24 februari 2011

Extrakongressen: Worst case scenario

Nu börjar bilden av vilka som reser till Socialdemokraternas extrakongress klarna. Själv får jag bu eller bä 1 mars, inget skulle glädja mig mer men inte mycket skulle heller förvåna mig mer än om jag får Göteborgarnas förtroende. Jag har ju inte varit med särskilt länge.
Nu tänkte jag måla fan på väggen. Det här är mitt mardrömsscenario på kongressen. Ett scenario som allvarligt talat skulle innebära att min gärning inom socialdemokraterna är slut. Inte för att min tro på socialdemokratin som idé har försvunnit men om nedanstående blir verklighet så kommer partiets kräftgång att fortsätta ner mot 4% spärren. (S) kommer att slåss med Centern om marginalväljare innan sista gubben släcker lampan på Sveavägen ca 2030 och den resan tänker inte jag följa med på.
I det föreslagna ramprogrammet för extrakongressen går vi ganska rakt på det enda val som är inlagt; val av partiordförande.
Det är nu som jag börjar bli lite kallsvettig.
Valberedningen har efter mycket hysch-hysch lagt fram sitt förslag - Thomas Östros. Han har därefter endast uttalat sig i termer av att Sverige behöver en skattereform.
Kongressen röstar in Östros enhälligt men utan sedvanlig yra, medan jag sitter på bloggläktaren och kvider.
Vid sitt linjetal uttalar han att han inte kommer att utse någon ny ekonomisk-politisk talesperson och att han har fullt förtroende för den sittande partistyrelsen och det verkställande utskottet. Han uttalar också ett kraftigt stöd för Ibrahim Baylan och menar att de tillsammans kommer föra socialdemokratin mot en ny vår. Under sitt tal nämner han Moderaterna 37 gånger, skatter 47 gånger och jämlikhet 1 gång. Sveriges gränser verkar utgöra världens slut och miljö och klimatfrågor ses som ekonomiska motorer.
Vidare menar han att är tacksam för kriskommissionens arbete men nu lägger vi krisen bakom oss och tar nya tag.
Till fyllnadsval för Mona Sahlin i VU föreslås Hans Hoff, de allmänpolitiska diskussionernas uppdrag är att ta fram skarpa förslag för att vinna medelklassen och de som jobbar.
Det här är mitt worst case och det blir säkert inte riktigt så illa men om bara hälften slår in så är det illa nog.
Inom kort på denna blogg:
Best case!

Lästips idag, som så ofta Johan Westerholm och Peter Högberg. Missa inte heller Sandro Wennbergs genomgång av Öppna kriskommissionens enkät.
GP:s Abraham Staifo tycker att vi ska fortsätta krisa.


Fler progressiva bloggar på NetRoots
Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. Välkomna in att diskutera rapporten!
Intressant?

3 kommentarer:

  1. Publicerad: 14 januari 2011, 04.00 Svd

    Men nya utmaningar står inför dörren. Ny världsordning : Medelinkomstländer har under finanskrisen stärkt sin position. Arbetslöshet : Trots hög arbetslöshet kommer signaler att företag har svårt att hitta rätt personal. Ökade klyftor : Klyftorna växer delvis på grund av den förda politiken. Allt större behov av välfärd : Välfärden kostar mer i takt med att befolkningen blir äldre. Klimat- och energikris : Mänsklig aktivitet värmer upp jorden. Investeringar behövs i bland annat förnyelsebar energi för att Sverige ska vara ett föregångsland.

    Prognoser indikerar att ett betydande reformutrymme växer fram de kommande åren. Storleken på utrymmet är osäkert. Moderaternas plan är att huvudsakligen använda det till nya skattesänkningar. Anders Borg har presenterat en modell på nya skattesänkningar om totalt 60 miljarder konor.

