Just nu befinner jag mig i Bačka Palanka. Nordvästra
Serbien, på gränsen mot Kroatien. För 20 år sedan var Serbien i krig. Här märks
det fortfarande. Kroater som levde på fel sida Donau fick lämna, liksom serber
på andra flodstranden i Kroatien. Såren finns kvar.
Istället för att samarbeta och dra nytta av varandras
styrkor valde nationerna i det forna Jugoslavien att bli fiender. Grannar
vändes mot varandra. Idag är Kroatien och Slovenien medlemmar i EU och Serbien
isoleras allt mer.
Här förväntas nationalisterna vinna valet om två veckor. En
person som för 20 år sedan krävde 100 bosniska muslimers liv för varje serbiskt
blir då premiärminister. Förtroendet för politiken och politikerna är minimalt.
Det finns få saker att vinna på konflikt. Det man kan vinna
är att ha en yttre fiende att anklaga för sina egna problem. Tyvärr löser det
inte någonting. Allt ökat samarbete är bra och Serbien försöker idag att närma
sig EU, kanske till och med bli medlemmar.
Det är omöjligt att i denna kontext inte tänka på Ukraina.
Alldeles oavsett inrikespolitiska manövrer av högre eller lägre kvalitet. (Missa
inte denna klockrena satiriska kommentar i GP). Alldeles oavsett med vilken agenda ministrar och diplomater far jorden runt just nu så är det av yttersta vikt att
det blir en fredlig utveckling i Ukraina.
Att ställa grannar av ryskt ursprung
mot andra av Ukrainskt eller Krimskt eller vad du vill är och kommer att förbli
idiotiskt.
Vi har en jord. Vi är alla lika och lika mycket värda
oavsett. Låt oss gå tillsammans. Låt människor vara viktigare än nationsgränser, språkskillnader och naturresurser. Det finns inga viktigare resurser än människoliv. I Serbien kanske de har lärt av historien, kanske inte, endast framtiden vet.
fler blogginlägg på Politometern, Bloggar.se
Fler bloggar om: Politik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar