Jämtin visar vägen för ökad kommunal jämställdhet men orkar lokala politiker följa?

Igår skrev partisekreterare Carin Jämtin tillsammans med oppositionslandstingsråd Lars Dahlberg i SvD om en väg alla socialdemokratiskt styrda kommuner bör beträda.

"Vi socialdemokrater ska anta utmaningarna och bli bättre arbetsgivare i kommuner och landsting – och det snabbt. När vi passerar årsskiftet 2013/2014 ska vi redovisa resultat. Det handlar om konkreta åtgärder på följande områden:

• Rätt till heltid. Varje ny tjänst ska vara en heltid. Alla anställda ska erbjudas heltidsanställning.

• Tryggare anställningar. Ingen medarbetare ska vara visstidsanställd längre än två år, oavsett inom vilken tidsram visstidsanställningarna har skett.

• Bättre arbetsmiljö. Alla kommuner, regioner och landsting ska genomföra regelbundna medarbetarenkäter med konkreta åtgärder och uppföljningsförslag."

Jag hör nu på olika håll åsikten att det förslag som läggs kan vara orealistiskt.
Farhågan är att de lokala politikerna inte orkar/vill genomföra det partiledningen föreslår.

Det är tyvärr en befogad oro. Vi har ett "tacksamt" läge i kommunerna just nu att skylla allt på regeringens misslyckande med att minska arbetslösheten och de ökade bördor detta innebär för kommunerna - plus de frysta statsbidragen förstås. De allra flesta kommuner brottas med en mycket besvärlig ekonomisk situation. De är helt enkelt för små och har för liten skattebas och för liten buffert för att klara servicen i dessa tider av fiskal snålhet.

Dessa problem är reella. Men. Finns energi och vilja är förändring möjlig.
Det är i mina ögon inte lite underligt att i de manligt dominerade sektorerna inom kommunal förvaltning är heltid norm men inte i de kvinnligt dominerade. Bara det bevisar för mig att det är en möjlig reform. Jag ser en heltidsreform inte bara som en reform för bättre arbetsgivarpolitik utan också som en mycket efterlängtad jämställdhetsreform inom kommunal sektor.

Om nu socialdemokratiska kommuner gömmer sig bakom budgetbekymmer så förstår jag dem men accepterar det egentligen inte. Om vi inte börjar att gräva där vi står kommer vi aldrig att förändra någonting. Det kommer alltid att vara "för dyrt".

Som en fotnot kan jag bifoga att Göteborgs stad och Kommunal i år skrev ett avtal med heltid som norm och att även om arbetet på sina håll går trögt är ambitionen att minska visstidsanställningar till förmån för heltidsanställningar. Det är en i första hand organisatorisk fråga, inte en ekonomisk.

På ämnet: Moberg

Sydsv, AB, BT

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Söndagsmusik till alla social democracy lovers out there

Lyssnade på låten nedan igår morse när jag åkte in mot stan och tänkte att Socialdemokraterna och Håkan Juholt skulle behöva en sån här vän just nu, som Johnny Cash sjunger om i Bridge over Troubled Water, en vän som ställer upp men som också ger frihet.
Det är ett högt tonläge i den interna debatten på nätet just nu och har egentligen varit det sen det som borde varit ett internt bråk kring höstbudgeten läckte ut.

Att leda en organisation som är allt annat än stabil kräver mycket av de som förväntas göra det, det är därför Jämtin  och Juholt får välförtjänt intern kritik. Samtidigt är det en organisation där många stretar mot förändringar när en förändring riskerar att drabba dem personligen.
De personerna behöver också en vän. Så att de vågar släppa taget om partiet vars idéer är större än någon organisation eller någon person.

Det är lite läskigt att partiet kan uppfattas vara i fritt fall när det i själva verket jobbas flitigt på många håll i landet för att förändra och öppna upp organisationen och uppdatera politiken. Jag tar själv del i det arbetet i Göteborg.
Det jag efterlyser är goda exempel på saker partikamrater har gjort ute i landet, på nätet eller på gatan eller på scenen eller i köpcentret eller whatever. Jag vill att dessa goda exempel ska vara det man möts av på socialdemokraterna.se och på partidistriktens hemsidor över hela landet.