    Men min bedömning är att det istället behövs reformer som gör samhället modernare och människor friare:

    1. Starkare utbildningslinje.

    Vår konkurrenskraft kan bara säkras med ökad produktivitet och högre förädlingsvärde. Då måste kvaliteten i utbildningssystemet stå i fokus. En bra utbildning gör att det ofta blir mer lönsamt att arbeta.

    Nyligen presenterades en Pisa-undersökning som visar att svenska elevers kunskaper försämrats. Det behövs ett lyft som innehåller kvalitetssatsningar från grundskola till forskningsutbildning.

    Alla unga bör ha en gymnasieutbildning och fler en eftergymnasialutbildning. De arbetslösa behöver rustas för de lediga jobben. Möjligheterna till arbetsmarknadsutbildning, vuxenutbildning och folkbildning måste stärkas.

    Investeringar i kunskap är avgörande för en starkare näringspolitik. Tillgången till välutbildad arbetskraft och forskning kommer att vara avgörande för såväl industrin som tjänstesektorn.

    En ambitiös satsning längs hela utbildningslinjen kommer att kosta stora pengar, då kommer nya skattesänkningar behöva stå tillbaka.

    2. Investera i väg och järnväg.

    En viktig väg framåt i kampen mot arbetslösheten ligger i att utvidga arbetsmarknaderna geografiskt. Då krävs en infrastruktur som gör det möjligt att pendla. Den som har åkt tåg den senaste tiden ser tydligt vilket högt pris vi betalar för eftersatt underhåll.

    År av bristande underhåll av vägar och järnvägar måste nu följas av en långsiktig syn på underhåll av infrastrukturen. Nya och bättre vägar och järnvägar ökar möjligheterna för produktion och investeringar. Arbetsregionerna växer och fler får jobb med bra lön.

    Vi har dessutom föreslagit resurser till byggande av snabbspår på delar av sträckan Stockholm - Göteborg. Det är ett exempel på en framtidsorienterad politik som gör transportsektorn mer hållbar.

    3. Välfärd.

    En stark välfärd håller samman vårt land, minskar klyftorna och är en central del i en tillväxtorienterad politik. I ett gott samhälle kan människor lita på att trygghetsförsäkringarna fungerar vid sjukdom och arbetslöshet. Ett land som utförsäkrar svårt sjuka människor och inte kan ge trygghet i omställningen vid arbetslöshet är inte färdigbyggt.

    Om vi ska klara att finansiera vård, skola och omsorg behöver antalet arbetade timmar öka. Men det räcker inte. Det krävs en politik för att säkra att välfärden ges efter behov, inte plånbok.

    I många delar inom välfärden står vi inför ett generationsskifte. För att vara en attraktiv arbetsplats för unga behöver vi göra satsningar på trainee- och generationsskiften där äldres kunskaper tillvaratas och unga får jobb. Anställda i välfärden måste kunna vidareutbilda sig. Ökade satsningar på forskning och utveckling inom välfärden krävs.

    Moderaterna blir allt tydligare med att ett framväxande reformutrymme huvudsakligen ska användas för nya skattesänkningar. Det är fel väg. Sverige står inför stora utmaningar. Nu krävs samhällsreformer som gemensamt bygger vårt land starkt för framtiden.

    THOMAS ÖSTROS (S)

    SvaraRadera
  2. Thomas Östros är en duglig politiker när han får polemisera mot borgarna.
    Flera saker talar dock tydligt mot honom enligt mig.
    1. Han visar ingen visionär ådra alls.
    2. Han är (tillsammans med några andra) en av de mest ansvariga för två valförluster i rad. Detta ansvar verkar väga lätt på hans axlar.
    3. Folk utanför partiet gillar honom väldigt sällan. T.ex. sådana som ska rösta på oss.
    4. Folk inom partiet verkar inte heller särskilt entusiastiska. Inte ens i Uppsala.

    SvaraRadera
  3. Fast han är ganska vass i debatter tycker jag.

    SvaraRadera