Kan vi lära något av fascismen?

Det snurrar i mitt huvud idag. 

Av trängselskatter, budgetpropp och journalister som försöker rationalisera kolonialismen.

Henrik Arnstadt och Sven-Eric Liedman 14-10-22

Men framförallt snurrar det av intrycken jag fick på en ABF-grej jag var på igår.
Historikern Henrik Arnstadt och idéhistorikern Sven-Eric Liedman samtalade om fascismen. Både med en historisk vinkel och med referenser till dagens samhälle.

En sak de talade om är vad som lockar med fascismen? Hur människor kan fastna för en sådan idé som bygger på exkludering och ultranationalism? En av förklaringarna Henrik Arnstadt hade är att det bygger på en optimistisk berättelse om samhället.

Det fick mig också att tänka på en bok jag har fått låna av en kollega - "The political brain" - som kollegan har skrivit om här. Den går ut på att vi inte är helt rationella när vi väljer vilket parti vi röstar på. Det krävs något mer än bra och realistisk politik. Det krävs en berättelse som känns rätt. (Och att kunna kontra på negativa kampanjer)

Det här är så viktigt att det faktiskt är lite konstigt att vi som är aktiva inom andra politiska rörelser så sällan lyckas med det. En optimistisk berättelse om framtiden. Jag vet att (S) valgeneral Janne Larsson tjatade om vår berättelse och alla har vi hört frasen - Sverige är ett fantastiskt land - men något håller på att gå sönder.
Sen försvann den i en strid ström av politiska förslag, kommer du ihåg dem?

Poängen är att vi idag hamnar på bakhasorna så fort en känslomässigt byggd kritik kommer mot ett visst förslag. (Läs trängselskatten är orättvis) Kan vi då inte placera förslaget i en berättelse som har en positiv känslomässig anknytning så blir vårt försvar praktiskt, sakligt och ointressant.

Det här är en insikt som jag vill påstå att Socialdemokraterna saknar idag. Vi har svårt att försvara våra beslut utifrån något annat än rationella argument. "Det är bra för jobben". Att knyta samhällsprojektet till en berättelse om värderingar är egentligen inte så svårt. "Det ger ett jämlikt och hållbart samhälle". Men det kommer att kräva en hel del omprogrammering av våra ledande företrädare som verkar tro att väljarna främst lyssnar på detaljerna.

I mina ögon är detta också det enda sättet att minska SDs möjligheter att växa. Att vi själva kan presentera en berättelse om en positiv framtid som bygger på inkludering och att vara inkluderad snarare än exkludering. För det vet vi om SD. De kommer alltid hitta nya som behöver bli exkluderade för att återupprätta Nationen. Idag är det muslimer. Imorgon?

P.S. 

Varför kan man inte tycka att kolonialism har gjort något gott? Därför att om en civiliserad stat vill ha något från en annan stat så är metoden som fungerar, och som skapar långsiktigt och meningsfullt utbyte, handel. Aldrig våld.

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Släpper sossarna sargen nu?

Att skriva om politisk utveckling är lätt. Att åstadkomma politisk utveckling är skitsvårt.
Därför är det nu med stor uppmärksamhet som jag ser väldigt många positiva politiska tendenser och signaler från den nytillträdda regeringen.

Det är inte bara att Magdalena Andersson i praktiken skrotar överskottsmålet. Det är de signaler Stefan Löfven sänder i regeringsförklaring och partiledardebatt.

Inne i de fina orden om vilket samhälle vi vill ha och vi ska gå mot finns också en hel del hårda paket som indikerar att den nya regeringen menar allvar med att sänka arbetslösheten, förbättra villkoren för de som inte har jobb och förbättra sjukförsäkringen.

Idag kom ett mindre paket om gratis medicin för barn, tydligen på initiativ från Vänsterpartiet. Att regeringen insett att jämlik hälsa börjar i barndomen är ytterligare ett tecken på att man har gjort en korrekt analys av vad som krävs för att i grunden förändra vårt samhälle. SVT

Jag funderar på om det faktiskt kan vara så att vi nu kan släppa sargen, släppa berättelsen om ett land som håller på att gå sönder och istället jobba för ett land där allas lika värde inte bara är en floskel. Där jämlikhet är ett mål och inte ett bortflyende tillstånd.

Det kommer att krävas stort politiskt mod att ytterligare lyfta idéer om predistribution (att ha mesta möjliga jämlikhet i villkoren i starten av livet) och öka den sociala tryggheten.
Det vore synd att säga att vi genomförde en valrörelse som osade av den varan och som lyste av självförtroende för de socialdemokratiska lösningarna.

Det finns kort sagt mycket att ta tag i. Men det finns goda idéer att använda. Det kommer att krävas politiskt mod och hantverk för att lyckas genomföra det. Idag är jag förhoppningsfull om att vi har tillsatt en regering som kommer att klara av det.

