Att jag väljer tiden om hundra år beror på att det på något sätt skulle kännas lite meningslöst att lägga ner en massa jobb på något som inte är beständigt, hållbart. Om hundra år så har mina presumtiva barnbarns barnbarn kanske precis avslutat sina studier och är på väg ut i samhället. Vore lite taskigt att inte försöka ge dem bästa möjliga förutsättningar, oavsett var på klotet de kommer att bo.
I Sverige har vi ett solidariskt system som garanterar det här (förutom jobben då). Jag tror väldigt få är emot att vi satsar gemensamma pengar på just de här sakerna även om landets bästa parti på den här politiken inte lyckats nå regeringsställning- vi glömde nog att berätta att det här samhället inte är en självklarhet.
Det är här jag börjar bli förbryllad, för om de flesta kan komma överens om vad vi ska sträva efter så arbetar sammanslutningar av individer i form av nationer inte överhuvudtaget mot dessa mål.
Det verkar så eftersom när politiska ledare träffas kan man inte komma överens om ett enda långsiktigt hållbart sätt att bekämpa miljöförstöring och fattigdom. Varje nations egenintresse går före det universella intresset. Man tror inte man har mandat att jobba för en framtid om det innebär att nuet blir annorlunda, att människors vardag blir påverkad.
Det här tänkandet går igen i den inomriksliga debatten - man (du kan ofta inkludera mig i detta) hävdar att individernas egenintresse är något annat än de altruistiska mål för framtiden jag satte upp, eller i alla fall att den kortsiktiga planen är viktigare än den långsiktiga.
Är det realistiskt att predika för utrotande av fattigdom och stopp på miljöförstöring - jadå, för hundra år sen var Sverige ett samhälle där alla inte hade mat för dagen och där utbildningsnivån var låg. Lena Sommestad skriver, som vanligt klokt och läsvärt, om en av den tidens kämpar.
Det jag kommer att tänka på är vad det är som hänt som inte längre gör det självklart att den svages rätt ska värnas. Att våra gemensamma intressen ska värnas. Att intolerans och orättvisa är avskyvärt.
Det är dags för oss invånare i nationerna som når varandra lättare än någonsin att börja agera inom och mellan våra länder för en hållbar framtid.
Mitt sätt är den här bloggen och att engagera mig i politiken. Ditt kan vara ett annat. Bara alla gör något för att visa att den väg vi nu vandrar snart tar slut. Inte i intet men i ett kallt och ogästvänligt landskap som inte kan hysa liv, ungefär som det de utförsäkrade i Sverige lever i idag.
Jag rekommenderar www.gapminder.org för att grafiskt se utvecklingen av folkhälsa och fattigdom.
Om du nu vill kräkas på min präktighet rekommenderar jag att du istället tar del av "Jakten på Fia", det är mycket underhållande. Det gör du hos t.ex. Annika H, Johan Westerholm , Alliansfritt, Jinges, Svensson, Lena S, Röda berget, Peter H, Christian D, Peter A, Alexandra, Nemokrati, Robert N, Löntagarbloggen och Martin Moberg m.fl.Fler progressiva bloggar på Netroots, delta i Öppna kriskommissionen på Netroots valanalysblogg eller på Facebookgruppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar