Det nya samhällets pris - föreningarnas kris

Förr i tiden gick (lite förenklat) gubbarna från jobbet till Folkets Hus eller till idrottsföreningen. Kvinnorna tog hand om markservicen, gubbarna hade tid och kraft till det ideella engagemanget. Jag säger inte att det var bra men idag lider alla folkrörelser av en kris i engagemang och medlemsantal. Krisen består i mångt och mycket av att vi har blivit så tränade som konsumenter att vi ser medlemsorganisationer som vilken tjänsteproducent som helst. Idrotten finns för att skapa världsstjärnor. Politiken för att anordna val där snyggast förpackning vinner.
Okej, jag erkänner. Jag är en förlegad typ, jag är en gammaldags föreningsmänniska. Jag lägger den tid jag har över på mina ideella engagemang, i politiken och idrotten. Kanske ska förtydliga att det är efter jag och min fru har försökt att så jämställt som möjligt ta hand om hushåll och barn.
Jag måste tacka Högsbo Basket för den känsla av samhörighet och värde som jag fick i denna förening redan i ungdomsåren, jag är ännu föreningen trogen som medlem och (någorlunda) aktiv.
Nu i senare tider har jag även gått med i den lilla föreningen Västra Frölunda Socialdemokratiska förening i det jättestora partiet. Jag är sedan några dagar tillbaks t.o.m. ordförande.
Idrottsföreningen och den politiska lokalföreningen. Den enda likheten mellan föreningarna är egentligen geografin.
Som styrelsemedlem i Westra Basketdistriktförbundet har jag från lite distans sett hur föreningarna lider. De som orkar driva elitverksamhet orkar inte med sin ungdomsverksamhet och vice versa.
Föreningens medlemmar har blivit beställare av tjänsten idrottsverksamhet, föreningsdemokratin är svag och engagemanget enkelriktat mot det egna barnet. Inte alltid och överallt men mer och mer. Vi har inom WBDF försökt entusiasmera föreningarna till att bedriva utvecklingsarbete där fler ska med. Mål- och visionsarbete m.m. Frälsningsstämningen på mötena glider nästan alltid ut i ett mörkt orkar inte när jobbet väl ska göras.
Jag har därför bestämt ett ting. Att varje styrelsemöte i VF-sossarna kommer att avslutas med att vi bestämmer vem som ska göra vad till nästa gång. Vi ska dra igång processen att hitta ny kraft och nya medlemmar i vår förening.
Det kanske inte blir 100% vant och bekvämt för alla inblandade men om vi ska ha en folkrörelse att tala om så måste vi göra saker för att visa att vi rör oss.
I idrottsföreningen är verksamhetens art det lätta och organisationen det svåra, i den politiska föreningen är det nästan tvärtom. Det är så organiserat att vi knappt hinner ha någon verksamhet. Att öka möjligheten för de knappt 100 medlemmarna att diskutera politik samtidigt som vi kan rikta oss ut mot de drygt 10 000 Frölundaborna är den bild som jag vill ska träda fram under mitt ordförandeskap.
Det finns många problem och möjligheter i den nya stadsdelen och jag hoppas att Västra Frölunda socialdemokratiska förening kan spela en roll i utvecklingen.
Samtidigt har jag nästan gett upp om basketsportens utveckling i landet. Jag hoppas att föreningarna bevisar att jag har fel och att vi bara är inne i en tillfällig svacka. Förbundsnivån har inte gett upp men ingenting kommer fungera om inte basketföreningarnas interna organisation följer med.
Jag har ett politiskt recept för att få fart på föreningarna igen, 1, sänk arbetstiden och 2,  låt arvoden från ideella föreningar upp till ett basbelopp vara skattebefriade.
Det skulle ge föreningsmänniskorna mer energi och större möjlighet att få något tillbaks. Att föreningarna fortfarande har en roll att spela i ett jämlikt samhälle är för mig klart som en fullmånenatt i februari.

Fler progressiva bloggar på NetRoots
Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. Välkomna in att diskutera rapporten!
Intressant?