Det jag är rädd för är naturligtvis att det parlamentariska läget i riksdagen kan sätta käppar i hjulet. Jag hoppas därför också att vi kan hitta vägar ut i kommuner och regioner för att sätta ytterligare tryck i frågorna. Inte minst inom skolans område.

Att byta fokus för sjukvården att jobba förebyggande och nära patienter istället för att behandla och skicka hem.  Dessutom hoppas jag att vi i Göteborg och i andra kommuner kan lära av den målmedvetenhet och politiska ärlighet som hittills präglar regeringen Löfven och låta det prägla även vår politiska gärning under kommande mandatperiod.

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

När ett "De" borde vara ett "Vi" Ang. Kalibers reportage om Trängselskatten

I söndags handlade P1:s program Kaliber om resultatet av folkomröstningen kring Trängselskatten i Göteborg. Hur det kunde bli ett nej? Vad som händer nu? SR

 Radions reportage innehåller de i dessa sammanhang usual suspects. En Statsvetarprofessor. Några Politiker. En Politisk kommentator.
Slutsats: Politikerna missbedömde opinionen. Nu kommer politikerna göra som de vill i alla fall.
Det jag fastnade för i reportaget är ett citat i slutet.

"- Jag tror att de kommer att köra över nejet, det är en så ekonomisk och politisk så stor sak att de sparkar sig själv i röven om de låter nejet få full verkan och det är jag rädd för, avslutar Kaj Helenius."

Nej-röstaren Kaj Helenius gör en klockren analys med en stor felaktighet. Han menar att det är politikerna som sparkar sig själv i röven om de låter nejet bli verklighet och tar bort trängselskatten. I verkligheten är det ju dels Moderaterna i Göteborg som släppte fram folkomröstningen och dels de Göteborgare som röstade nej som sparkat sig själva och alla andra Göteborgare i röven. Kaj Helenius "de" borde varit ett "vi".

Detta eftersom 14 miljarder ska fram till Västsvenska paketet och 55 procent av de röstande har sagt nej till att 7 av dessa ska betalas av andra än Göteborgare. (Idag betalar andra än boende i Göteborg ungefär hälften av alla Trängselskatter i Göteborg och detta innan utländska fordon har börjat få betala).

Vad vi gör om vi tar bort trängselskatten är alltså inte ett dubbelfel utan ett trippelfel. Vi återinför infarkten på E6:an och E20. Det kanske till och med blir värre än tidigare eftersom nya busskörfält tar plats. Vi försämrar miljön och inte minst misslyckas vi med att finansiera det Västsvenska paketet som bland annat innehåller en ny biltunnel under och en ny bro för bilar och kollektivtrafik över Göta Älv.

Som nyvald ersättare i Kommunfullmäktige i Göteborg ser jag att jag kan komma att få ta ansvar för ett beslut om att föreslå riksdagen att ta bort Trängselskatten i Göteborg. Det vill jag inte göra.

Det allra bästa vore naturligtvis att hitta en alternativ lösning till Trängselskatt men som en annan röst i programmet säger -  vi har redan investerat miljarder i systemet och att avbryta är också att slänga bort medborgarnas pengar.
Så hoppas går ju men att finna nya system som löser de tre uppgifter Trängselskatten har verkar något utsiktslöst, speciellt med tanke på att det verkar som om vägavgifter är det system som fungerar allra bäst för att minska trafiken.

Det dilemma som beskrivs i programmet kan alltså bli verklighet. Å ena sidan en svekdebatt om att vi inte lyssnat på folkomröstningen. Å andra sidan en tung utgift att finansiera det Västsvenska paketet, mer trängsel och sämre miljö.

När man väger dessa mot varandra så tror jag ändå att en svekdebatt är bättre. Undrar hur svekdebatten såg ut efter högertrafikomläggningen där 83 procent röstade nej. Dock några år före införandet. (En annan poäng mot att avbryta Trängselskatt. Den finns redan.)

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Skit i Juholt nu!

Håkan Juholt i Göteborg under omvalsrörelsen 2011

Daniel Suhonens bok Partiledaren som kom in i kylan är oavsett hur relevant och sann den är ett stort hot mot något mycket viktigare just nu - den socialdemokratiska eftervalsdebatten och partiets väg framåt.

Förutom att boken riskerar att ta över hela eftervalsdebatten internt kan den också ta över bilden av den nuvarande partiledningen. Det vore ett stort misstag. Låt inte Håkan Juholts väg in och ut ur partiledarskapet överskugga en mycket viktigare debatt. Om framtid, förtroende och förnyelse.

Många socialdemokrater tycker säkert att allt är fint nu. Inte minst i Stockholm där partiet återtar makten i stadshuset och regeringsmakten innebär många schyssta arbetstillfällen inom departementen för partiets elit och påläggskalvar. Att valresultaten i Stockholm och på många andra platser egentligen är ett underkännande av borgerligheten mer än ett godkännande av socialdemokratin verkar redan bortglömt.

