Finansieringsparadoxen eller Varför höjer vi inte skatten för att klara välfärden?

Det blir för varje dag som går allt tydligare att den välfärd och samhällsservice som levereras inte längre kan svara upp mot de krav som invånarna ställer.

Vi har politiker, förvaltningar och personal som vrider sig som ålar för att de inte har stålar. Larmrapporterna och de missnöjda insändarna står som spön i backen. SD har ca 10% stöd i opinionsmätningarna.

Ett sätt att se på saken är att det är det borgerliga systemskiftets andra fas som har trätt in - att sänka förtroendet för det gemensamma att man istället ska efterfråga privata lösningar. Idag finns det t.o.m. LO-förbund som tecknar privata sjukförsäkringar för sina medlemmar.

Eftersom det även i socialdemokratiskt styrda kommuner och landsting finns stora finansieringsproblem, trots att man här borde sakna den ideologiska bromsen mot att höja skatten, så kan det ändå inte vara svaret.
Ett kan vara att de röda eller rödgröna kommunerna ser det fördelningspolitiska problemet med höga kommunala skatter, en progressiv statlig skatt fungerar bättre ur en sådan synvinkel.

Ett annat kan vara att man ser medborgarnas höga skulder och oroar sig för konsekvenserna på hushållens ekonomi med en skattehöjning.
(Det senare är numera Socialdemokraternas skäl att acceptera jobbskatteavdragen.) En spricka i bostadsbubblan skulle skapa enorma konsekvenser för samhällsekonomin.

Båda dessa skäl är godtagbara för att undvika en kommunal eller landstingskommunal skattehöjning men jag saknar ändå en öppen samhällsdiskussion där ämnet finns på dagordningen.
Det finns ett andra och tredje sätt att förbättra kommunernas ekonomi, utan skattehöjning. Det andra är en effektiv arbetsmarknads- och utbildningspolitik så att fler blir skattebetalare, det tredje är att regeringen ökar statsbidragen till kommuner och landsting, något som inte har gjorts på flera år.

Inget av dessa verkar vara aktuella med firman Reinfeldt och Borg vid rodret och därmed fortsätter svångremmen att dras åt runt våra barn i förskolor och skolor, de sjuka, de arbetslösa och de äldre i behov av hjälp.

Men kom ihåg - det måste inte vara så här, det är ett val vi gör - det är värt att påminna en del socialdemokrater om det också.
Antingen kan vi ha en välfärd vi nöjer oss med eller så kan vi ha en vi är nöjda med. Det är skillnad.

Markus Mattila på ämnet

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se 

Fler bloggar om: Politik 

Intressant?

Fackförbund bidrar till systemskifte. Är det medvetet?

Hörde idag på ekot en nervös representant för lärarförbundet dribbla bort sin trovärdighet. 

Inslaget handlade om att alltfler fackförbund erbjuder sina medlemmar att teckna privata försäkringar för att få snabbare vård. 

I sex SACO-förbund som gemensamt erbjuder försäkringen har nästan nio procent nappat.

Men att facken skulle vara med och bidra till en utveckling där vissa i samhället kan få vård snabbare än andra håller inte Sören Holm på Lärarförbundet med om.

– Det är det som vi motverkar, för som det var för ett år sedan var det bara de som hade råd som kunde teckna en försäkring. Vi har förhandlat fram ett ekonomiskt konkurrenskraftigt alternativ som ger möjligheten till flera.

Att det fortfarande är så att det bara är de som har råd och som är friska som har möjlighet att teckna försäkringen och att privata sjukförsäkringar är en av grundstenarna i en förvandling av samhället från gemensamt till ensamt missar fackförbunden helt.
OK, de är politiskt oberoende men att inte förstå att deras agerande gynnar en värld där det kollektiva är onödigt, där den rike köper sig fram och den fattige får vänta med mössan i vacker hand tills någon visar nåd är uppenbart. Att det är en metod att stärka kapitalets och minska löntagarnas makt.

