23 mars 2014

En liten reflektion om makt. Och män.

Passerade idag ett minnesmärke.
Plaketten meddelade att här stupade Daniel Rantzau under belägringen av Varbergs fästning 1569

Visst är det märkligt att han var den ende som stupade?

Historien är full av stupade befälhavare. Det är lätt att räkna de meniga soldaternas namn i historieböckerna.

Jag funderar ofta över vilka mekanismer som får oss att sluta reflektera, sluta opponera och sluta acceptera andra människor. Att i grupp förgöra andra. På alltmer sofistikerade vis.

Att vi sedan berättar de segrande och styrande männens historia.
Dessa män är vår historias hjältar. Vår tids statyer.
Statyerna över kvinnor föreställer ofta gudinnor. Nymfer.

Det är alltså ungefär samma position som idag. Aggressiva män med makt. Och nymfer.

Det är klart att det har blivit bättre. Det är långt ifrån bra.
Mekanismen att följa de starka och aggressiva utan att reflektera eller opponera finns kvar. Det blir ju mycket lättare så. Även om konsekvenserna kan vara fruktansvärda.

Denna lättja, rädsla, denna oförmåga att säga ifrån är grunden till alla krig. Grunden till att makten är ett spel. Att demokratin är skör.

Modet, orken och drivet att säga ifrån. Viljan att finna en lösning. Det är det som skapar möjligheter. Ju fler som orkar desto lättare blir det för var och en.

fler blogginlägg på PolitometernBloggar.se 
Fler bloggar om: Politik 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar