23 april 2015

Det politiska läget i tre punkter


Efter lite tid i stadsdelsnämnden idag så fylls, som vanligt, huvudet med tankar.

Det känns som om vi har tre lägen i politiken just nu.

  1. Vi vet precis vad som behöver göras men saknar resurser.
  2. Vi vet vad som behöver göras men det är någon annan som måste utföra det.
  3. Vi kan definiera problemet men inte åtgärderna för att komma åt det. Manifesteras oftast med ett principdokument.
Exempel på 1. 
Stadsdelen behöver satsa mer på förskola och skola för att höja kvaliteten men det saknas både personal och pengar för att utföra det. Dessutom har vi en skollag som tvingar rektorerna trolla med knäna för att få ihop ämneskompetenserna på de små skolorna. 

Exempel på 2. 

Vi har rekryteringsproblem i många personalkategorier eftersom det saknas utbildad personal i hela landet, t.ex. förskolelärare och socialsekreterare. Det här kan vi inte lösa själva hur vi än försöker utan det är ett nationellt kompetensförsörjningsproblem som i det närmaste får beskrivas som ett nödläge. Hur vi ska lyckas matcha in kompetent personal i välfärdens yrken är ett mysterium för mig. Regeringen har inte tillsatt en bråkdel av de utbildningsplatser som behövs. Det kommer att pensioneras fler tandsköterskor än det utbildas i Västra Götaland (och antagligen i Sverige) kommande tre år om inget görs.

Exempel på 3.
Göteborg och Västra Götalandsregionen har gjort varsin fantastisk rapport om den ojämlika hälsan. I Göteborgs version finns det förslag till åtgärder. De är dock av typen
"Etablera en social investeringspolicy som syftar till att utjämna skillnader i hälsa och utveckla system för sociala investeringar"
Det vill säga inte särskilt konkret utan lite lagom luddigt. Det ger naturligtvis vägar att arbeta vidare men det är en bit till dess att en social investeringspolicy och dess implementeringar är prioriterat i stadens budget.

Självklart finns det saker som händer och sker också och det görs väldigt mycket bra i stadens verksamheter men för att ta de stora stegen i rätt riktning så känns ovanstående punkter helt klart relevanta.

Hur går vi då vidare?
Själv har jag svårt att se en annan väg än att höja intäkterna (och utgifterna) i de offentliga systemen. Helst skulle jag se det ske genom ökade statsbidrag till kommuner och landsting och att fördelningen av välstånd i Sverige förändras genom statliga initiativ (kanske göra något med ränteavdragen). Annars är det helt klart läge att höja skatten i Göteborg för att orka släta ut de pucklar som jämlikhetsarbetet kräver.

Läs gärna den rödgrönrosa debattartikeln om jämlikhet i GP.

fler blogginlägg på PolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

16 april 2015

Babysteps eller elefantkliv?


Sitter i demokratins myshörna på kommunfullmäktige i Göteborg. 
Långa diskussioner om våra gemensamma frågor. Hur vi ska göra Göteborg bättre. Hur ska vi kunna välkomna fler? Hur ska vi kunna skapa bra liv för alla barn så att de kan växa upp i frihet och trygghet.

Regeringen presenterade igår sin vårproposition. Ett förslag som faktiskt kommer att innebära minskade ekonomiska skillnader mellan människor, efterlängtat efter många långa år av ökade klyftor, även under tidigare socialdemokratiska regeringar.

Men det är babysteps. Räcker det verkligen för att träffa rätt i höst och i kommande budgetar under mandatperioden? Jag är orolig för att regeringen trots decemberöverenskommelsen inte kommer att våga ta ytterligare kliv. 

Det är kliv som behövs. Rejäla elefantkliv för att öka jämlikheten. Det är bråttom att minska klyftorna. De sociala spänningarna fortsätter att öka. I Göteborg fortsätter boendesegregationen att öka. 

Varför är det så bråttom?

Jo, det är för barnens skull. Att barn växer upp och kan räkna olika mängd år framför sig beroende på var deras föräldrar bor är orättvisan manifesterad.
Ska vi se till att de som föds idag och imorgon ska ha lika möjligheter måste vi agera nu. Rejält.

1 april 2015

Gör något, gör mer, gör bättre


Det rör på sig i socialdemokratin. Det är inte bara ungdomsförbundet som vill förnya partiet. Det finns också ett embryo till ett nytt socialdemokratiskt paradprojekt; att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation.
Det fiffiga med det är att det framförallt innebär insatser för att minska långtidsarbetslöshet, brist på utbildning och trångboddhet. Insikten om att det mesta grundas i jämlika uppväxtvillkor ger ytterligare politiska nycklar som Socialdemokaterna börjat stoppa i låsen (pengar till lågstadielärare).
I mina ögon är den ojämlika hälsan den största orättvisan i samhället idag och den är en konsekvens av att ekonomiska och sociala klyftor har blivit större. Det ska vi socialdemokrater göra något åt nu.

I Göteborg har det gjorts ett fantastiskt arbete för att kartlägga dels hur det faktiskt ser ut men också för att ta reda på vad för andra liknande arbeten som har gjorts och vilka åtgärder som fungerar. Självklart är det något som Socialdemokraterna i ledande ställning kommer att ta politiskt ansvar för. 
Marmotrapporten som arbetet utgår från har tre steg för att lyckas. Gör något (det gör vi), gör mer (det är på gång), gör bättre (därav kartläggningen). Än är utmaningarna stora men de blir allt mer greppbara.

I Västra Götalandsregionen bygger vi hela vår oppositionspolitik kring att sluta klyftorna. Det innebär insatser för att ha jämlik tillgång till hälso- och sjukvård i hela regionen men framförallt insatser för att förebygga strukturer som skapar ohälsa. Arbetslöshet, låg utbildningsnivå och dålig miljö kan även regionens verksamheter bidra till att minska.

Regeringen håller på att tillsätta en kommission för jämlik hälsa. Jag hoppas att signalerna om att det är ytterligare en expertsamling är fel och att det istället blir en politisk kommission för att nå fram till vilka verktyg regering och riksdag ska bidra med för att minska ojämlikhet i hälsa.
I mina ögon har denna kommission en lika viktig uppgift som den framtidskommission som presenterades för några veckor sen.

Vi har nu i Göteborg tagit första steget att politiskt inom partiet samordna och fokusera våra insatser. Allt går inte att genomföra men det är inte minst viktigt att ha en gemensam utmaning som vi kan berätta för Göteborgarna om hur vi vill lösa tillsammmans. 
Socialdemokraterna i Göteborg har tappat i förtroende på alla politiska nivåer de senaste åren. Nu slutar vi huka oss för motvinden, ställer oss upp och gör något som när det börjar synas bör återvinna det förtroende som gått förlorat.