The Horror

Det här inlägget kommer faktiskt inte att handla om regeringen Reinfeldts skräckinjagande praktiskt utövade ideologi (som ibland kan påminna om Kurtz i Apcalypse now).
Inte heller om valberedningens rädsla att försöka öppna processen kring partiledarvalet i Socialdemokraterna, även om den är tydlig och, i min mening, irrationell.
Det här ska handla om den partikultur som nu börjar komma upp i ljuset. Peter Högberg nämner den i ett inlägg igår, idag skriver han (helt oberoende från mig) om - rädsla!. GP:s Maria Sköld i en artikel idag berör också ämnet. (GP och Maria Sköld har en ambitiös bevakning av partiledarkonklaven i pappret, nästan inget når tyvärr nätet.)
Det handlar om hur människor förminskar "sina inre stämningars längtan" för att behålla jobbet, inflytandet eller nåden hos dem närmast över i hierarkin. Jag har varit medlem i snart ett år och mitt intryck är att man pratar lika mycket om inte mer om partiet som organisation än vad man gör om vår politik. Det finns ett hierarkiskt tänkande som är oerhört kontraproduktivt. En rädsla för att göra fel och sticka ut. Ta plats. Hos partistyrelsens ledamöter låter det att det är klart att det behövs förändring men jag har mandat från mitt distrikt. Osäkerheten om framtiden kväver den faktiska förändringen, även om man inser att den är nödvändig. Det är därför jag stämmer in i HBT-sossens uppmaning - Flytta på er! Även om ni är jättebra personer så måste ni flytta på er.
För hade det i partiets, av kongressen valda, ledning funnits insikten om att partiet är en planta där de översta grenarna inte längre får näring från myllan, som dött, stelnat och dessutom skuggar och hotar undervegetationen då hade vi inte behövt skrika så högt här utifrån. På extrakongressen i mars (där jag vill vara ombud), hoppas jag att diskussionerna om hur organisationens kultur ska förändras är lika närvarande som diskussionerna om hur politiken ska förändras. Den nya partiledaren och den (av mig förutsatta) nya partisekreteraren har väldiga uppgifter att utföra inom partiet när det gäller att gjuta nytt liv och ge näring åt en vissnande ros.
Jag har hört talas om en organisationsutredning. Det behövs.
Inte minst så ska det bli spännande att höra hur man från partiet centralt tänker ta tillvara den snabbt växande och snabbt växlande aktivism som finns i de digitala medierna. Jag är rädd för att om något av Ö:na går segrande ur ränksmideriet så riskerar man att förlora ett möjligt försprång på den traditionella metodens altare.
Det är en del av rädslan hos partiets etablissemang. Vi som är aktiva på nätet är bortom kontroll. Ingen ombudsman eller distriktsstyrelse har möjlighet att lägga band på våra tangenter eller viljor. Det inbillar jag mig är något som skrämmer de som inte deltar, en rädsla bottnad i okunskap.
Istället för rädsla och maktspel skulle jag vilja se nyfikenhet, öppenhet och ödmjukhet. Men det är väl ingen som vill något annat väl?

Många bloggar om Socialdemokraternas framtid och politik, inte minst på
 NetRoots
Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. Välkomna in!
Intressant?
Fler bloggar om Socialdemokraterna, Partiledare, politik