Tills dess - melankolisk uppmuntran i världsklass!

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Bra bild Carin Jämtin!

Idag presenteras ett av de sätt som den socialdemokratiska organisationsutredningen ska ta intryck från medlemmar och andra.

Jag hade nöjet av att inte bara prata med Carin Jämtin med kameran på (klipp sist i inlägget) utan även med kameran av i fredags.

Vi pratade om vikten av bildsättning. Att hur vi presenterar saker i bild är ibland lika viktigt som vilka ord vi använder.

Jag vill idag ge partiorganisationen en eloge för att: 

1. Presentera hur man vill jobba med organisationsutredningen på en blogg.

2. Att använda Facebooks (trubbiga) diskussionsforum som platsen för en offentlig idéprocess.

Det ger mig bilden av att man har förstått att bloggar är ett forum för många och att man ska verka där människor finns, dvs Facebook.
Partiet passar också på att idag ge ut en traditionell medlemstidning där man presenterar goda exempel och idéer för hur partiet ska bli bättre. Jag vet inte om det stämmer för resten av min förenings medlemmar men jag blev faktiskt lite glad över beslutsamheten och smartheten i detta agerande. 


Nu är det upp till oss medlemmar att använda de verktyg till förnyelse som partiet ger. Att låta de interna mötena bli lustfyllda och blanda dem med fler mötesplatser där även icke-medlemmar kan tänkas komma.


Det finns fortfarande stora outnyttjade potentialer som kan frigöras i det digitala landskapet och jag hoppas att partiet ska bli ännu mer aktivt på nätet. Framförallt hoppas jag att om det blir lite fart i partiet att man också kan aktivera arbetarrörelsens övriga grenar, folkbildningen och fackföreningsrörelsen. För även om jag är en nätaktivist så är jag fullt övertygad att det inte är förrän våra medlemmar använder vår politik och våra idéer i sin vardag, på nätet, på jobbet, i skolan och på äldreboendet som kraften i folkrörelsen blir svårstoppad.


Andra som bloggat om Carin Jämtin och organisationsutredningens Facebooksida:
Krassman, Westerholm, A Högberg, P Högberg, Einerstam, Moberg, Andersson, Johansson, Källenius


 Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Socialdemokraterna: Utan tvivel blir man inte klok

Å så läser jag att Peter Högberg tvivlar på gränsen till förtvivlan, att Johan Westerholm tvivlar, att Alexandra Einerstam tvivlar, att Gunilla Källenius tvivlar, att Lena Sommestad tvivlar, att Martin Moberg tvivlar. Jag vet att Claes Krantz tvivlar, listan kan göras längre.

Tvivlet har egentligen flera orsaker men en gemensam grund. Det socialdemokratiska partiet, bäraren av de idéer vi alla tror så starkt på.

Själv har jag efter bara ett drygt år som medlem fått mycket uppskattning och jag känner mig väl mottagen, jag får vara med och tycka och tänka på alla möjliga håll både genom bloggen och genom det lokala engagemanget. Däremot så upplever jag starkt partiet som fånge i sig självt. I kölvattnet av Juholts tillträde hade jag velat se mer energi bland medlemmarna. I valrörelsen inför omvalet i Västra Götaland upplevde jag istället att engagemanget var hälften så stort som vid höstens val.

Om socialdemokratin med någon form av legitimitet ska kunna kalla sig folkrörelse så är det ju dit vi måste vända oss. Att det inte sen i mars har kommit ett enda centralt initiativ för att engagera människor på det nya torget, internet, visar att partiets kompetenser och resurser är kraftigt felbalanserade mot det traditionella parti- och kampanjarbetet

Vi träffar varandra i trånga lokaler istället för att umgås i cyberrymden som dessutom innehåller både människor och kunskaper som partiet behöver.

