Nu går vi ner en division och bygger laget från grunden

Ni har hört liknelsen laget före jaget några gånger nu.

I min mening är det en ganska dålig bild av vad ett lagspel är.
Ett lag fungerar som bäst när olika individer har och tar olika ansvar inom laget. När individerna känner stöd och frihet att agera, att ett misslyckande följs av en lyckad insats. När man vågar.
Socialdemokraterna beskrivs idag närmast som ett sjunkande skepp. På ett sätt stämmer det, på ett annat så tror jag snarare att det är en mental kollaps i laget som har inträffat. Efter en lång rad förluster är det svårt att vända trenden.
Ett sätt (som väldigt sällan fungerar) är att byta tränare. Det ska Socialdemokraterna göra. Ett annat är att byta taktik. Det ska Socialdemokraterna göra. Ett tredje är att byta spelare. Socialdemokraterna? Det får vi väl se... men det skulle väl inte skada med några nya spelare.
När man gör alla dessa tre på en gång så finns det bara en väg att gå, ner i divisionerna.
Det behöver inte vara dåligt på lång sikt. Det kan ge ny energi, en mer koncentrerad organisation och t.om. vara ett framgångsrecept. Man måste omfatta det enkla, den raka vägen, att använda spelarna optimalt.
Min erfarenhet (som är ganska omfattande i en roll som föreningsledare) av idrott är att det är några få saker som långsiktigt ger framgång.
1. En engagerad och väl fungerande organisation där många är med på många sätt.
2. Kontinuitet och långsiktiga målsättningar med tydliga delmål (som inte bygger enbart på resultat).
3. Egen ungdomsverksamhet med hög prioritet i organisationen.
4. Pengar (tyvärr är det det allra viktigaste men utan punkt 1 och 2 gör pengar i sig ingen nytta).
5. Allmänhetens intresse
Som jag ser det så är det framförallt punkt 1, 2 och 3 som fallerar för Socialdemokraterna idag.
- 1. Man har fastnat med en överdimensionerad organisation där många är med inte för att de vill förändra världen utanför att det är deras jobb och därför låser hela organisationens förändringspotential.
- 2. Man ser inte målet med de politiska förslagen, en skattesats kan aldrig vara ett mål. Tillväxt kan inte vara ett mål. Jag vet inte riktigt idag vad som är den stora strävan för de politiska partierna? Socialdemokraterna måste börja beskriva det goda samhället, det goda arbetet och varför Socialdemokraterna har en borgarna överlägsen bild av vad detta är och väg för att nå dit!
- 3. Hänger ihop med -1. Rekryteringen av nya medlemmar har i princip avstannat i mellanvalsperioden. Medelåldern är hög, föreningarnas verksamhet ofta slentrian. Partiet måste vara mer aktivt i att hitta unga som inte kommer från SSU. Mer aktivt i att hitta företrädare i världen utanför partiet.
Om den nu fullständigt lamslagna ledningen av detta parti kunde börja agera på något sätt, vilket som helst i stort sett, så kommer även att den intresserade allmänheten att reagera.
Min tanke är att vi ska ta ett skitår i lägre division nu för att organisera om och koncentrera alla ansträngningar mot att vara starka, välriktade och samspelta om två år, för att vara som allra bäst om knappt fyra. Det är ganska ont om tid men med entusiasm, vilja och laganda når man väldigt långt.
Kom igen nu röda laget, nu kör vi!

Fler bloggar på NetRoots
Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. Välkomna in!

Vad är min hjärna värd?

Den Orwellskt doftande regeringen i Sverige går vidare i ullstrumporna med sitt projekt att rikta medborgarnas ilska mot dumma tonåringar på TV istället för missförhållanden i sin omgivning. Att människors förnuft och tankekraft ägnas åt att diskutera taktiska finesser i sport eller välja pensionsfond, elbolag, bilprovare, skola etc. Istället för att vara informerade och bli förbannade när våra folkvalda använder skattepengar till tokiga saker (eller bestämmer sig för att lämna några bakom för att kunna sänka skatten).
Den senaste finessen är att Schlingmanns propagandaministerium, som ju ska se till att vi uppfattar regeringens förslag på ett annat sätt än de påverkar, ska kompletteras med ett regelrätt sanningsministerium på Kulturdepartementet, för att skydda kommersiella intressen förstås! Det är ju verkligen de vi behöver skydda, inte fri och oberoende radio och TV, nej vi ska skydda de reklamfinansierade mediekanalerna från konkurrens från de solidariskt (om än ibland motvilligt) finansierade. Om de fria och oberoende på kuppen blir bundna och beroende är ju en bisak.
Alla nya TV och radioidéer ska alltså granskas av tjänstemän på Kulturdepartementet för att de kommersiella aktörerna ska kunna bedöma om det är nog okommersiellt. Om offentlighetsprincipen råder kan ju dessutom de kommersiella aktörerna snabbt sno SVT:s idéer (om de är kommersiella nog).
SVT:s och SR:s chefer är självklart en smula upprörda över tilltaget:

– Utifrån den lagstiftningen hade man inte kunnat utfärda de här reglerna. Nu lägger man dem i anslagsvillkoren. Min uppfattning är att det strider mot grundlagen, säger SR:s vd Mats Svegfors till DN.

Normalt brukar en lag eller förordning åberopas som stöd för nya regler. Men i det här fallet bygger regeringens beslut bara på en rapport.

SVT:s vd Eva Hamilton påpekar dessutom att instruktionerna till mediemyndigheten är otydliga om det som rör hur allmännyttan av en ny tjänst respektive dess marknadspåverkan ska viktas. Otydligheten öppnar för en godtycklig tillämpning.

– Tänk om den offentliga vården stoppas från att ta till sig de senaste behandlingsmetoderna, utan dessa skulle vara förbehållna privata aktörer? Public service bör inte bara ha möjligheten utan även uppdraget att utvecklas med sin tid och sina användare, säger Eva Hamilton i ett pressmeddelande.

Så vi ska alltså få en godtycklig censur av SVT:s framtida programutbud. Att i dessa konspirationernas dagar inte tro att det är ett steg i avskaffandet av Public Service i Sverige är svårt.
Anna Vikström och Martin Moberg skriver också om det här.
Det som dominerat bloggosfären senaste dygnet är ändå Niklas Nordströms och Carl Melins kluvna tungor. Ok, vi var väl lite naiva att tro att Prime PR jobbade gratis tack vare sina stora socialdemokratiska hjärtan. Men att deras analys och agenda är beställd av Svenskt Näringsliv är ändå lite magstarkt. Speciellt som det inte har redovisats öppet. Sara Gunnerud, Sandro Wennberg, Alexandra Einerstam, Peter Johansson och Johan Westerholm skriver alla bra om detta.

Fler bloggar på NetRoots
Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. Välkomna in!

Vad är det för fel på snällismen?

Det är trevligt att så många som inte vill oss väl bryr sig om oss. Senast i raden Gudmundsson och Rivière. Den senare försöker att bota svenskarna från den socialdemokratiska snällismen.

