Vad vi behöver nu är mer öppenhet - inte Carl Bildt

Jens Stoltenberg höjde under den hemska veckan efter Utöyamassakern i somras nivån för hur en ledare ska reagera mot hot och angrepp mot demokratin.
Idag är det Jens Stoltenberg som uttalar stöd för de fänglsade svenska journalisterna i Etiopien. Inte Sveriges regering via utrikesminister Carl Bildt som man kunde ha hoppats.
Carl Bildt fortsätter med sin "tysta diplomati" och det är svårt att inte undra om det har med det faktum att göra att de svenska journalisterna var på jakt efter uppgifter om Lundin Oil, det företag vars styrelse Carl Bildt suttit i innan han blev utrikesminister.
På SvD Brännpunkt går nu två av kandidaterna till partiledarposterna i Vänsterpartiet, Hans Linde och Jonas Sjöstedt till hård kritik mot Bildt.

"Nu har två svenska journalister, som tagit sig in i Ogaden med hjälp av ONLF-gerillan, Johan Persson och Martin Schibbye, gripits av etiopiska myndigheter och kommer den 18 oktober att ställas inför rätta åtalade för terroristbrott. De har själva uppgivit att syftet med att ta sig in i Ogaden var rent journalistiskt och syftade till att få fram uppgifter om Lundin Petroleum och Lundingruppens aktivitet i området, dessa uppgifter har också kunnat styrkas. Deras journalistiska arbete skulle ha kunnat bli besvärande för utrikesminister Bildt och den svenska regeringen."

Jag hoppas att den svenska regeringen tar tillfället i akt och enligt Sjöstedts och Lindes uppmaning svarar på frågorna om Carl Bildts status och om han kan vara jävig i frågor om nationer där Lundin Oil har intressen.

Rosenrasande 
LO-tidningen

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

En fråga om Libyen.

Jag är inte världens mest bevandrade inom utrikes- och säkerhetspolitik. Jag är osäker på vad som vår nation förväntas göra när FN kallar men jag vill gärna se att vi förutom de 200 miljonerna som insatsen i Libyen tar ur försvarets budget även tar 200 ytterligare miljoner, kanske även dem från försvarets budget, till uppbyggnad av det civila samhället i Libyen när den militära operationen är slut.

Väldigt enkelt uttryckt: Ska vi bomba så ska vi städa också. Risken att det libyska folkets framtid efter en genomförd revolution hamnar i västerländska ekonomiska intressen är uppenbar. Självklart så ska det bistånd Sverige ger motverka den utvecklingen. Libyens framtid är ljusare om oljemiljarderna stannar i landet än om de försvinner till andra intressen.

Björn Fridén i Aftonbladet
Johan Westerholm
Ulf Bjereld

Fler progressiva bloggar på 

NetRoots

När ska fjällen falla från ögonen?

Det pågår något väldigt speciellt i stora delar av mellanöstern just nu. Ett folkligt missnöje som sprider sig. Ett missnöje mot usla livsvillkor. Missnöjet riktar sig mot de enväldiga härskarna. Det hade lika gärna kunnat rikta sig mot de som hållit de enväldiga regimerna under armarna.
USA och EU.
I sin jakt efter stabila relationer med dessa länder har man inte sett längre än näsan räcker och satt sina hästar i den enväldiges stall.
Detta är sanningen i Tunisien, i Egypten, Bahrain och i viss mån i Libyen.
Att man inte insett att folket inte i längden tolererar diktatur borde åtminstone efter 1989 varit uppenbart för de västliga ledarna. Men ändå fortsätter man att stötta de totalitära ledarna.
Risken är uppenbar att man kommer att fortsätta göra samma misstag och stötta militärregimer och diktatorer så länge man tror att de är garanter för politisk stabilitet. Göran Persson sa det förbjudna men agerandet från de som fördömde hans ord är detsamma, i alla läger.
Att arbeta för demokrati i alla länder borde vara en självklarhet i det internationella samfundet. Att stötta de ekonomier som försöker pressa sin befolkning ur fattigdom och armod en annan självklarhet. För fredens skull. För framtidens skull.
Istället satsar man på politisk stabilitet genom diktatur. Så länge de är på rätt sida och inte sätter sig upp alltför mycket så går det bra. Handelshinder kan vara kvar och oljan kan flöda.
Det postkoloniala tänkandet är bara utvecklat ett uns sen 1900-talets början. Ett land är bara nyttigt i förhållande till hur rik den rika nationen blir av relationen. Om vi inte byter riktning på vårt internationella engagemang snart så kommer det att bita oss i arschlet den dag fler och fler befolkningar i fattiga och förtryckta länder kräver ändring och inte längre ställer upp på västvärldens villkor, den dagen kommer, var så säkra.
Johan Westerholm skriver mycket bra i ämnet idag, jag bjuder på ett citat:

