Behovet att erkänna problem - om Sahlin och Trängselskatt

Långt innan "att göra en pudel" blev ett begrepp hade Mahatma Gandhi förstått värdet av att offentligt be om ursäkt för sina misstag.

Han gjorde det när han hade uttryckt sig fel, när han hade värderat en situation fel eller när han tyckte att hans karaktär hade sviktat, han gjorde det oftast innan någon annan hade yttrat kritiken.

Det hade antagligen blivit ganska trångt om utrymmet om dagens maktmänniskor hade gått så hårt sig själva i det offentliga rummet men det finns ändå en djup lärdom i detta. 

Här följer två exempel på när en sund Gandhism kan utövas.

1. 

Imorgon ska min fellow Jämlikhetsande Mona Sahlin intervjuas i P1:s partiledarutfrågning, jag vill självklart inte att hon ska lägga sig på rygg och ta skit men det är klart att det finns problem i verkligheten som inte kommer att försvinna i och med en rödgrön valseger, det finns också problem med förtroendesiffror, med opinionssiffror och det finns problem med ett rödgrönt samarbete. Om Mona Sahlin erkänner att problemen existerar så visar hon också att hon kan hantera dem.

2.

I Göteborg har alla partier i kommunstyrelsen beslutat att införa trängselskatter. En "vanlig" artikel på GP-webben har på sin höjd 15-20 kommentarer. Helgens artikel om enfrågepartiet (mot trängselskatt) Vägvalet har mer än 300 kommentarer. 

Det är ett stort problem i opinionen och ett problem som inte bemöts. Argumenten för det låter; "Debatten kan inte vinnas, vi hinner inte få folk att förstå, tar fokus från andra frågor". 

Detta stämmer säkert men vad vi gör är att vi ignorerar en opinion i en fråga som jag tror kommer att få annars ganska gjutna s-väljare att gå till missnöjespartier och till sofflocket. Samtalen på arbetsplatser, vid dörrknackningar och telefonsamtal fastnar ofta i denna fråga.

Vi har alltså en fråga som engagerar medborgarna men som ignoreras av de etablerade politikerna. Det är enligt mig respektlöst och skapar politikerförakt och demokratiunderskott.

Det finns ju ingen saklig debatt att ta men någon form av svar på den flod av populistiska spekulationer som beslutet har skapat måste till, kanske ska man få alla partier att samarbeta kring detta för det är inte en valfråga, det är en demokratifråga.

För att tillgodose behovet av Gandhism i detta läge så måste jag säga att jag själv inte orkar ta i denna sakfråga, dels engagerar den mig inte personligt, även om min fru skulle åka genom spärrarna till sitt jobb varje dag. Dels är det en massa teknikaliteter och teknikaliteter är inte min styrka.

Så dagens moralkaka lyder: erkänn de problem som finns och erkänn att lösningarna ibland inte är populära men att man ibland måste göra saker som inte är populära, ibland måste man göra saker för att det är den minst dåliga lösningen men då ska man vara öppen med det.

Fler progressiva bloggar på Netroots