Tema Apokalypsen: Hur fort sjunker svensk ekonomi?

Det går inte så bra nu.
Speciellt industrin upplever motgångar. Frågan är om vi har hamnat i en utförssluttning som slutar i en mjuk grop eller om det är ett stup vi närmar oss.

Att Sverige har Europas starkaste statsfinanser som Anders Borg brukar säga kommer i alla fall inte att rädda jobben i den svenska industrin som är beroende av export och när industrin faller drar den massor av tjänster med sig inom service och offentlig sektor.

Hur kan vi då möta en allt tydligare Eurokris utan att det blir katastrof för tiotusentals svenska hushåll?
Är det verkligen en styrka i detta läge att hålla fast i en låg statsskuld när hushållen är belånade upp över hårfästet? Speciellt med urholkade försäkringar vid arbetslöshet och sjukdom. Ungefär var tredje arbetslös har ersättning från arbetslöshetsförsäkringen, en av tio får motsvarande 80% av tidigare inkomst.

Situationen är alltså betydligt mer allvarlig än den var vid 90-talskrisen och 08-09 krisen. En ny stor arbetslöshetsvåg kommer att förutom direkt skapa personliga tragedier indirekt spräcka hushållens skuldbubbla, framför allt kommer bostadsmarknaden att rasa. Vi ser om inte en grekisk så åtminstone en spansk utveckling framför oss.

Det finns ett litet, litet halmstrå och det är att storstadsregionerna där skulderna är som störst klarar krisen bäst. Frågan är om det duger att hänga tag i?

Att problemet är strukturellt bevisas av att bankerna tjänar 10 miljarder på bostadslån, alla kostnader inräknade. En ekonomisk kris är alltså inte statens eller bankernas denna gång, den är hushållens. Idag är långvarigt beroende av försörjningsstöd till större del beroende på arbetslöshet än på sociala problem. Samhället har vikt ner sig och varje enskilt hushåll kan inte göra mycket för att förhindra katastrofen. Det måste vara andra intressenter som griper in.

Vad kan näringslivet göra?
Här finner vi nog den globala nyckeln till krisen vi har idag. Paradoxalt nog är det produktivitetskrav och konstnadsjakt som är en stor del av ekonomins kris i Europa och USA.  Produktionen flyttar dit det är billigast att producera, men därmed minskar köpkraften på de marknader man producerar för. För att åter nå en balans är det nog nödvändigt att sänka investerarnas förväntningar på kortsiktig avkastning och satsa på långsiktighet. Finns det en kraft i näringslivet att företräda en linje där hållbarhet och socialt ansvar för de anställda går före kortsiktig vinst?

Måste syftet med företagande vara maximal avkastning, finns det något som kan kallas optimal avkastning?

Vad kan politikerna göra?
Förutom det uppenbara att investera bigtime i offentlig sektor, infrastruktur och utbildning med stor kraft så krävs kanske något väldigt radikalt. Kanske kan staten ta över lån från bankerna och använda räntan som konjunkturbroms.
Definitivt ska man istället för låglönejobb sikta på en socialt hållbar arbetsmarknad i alla led.

Vad kan facket göra?
Förutom att upprätthålla och värna kollektivavtalen och kollektivavtalens villkor kan facken se över sina tillgångar och fundera på om de går att använda mer konstruktivt än med det passiva förvaltande som finns idag. Finns viljan att stödja nya företag med en socialt och ekologiskt hållbar målsättning t.ex? Facket är ingen naturlig riskkapitalist men å andra sidan ska de värna medlemmarnas intresse och det största intresse medlemmarna har är att få jobb.

Tyvärr finns inget som tyder på att någon av dessa tre parter kommer att agera tillräckligt mycket och tillräckligt beslutsamt och defintivt finns inget som tyder på samordning vilket hade varit det allra bästa förstås.

Så jag sitter här och tittar ut på höstrusket och ser krisen växa sig allt närmare de svenska hushållen, på banken sitter de och räknar hem vinsten på människors skuldfällor.

Martin Moberg om fighten för jobben. Ola Möller om makt och ansvar. Makthavare.se om opinionsläget. Röda Berget med ett lästips om bostadspolitik. Lena Lindberg om bedrägeri på hög nivå.

AB, SvD

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

En sån j---a s--tsommar!!!

En sån jävla skitsommar.

Jag kan inte sluta tänka på England och jag kan inte se något ljus i situationen där. Jag har under dagen följt nyheter på BBC och läst brittisk press och hängt på Twitter. Ja, det verkar vara planlöst våld, ja de som utför dåden gör kriminella handlingar.