Bild från Våga Vara Snäll
projektet på Centralskolan
i Malung

Det är ju nu inget fel med att vara snäll. Två av Sveriges ledande kulturpersonligheter delar ett motto: Är man mycket stark måste man vara mycket snäll. Starkare än en moderatstyrd borgarregering går inte att bli i Sverige idag. Ändå förstår man inte vikten av att vara snäll.
Det är dessutom vetenskapligt visat att människor mår biologiskt bra av att samarbeta och hjälpa varandra. Mätningar av lycka visar att ekonomi inte har mycket att göra med hur människor mår. Frihet och social tillfredsställelse har det.
I get by with a little help from my friends.
Vidare så är det inte bara osmakligt utan också kontraproduktivt att inte använda sig av den utmärkta principen av människors lika värde i vårt land. I dagarna riskerar människor som råkar ha ursprung i länder med muslimsk tradition att utmålas som annorlunda (kanske t.o.m. farliga) än människor födda i vårt land med en kristen tradition. Jag är född och uppvuxen i Sverige och mitt enda band till kristendomen är att min fru av någon outgrundlig anledning fortfarande är medlem i Svenska kyrkan. Just det, jag hädar när jag svär också (konstigt). Jag har vänner som kommer från muslimska länder som har ungefär lika mycket med islam att göra.
I sann marknadsliberal anda håller också arbetsmarknaden att delas upp för att pressa lönerna neråt. Ett sätt är ju att betala arbetsgivare för att sysselsätta människor som i Fas 3. Frågan är om inte det strider mot FN:s konvention för mänskliga rättigheter (lika lön för lika arbete). Vi ser en utveckling att allt färre har tillgång till A-kassa, att sjuka tvingas till socialbidrag för att de varit sjuka för länge, att skolan ska mäta kunskaper för att eleverna ska lära sig mer (jag vet, det går inte ihop), att fackförbunden motarbetas.
Kort sagt en dagordning för att människor ska vara mindre gemensamma för att öka konsumtionsutrymmet för de som redan har. Ett problem är att de inte orkar/hinner åka och handla för att de är så utslitna efter att behövt att jobba så hårt.
Nej låt mig fortsätta hålla människokärlekens fana högt. Låt oss ställa om vårt samhälle till det långsiktiga tänkandets. Låt varje beslut bottna i hur det påverkar jämlikhet, ekologi och människovärde på hela klotet. Jag lovar att om vi håller detta främst så kommer det att skapa ekonomi också. Låt oss tro på forskningen om mänsklig natur och låt oss tro på forskningen om jämlikhet. Låt oss tro på snällismen!

Peter Andersson vill väcka fler
Peter Högberg vill fortsätta krisa
Peter Johansson vill åka över sundet
Alexandra Einerstam funderar på sitt ursprung
Johan Westerholm om partiets desperation
Martin Moberg om politisk cirkus i Karlskrona

Fler bloggar på NetRoots
Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. Välkomna in!

Jag vill veta att de brinner!

Jag har ju tidigare bekänt mig till såväl existentialism som naivistisk, idelaistisk, humanism. Nu vill jag praktisera detta i samband med efterfrågan för en öppen och ärlig process i utnämnandet av en ny partistyrelse och partiledare.
Jag har märkt att ett av min egen personlighets mest utmärkande drag är att jag vill uppnå konsensus kring saker. Ibland ger det att jag kanske är väl smidig och ger efter en liten bit i diskussionen. Inställningen kan vi kalla den socialdemokratiska pragmatismen. Man når vissa resultat, det blir bra men inte perfekt.
Jag blir därför ofta imponerad av människor som är kompromisslösa och tvärsäkra. De kan väl aldrig ha fel? Låt oss kalla det den dogmatiska socialdemokratin. Man uppnår ofta konflikt och ibland resultat. Det kanske är rätt inställning i opposition?
När det gäller den socialdemokratiska nomineringsprocessen är det en tredje väg som beträds. Den socialdemokratiska nihilismen. Eftersom man inte vill något innan någon frågar om man vill så behöver man varken kompromissa eller deklarera sin uppfattning om någonting.
Det är alltså fullt möjligt att få uppdrag bara genom att vara trevlig, inåtvänd och lojal. Visionär kan vara jobbigt. Arg ännu värre. Utåtriktad är lite suspekt. Man ska vara en ledare som inte vill leda. En pådrivare utan vision. En förnyare utan att skapa konflikt.
Jag tror inte på det. Jag vill bli imponerad. Inte bara av de dogmatiska, utan även av de pragmatiska. Jag vill veta vad de kandidater jag ska ställa mig bakom vill, kan och vågar. Jag vill veta att de känner. Att de inte gör det för att någon annan vill att de ska göra det, eller för att någon annan inte vill göra det själv.
Jag inbillar mig att många medlemmar och väljare känner på samma sätt som jag. Att det är oerhört viktigt att de vi väljer vill något. Nästan vad som helst. Att de verkligen vill göra något som de tycker är bra för partiet. Att de brinner för politiken och för de socialdemokratiska idealen.
Nu börjar processen långsamt öppnas i partidistrikten, Stockholms stad först, Stockolms län öppnar på Facebook och Göteborg har en enkät ute. Jag, liksom många andra, vill att fler följer efter! Om ni vill ha lite inspiration, se hur Miljöpartiet gör när de söker nya språkrör. Helt utan dramatik presenterar sig nu de som vill kandidera.
Jag vill liksom Peter Andersson hissa varningsflaggen för att vi redan nu måste börja prata om vad vi vill göra med partiets politik. Det är inte möjligt att vänta tills en ev. ny partistyrelse tar över i slutet av mars.

P.S. Om ni inte förstår varför Twitter är en bra grej så vill jag verkligen tipsa om det här #prataomdet. Börja långt ner och läs, läs och läs, jag lovar att du på många ställen finner något som kommer att gå rakt in i dig. Det är inte mysigt men det är definitivt varmt, innerligt och ärligt.

Fler bloggar på NetRoots
Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. Välkomna in!

Låt bollen rulla - eller? Om skapat samtycke kring ett system.

Såg igår ett sketchprogram om ett sketchprogram. Kan rekommenderas.
Det här är en blogg om ett system som bloggen är en del av...
Ibland undrar jag vilka mekanismer som styr och vilka mekanismer som bromsar. Ibland känns det som om allt bara gasar på och man har släckt ner all kontroll, all analys kommer försent och all eftertanke försvinner i nästa satsning utför backen. Frågan är om det är bästa sättet att nå målet. Eller om det finns något mål.
Det finns röster som menar att vår värld är en chimär. Att vi gör oss så upptagna med bisaker att vi inte har tid att fokusera på vad som verkligen är viktigt. Att folkstyret är en dunst i ögonen för att bibehålla ett system av maktbalans mellan kapital, stat och media. Jo jag vet att vi röstade i höstas. Men vad röstade vi för, eller emot? Vad är skillnaden mellan betyg i sexan eller betyg i sjuan, vad är skillnaden mellan ett generöst välfärdssystem mot ett annat lite mer eller mindre generöst förslag.
Den amerikanske ikonen inom mediekritik, Noam Chomsky (ja, jag har nämnt honom förut och lär göra det igen) menar att vi lever i ett system där man skapar samtycke (manufactoring consent). Att det är väldigt svårt att ta ett steg tillbaks för att se och att säga, det där som verkligen är viktigt. Han menar att det absolut inte behövs några supermänniskor för det. Det räcker att vi byter fokus och det är det som systemet försöker förhindra.
Jag känner själv att det är väldigt lätt att dras med i de korta puckarnas kritik och jag har all respekt för de som i sina bloggar och på andra sätt dag ut och dag in sätter fokus på de små frågorna. Problemet är om vi bara gör det. Och när små frågorna dessutom ofta är icke-frågor, enkelt uttryckt att vi väljer mellan Idol eller På spåret, varje dag, hela tiden. Nästan alla val vi gör som privatpersoner är mer eller mindre oviktiga.
För vad är valfrihet egentligen? Vi kan inte välja vilken kulturell, civil kontext vi växer upp i eller vilka föräldrar vi har. Därför måste väl samhällets roll vara att de val en individ ska göra i sitt liv har så likvärdig plattform som möjligt. För att vi tror på allas lika värde.
Jag har börjat närma mig en närmast existentialistisk hållning i fråga om de val vi gör. Kort och pretentiöst uttryckt som att varje val gör jag för hela mänskligheten. I frågan om vilken fotbollsmatch på TV jag vill titta på så är det ju inte avgörande, (att det är det jag väljer att göra kan vara det) men i fråga om vilka varor och tjänster jag köper och inte minst vilka åsikter och idéer jag framför är det betydelsefullt hur jag gör det och vad jag gör. Speciellt i detta forum där alla kan läsa, avfärda och omfamna efter eget tycke. Problemet är att om man engagerar sig på minsta detaljnivå lätt tappar sikten på det stora hela. Ungefär som jag tappat greppet om det här inlägget.
Vad jag vill? Att man i det lilla beslutet tänker på hur det passar in i helheten. Att försöka se mönstren för att hålla människor nöjda, trots att det finns goda skäl att inte vara det. Att se framåt på hela samhället inte bara små delar i taget.
Jag tycker att Helle Klein beskriver det bra med sina fyra T (även om transnationalism är lite krystat :-)). Öppna kriskommissionens idérapport vill jag också gärna lyfta igen.
Utanför bloggosfären finns Gapminder som visar att jorden faktiskt undan för undan blir en bättre plats att leva på, i det stora hela.
Vill också säga så här officiellt att jag stöder Johan Westerholms kandidatur till partistyrelsen, eftersom jag vill se riktig förändring, inte bara läpparnas bekännelse. Jag är inte överens med Johan i allt han skriver men han får saker att hända och vi måste ha plats för lite obekväma sanningar i en partistyrelse.
En annan toppkandidat är Alexandra Einerstam som har en obändig energi och ett stort mod som kommer att behövas i ett förändringsarbete.


