När det gäller sociala sammanhang så ser jag det som något i grunden negativt. Någon/några ska göra våld på sin "natur" eller kultur för att passa in i ett mönster när det är när mönster bryts som sammanhang tillförs energi.
Jag reagerade senast i går när Agendas Marianne Rundström efterfrågade Romers anpassning till det svenska systemet. Maria Leissner kontrade med att anpassningen var en del av problemet och det är väl bara att hålla med.
Anpassning är det som i vissa kontexter kallas integration. Det finns en sorts integration som är nödvändig i ett samhälle och det är ekonomisk integration. Så många som möjligt ska vara del av det ekonomiska systemet där de som jobbar betalar skatt vilket ger starka offentliga finanser för att stötta de som inte kan eller får jobba.
Idag är arbetslösheten i Sverige över 8% och det är fler och fler som fastnar i arbetslöshet. Samtidigt är de ekonomiska skillnaderna mellan de som har jobb och de som är utan accentuerade via skattesystem och de senaste årens försämringar av a-kassa och sjukförsäkring så den ekonomiska integrationen framförallt av unga är ett stort misslyckande för regeringen.
Jag är annars av den benhårda uppfattningen att olikheter berikar. På arbetsplatser, i politiken (t.ex. i kriskommissioner) och i våra offentliga institutioner, skolan, vården, omsorgen om barn och gamla, t.o.m. i börsbolagens styrelser tro det eller ej. Det finns tecken på att rekryteringsarbetet håller på att förbättras inom näringslivet men så länge de flesta mellanchefer följer mall 1A så är jag rädd för att vi är fast i ett mönster där individer ska integreras i befintliga system istället för att ha flexibla system som anpassas efter individernas färdigheter. Egentligen så länge vi ser maskiner och lokaler som investeringar och löner som kostnader istället för tvärtom.
Socialdemokraterna uppmanas nu på många håll att anpassa sin politik så att den passar dagens medelklass, allt för att återfå regeringsmakten. Det är fel väg. Vi ska göra en intellektuell och strukturell resa för att föra fram en politik som berikar och expanderar, inte anpassar sig. Det är i reformpolitik med jämlikhetssträvan vi kan gå vidare men det ska inte vara snyggt paketerat och formulerat, inte anpassat. Det ska vara obekväma sanningar för människor att höra. De måste få höra att det är upp till dem vilket samhälle vi får i framtiden, att de sätter sina barn på pottkanten om de inte bryter loss sig ur den kortsiktiga egennyttans förbannelse.
Förnyelse är också ett ord som ofta nämns i samband med mitt parti i dessa dagar (268 000 träffar på Google). Förnyelse är säkert nödvändigt men framförallt så måste strukturen förändras för att släppa fram och expandera uttryck som inte följer mallen.
Det är det som är så utomordentligt läckert med det löst sammanhållna bloggnätverket Netroots. Vi delar en grundläggande värdering men utrycken är lika många som antalet bloggar. I denna frihet finns en potential och en vilja till förändring som jag är övertygad om kommer att göra stor skillnad inte minst inom opinionsbildning och idédebatt under den mandatperiod som nyss inletts, oavsett om den klarar fyra år eller inte.
Läs också Peter Andersson om förnyelse
och Netroots valanalysblogg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar