Rubriken är ett danskt ordspråk som jag fick i huvudet när jag funderade på hur arbetarrörelsen och de socialdemokratiskt styrda kommunerna fördelar sina resurser till kommunikation.
Fast i detta fall så är det snarare tvärtom. Pengarna till kommunikation och dialog ligger alltid längst ner i högen. Kontrasten kan man se i regeringskansliet där en speciell tjänst för propagandaminister Schlingmann inrättades. Där har man förstått värdet av "rätt" kommunikation.
Jag kikade t.ex. på www.goteborg.se och gick in på de olika förvaltningarnas hemsidor. Jag tänkte se vilka jag kände av de som satt i nämnderna. Döm av min förvåning när vissa politiker inte hade sin e-postadress på sidan. En officiell e-post har dubbla funktioner. Dels är det ett enkelt sätt att kontakta politikern när man än önskar göra det. Dels så sparas e-post till skillnad från telefonsamtal.
Personligen har jag tagit på mig det hedersamma ideella uppdraget att sköta kommunikationen i sociala medier för (s) i Göteborg, det är ju nyval i Västra Götalandsregionen snart och vi behöver vara aktiva. Jag tycker det är väldigt synd att det inte finns kraft i den professionella organisationen att se vinsten med att investera i dessa strukturer för en ständig dialog med väljarna, för även om viljan finns så saknas resurserna.
När det skall vinnas ett val eller byggas något kontroversiellt, då först fylls kommunikationskontot på och då inte sällan med utåtriktade insatser utan dialog med de berörda.
Det här har bidragit till att skapa den reella förtroendeklyftan mellan de som representerar och de som blir representerade. De senare känner sig som röstboskap vars syfte är att lyfta någon till makten, skillnaden mellan olika alternativ är små.
Vi måste därför, framförallt på lokal nivå, sluta prata om att göra saker utan faktiskt göra dem. Just nu känns det som om makten och förvaltningen är oroliga för vad som skulle hända om man faktiskt tog tag i det som man så ofta säger om delaktighet, närvaro och lyhördhet. Det kan ju innebära mer jobb och att obekväma beslut måste fattas med insyn från de som besluten berör.
Jag ser tecken på att de som äger strukturerna är mer lyhörda idag men fortfarande så måste man skrika väldigt högt för att bli hörd, det borde räcka med att viska för att höras eftersom den som ska uppfatta budskapet redan ligger med örat mot marken.
Den här diskussionen berör egentligen bara den politiska vardagen. När det gäller det politiska beslutsfattandet måste man förutom att lyssna också ha en fast ideologisk grund att stå på, annars kommer man att kantra i opinionsvindarnas starka bris. Det leder till att beslut fattas på rationella grunder men att de är fattade med förståelse för dess konsekvenser och med känslomässig koppling till dessa.
Fler progressiva bloggar på NetRoots
Öppna Kriskommissionen har öppet hus på blogg och Facebook. Välkomna in att diskutera rapporten!
Intressant?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar