menar. De som är sjuka lite för länge för att få räknas som sjuka och därför måste skriva in sig på arbetsförmedlingen istället?
Det kanske är ungdomarna han menar där 1 av 4 inte har ett jobb. Där de otrygga anställningarna som förhindrar unga att få fäste i vuxenlivet är vanliga.
Det kanske är för att färre har möjlighet att vidareutbilda sig?
För att inte tala om att de ekonomiska villkoren samhället står för i socialförsäkrningarna blir allt knappare.
Alla dessa saker kanske är det som kallas att vara närmare arbetsmarknaden?


Det finns ett jättehål i detta resonemang. Det räcker inte att vara nära arbetsmarknaden för att få del av dess fördelar. Du ska vara etablerad på den för att få det. 
Idag är fler arbetslösa än när Reinfeldt tillträdde 2006. Trots fyra jobbskatteavdrag och sabbade socialförsäkringar. Den jobbpolitik som påstås fungera. Varför inte ställa några frågor om det?


Parkstugan om att jobbskatteavdraget är uppätet sedan länge. Moberg om strutsmentalitet
Alliansfritt om Reinfeldts osanningar i partiledardebatten.


AB, AB, AB, SvD, SR, SVT, Exp

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Bra riktning men fel kaliber på Stora Kanonen

Tre veckor av relativt lugn är slut.

Juholt har kommit hem från vintervilan.

Jag delar den känsla av matthet och uppgivenhet som jag har sett hos många av mina bloggande kamrater idag. 

Däremot så har jag bestämt att mitt politiska engagemang är större än partiledningens blundrar. Jag är socialdemokrat därför att jag tror på idén om jämlikhet, inte för att vi har så underbara företrädare och skarpa hjärnor i partitoppen. Därför tvekar jag just nu inte på att fortsätta att jobba för att förbättra mitt parti på alla sätt jag orkar och tycker är meningsfullt även om regeringsmakten 2014 just nu är oerhört avlägsen. Utan ett starkt socialdemokratiskt parti kommer nämligen inte jämlikheten att öka.

Jag gillar dessutom Håkan Juholt, han har en personlighet som de flesta inte kan matcha, ett slags självklar närvaro. Han visar den ibland, jag räknar t.ex. med att få se den under onsdagens partiledardebatt.

Den riktning Juholt har visat på i sina tal är också helt riktig, den vardagsnära tonen i Almedalstalet alldeles särskilt, när han talar om arbetslivet och större värden än högsta möjliga lön.
Vad jag  saknar är alltså inte siktet eller målet, det jag saknar är rätt storlek på bollen. Just nu försöker man baxa världens största boll in i ett litet mål. (Vinna tillbaks storstädernas medelklass) Istället för att köra bollar i lagom storlek på lagom stora mål. (Ett gott arbetsliv och ett gott vardagsliv.) När Juholt talade om reflektion istället för reaktion på förtroenderådet trodde jag att han hade varit inne i bollförrådet, tyvärr var det bara för att låsa dörren.


Om Juholt ska kunna bli en (S)uper Mac som låter Stora Kanonen tala när det som bäst behövs så behöver han också ett otroligt mycket bättre lag omkring sig. Med all respekt för Urban Ahlins politiska erfarenhet så saknar han den trovärdighet man behöver för att företräda mig som medlem inför svenska folket. Det spelar ingen roll om anklagelserna om sexuella trakasserier inte ledde till en anmälan. 
Det partiledningen måste inse är att man behöver olika typer av spelare i ett framgånsrikt lag. Sådana som inte suttit i riksdagen sedan 1994. Sådana som är födda utomlands. Som har andra erfarenheter än Juholt själv.


Det är alltså med dubbla känslor som jag skriver detta. Fast besluten att kämpa vidare lokalt och försöka vara en positiv röst för förändring av en partikultur som överlevt sig själv. Lika fast övertygad är jag om att mitt partis ledning behöver göra ett rejält tag på både politik och kommunikation. De behöver också lära sig att allt kommunicerar, t.ex. upprepade utnämningar av män från 94 års riksdagsdebutanter till topposter.


Läs Röda Berget som beskriver vad som behöver göras. Parkstugan om sexuella trakasserier. Högberg om laguppställningen. Läs också Martin Moberg, Peter Högberg, Alexandra Einerstam, JohanWesterholm, Ulf Bjereld


AB, SVT, 

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Ut och in i verkligheten med Annie Lööf

Det är sällan jag blir förvånad.

Men jag måste erkänna att jag är oerhört förvånad över att Centerpartiet valde Annie Lööf till ordförande.

Begreppet politisk broiler har sällan känts mer passande.