"Till er som nu kritiserar Europas hållning  - den historiska och den nutida – bör sätta sig ner och se sig om i sitt hem och sin vardag. Kaffekoppen på väg till jobbet – hur kom den till? Vilka intressen har haft inverkan på att just du skall kunna köpa den på Seven-Eleven för en överkomlig summa? Bensinen i tanken eller det numera allt vanligare E85? Du gnäller över priset men har ingen tanke på vilka förhållanden och vilken miljöpåverkan som varje liter orsakat. Du förfasas över oroligheterna i Egypten men väljer att se bort från det faktum att egyptisk bomull är belagd med strafftull till EU om de börjar sy upp skjortor vilket gör att de inte kan utveckla sin industri."

Jag hoppas att Sveriges riksdag och regering kan svälja prestigen och ta sitt ansvar för att blodiga revolter som riskerar sluta i inbördeskrig inte ska behövas på fler platser. Utan idag börja jobba stenhårt för att det internationella samfundet ska verka för att befolkningarna i fattiga länder ska kunna utveckla sina demokratier och ekonomier i fred, och med bistånd från den rika världen. Istället för att se till de unilaterala intressena i något årtionde framåt. Det som tycks vara bra för svensk ekonomi idag är inte alltid bra för Sverige i ett mänskligt perspektiv.

AB, AB2, AB3, DN, GP

Fler progressiva bloggar på NetRoots
Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. 
Intressant?

Vi måste byta perspektiv NU!

I stort och smått, vått och torrt, nöd och lust lever jag där jag gör.
Jag kan inte låta bli att se att vi är på väg åt helt fel håll i Sverige, EU och övriga västvärlden. Det är troligt att vi varit det i tusen och åter tusen år men att vi alltid på något sätt lyckats finna nya sätt att överleva går ju inte att motsäga. Snart har vi dock kommit till vägs ände. Planeten vi bor på klarar inte mer. Befolkningen är också hårt ansatt. Vi måste förändra det "mindset" vi har och vi måste börja i hjärnorna hos oss som är politiskt aktiva och vi som är politiskt aktiva måste få med oss fler.
I Sverige bygger vi idag vårt samhälle på något vi kallar representativ demokrati. Newsflash - det är inte mycket som representerar mig idag.
Jag vill se en total perspektivförändring inom den folkvalda stammen.
Vi kan inte se ekonomin som vårt största ansvar. Ekonomiskt ansvarstagande är viktigt men det är inte allt.
Politikens ansvar är människorna och miljön. Inte förvaltningen, inte systemet, inte nationen eller EU. Människorna. Var och en lika viktig. Miljön, så att människor och andra arter har frisk luft att andas, rent vatten att dricka och kan vistas utomhus utan att behöva tänka på om atmosfären skyddar där de är. Trots att jag intellektuellt inser att alla insatser för att rädda miljön på lång sikt är mer värdefulla än att verka för att människor på kort sikt få en bättre tillvaro, anser jag att vi måste börja där, för när vi förbättrar människors livsvillkor så kommer kraften att tillsammans satsa på miljön vara mycket större även om vi naturligtvis måste göra både och under tiden. Den här processen vill jag (och andra) kalla för det Gröna Folkhemmet.
Här följer några saker som hade varit annorlunda om vi haft den enskilda människans bästa i ögonen istället för "nationens" eller som man också kan kalla det "företagens" och "ägarintressenas".
Vi har i Sverige idag ett system (Fas 3) där seriösa och andra företag och organisationer tjänar pengar på att ha arbetslösa hos sig. När kritik uppstår stänger arbetsförmedlingen av personerna. Företagets välvilja är viktigare än människans värde och rätt att uttrycka en åsikt. Det här är ett så djupt ovärdigt system.
På den otroligt mytifierade och av, i slutändan, ekonomiska hänsyn korrumperade utrikespolitikens altare håller mitt land förtryckar-regeringar bakom ryggen, direkt eller indirekt. Vi passar också på att sälja vapen till dem så att de effektivare kan förtrycka sina eller andra nationers befolkningar. Vi protesterar inte heller när internationella ekonomiska institutioner håller kvar fattiga nationer i skuld, när de tvingas anta ekonomiska villkor som på lång sikt utarmar dem. Vi är passivt och aktivt med och skapar en värld där ojämlikhet och förtryck mot de svaga kan fortsätta att frodas på en institutionell nivå såväl som på en mänsklig t.ex. i stora delar av Afrika.
Allt för få står upp för människovärdet. Allt för få agerar som om alla människor har lika värde. Det är svårt att göra det. Konstigt nog så anses det inte vara ett positivt förhållningssätt.
De som gör det kallas ansvarslösa, att man agerar mot nationens/förvaltningens intresse.