Fler bloggar på NetRoots
Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. Välkomna in!

Att tänka fel - om skolan

För några dagar sen presenterades den aktuella PISA undersökningen med, enligt koncensus, nedslående resultat. Roger Jönsson som är betydligt mer kompetent än jag i sakfrågan har bloggat bra om detta. Svaret på hur svenska elever ska lära sig mer i skolan tycks vara - ett nytt betygssystem och fler kunskapskontroller!
Det är som om idrottsmannen skulle bli bättre genom att ersätta träning med tävling och den egna prestationen kan vara hur dålig som helst, det är i jämförelse med andra som den mäts och bedöms.
Helt j-a ointressant om du frågar mig.
Vad som är intressant är att den psykiska belastningen på våra elever ökar - stress bland barn och unga är ett reellt problem. Tror inte det finns något som visar att personer presterar bättre under konstant press än under förutsättningar som bygger på nyfikenhet, egen förmåga och lust.
Den som alltid reaktionära ledarskribenten Malin Lernfeldt på GP gör som vanligt och visar vad jag inte vill ha. Om det är någon plats i samhället där man ska kratta och sopa och anpassa sig till brukarnas möjligheter och viljor är skolan den platsen. Symptomatiskt nog har GP valt att inte publicera artikeln på nätet om hur man på Öjersjö Storgård genom att ändra arbetssätt och lägga upp undervisningen på ett annat sätt har lyckats förbättra  resultaten i matematik.  Eller artikeln om Elena som berättar om hur pressen i skolan bidrog till hennes psykiska sjukdom. Politisering av nätpublicering? En snabb koll på folkhälsoinstitutets kartläggning av elever i åk 6 och 9:s egen upplevelse av sin hälsa visar att elever i socialt utsatta områden har en generellt bättre syn på sin egen hälsa än elever i mer välbärgade områden i Göteborg. Jag tror att prestationskrav är en viktig faktor i detta. Min uppfattning efter att ha jobbat med ungdomar i flera år är inte heller att de upplever att de inte har krav på sig från skolan. Tvärtom är det så att de yttre (och inre) kraven på våra ungdomar ökar hela tiden. Det är inte längre ok att vara ok, man ska vara bäst! Överallt, samtidigt!
Jag anser att vi i Sverige har lyckats med vår skola på ett plan där de flesta andra länder är långt, långt efter. Vi har en skola som utbildar självständiga, modiga och starka barn som blir kreativa, ansvarstagande och engagerade vuxna. Det unika försprånget riskeras i en "kunskapsskola" där kunskap om fakta (som två veckor senare kan vara borta) är det enda målet.
Så det är klart att vi måste tänka om kring skolan. Men vi måste tänka att skolan är en plats där barnen ska må bra, lära sig för livet och där nyfikenhet och lust att lära sig, inte om enskilda fakta, utan om sammanhang måste vara huvudsaken.
Vi som är vuxna har alla vår subjektiva uppfattning om hur skolan fungerade när vi gick där. Det har barnen idag också, skillnaden är att vi vuxna idag borde veta bättre än att tro att ett system av kontrollpunkter och krav är ett bra system.
Svenska barn kan lära sig att skriva, läsa och räkna lika bra som andra länders barn om de får rätt förutsättningar att lära sig, men de ska också lära sig saker som inte är mätbara som självständighet, social kompetens och inte minst kritiskt tänkande.
Att tro att man genom att öka kontrollerna utan att öka resurserna kommer att uppnå bättre kunskaper visar på en människosyn som är förvånansvärt omodern och som borde röstas bort!
Fler bloggar om PISA:
Martin Moberg, Fredrik Jansson, Tysta Tankar, CG Carlsson, Ett hjärta rött, Politik och poesi, You're no different to me, varifrån jag raskt snor följande klipp:



Fler bloggar på NetRoots
Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. Välkomna in!

Ville bara säga att...

... Arenagruppens valanalys är väl värd att läsa.
Du hittar den här : http://www.arenagruppen.se/getfile.php?id=679
Mer läsning finns på arenagruppens hemsida.
Detta och annat har jag ägnat mig åt idag.
Igår deltog jag i min lokala s-förenings julfestmöte. Mysigt men inte så framåtblickande. Det uppmanades dock att motionera till den lokala kongressen. In senast när 2010 blir 2011.
Det ligger lite sent i tiden för att motionera om att Göteborg ska följa Stockholms AK:s exempel med en enkät till medlemmarna inför nominering till en ny partistyrelse. Låt oss hoppas att vi gör det ändå.
Är ni intresserade av denna process har Veronica Palm lämnat svar på HBT-sossens frågor i en kommentar. Jag hade väl hoppats på lite mer tydlighet om vad Stockholms medlemmars åsikter kommer att betyda för nomineringen men vi får hoppas att Stockholms AK:s styrelse tar den egna opinionen på allvar.

Fler bloggar på NetRoots
Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. Välkomna in!

Person eller politik? Jag vill ha både och.

Ytterligare en "ödeshelg" för socialdemokratin har passerat.
En ytlig valanalys har presenterats.
Mona Sahlin har talat.
Bloggare har bloggat.
Media har analyserat.
Wikileaks har läckt.
Så, nått nytt?
Nej. Det efterlängtade beskedet från valberedningen om en öppnare process för kandidater till partiledar- och partistyrelse-uppdragen lät sig inte höras. Snarare tvärtom.
Så den enkla process jag m.fl. efterfrågar lär inte förverkligas. Det jag begär är att de som kandiderar säger det, att de också presenterar sin politiska vision, sin verklighetsuppfattning och sin praktiska vägriktning för partiet och politikens utveckling för medlemmarna och alla andra som vill lyssna.
Detta för att när kongressen börjar närma sig och det är dags för alla framvalda ombud att åka till Stockholm att de väl där har ett val att göra. Antingen att, som vanligt, stötta valberedningens förslag eller föra fram en egen kandidat som man vet att den vill, vad den vill och hur den vill och dessutom ha sin del av partiet i ryggen vid detta val.
Jag tycker att det är naivt att tro att den bästa lösningen är att föra fram ett namn som så få som möjligt blir missnöjda med. Då kan vi lika gärna ge Österberg ordförandeklubban direkt. Men jag håller med Katrine Kielos i hennes uppmaning. Flytta er, ni som inte ser att det inte räcker att omvärdera den senaste valrörelsens politik. Vi måste se långt tillbaka. Hämta kraft i våra grundvärden och utveckla en politik som möter vår tids stora utmaningar, de ökande klyftorna och de spänningar de skapar, klimat- och miljöfrågor samt Sveriges roll i den internationaliserade ekonomin med den påverkan det har på sysselsättning, på utveckling av näringsliv och arbetsmarknad, forskningsbehov etc. etc.
Kort sagt hur vi ska se till att växande och kommande generationer ska kunna leva i ett tryggt, inkluderande och progressivt samhälle.
Jag hoppas att min kandidat visar stor ödmjukhet men också stor vilja till förändring. Jag kräver att den både internt och externt kan säga att jag vill bli partiledare och statsminister och tro på det den säger.
Så stig fram ni kandidater till partiledarskap och partistyrelse, just nu förordar jag ett delat ledarskap mellan Högberg och Wennberg, Karlberg har dock sin Facebookgrupp igång. Säger tydligt att även han kandiderar, några Netrootstjejer som vågar stiga fram? Sommestad och Palm har nämnts men vill/vågar inte kandidera öppet, visst finns det fler Nätrötter som vill? Graf kanske vill ta sitt utåtriktade arbetssätt på turné runt riket?
Eva-Lena Jansson listar idag några intressanta namn utanför riksdagen. Sommestad är med där också.