Om lärarförbundet och de sex SACO förbunden verkligen vill att fler ska få snabb vård så borde de arbeta för en stark gemensamt ägd välfärd där försäkringsbolags och vårdföretags vinstintressen får stå tillbaka för medborgarnas vintstintresse.

Westerholm om solidaritet och vård

Ex, SR, SR

fler blogginlägg på Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se

Den borgerliga ideologin allt tydligare, det hårda samhället likaså

Den bild av ett samhälle för alla som framförallt moderaterna så skickligt målar upp i sin retorik håller nu på att flagna. Vi ser istället den nakna ideologin skymta fram mer och mer.
Det är små glimtar av ett samhälle där själv är bäste dräng och där viljan att arbeta är det som avgör om du får ett jobb eller ej. Där politikens roll är begränsad till att upprätthålla livhanken på så många som möjligt och stansa ut produktionsenheter till arbetsgivarna.

Det är en bild av människan som den egoistiska, protektionistiska och tävlingsinriktade superindividen som klarar allt, bara man bestämmer sig för det. Jag hittar det här hos Peter Andersson som hittat det på Johan Sjölanders twitter.

Jag och min fru har köpt varsin lägenhet till våra barn. Det kan alla föräldrar göra. Våra barn är mycket nöjda.”

Ur en ledarkrönika i Hyresgästernas tiding Hem & Hyra.


Ställ det citatet mot Faktumredaktören Aaron Israelssons debattartikel tidigare i veckan. (Faktum säljs av hemlösa i Göteborg.)

Det är faktiskt fullt möjligt att Mats Odell lever i en verklighet där alla föräldrar kan köpa lägenheter till sina barn. Det är kanske därför hans och den borgerliga regeringens politik är mest gynnande  till de tre rikaste tiondelarna av befolkningen, de tror helt enkelt att alla är välutbildade, rika, friska och att alla som vill har jobb.

Det erkänns mer eller mindre öppet nu att det tillbakadragna femte jobbskatteavdraget hade mindre med den ekonomiska oron att göra än risken för en regeringskris om man gick fram med förslaget. Att man försöker säga att det är Socialdemokraternas "fel" att regeringen inte är i majoritet den här mandatperioden får vi nog leva med.

När jag ser hur socialstyrelsen slår larm om att fler kommer från arbetslöshetsförsäkring och sjukförsäkring till socialbidrag. När människor förväntas leva på 6-7000 kr/ månad i fas 3, när 80 procent av de arbetslösa inte får 80 procent av sin tidigare lön i a-kassa.

Nu var inte allt så otroligt bra förut heller men att medvetet arbeta för att öka klyftorna i samhället, det har ingen socialdemokratisk regering gjort, att låta bli att använda investeringsutrymme för att skapa jobb, det har ingen soicaldemokratisk regering gjort. Att acceptera en arbetslöshet på runt 7%, att säga att det är viktigare med statsfinanserna än att människor får jobb. Det har aldrig en socialdemokratisk regering gjort.

Jag tror att ju längre tid den enda idéns politik får flagna kommer människor att se den tomma bilden bakom. Det är inget samhälle de vill ha. Nu höjs nivån för frikort i sjukvården. Vilka drabbas av detta? De som tjänar bra?

Nu är det upp till alternativen att visa sina bilder. Jag tror inte på bilden av en leende landsbygd och välmående industriarbetare heller. Jag vill se en bild av ett modernt land där vi använder teknologi för att skapa förutsättningar för att vara närmare varandra istället för att distansera oss. Där vi jobbar lugnare och engagerar oss mer i varandra och andra. Det är en bild jag tror att de flesta kan skriva under på.

Bloggat med djurtema: Peter Högberg om trygghetstorsk, Peter Johansson om Lex Oink, Göran Johansson om Grisfest

fler blogginlägg på  Netroots, Politometern, Bloggar.se

Fler bloggar om: Politik, Intressant,

bloggarompolitik.se