Det som är förvånande är att Centerpartiets väljarras tros vändas med en nyliberal politik. När man ser på en kurva över de senaste 45 åren är Centerpartiets kurva betydligt mer nedåtgående än Socialdemokraternas. Ju liberalare Centerpartiet blivit, desto färre sympatisörer har de fått.

Annie Lööf är så liberal att hon företräder en inställning och position i världen som bara kan beskrivas som en alternativ verklighet.

Jag hörde henne häromdagen försöka vända svart till vitt i debatt med Jonas Sjöstedt. Idag försöker hon göra rikare ännu rikare genom att säga att förorda skatteavdrag för sparande med argumentet att det ska gynna fattiga på debattplats i Aftonbladet.

En mycket kort invändning mot artikeln är att socialbidragstagarna, som i det borgerliga Sverige blir allt fler, inte får ha ett sparande. Att tro att den underklass i Sverige som håller på att växa fram skulle inkluderas i Lööfs spariver är befängt.

Kommer ni ihåg den borgerliga finansministern Ann Wibble?

Det var hon som tyckte att det var lämpligt att ha en årslön på banken, i fall att...

På ett möte i Göteborg i höstas frågade LOs ordförande Wanja Lundby Wedin Svenskt Näringslivs representant som propagerade för sänkta ungdomslöner vad han tyckte var en rimlig ingångslön för en restauranganställd. Han svarade ca 19 000 kr. 

Det är denna alternativa verklighet som Annie Lööf lever i. En verklighet där människors vardagsbekymmer bara är siffror på papper. Där människor inte har jobb för att de inte vill jobba, är sjukskrivna fast de är friska osv. 

I min iver över jämlikhet och individens rätt till frihet oberoende av vem och var man föds så blir Annie Lööfs, Anders Borgs och Fredrik Reinfeldts inställning att vi är ett av världens mest jämlika länder, därför gör lite mer ojämlikhet ingen skada en provokation mot det synsättet.
Redan idag är föräldrarnas utbildningsnivå den viktigaste faktorn hur det ska gå för dig i skolan. Sjukt.
Det kommer att bli ett spännande val 2014 inte minst för att se om Centerpartiet och KD lyckas klara sig över 4%. De förtjänar det inte genom den politik de föreslår.


Bloggat om Annie Lööf: Hanna Wagenius med en diametralt motsatt åsikt. Ett hjärta Rött om att propagandaminister Schlingmann skriver manus. 


DI

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Haiku och en liten varudeklaration

Dvalliknande jul
i januari vaknande.
Efterlängtad tid.
*
Jag har fått höra att det var länge sedan jag skrev något. Det stämmer.
Har använt tiden jag inte ägnat åt blogg och att följa den politiska (nåja) debatten till min familj och en del privata funderingar.
En av dessa har gällt hur mitt politiska engagemang bäst ska användas, för att jag ska trivas och ha kul och hur partiet bäst kan få nytta av de kvaliteter jag äger.
Bloggen kommer definitivt att finnas med i denna bild men exakt hur den kommer att användas är mer osäkert.
Sanningen är att jag är rätt fed up på att kommentera den politiska journalistiken. Jag kanske inbillar mig men det känns som den blir alltmer personfixerad. Utvecklingen att benämna socialdemokraterna som Juholt och Kristdemokraterna som Hägglund verkar ha accelererat. Faktum är att jag också är rätt trött på Juholt.
Han har utan tvekan potential att bli en fantastisk socialdemokratisk ledare men då måste han och hela det socialdemokratiska ledargarnityret ta ledarrollen istället för att lydigt följa i mediernas och den borgerliga dagordningens ledband. Jag hoppas att den strategi som säkert utmejslats under de lite lugnare julveckorna har denna riktning klar för sig. Vi lär snart bli varse.
Mitt personliga politiska fokus ska jag alltmer försöka lägga på våra uppväxande generationers villkor, i förskolan, utbildningsväsendet och in på arbetsmarknaden. 
Dessa frågor i vilka vår regering kategoriskt har misslyckats, liksom den socialdemokratiska dessförinnan är avgörande för många saker, bl.a. att vi ska ha någon möjlighet att säkra den generella välfärden på lång sikt.
Jag hoppas också kunna bidra till att föra in mer av helhetsperspektiv och långsiktighet i den politiska debatten.
Lyckas jag med dessa två saker under 2012 på bloggen och i mina andra politiska engagemang kommer jag att vara störtnöjd!
Nu åter till familjen.


P.S.
Anledningen till att detta inlägg blev av var för att Johan Westerholm idag tipsade om min blogg, då duger det ju inte att visa upp ett inlägg som är en månad gammalt :)

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se