Politik eller pedagogik

Det har gnagt i mig en vecka nu.
Partistrategen sa, - Det är i mitten väljarna ska vinnas, vänsterretorik bör därför undvikas.
Jag har ju själv berört tanken, det är oerhört viktigt att vi återvinner regeringsmakten, den här gången tillsammans med mp och v.
Men jag blir lite lessen också. Det är ju en vänsterpolitik som behövs, det är en politik för gemensam solidaritet och jämlikhet vi måste driva.
Väldigt förenklat; Hur kronorna skall falla i medborgarnas plånböcker, via det gemensamma eller via lönechecken är ett pedagogiskt problem, jag säger inte att det är ett lätt problem men det ska inte vara nödvändigt att bedriva en defensiv politik pga pedagogiska problem.
Hur kommer det se ut om 4 år om vi vinner valet, om vi fortsätter med samma försiktiga politiska inriktning kommer vi inte att ha någon trovärdighet som socialdemokratiskt parti, för att inte tala om hur Vänsterpartiets väljare kommer att känna sig.
Det är ju smart att ta udden av borgarnas skattepartiargument men det är ju inte skatterna som är politiken, det är vad vi ska göra med pengarna som är det viktiga.
Det börjar bli dags att tala mer om det än om vilka skatter som ska höjas, sänkas, ändras. Om frågan kommer - Hur ska ni finansiera detta? Ska svaret kunna vara -Med skattepengar, genom att använda de transfereringssystem vi har för att öka jämlikheten, minska social och ekonomisk utslagning och därigenom få ett samhälle som är bättre för alla, fattig som rik!
Hoppas att våra vallokomotiv läser Jämlikhetsanden i hängmattan när de laddar för valrörelsen, där har vi alla argument vi behöver. Det är inte bara storleken på den egna plånboken som avgör om det är ett bra samhälle, det är inte minst hur stor den är i förhållande till andras.