Här i Göteborg är det svårt att känna samma entusiasm. Vi har ett svårt och vanskligt minoritetssamarbete att vänta i kommunfullmäktige. Vårt mandat har krympt från 32 till 20 (av 81) på två val och det usla valresultatet framförallt i Göteborg innebar en tappad majoritetsmöjlighet i regionvalet och en mandatperiod i opposition.

Det som behövs nu är inte en analys av valrörelsen. Det behövs en analys av mandatperioden. Av politiken. Om vi lyckats leverera den eller inte. Hur vi kan förbättras på båda dessa områden.

Den socialdemokratiska idétidskriften Tidens nya nummer ger en god analys av problemen med politiken. Jesper Bengtsson, Anne-Marie Lindgren och inte minst Sheri Berman tydliggör väldigt väl var vi är idag. Det återstår dock en stor kakbit att hugga in på för att möjliggöra en verklig och varaktig förändring av den väg socialdemokratin är på väg - Partiet.

Under ett stort antal år och i takt med en krympande och åldrande medlemsskara har partiet tappat i förtroende, andel av rösterna och politikerföraktet har brett ut sig.

Den beskyllning som vi ofta kan höra från populister och "mannen på stan" är att vi som är aktiva inom politiken har en alternativ verklighet och att vår inte stämmer överens med den bild de flesta andra har. I Göteborg verkar det som om de under denna mandatperiod och denna valrörelse har haft rätt. En fokuserad insats måste göras för att få dessa bilder att närma sig varandra. Det betyder inte att vi ska anta populistiska åsikter eller ståndpunkter men att vi delar vår problembeskrivning med fler. Lösningarna ska vara våra egna.

Med en partiorganisation som allt mer tar karaktären av ett kampanjorgan än en politisk kraft har vi svårt att fånga upp de där strömmarna där politiken byggs underifrån. Kongresser och årsmöten blir bekräftelser på de styrandes val av väg, inte en mötesplats för friska idéer.

Mången god socialdemokrat menar att vi ska tillbaks till en folkbildande folkrörelse och jag förstår deras ambition men att tro att det är studiecirklar som lockar människor tillbaka till partiet kanske är en smula naivt. Det som behövs är möjlighet till verkligt inflytande. Korta beslutsvägar. Breda beslutsunderlag. Snabbare processer. Ett modernt ledarskap som inkluderar och skapar delaktighet.
Det tänks nog rätt både här och där i det här ämnet men det händer någonstans mellan ingenting och alldeles för lite.

Hela partiet är idag uppbyggt för att ge stor frihet till de som är utvalda. När hotet att bli ersatt av andra blir mindre på grund av en försämrad rekrytering blir maktpositionen lättare att behålla och ambitionen att utnyttja den till förändring lägre.

Det kommer inte att gå att hitta en enda väg framåt från detta läge. Det måste finnas flera parallella spår för att hitta tillbaka till folkets förtroende. Det gäller allt från våra förtroendevaldas attityder till hur vi skapar politik och diskuterar idéer.

Därför vore det djupt olyckligt att vi istället för att fokusera på att faktiskt förändra partiet nu bromsa den utvecklingen genom att fokusera på hur och av vem Juholt blev eller inte blev förrådd. Jag tror (utan att veta) att den största tjänsten Håkan Juholt vill att vi ska göra honom inte är att älta hans öde utan att förhindra att något liknande kan hända igen.

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

En konstruktiv opposition - vad är det?

Idag kom så det förväntade beskedet att Miljöpartiet och de borgerliga partierna bildar en ny majoritet på min arbetsplats - i regionfullmäktige och regionstyrelsen i Västra Götalandsregionen.

För egen och del innebär det en omställning från att kommunicera som ledning till att kommunicera som motståndare. För partiet gäller omställningen vilken politik som ska föras fram och sättas fokus på. Från det lyckade till det misslyckade om man ska vara lite profetisk.

Vi säger nu alla att vi ska vara en konstruktiv opposition. Vad kan det då innebära?
För mig betyder det att vi ska vara beredda att ta över direkt om den nya ledningen misslyckas. Det betyder också att ompröva den politik som väljarna, inte minst i Göteborg, underkände. Med allt vad det innebär.

Det jag hoppas på är att vi undviker cykelställsfrågorna som opposition. Att vi lyfter blicken och ser de stora strukturella problemen och kanske till och med lyckas brottas lite med systemen. Det är svårt som ledning.

Vårt perspektiv behöver också vridas från ledningens örnperspektiv till medborgarnas grodperspektiv. Att vi inte försvarar orimligheter som en röntgenremiss från Närhälsan i Frölunda till privatkliniken på Hisingen istället för den offentliga i grannhuset. Att kostnadsbilden ser ut som den gör är en frukt av det system vi byggt upp, inte av naturen.

En sak jag har reflekterat över är att en opposition lätt kan få en förvaltning att jobba med mer eller mindre oväsentliga frågor. Jag hoppas vi kan vara en opposition som hjälper dem att komma fram med de väsentliga.

fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?