Det är inget särskilt med mig.
Eller jo, det är det förstås. Det är det med alla andra också.
Du skall inte tro att du är något.
Det är helt uppåt väggarna naturligtvis. Alla är något. Något unikt och ospecifikt eget. Men i meningen att du ska inte tro att du är värd mer än oss andra så håller den än.
Det finns en befrielse i att se att det egna jaget trots alla sina fantastiska egenskaper inte går att sätta före någon annan oavsett vilka egenskaper de äger. Det är därför mångfald är ett viktigt ord för mig, jämlikhet och feminism är andra.
Det är mycket svårt att tillämpa människors lika värde i praktiken. Jag misslyckas säkert själv hela tiden, t.ex. genom vad jag konsumerar. Det är uppenbart så att samhället är inrättat för att tillfredsställa de som tillhör normen, som inte sticker ut, åt ena eller andra hållet.
Vi tycker alltså att det är helt ok att stora delar av världen i mer eller mindre utpräglad fattigdom producerar varor till de multinationella företag som har möjlighet att sälja med god förtjänst till de som har det bättre.
Den välmående medelklassen har det bra trots att man ser hemlösa vid mataffären och tiggare på busshållplatsen. De är inte med i normen. Nästan inte människor. De kanske har varit eller kanske ska bli igen men när vi ser manifestationen av det som vi kallar utanförskapet så är det tydligt att vissa liv är lägre värderade än andra. Kanske har vi bara blivit luttrade, hårdhudade.
I Göteborg idag har vi en galopperande kostnad för de som är funktionshindrade och placerade inom individ och familjeomsorgen, även socialbidragen ökar. Istället för att då säga att nu får det vara nog och bredda innanförskapet så säger vi att vi inte har råd, att belastningen på ekonomin blir för stor. Vi accepterar att individer, familjer och personal hamnar i kläm, att deras värde minskar i takt med utrymmet i ekonomin.
Det finns långsiktiga lösningar för att förhindra att framtida generationer drabbas av ojämlika möjligheter under sin uppväxt och därmed i vuxenlivet. Lösningarna innebär troligen att vi måste ta av vårt enskilda överflöd för att investera i vår gemensamma välfärd.
Jag vet inte hur mycket svenskarna ger till välgörenhetsorganisationer men det är inte svårt att se att om de pengarna istället använts i våra förskolor, skolor, fritidshem, fritidsgårdar, idrottsföreningar, kulturföreningar, kuratorer, skolpsykologer, familjerådgivning, närmiljö skulle de tillsammans göra ännu större nytta för uppväxande generationer. Pengar behövs också till bistånd, utvecklingsprojekt, utbildning i vår omvärld. Liksom till att skapa ett drägligt arbetsliv och arbetsmiljö för de föräldrar som ska orka utveckla våra barn.
Att se allas lika värde är att tro på innanförskapet och den gemensamma förvaltningen av vår framtid. Att tro att man själv är något men också att veta att alla andra är precis lika mycket och agera för det, det borde vara modern socialdemokrati.
* Jantelagen:
- Du skall inte tro att du är något.
- Du skall inte tro att du är lika god som vi.
- Du skall inte tro att du är klokare än vi.
- Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
- Du skall inte tro att du vet mer än vi.
- Du skall inte tro att du är förmer än vi.
- Du skall inte tro att du duger till något.
- Du skall inte skratta åt oss.
- Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
- Du skall inte tro att du kan lära oss något.
De jag skriver under på är punkt 3, 4, 5, 6 och 8. I rätt tillämpning lyfter de var och ens lika värde.