Till wäsentligheterna

Jag kan höra det i min inre röst, telefonsamtalet jag får när jag blivt vald till partiordförande i världens bästa parti.
- Hej, Aftonbladet här, Grattis till nya jobbet, nu kommer folk att vara väldigt nyfiken på vem du är egentligen.
- Tror du, du tror inte att folk vill veta vad jag kommer att göra?
- Nej, det är väl samma gamla vanliga. Första frågan - Senast lästa bok?
- Antologin Lyckad nedfrysning av herr Moro, tar fram den när humanismen i mig falnar.
- Bästa film?
- Största filmupplevelserna är David Lynch Wild at Heart och Kusturicas Underground, kan fortfarande känna känslan i kroppen. Bästa filmen är nog Apocalyse Now.
- Favoritmusik?
- Rock i alla former men Steve Earle är en speciell favorit då han kombinerar skön musik med ett upplyst och intresserat textinnehåll.

- Och till sist, vad önskar du mest av allt just nu?
- Att vi kunde sluta snacka om namn, personer, intriger och politiska spelteorier. Jag vill prata om hur vi kan förändra vår långsiktiga politik och hur vi kan göra vår organisation mer tillgänglig och öppen samtidigt som vi för en tuff och konstruktiv oppositionspolitik.

För övrigt anser jag att samtliga ledamöter i Socialdemokraternas partistyrelse och Verkställande Utskott ska ställa sina platser till förfogande.


Fler bloggar på NetRoots
Lästips; HBT-sossen och alla länkarna i detta inlägg
Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. Välkomna in!
Ordinarie kriskommision har avlämnat en rapport om varför vi förlorade valet.
Läs gärna diskussionen på Dagens Arenas debattsida om ÖKK:s idédebatt.

Det här är jag mest arg på idag

Har varit lite sur och mycket arg idag, mest inombords men lite har spillt över i öppen ilska också.
Främsta irritationsmoment:
Utan tvekan att Mikael Damberg lånar sig till folkpartistisk populism över att lagstifta om ett icke-problem. Stort VAFAAN! Vi ska arbeta mot förtryckande strukturer med hjälp av upplysning, folkbildning, opinionsbildning, kvotering, förhandlingar, demonstrationer, kultur men inte via förbud mot vissa sorters kläder.
Näst största
Aktuellts obligatoriska krisen i socialdemokratin reportage där Batljan och Baylan säger att valberedningen ska pröva allas förtroende utan att de lämnar sin plats till förfogande. Varför jag blir sur. Jag har förstått av mer erfarna personer att stadgarna bara tillåter att man prövar kandidater till platser som ställts till förfogande. Troligen är det väl de 9 som har gjort det som jag vill ha kvar. Johan Westerholm är på bollen.
På tredje plats
Lotsarna - det är väldigt bra med åtgärder som hjälper nyanlända flyktingar att snabbt komma in i samhällslivet. Det är ännu bättre om man lägger resurser på det istället för att ytterligare belasta en myndighet som redan har mer att göra än de klarar av.
Utanför pallen
När äntligen någon ville diskutera Öppna Kriskommissionens arbete så föll det på lex butler. En olyckligt provocerande formulering tar fokus från helheten, allt jag ser av vårt arbete är ordet som enligt SAOL inte finns; "Egenansvar" och att överviktiga inte ska få vård. Martin Moberg skriver också om detta.
Jag rekommenderar läsning av ÖKK:s idédokument i sin helhet. Där tycker jag att man kan läsa att det vi vill är något bra, gott, mjukt och fluffigt. Inget hårt kallt och dysfunktionellt borgerligt.
Läs också Annarkia om de ökande klyftorna vilket är den egentliga anledningen till det mesta av min frustration men vi förtjänade nog inte att vinna det där valet för drygt två månader sen.
Fler progressiva bloggar på NetRoots