Tvivlet har egentligen flera orsaker men en gemensam grund. Det socialdemokratiska partiet, bäraren av de idéer vi alla tror så starkt på.
Själv har jag efter bara ett drygt år som medlem fått mycket uppskattning och jag känner mig väl mottagen, jag får vara med och tycka och tänka på alla möjliga håll både genom bloggen och genom det lokala engagemanget. Däremot så upplever jag starkt partiet som fånge i sig självt. I kölvattnet av Juholts tillträde hade jag velat se mer energi bland medlemmarna. I valrörelsen inför omvalet i Västra Götaland upplevde jag istället att engagemanget var hälften så stort som vid höstens val.
Om socialdemokratin med någon form av legitimitet ska kunna kalla sig folkrörelse så är det ju dit vi måste vända oss. Att det inte sen i mars har kommit ett enda centralt initiativ för att engagera människor på det nya torget, internet, visar att partiets kompetenser och resurser är kraftigt felbalanserade mot det traditionella parti- och kampanjarbetet
Vi träffar varandra i trånga lokaler istället för att umgås i cyberrymden som dessutom innehåller både människor och kunskaper som partiet behöver.
Vi är några som insett detta och har kompetensen att utveckla partiet i denna riktning, snälla rara Carin Jämtin, använd oss och gör det nu!!!!
Jag vet att partiet både centralt och lokalt just inte har några investeringspengar att tala om men då är det banne mig de lokala och centrala styrelsernas ansvar att frigöra resurser för att utveckla det som skapar intresset för att engagera sig politiskt. Tankearbetet, idéerna, politiken. Kalla det vad ni vill.
Partiet väljer nu helt fel väg när man låser in politikutvecklingen i grupper som ska leverera 2013. Vi gör en organisationsutredning delvis bestående av de som ska utreda sina egna roller.
Tage Danielsson - en glad amatör!