Endast sällan ställs frågan; Varför? Så har man ju inte en chans att göra annat än att slå ner hårt på nästa upplopp och hårdare på nästa och nästa och nästa...

Men när man funderar på det bara så lite är det så mycket mer än England som är på gränsen till uthärdligt just nu.

Afrikas Horn.

Miljoner människor svälter. Det hade kunnat förhindras, inte genom kortsiktiga åtgärder men genom att stater och internationella organisationer tar långsiktigt ansvar. För miljön, för ekonomin och för demokratin. I år är det Afrikas horn, förra året Pakistan, nästa år ett tredje katastrofområde.

Norge förstås. 
Personliga vänner som förlorat personliga vänner. En målmedveten och planerande galning som ser socialdemokratins ungdom som en fara för samhället. Det är tre veckor snart. Tre långa veckor. Vi ser alltmer av att extremhögern fortsätter sin offermentalitet och allt mindre av försök till att försöka förstå de bakomliggande orsakerna till hatet och de hatfyllda grupper som jäser och sjuder på nätet.

USA

Vare sig vi vill eller ej så är den amerikanska regeringen mäktig. Den amerikanska ekonomin är det också. Till stor del för att den är så oerhört konsumtionsdriven. Det känns som en stor fet antiintellektuell bubbla har svept in USA och den policy som inte går att förstå via en tweet är för svår. (btw, jag älskar Twitter men ibland är 140 tkn för kort). Politiken pekar uteslutande i en riktning, rika i USA ska bli rikare, skit i resten och skit i konsekvenserna.

Syrien

Ytterligare en regim som väljer våld mot demonstranter före dialog, före resonemang, makt före rätt, före liv.


Kina
Blev uppringd av en kille från Greenpeace som berättar att 40 miljoner människor påverkas av giftutsläpp från textilfabriker, ägda av västerländska klädjättar, orenat vatten spolas rakt ut i floderna.
Censur, massavrättningar, miljöförstöring, hyperkapitalism i en enda sjuk kommunistisk bubbla.


EU
Flera stater står på randen till ekonomisk kris, nord-syd konflikten i ett mindre format. Jag ser ingen ljusning om inte politiken slutar fokusera på finanser och istället fokuserar på att göra nytta i människors vardag.


Sverige
Sjukförsäkringsreformen fortsätter att skörda fattigdom och otrygghet, Fas 3 fortsätter att förnedra vuxna människor, barn avvisas till en nästan säkert kort och hemsk framtid i länder de inte kan språket i , kommuner prioriterar skattesänkningar före fritidsgårdar. Staten prioriterar skattesänkningar och ökade ekonomiska skillnader över bistånd och trygghet.


Frölunda
En förskola bränns ner av ungdomar som tydligen inte har något bättre för sig.


Kort sagt så tror jag, på allvar, att vi är i en oerhört negativ brytningstid mellan en värld som vi i Sverige levde gott i och en värld som domineras av otrygghet och konflikt jorden runt. 
Det finns goda krafter men de är svaga, lösningarna är komplicerade och kräver enighet och samtidigt så rullar hjulen allt fortare och den tid som behövs för att utreda ordentligt och tänka igenom beslut är borta.


Intresset för det gemensamma har ersatts av intresset för det ensamma, eller möjligen familjesamma utan förmågan att se kopplingen däremellan. 


Något måste göras, vad som bör göras är i det lilla perspektivet lättare att se men i det stora helt oöverskådligt. 
Något måste göras men de som måste göra det har inte ens kraft att enas om miljöfrågorna, hur de ska kunna enas om att bekämpa den globala kapitalismens härjningar när dess lärjungar styr världen... jag är tyvärr skeptisk.


Kan vi inte bara kramas och hjälpa varandra istället för att krångla till det så? 


Ur dagens bloggflod: Partistaten om London och Sverige, Erik Fransson om kunskap, Kulturbloggen om jämlikhet i London, Magnihasa om dystopier, Röda Berget om London

Nyheter24, AB1, AB2, NSD, EX1, SVD1, SVD2, SR, SVT, DN, DN

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Nu går vi ner en division och bygger laget från grunden

Ni har hört liknelsen laget före jaget några gånger nu.

I min mening är det en ganska dålig bild av vad ett lagspel är.
Ett lag fungerar som bäst när olika individer har och tar olika ansvar inom laget. När individerna känner stöd och frihet att agera, att ett misslyckande följs av en lyckad insats. När man vågar.
Socialdemokraterna beskrivs idag närmast som ett sjunkande skepp. På ett sätt stämmer det, på ett annat så tror jag snarare att det är en mental kollaps i laget som har inträffat. Efter en lång rad förluster är det svårt att vända trenden.
Ett sätt (som väldigt sällan fungerar) är att byta tränare. Det ska Socialdemokraterna göra. Ett annat är att byta taktik. Det ska Socialdemokraterna göra. Ett tredje är att byta spelare. Socialdemokraterna? Det får vi väl se... men det skulle väl inte skada med några nya spelare.
När man gör alla dessa tre på en gång så finns det bara en väg att gå, ner i divisionerna.
Det behöver inte vara dåligt på lång sikt. Det kan ge ny energi, en mer koncentrerad organisation och t.om. vara ett framgångsrecept. Man måste omfatta det enkla, den raka vägen, att använda spelarna optimalt.
Min erfarenhet (som är ganska omfattande i en roll som föreningsledare) av idrott är att det är några få saker som långsiktigt ger framgång.
1. En engagerad och väl fungerande organisation där många är med på många sätt.
2. Kontinuitet och långsiktiga målsättningar med tydliga delmål (som inte bygger enbart på resultat).
3. Egen ungdomsverksamhet med hög prioritet i organisationen.
4. Pengar (tyvärr är det det allra viktigaste men utan punkt 1 och 2 gör pengar i sig ingen nytta).
5. Allmänhetens intresse
Som jag ser det så är det framförallt punkt 1, 2 och 3 som fallerar för Socialdemokraterna idag.
- 1. Man har fastnat med en överdimensionerad organisation där många är med inte för att de vill förändra världen utanför att det är deras jobb och därför låser hela organisationens förändringspotential.
- 2. Man ser inte målet med de politiska förslagen, en skattesats kan aldrig vara ett mål. Tillväxt kan inte vara ett mål. Jag vet inte riktigt idag vad som är den stora strävan för de politiska partierna? Socialdemokraterna måste börja beskriva det goda samhället, det goda arbetet och varför Socialdemokraterna har en borgarna överlägsen bild av vad detta är och väg för att nå dit!
- 3. Hänger ihop med -1. Rekryteringen av nya medlemmar har i princip avstannat i mellanvalsperioden. Medelåldern är hög, föreningarnas verksamhet ofta slentrian. Partiet måste vara mer aktivt i att hitta unga som inte kommer från SSU. Mer aktivt i att hitta företrädare i världen utanför partiet.
Om den nu fullständigt lamslagna ledningen av detta parti kunde börja agera på något sätt, vilket som helst i stort sett, så kommer även att den intresserade allmänheten att reagera.
Min tanke är att vi ska ta ett skitår i lägre division nu för att organisera om och koncentrera alla ansträngningar mot att vara starka, välriktade och samspelta om två år, för att vara som allra bäst om knappt fyra. Det är ganska ont om tid men med entusiasm, vilja och laganda når man väldigt långt.
Kom igen nu röda laget, nu kör vi!

Fler bloggar på NetRoots
Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. Välkomna in!

Vad vi kan göra nu

"When you find yourself in times of trouble...let it be", Beatles lyckas pricka en taoistisk visdom, om vi inte handlar så kommer problemet att lösa sig, med tiden.

Nu tror jag tyvärr inte att det stämmer på SAP men jag har en idé om att vi gör problemet större än vad det är.
Ja vi är i kris och behöver en ideologisk nystart och därmed en ny praktisk politik, antagligen också nya företrädare.
Däremot så tycker jag inte att krisen är det enda, eller ens det viktigaste vi ska göra nu. Jag tror att vägen framåt går via en utåtrörelse istället för en intern process. Det är oerhört enkelt att nu beskåda sin navel ur olika vinklar. Jag vill därför nu rekommendera alla oss som är lite tröga att ta steget utanför partiets väggar och delta i samhällslivet. Ta del av forskning, kultur och journalistik som inte nödvändigtvis handlar om arbetarrörelsen, valresultatet eller politik (men som någon sa -allt är politik).
Anna Johansson och Ardalan Shekarabi skrev på DN igår, före kaoset bröt ut, om att vi måste veta hur världen ser ut och jag tycker vi ska ta dem på orden.
En bloggare som fungerar som en slags fyrbåk för mig är Lena Sommestad som igår skrev om ideologi och idag om politikens möjliga innehåll.
Jag säger det igen, om vi ska lyckas hitta framåt så måste alla förslag bottna i hur de skapar jämliket och vilka de långsiktiga ekologiska och sociala effekterna är, saknar vi detta fokus blir det lätt nya riktade momssänkningar för att eventuellt sänka folks lunchkostnader som är resultatet. Inte en hel politik.
Andra bloggare som vill koncentrera sig på politiken är Hbt-sossen, Peter Högberg och Martin Moberg.
Vill ni ta en första utblick rekommenderas www.gapminder.org där världens utveckling beskrivs i bubblor.