Det är här vi måste förändra perspektivet först.
Människorna i det här landet kan vara kriminella, dumma, jobbiga, handikappade, arbetslösa, nyinflyttade, barn, pensionärer, förtroendevalda eller yrkesarbetande. Det spelar ingen roll.
Vi ska jobba för alla individer. Inte 2/3-delar, eller "de som jobbar". Det är meningslöst att den som jobbar och har små barn får mer pengar i plånboken om barnens tid på förskolan eller i skolan är dålig. Det är fel att man blir olika behandlad i vården beroende på sin sociala status. Det är sjukt att människor bestämmer att andra människor saknar skäl till att komma till vårt land. Att vi har psykiskt sjuka som av resursbrist inte kan tas om hand och därför hotar att skada sig själva och andra.
Vid alla tillfällen när man säger att "enskilda fall" kan drabbas har vi misslyckats som välfärdsstat. Då har ekonomismen segrat över humanismen.
Det är dags för den sociala och universella humanismen att ta över.

Stor blogglusta kring FAS 3 idag bl.a. Storstad, Löntagarbloggen, Peter Johansson, Martin Moberg, Roger Jönsson, fas 3 bloggen, FASAN
Cecilia Dalman Eek skriver idag läsvärt i GP om utrikespolitiken.
Andra medier om arbetsmarknadspolitik och FAS 3 Ab, Sydöstran, Nyhetskanalen
Andra bloggar om FAS 3 och Utrikespolitik, humanism

Den förlorade länken - internationell solidaritet

Under perioden 1973 till 1994 lämnades från Sverige till ANC en summa av 2,5 miljarder, både som officiellt men inte minst som inofficiellt stöd. Pengarna kom både från stat och från privata insamlingar (minns rock mot Apartheid 1985, se bilden nedan). Sverige var en trygg plats för toppen i ANC att träffas på och svenska tjänstemän och frivilliga gjorde insatser för att upprätthålla nätverk och understödja motståndet på plats i Sydafrika, ofta med stora risker för sig själva och sina familjer. Elin Klemetz har i Magasinet Filter nr 14 skrivit en otroligt bra artikel som beskriver detta.
Idag finns inga tendenser inom den inhemska debatten på att internationell solidaritet, mänskliga rättigheter, diplomati och humanitär hjälp är frågor som Sverige eller svenskarna är engagerade i. Vi har reducerats till att ringa det dyra numret när vi röstar på Melodifestivalen.
Olof Palme var självklart en ledstjärna i den mentala inställning som Sverige hade i biståndspolitiken. Vi var inte reducerade till att välja mellan att ingå eller inte ingå i USA-ledda militära operationer.
Ulf Bjereld skriver i Expressen idag om att de rödgröna inte ska vara Palme-nostalgiska i den utrikespolitik vi vill föra vid en eventuell valseger. Det håller jag med om men vi måste baske mig vara radikala. Vi ska inte reta någon i onödan, men jag ser inget problem med att vara ett världssamvete så länge vi har rent bakom egen dörr(?).
Jag tror att vi har nått till den punkt i inrikespolitiken där det är svårt att urskilja de olika alternativen (om man har ett jobb). Det är därför centralt att vi visar på den väg som vi kan vitalisera demokratin i Sverige med hjälp av den internationella solidariteten. Eftersom jämlika samhällen är bättre samhällen så finns det skäl att tro att en jämlik värld är en bättre värld!

Läs även andra bloggares åsikter om progressiva bloggar, nätrot, netroots, blogger outreach. Fler progressiva bloggar på Netroots.
Läs framförallt Storstad. Där slipper du flum som ovan utan får siffror som visar hur viktigt valet 19 september är