Vi är några som insett detta och har kompetensen att utveckla partiet i denna riktning, snälla rara Carin Jämtin, använd oss och gör det nu!!!!

Jag vet att partiet både centralt och lokalt just inte har några investeringspengar att tala om men då är det banne mig de lokala och centrala styrelsernas ansvar att frigöra resurser för att utveckla det som skapar intresset för att engagera sig politiskt. Tankearbetet, idéerna, politiken. Kalla det vad ni vill.

Partiet väljer nu helt fel väg när man låser in politikutvecklingen i grupper som ska leverera 2013. Vi gör en organisationsutredning delvis bestående av de som ska utreda sina egna roller.


Tage Danielsson - en glad amatör!

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant, socialdemokrati

Det behövs en revolution i partiet!

Nu har den socialdemokratiska partistyrelsen klubbat direktiven till den nya organisationsutredning som ska pågå till kongressen i april 2013.
I utredningens underlag ska bl.a. ingå den förra organisationsutredningen från början av 2000-talet och kriskommissionens rapport från i vintras.
Jag kan bifoga Öppna Kriskommissionens organisationsförslag till handlingarna om ytterligare underlag krävs.

Organisation för framtiden ökk

View more documents from Peter Högberg

Sen är det väl bara att förändra då?
Nja, så lätt är det nog inte.
Den utsedda gruppen, jämt fördelad mellan medelålders ombudsmän, kommunalpolitiker, riksdagsgrupp och partistyrelse dvs yrkesaktiva politiker/politruker ska komma med förslag till hur vi ska förändra och locka nya medlemmar och väljare. Jag tror inte att de kommer fram till något nytt. Eller om de gör det så spelar det ingen större roll.

Det är partiets kultur som är det stora problemet, inte organisationsleden eller vem som skriver rapporterna man stoppar i byrålådan.
Det som krävs och som verkar otäckt för många i partiet är att släppa kontrollen, det krävs också att man vågar lokalt, i partidistrikt, arbetarkommuner och s-föreningar.

Öppna upp, bjuda in, vara utåtriktad, våga företräda socialdemokraterna utan att be om lov osv. Den enskilde medlemmens initiativ måste bejakas och understödjas, inte funderas på vilken statistik den ska ingå i.

Det som behövs är ingen ny organisationsutredning, det som behövs är en medinflytanderevolution. Den måste börja underifrån. 

Vi är många sossar på nätet som inte ryggar för att ta egna initiativ och ha egna tankar, vi ryggar inte heller för att samverka kring att driva dem. Det är den plattform och det nätverk vi har valt för att påverka. 

Andra medlemmar och medlemsnätverk borde kunna skapa idéer, inflytande och påverka partiet, gärna offentligt, på andra sätt. Jag är säker på att kommunikationsavdelningen skulle svettas floder och ett och annat stolpskott skulle det säkert bli men det skulle göra underverk för engagemanget i partiet.

Det som är bra är att nu har Carin Jämtin en organisation som aktivt ska jobba med förändring av det praktiska partiarbetet. Det är bara att göra.

Det som är mindre bra är att hennes uppgift är intimt sammanlänkad med det jobb Håkan Juholt borde driva i den programkommission han är ordförande för men som jag inte vet mer än så om.

Det är för mig självklart att partiets framgång delvis hänger på vår organisation men i ännu större grad hänger det på vilka idéer vi väljer att jobba med och inte minst hur vi väljer att jobba med idéerna och skapa idéerna.

Har vi 108 000 medlemmar så är deras samlade visdom så mycket större än en referensgrupp, en utredning eller en kommission. Innan partiet förstått detta så är det inte mycket hopp om en skön morgondag.

Bloggat på ämnet, Högberg, Johansson, Moberg, Einerstam

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se
Fler bloggar om: Politik, socialdemokraterna, Intressant

Den politiska dödsdomens dag.

För en vecka sen var det val i Västra Götaland, i Göteborg försvarade vi i princip valresultatet från i höstas trots ett uselt valdeltagande. Det tyder på att väljarna nu börjar hitta tillbaks till vårt parti. Att valet handlade om sjukvård som är vår bästa gren kan vara en del av förklaringen, den mer tydligt ideologiska skiljelinjen mellan (s) och (m) som vi visade på i valrörelsen kan vara en annan, en tredje kan vara att människor har uppfattat hur våra svagaste individer skyfflas runt i ett ovärdigt system konstruerat för att kunna sänka skatten.

En sak är säker, det är inte för att socialdemokraterna är på väg att bli Sveriges nyfiknaste, öppnaste, mest progressiva och ödmjuka parti. Ännu har inget hänt som visar på någon vilja till förändring med undantag av progressiviteten. Det räcker tyvärr inte. Det är dags för vår partisekreterare att inte bara förflytta sig fysiskt över landet (vilket också är bra) utan även mentalt genom partiet. Det har sagts många bra saker, av Jämtin och av kriskommissionen. Vem agerar?

Jag kräver lite mer av mitt parti. Jag vill nämligen att de fantastiska socialdemokratiska idéerna ska bäras av ett kärl som är tåligt men öppet, där innehållet kan blandas med starka smaker utifrån och utvecklas tillsammans. Jag vill inte ha en sluten dressingflaska där man kan se skikten av vätska.

Idag skriver Johan Westerholm, som vanligt, mycket engagerat om det socialdemokratiska partiet. Det här är ett av mina favoritämnen och eftersom jag tycker det vore synd om Johan ensam beträder sin jakt på en föråldrad partiorgansiation så tänkte jag hänga med på färden.

Johan skriver så här:

Sannolikt skrev jag nyss under min egen dödsdom som politiker eftersom jag utmanar en hel kår av ombudsmän, politiska sekreterare, kommunikatörer och handläggare som idag är anställda av partiet. Men jag börjar bli rätt frustrerad över med vilken senfärdighet och med vilket ointresse vi möter vår samtid när vi säger oss vilja slåss för en socialdemokratisk samhällsordning.

Det är här som skon klämmer. Under många år av stor makt och stora medlemsskaror har Socialdemokraterna byggt upp en inre liturgi, en livsstil och en karriärsväg. Gunilla Källenius skrev i ett tänkvärt inlägg häromveckan om jäv. Det här är en situation som inte bara finns i Stockholm. Sosseadeln härskar även på andra ställen och och även om jag är ettåring i partiet är jag på sätt och vis själv del av den då min mor var kommunalråd för ett antal år sen och min status i partiet definitivt påverkas av att jag är min mors son.

Det tydligaste sättet vi kan se hur lite den stora omvälvningen i partitoppen har påverkat partiet annat än massmedialt är att gå till de partidistrikt där vi gjorde stora förluster i valet 2010. Mycket lite har hänt. Pga minskat partistöd så har man fått strukturera om trupperna men de styrande organen sitter intakta kvar. Liksom de i praktiken styrande tjänstemännen.

Låt mig poängtera att det oftast är utmärkta individer som innehar dessa positioner men det är i många fall individer som gemensamt varit ansvariga för en kraftigt nedåtgående trend som nu är tio år gammal.

Det är också ofta individer som har alldeles för många uppdrag och därför inte orkar bry sig om partiorganisationen. Ett annat skäl till motviljan till förändring är att partiorganisationens delar är så beroende av den nuvarande organisationen att de aktivt eller passivt motsätter sig förändring. Ett tredje är ömsesidigt beroende/vänskap mellan valberedning och styrelse, de kanske sitter i samma kommunala styrelse t.ex.

Nu verkar det inte bättre än att den utlovade organisationsutredningen vars direktiv har varit uppe på Verkställande Utskottet kommer att besättas av tjänstemän till största delen. Det här är monumentalt fel. Det allra bästa hade varit en oberoende utredning av organisationskonsulter, det näst bästa att man använt partiets medlemmar med rätt kompetens, det tredje att man använt seniora medlemmar som inte har något uppdrag att försvara. Nu väljer man att ge dem som är mest beroende av att saker är som de är uppdraget att förändra. Helt obegripligt och troligen kontraproduktivt.

Ett öppet parti lyssnar på sina kärleksfulla kritiker - hur är det med mitt parti?

Martin Moberg på ämnet
Peter Karlberg om Lediga jobb

Media: Dagens Arena, Ab, DN, SvD, Expr

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se
Fler bloggar om: Politik, socialdemokraterna, Intressant

Då var det dags för verkstad...#nystart

Eftersom en stor del av mig lever i en annan folkrörelse än Socialdemokraterna kunde jag inte följa Juholt live idag, Svenska Basketbollförbundets årsmöte fick gå före, som tur är finns ju Twitter och SVT Play så det har gått utmärkt att både ta in kommentarer och att se talet i efterhand.
Min bild av Juholt har egentligen inte förändrats ännu. Han är uppenbarligen en person som kan få socialdemokrater med sig. Det verkade ett tag som att inte ens det skulle vara självklart så där är jag nöjd. Juholt är dessutom väldigt tydlig med att bekräfta de idéer som jag tror att de flesta svenskar fortfarande är överens om, det är den offentliga sektorn som ska garantera en jämlik kvalitet i vår välfärd.
I sitt tal passade han på att vid flera tillfällen påpeka att vi ska göra det här tillsammans, alla i partiet och alla i Sverige. Det är väldigt viktigt att det också blir så oavsett alla möjliga former av Juholt-effekter så är det samtalet i vardagen om vårt nya hedersbegrepp social demokrati som kommer att vara avgörande.
I detta tal var det inte mycket, även om det nämndes, om de globala utmaningarna mot klimatet, för fred och frihet. Däremot var det en stark paroll för nationell och global jämställdhet som gladde mig mycket.
Han lämnade talarstolen idag med samma musik som han kom med igår "A little less conversation, a little more action, please".
Det är ett väldigt bra budskap men när jag lyssnar på Carin Jämtin i morgon vill jag höra henne be om "a little more conversation and a lot more action, please". Om den här kongressen ska få någon betydelse utöver valet av nya partitoppar så är det en uppmaning till partiets funktionärer och medlemmar att ta med sig den beslutsamhet och gemenskap som skapas när tusentals människor med gemensamma mål träffas hem till sin gräsrotsrörelse. Att hålla det nyvunna självförtroendet vid liv och att i varje möte så ett frö om att en bättre värld är möjlig om den präglas av social demokrati.

Jag är ju inte ensam om att skriva om Juholts tal. Gör som jag när ni behöver lästips, hälsa på hos Martin Moberg eller besök

 NetRoots

Fler bloggar om politik, Socialdemokraterna,extrakongressen, Intressant?

Juholts tal:

Mobergs länkar:

Bloggat: Johanna Graf om a little more conversation, Ann-Catrin Brockman om att vara trygg stolt och nyförälskad, Peter Högberg om att striden från höger får syre idag, Anna Ardin om plus och minus med Håkans tal, Makthavare med en intervju med Alexandra Einerstam, Heidi Laine Lundgren om leende skåningar på kongress, Veronica Palm om en kongress som visar riktning, Annarkia om vad som slog an, Johan Westerholm om uppdragsmaximeringens förbannelse, Ulf Vargek om bäva månde Reinfeldt och alliansen, Eva Hillén Ahlström 1 om förresten var..., Eva Hillén Ahlström 2 om att bli lite kär idag, Essbeck om bra med optimism bland (s) bloggarna, Möjligheterna(S) Vilhelmina om en klang och jubel föreställning, Jerker Nilsson om en tydligare opposition, fler blogginlägg på Öppna kriskommissionen, Netroots, Politometern, Bloggar.se

Read more: http://martinmobergsblogg.blogspot.com/#ixzz1Hivzjlv0