12 mars 2013

Finansieringsparadoxen eller Varför höjer vi inte skatten för att klara välfärden?


Det blir för varje dag som går allt tydligare att den välfärd och samhällsservice som levereras inte längre kan svara upp mot de krav som invånarna ställer.

Vi har politiker, förvaltningar och personal som vrider sig som ålar för att de inte har stålar. Larmrapporterna och de missnöjda insändarna står som spön i backen. SD har ca 10% stöd i opinionsmätningarna.

Ett sätt att se på saken är att det är det borgerliga systemskiftets andra fas som har trätt in - att sänka förtroendet för det gemensamma att man istället ska efterfråga privata lösningar. Idag finns det t.o.m. LO-förbund som tecknar privata sjukförsäkringar för sina medlemmar.

Eftersom det även i socialdemokratiskt styrda kommuner och landsting finns stora finansieringsproblem, trots att man här borde sakna den ideologiska bromsen mot att höja skatten, så kan det ändå inte vara svaret.
Ett kan vara att de röda eller rödgröna kommunerna ser det fördelningspolitiska problemet med höga kommunala skatter, en progressiv statlig skatt fungerar bättre ur en sådan synvinkel.

Ett annat kan vara att man ser medborgarnas höga skulder och oroar sig för konsekvenserna på hushållens ekonomi med en skattehöjning.
(Det senare är numera Socialdemokraternas skäl att acceptera jobbskatteavdragen.) En spricka i bostadsbubblan skulle skapa enorma konsekvenser för samhällsekonomin.

Båda dessa skäl är godtagbara för att undvika en kommunal eller landstingskommunal skattehöjning men jag saknar ändå en öppen samhällsdiskussion där ämnet finns på dagordningen.
Det finns ett andra och tredje sätt att förbättra kommunernas ekonomi, utan skattehöjning. Det andra är en effektiv arbetsmarknads- och utbildningspolitik så att fler blir skattebetalare, det tredje är att regeringen ökar statsbidragen till kommuner och landsting, något som inte har gjorts på flera år.

Inget av dessa verkar vara aktuella med firman Reinfeldt och Borg vid rodret och därmed fortsätter svångremmen att dras åt runt våra barn i förskolor och skolor, de sjuka, de arbetslösa och de äldre i behov av hjälp.

Men kom ihåg - det måste inte vara så här, det är ett val vi gör - det är värt att påminna en del socialdemokrater om det också.
Antingen kan vi ha en välfärd vi nöjer oss med eller så kan vi ha en vi är nöjda med. Det är skillnad.

Markus Mattila på ämnet

fler blogginlägg på NetrootsPolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar