Jag trodde det var cirkus men det var herrens hus.

Som en kommentar till Sandro Wennbergs efterlysning på en frälsare från tidigare i veckan kan jag inte låta bli att dela en klassiker med er. Eftersom ni är smarta människor som läser här så fattar ni att om man byter kyrka mot parti så hittar ni min ingång.



Jag har märkt en tendens bland mina bloggande kamrater att röstläget börjar höjas inför den allt mer närmande extrakongressen. Jag förstår varför. Vi har förstått att det är en ödeskongress för partiet och resultatet av de val och de diskussioner som förs under kongressen kan avgöra resultatet i en rad val framöver.
Det är egentligen två saker som avhandlas som jag lagt märke till.
1. Hur valet av partiordförande och valberedningens hemlighetsmakeri håller på att förvandlas till en fars.
2. Hur partiet är organiserat.
Det är ett stort problem att den ledande personen i det ledarlösa partiet - nämligen partisekreteraren i det här läget väljer att gömma sig och inte vara offensiv. Att driva de frågor han tror kan utveckla socialdemokratin, redan med start på kongressen. Istället så väntar vi nu på vår Jesusfigur som vi inte vet mer om än att det med största sannolikhet är någon som inte alla är heltända på. Frågan är nog exakt hur konservativ valberedningen väljer att vara i sin visdom - metoden att få fram rätt person kan jag nog likna vid hur det gick till vid templet i Delphi - det är ingen som riktigt vet.


Ab, SvD, SvD2, Ex, Ex2, DN, SVT

Fler progressiva bloggar på NetRoots
Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. Välkomna in att diskutera rapporten!
Intressant?

Fler bloggar om politik, Socialdemokraterna, kriskommissionen, Öppna kriskommissionen, extrakongressen