Under avdelningen förhastade uttalanden som vi kommer få ångra hör utan tvekan den socialdemokratiska partiledningens val att svälja ett femte jobbskatteavdrag.
Det är säkert förnuftigt i en valstrategisk vinkel att avväpna borgarna från inkomstskattevapnet. Däremot så innebär det att man kraftigt begränsar möjligheten att föra en progressiv politik efter valet. Speciellt som Magdalena Andersson fortsätter att klamra fast vid överskottsmålet efter det att t.om. Göran Persson har släppt (att Anders Borg har gjort det är uppenbart).
Begränsningen består inte bara i det faktum att en kommande S-regering tackar nej till 16 miljarder. Det är också det kategoriska uttalandet att vi inte ska förändra förutsättningarna för människors privatekonomi.
Det femte jobbskatteavdraget kanske betyder några hundralappar mer i plånboken hos de som får störst effekt, en effekt som vid valet funnits i nio månader. Det är helt enkelt så att förutsättningarna för folks privatekonomi inte förändrats med ett femte jobbskatteavdrag. Det är bara ett gigantiskt inkomstbortfall för staten, nästan halva försvarsbudgeten, eller halva Arbetsförmedlingens budget om man räknar bort ersättningarna för arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd.
Vad vi gör med detta besked är att minska möjligheterna att skapa fler jobb och utbildningsplatser i offentlig regi. Vi minskar också utrymmet för andra reformer eftersom överskottsmålet ligger fast. Det är alltså en valstrategi som skapar mindre utrymme att föra socialdemokratisk politik och bakbinder en framtida rödgrön regering till att fortsätta den politik som den borgerliga regeringen just nu för, trots att beviset för att den inte fungerar går att hitta i den skyhöga arbetslösheten.
Jag måste erkänna att jag är besviken över bristen på reformistisk fantasi och den stora rädsla partiledningen visar för att ha ett alternativ till dagens politik. Alternativet skulle kunna vara att minska ojämlikhet, öka investeringar i barn och utbildning och bygga ett hållbart samhälle där vi är det enda parti som kan presentera lösningar som fungerar för de tre dimensionerna av hållbarhet. Social, ekonomisk och ekologisk.
Jag förstår rädslan över att spräcka bubblan på bostadsmarknaden men att öka den sociala tryggheten i samhället är faktiskt inget som
skrämmer människor och som faktiskt kan hjälpa dem att bo kvar den dagen sjukdom eller arbetslöshet drabbar. Det borde en socialdemkratisk politik slå fast.
- Posted using BlogPress from my iPad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar