Socialdemokraterna är i kris.
Vad betyder det och hur reagerar partiet. Ännu har man bara utsett de fyra kriskommissionerna. Vi utanför vet väldigt lite om deras mandat, uppdrag och metoder. Vi kan därför passa på att tycka fritt - tackar för det. Partistaten är en annan blogg som klokt passar på att fundera på kriskommissionernas sammansättning, liksom Peter Högberg.
Vad jag tror alla kan hålla med om är att grunden vi står på är fast och sann. Frihet, jämlikhet, solidaritet, rättvisa är begrepp som aldrig blir omoderna. I nuet måste även hållbarheten med som ytterligare en nödvändig del av vägen framåt.
Det finns egentligen två sätt att tackla krisen - antingen gör man en djup analys och går långt bak i historien och långt fram i framtiden i alla grupper, eller så försöker man förändra ytan, hur och vad vi kommunicerar för att kortsiktigt försöka vinna röster.
Om man diskuterar ytan så blir det lätt att man hamnar i diskussioner om höger-vänster eller vilka grupper man ska attrahera. Rebellabloggen skriver mycket bra om det. Jag tror att vi måste försöka nå bortom begreppen och göra en djupare analys där vi kan gå tillbaks till och blicka framåt från basen. Försöka kasta alla invanda begrepp åt sidan och tänka fritt i termer av vilket samhälle vi vill ha och vad som är ett rimligt sätt att nå dit. I valrörelsen sa vi ofta att det finns två sorters sossar, de som vet om det och de som inte gör det. Jag är övertygad att med en grundläggande omkastning av retorik och kanske även politik följer ett intresse och nyfikenhet från människor. Men för att lyckas med denna omkastning måste även organisation och utbildning - folkbildning följa.
Jag läser ett citat av Olof Palme om 6-timmars arbetsdag som jag gillar och som sätter lite fingret på min framtidssträvan.
"Det ligger mycket av en strävan till ett öppnare och mjukare samhälle och av mänsklig omtanke i kravet på 6-timmars arbetsdag."
Det är detta öppnare och mjukare samhälle som jag tror att många egentligen vill ha framför konkurrens om allt från skolåldern till döden. Den mänskliga omtanken borde vara ett politiskt projekt - i dagens Sverige blir det kallare istället för varmare.
Fler progessiva bloggar på Netroots. Vill gärna tipsa särskilt om Roger Jönssons ambitiösa bloggprojekt och Anders Nilssons djupa analyser samt Netroots valanalysblogg förstås.
Jag håller med om att man behöver komma ner på djupet, något som saknats under längre tid. Kan tillräckligt många ta det på allvar om det innebär att Sahlin, Östros osv. ska hålla kvar vid sina poster?
SvaraRaderaKunde en fördjupande process hjälpas av att Sahlin, Östros osv. bestämde sig för att kliva ner för att ge partiet utrymme åt en ordentlig process, där de som sedan valdes till olika poster på ett bra sätt reflekterade kontentan av denna process?
Själv skulle jag hysa stor respekt om Sahlin, Östros och kanske någon till (Bodström till exempel, om han inte redan har gjort det) agerade på ett sådant ansvarsfullt och moget sätt.
Ju längre tid som går utan att Sahlin & co. gör något som får upp ögonen på folk, ju mer tycker jag att ansvaret ökar på resten av S att göra något för att få till stånd den ordentliga, seriösa process som behövs.
Ju längre tid som går åt åt att inte inkludera hela S, utan bara utvalda som ska ge något sorts dokument att utgå ifrån, ju mer känns det som att politik i för hög grad är en lek för sådana som Sahlin och Bodström.
Jag tror mycket hänger på hur S hanterar det här i folks ögon. De är nog villiga att ge S en sista chans, men sedan är det kört. Nu krävs det en rejäl ansträngning från S sida. Det är inte längre någon lek och har aldrig egentligen varit det.
Från 40 til 30% på åtta år. För att vända detta krävs det mycket förändring gentemot den vaghet och passivitet som präglat S nu i åratal och gör att folk nu i större och större grad förlorar allt förtroende för S och deras historiska grund.
Uppryckning tror jag det kallas.
Staffan, jag tror att det är precis sådana preciseringar, konkreta och förankrade i verkligheten som måste utgöra vår "framsida". 6-timmars arbetsdag för småbarnsföräldrar och lagstadgad rätt till flextid skulle kunna vara en bra början. Läggg ner försäkringskassan och inrätta ett Rehabliteringsverk i stället. Och sedan måst vi också gå ner på djupet och värdera vad vi ska behålla och vad vi kan skrota i vårt 40-åriga samhällsbygge. Allt var inte lyckat och kan försvinna, men inga barn ska kastas med badvattnet.
SvaraRadera